torsdag 14 juli 2011

Bedriver Stockholms politiker olagliga handlingar på Djurgården?

Just nu pågår rivningen av den anrika Lindgården på Djurgården i en kulturkänslig miljö som har högsta klassningen som Riksintresse. Frågan man borde ställa sig är om inte rivningen av Lindgården borde anses som ett lagbrott? De som beslutat om rivningen är politiker i Stockholms stadshus och det trots att det rör sig om ett Riksintresse. I rapporten ”Husen i Nationalstadsparken” utgiven av "Stockholms Stadsmuseiförvaltning" 2002 kan följande läsas (kursiveringarna är av mig):

”Nationalstadsparken utgör i sin helhet riksintresse enligt 4 kap miljöbalken. Inom Nationalstadsparken finns även delområden som 1987 särskilt utpekats som riksintresse för kulturmiljövården: Skeppsholmen och Kastellholmen, Södra Djurgården, Djurgårdsstaden, Beckholmen, Gärdet, Brunnsviken och Institutionsbältet på Norra Djurgården. (nu 3 kap. 6 § miljöbalken).”

De områden som tas upp där är enligt texten än mer viktiga än övriga områden som också är av vikt i riksintresset i Nationalstadsparken.

Djurgårdsstaden är alltså mer klassat än det andra som ändå är högt klassat:
”Miljömässigt kan området delas in i fem delar: centrala delen med den äldsta samlade bebyggelsen, Gröna Lunds nöjesfält, kvarteret Konsthallen och Skeppsholmsviken, kvarteret Spetsberget och Grönland och det nedlagda varvsområdet vid Beckholmssund”

I kvarteret Konsthallen ligger således Lindgården från 1930 som nu håller på att rivas efter ett beslut i Stadshuset.

För mitt öga som inte har koll på det rättsliga, paragrafer och dylikt, ser det i alla fall ut som att det hela rör sig om ett klockrent lagbrott att riva Lindgården. Har det lämnats in någon anmälan? Det borde göras. Även om inte Lindgården kan räddas, vilket det ännu finns en mikroskopisk chans att göra (allt är alltid möjligt om viljan finns), så är ju en kommande dom i ett sånt här ärende av största vikt. För kan man riva och bygga nytt i ett område som klassats som ovan, då kan ju vad som helst hända var som helst (vilket det numer ofta görs) och skyddet för våra byggnader och andra miljöer blir fullständigt urholkade. Det borde i alla fall göras en rättlig prövning så vi, den svenska mänskligheten, får ett prejudikat.

Kerstin Mandén-Örn skriver i inledningen av ”Husen i Nationalstadsparken”:
”Kan man bygga inom Nationalstadsparken och hur skall man i så fall bygga? Ett svar är att man i första hand måste ta hänsyn till befintlig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljö och att man, om man bygger, självklart skall bygga med hög arkitektonisk kvalité”

Trots att området har denna klassning har jag nu försökt finna på fler bilder på den nya byggnad som ska uppföras. Celsing har en bild. Det är det enda jag finner på (se nedan). Det står inte mycket om det här (åtminstone inte på nätet). Förra förslaget hade mer illustrationer och då talades om att gräva upp Blå Portens trädgård för ett garage under den nya byggnaden – någon som vet om den galenskapen fortfarande gäller?

Vad som behövs är en anmälan om det inte redan gjorts. Det händer så mycket i Stockholm just nu och framför allt är man otroligt okänsliga och exploaterar hårt och naggar i kanten på områden som är viktiga att hålla orörda till framtida generationer. Man kan ha egna synpunkter om saker och ting men när själva det rättsliga läget inte följs då är samhället ute på hal is.

De som beslutat om rivningen är politikerna i Stockholm i ett ärende som inte rör Stockholm då det handlar om ett Riksintresse.

Beslutet togs i Stockholms Stadshus i stadsbyggnadsnämnden 16/6 2011 av:

Beslutsgång
Ordföranden Regina Kevius (M) ställer förslagen mot varandra och finner att nämnden beslutar enligt Regina Kevius m.fl. (M), Tomas Rudins m.fl. (S), Björn Ljungs (FP), Christer Mellstrands (C) och Maria Hannäs (V) förslag.

Reservation
Elina Åberg m.fl. (MP) reserverar sig mot beslutet med hänvisning till sitt förslag till beslut.

Särskilt uttalande
Särskilt uttalande lämnas av Maria Hannäs (V) enligt följande: Vi beviljar rivlov i enlighet med tidigare taget beslut om att uppföra en ny byggnad på platsen. Det är med stor sorg vi konstaterar att så sker, och att förfallet av Lindgården fick gå så långt. Stockholms stad bär, förutom fastighetsägaren ett stort ansvar för att utvecklingen lett till att byggnaden inte längre går att rädda.

Konsthallen 2, Djurgården, Dnr 2007-09191-571
Beslut
Stadsbyggnadsnämnden beslutar enligt stadsbyggnadskontorets förslag: 1 Stadsbyggnadsnämnden beslutar att bevilja rivningslov för rivning av restaurangbyggnad, med stöd av plan- och bygglagen (PBL) 8 kap 16 §. Föreskrifter m.m. Bil § 66 A

Om någon vet något och om hur man gör anmälan i ett dylikt fall så hör av er.

Läs även:



3 kommentarer:

Per-Ola Larsson sa...

Ja, Allianspolitikerna i Stockholm bryter ständigt mot gällande lag. Det är en relikt från den tid då Stockholm under överståthållaren ledde Stockholm som en stat i staten!

Den 16/6 beslöt även Östermalms stadsdelsnämnd lagstridigt att stänga den enda trygghetspunkten för stadsdelens psykiskt funktionshindrade, LOTSEN.

Titta också Nobelparken, som ingår i Nationalstadsparken! Där har UD låtit Statens Fastighetsverk i strid med miljöbalken bygga murar, höga järnstaket och inringat parken med fula parkeringspollare. Men från sjösidan är det fritt fram för självmordsbombare att med båt köra in i parken för att ödelägga Israels nya ambassad.
Visst har Israels ambassad rätt till skydd. Även andra hotade ambassader kunde ju förläggas till en plats där man inte behöver fördärva nationalstadsparken. Stockholm utvecklas mot laglöshet.

stadsflanören sa...

Kan inte annat än hålla med Per-Ola ... det är märkliga tider just nu.

stadsflanören sa...

Och man blir inte lyckligare när man åker runt på Djurgården och ser den ena märkliga tillbyggnaden efter den andra och nu har det också blivit populärt att riva upp hela tomten, och såga ner träd - främst på fastigheter som fått nya ägare.

Det har eskalerat de sista 3-4 åren.