lördag 20 juni 2009

De blå gardinerna på Fjällgatan

Protester kan ta sig olika uttryck. Vid Odenplan har man under flera år flaggat rött mot bygget av en galleria under Odenplan och lyckats få stopp på planerna (åtminstone sägs det så). På Stigberget flaggas det blått genom fönstren ut mot Fjällgatan. Vad betyder nu detta?

De blå gardinerna står för en protest mot planer på att bebygga en blåklassad tomt uppe på Stigberget. Stadsbyggnadskontoret som i Stockholm fått för sig att man kan göra lite som man tycker trycker numer in byggnader på varenda liten plätt man finner på. Man bryr sig föga om det är kulturområde eller inte - bygga ska man. Här finns en av de vackraste platserna i Stockholm med en enhetlig bebyggelse av äldre snitt.

Min uppmaning - Rädda Stigberget!
Klicka på bilden för att få den större och tipsa gärna vidare till andra.

tisdag 2 juni 2009

Stockholms förändring

Det händer saker i Stockholm.

Jag har dagligen följt byggnationerna mitt i stan. Det senaste projektet Stockholm Waterfront har under vintern och våren vuxit upp bredvid Centralstation och tagit sin plats. Vad lär vi oss av detta projekt och om Stockholms framtida stadshorisont? (Skyline som det nu ska heta om man ska hänga med, svenska läsare kan se ordlista längre ner)

Mitt förslag till den som uttalar sig om höga hus i Stockholm är att ta en rejäl sväng upp på Skinnarviksberget på Södermalm. Fortsätt gå bort mot Torkel Knutssongatan och vidare mot Kattgränd, därefter Monteliusvägen. Ni ska hela tiden se ut över staden. Betrakta dess proportioner, anteckna, funderar på vad ni ser och sedan fortsätta förbi Slussen och bort mot Fjällgatan. Därefter går ni mot Centralbron och promenerar över Centralbron ända fram till den nya byggnaden Stockholm Waterfront. (jag rekommenderar framför allt arkitekten till byggnaden att gå promenaden och även stadsbyggnads- och fastighetsborgarrådet Kristina Alvendal och de arkitekter som ritar på Stockholms framtida byggnader). Den som gör denna, rätt trevliga promenad, kommer att se att beroende på var du står förehåller sig den nya byggnaden hela tiden just mot Stadshuset. Från Skinnarviksberget och fram till Mariaberget befinner sig den nya byggnaden bakom Stadshuset och reducerar Stadshuset till något mycket mindre (symboliskt kan man säga att glas och stål vunnit mot, låt oss säga demokratin?). Hamnar man sedan upp mot Katarinavägen och bort mot Fjällgatan känns den nya byggnaden lite futtig och liten mot Stadshuset. I mångt och mycket reducerar också den nya byggnaden allt annat ju närmre man kommer den - tex den sista biten av Centralbron mellan Riddarholmen och Norrmalm.

Redan nu kan man känna att platsen tappat all begrepp om proportion. I förhållande till den stålkonstruktion som ligger framför själva glashuset och som ska bli något blinkande i ljus som kommer att ta över hela stadsbilden kommer platsen att se ganska bucklig ut. Vad man än tycker om projektet är nu Stadshuset för all historisk framtid helt reducerat och huset kommer ständigt i framtiden att ställas mot den nya bebyggelsen. Det kommer att bli stört omöjligt att fånga huset i bild (i synfältet) utan att se Waterfronthuset. Hur Stadshuset kommer att förhålla sig till den fortsatta utbyggnaden kan man lätt gissa sig till och givetvis hela stadens stadsvy. Framför allt kommer Riddarholmen och Gamla stan att s.a.s. begränsas, kännas mindre. En, vis av erfarenhet (12 års stadsvandring), mycket uppskattad och originell stadsvy bryts upp för en ganska ordinär och utslätad stadsvy.

Alvedal som är den nya i stadshuset som tar hand om stadsbyggnaden vill göra Stockholm vackrare. Vill man se hur "vackert" Stockholm är på väg att bli så ställer man sig på Barnhusbron och ser på de nybyggen som uppförts utefter Torsgatan. Ett gäng grå kollosser som avslutas med Clarion Hotels svarta blanka vägg. Man kan tro att betongsjuttiotalet återvänt - kan det ses som lyckat?

Är det framtidens melodi?

Nu är även trenden att bygga på hus. Man ser det som utveckling och det som är sorgligt är väl att påbyggnaden av befintliga hus sker nu när den moderna svenska arkitekturen står så fruktansvärt lågt. Någon timme proportionslära skulle man väl kunna ha på arkitektutbildningarna. Hus läggs totalt fel och med fel storlek. När man inte kan göra en sak bra, eller komma med en kvick kommentar, då skriker man. Kan man inte bygga vackert eller med rätt proportion i förhållande till stadsbilden då tar man fram buffeltendeserna. Således, har man inte kunskapen - då skriker man - man uppför då något som alla kan se och som ställer sig i vägen för något vackert. Bara det är stort, syns, är besynnerligt och datoranimerat då går det hem.

Så ser Stockholms stadsbyggnadsideal ut idag. Sist skulle jag vilja komma med en sak: var är grönskan? Det sägs att Stockholm är en grön stad ... nada.

Läs gärna mer om projekten i SvD:s serie om Stockholms framtid. Även här. Eller DN. Även mer här, SvD.

Se fler bilder på nya hus i Stockholm här.

Ordlista:
Skyline
= randen där himmel och hav/land möts, synrand (även bildligt "perspektiv; fattningsförmåga")
Waterfront = (betyder för oss svenska läsare: strand; sjösida av stad; hamnområde)