torsdag 20 september 2012

onsdag 12 september 2012

Gårdagens Paris - Jardin du Luxembourg


Man tager sig en stol som bara står där i hörn. Sätter sig där man vill. Tittar omkring sig och ser en massa människor som sitter och läser, funderar och stilla samtalar på gröna stolar lite huller om buller ... var finner man en enda stol i Stockholm fri att ställa var man vill i en park? 

23 Juli kl: 18:34, Jardin du Luxembourg, Paris.
Foto/text: Peter Frisk 

tisdag 11 september 2012

Gårdagens Paris ...


3 rue Cujas, Paris, kl. 15:37, den 24 juli 2012.

Gårdagens Paris - Montparnassekyrkogården


Fastnade för den här uthuggna stenen på Montparnassekyrkogården. Gick inte att slita sig. Ett stort tyngande block som stänger till, slå igen tiden där mannen, fortfarande i livet, förtvivlar. Den älskade kvinnan skickar en slängkyss upp till verkligheten. Hon kämpar för att hålla sig kvar en stund med fingrarna och handen ...

Montparnasse, Paris, kl 09:10 den 26 juli 2012
Foto/text: Peter Frisk

måndag 3 september 2012

... skarvar ... kvalité och material

Någon fick för sig att jag enbart gillar gamla hus då jag ofta kritiserar de nya husen och nutidens arkitektur. Jag har inget emot ny arkitektur om husen är bra gjorda och som tillför något i mer djup form än enbart yta. Det är tyvärr så sällan det sker i vår tid. Mitt svar på det hela är skarvar. Jag ska försaka förklara lite bättre med en liten skiss.

Först vill jag säga att jag arbetade som byggnadsarbetare och 12 år och har praktisk erfarenhet av byggbranschen. Jag hade också turen att arbeta med flera byggnadssnickare som hade erfarenhet av en annan tid, när man byggde på ett annat sätt, med en annan kvalité. Därefter blev jag historiker och arkitekturintresserad och sysselsätter mig fortfarande med hus.

Det hela handlar helt enkelt om tvår saker: kvalité och materialval.

Fasad på nytt hus uppfört i Annedal 2012. Här har vi en "skarv". Knackar man på materialet är det en slags mjuk ihållig historia som förmodligen redan om några år har släppt in fukt. Om vi nu visste att hyresgästerna köpte det här billiga billigt så vore det väl ok. Men nu säljer man det "billiga" dyrt och det är inte direkt schyst eller "klimatsmart" ... 

Somliga brukar sätta året 1960 som en förändrings tid inom husbyggnad. Fram till dess var husen ofta byggda i rätt god kvalité och byggda på plats. Därefter inleddes väggen mot ett mer och mer industriellt sätt att bygga hus (samt en förmåga att inte ta de erfarenheter som mänskligheten samlat på sig under sin historia utan fått för sig att det nya alltid måste vara bättre än det beprövade gamla). Man hittade på nya material och nyare snabbare sätt att bygga på för att öka byggtakten. På så sätt har det pågått till idag. Material och sättet att bygga på, och hur ett hus ser ut rent arkitektoniskt, går hand i hand. Det ska gå mycket fort att uppföra husen och det är prefabricerat. Man sätter ihop husen som ett lego. Hur man ska få in det miljövänliga i den processen är verkligen en gåta. Fram till 1960 byggdes husen på plats (likväl inredningen, med kök och skåp m.m.). Låter man de här husen stå, de innan 1960-talet, så har de en förmåga att stå mycket länge då de är just välbyggda. Dessa fastigheter är sällan sjuka som ofta sker med byggnader efter 1960. Här kan vi verkligen tala om "klimatsmarta" hus (ett tokord men visst, vi får använda det i brist på annat) då de håller länge. Står längre. Det är helt enkelt inga slit-och-släng hus.

Ett litet tak ovan en ingång på ett hus uppfört i Sundbyberg i mitten av 00-talet.  Vad för nytta den gör egentligen är jag tveksam till. Men arkitekten tyckte väl att han var "modern" i sitt uttryck.
Det handlar om kvalité. Ett välbyggt hus ser ut på ett visst sätt medan ett hus som byggs snabbt och på billigaste sätt får ett annat uttryck. Det är därför som dagens arkitektur inte håller måttet. Husen är dåligt byggda och det avspeglar sig på arkitekturen, på dess uttryck, på dess form. För att skyla det hela använder man den teknik som är förhärsknade i vår tid - yta.

Man försöker sälja byggnaden med livsstil och ytan. Vad gäller innehållet ser alla likadana ut (vilket givetvis speglar ytan). Byggnader i sämre kvalité säljs dyrt med tal om nyskapad arkitektur och annat lullull. Byggherrarna har förstått det hela fullständigt. Man bygger snabbt och billigt och säljer dyrt genom smart marknadsföring. Det irriterar mig.

Standardcykelrumsdörren 2012 i nybyggt s.k. exklusivt område i Sundbyberg. Det är inte någon baksida, entrén  ligger bredvid denna cykeldörr. 
Låt mig ta ett exempel. Ni ska byta ut ert kök. Ni har, låt säga, ett 40-talskök. Det är platsbyggt. Snickaren får kämpa på ordentligt för att riva ut köket då det är mycket välbyggt. Du åker till affären som säljer kök. Där finns en mängd "olika" kök att välja på i "olika" priser. Vad du egentligen väljer är skillnaden på ytan - inte i kvalité. Du väljer i princip hur luckorna ska se ut. Resten är samma kök vare sig du köper ett billigt eller superdyrt. Det är av samma kvalité. På 80-talet satte jag upp många nya kök och dessa ser i stort sett ut som dagens kök (innanmätet, själva skåpen och materialet). Det som skiljer är ytan. Utanpåverket och det speglar också inredningen. Därför ser ett lyxkök och ett billigt nytt kök för mig ut på ett och samma sätt - de ser billiga ut. De har ingen egentlig kvalité i materialet.

Nybyggt hus, 2011, i närheten av Vasaparken (det är väl vad jag förstår exklusivt att bo tippar jag).  Hur vattenavrinning fungerar här kan man ju fundera över och jag tycker synd om de som betalar mycket pengar för ... rena rama skräpet.   
Man talar idag om Slow Food, t.o.m. Slow Art och jag skulle önska mig en Slow Archietecture som värnade om kvaliitén och på ett långsiktigt tänkande. Då fick vi också, är jag fullständigt säker på, en vackrare arkitektur.

Helheten är beroende på detaljerna helt enkelt.

Och det hela säljs på följande vis ....
   Peter Frisk

lördag 1 september 2012

... kris i medelålder och trädgårdsdoft av kålrot

Var på Botaniska Trädgården idag och satt och tittade på mina barn som lekte. Vi gick in i en av nyttoträdgårdarna med sallad, lök, kålrötter, potatis, äppelträd och växthus med tomater och mycket annat gott. Tankarna svävade upp i det blå och jag tänkte på något jag läst av Gunnar Ekelöf. Om idealhuset, idealbåten eller om det var idealplatsen.

Platsen är ju inte lätt att finna då det handlar om en fantasiplats. För att finna den krävs flis och det är man ju tyvärr utan (för tillfället). Där ska finnas ett hus som ingen ännu satt tänderna i. Orenoverat. Gärna timmrat. Köket ska vara intakt från åtminstone 40-talet. Ingen el. Inga fläktar. Inget surrande ljud. Där finns en trädgård som inte är platt utan väl kuperad med sten och berg och huset ligger på höjden som man alltid gjorde förr. Allt är igenväxt med en lite trasig berså som man kan vänta med att fixa. Där ska finnas en damm igenväxt av näckrosor och en liten fontän. I hörnet finns en jordkällare. Där vilar friden före jäktet och man gör det nödvändigaste som behövs just för stunden. Ingen stress.

En sjö ska finnas en bit bort och en eka att glida ut och fiska med barnen en stilla blank kväll. Där ska man kunna ligga mitt i sjön och titta upp i himlen med ett metspö en sommarnatt och höra göken, eller en uv. Grusgångar. Dimma och dis på morgonen. Finns där stenläggning ska det vara av skiffer. En grind i trä. En äng och så ska jag äga rejält med skog runt om huset (så ingen jävel hugger ner den) i si så där 2500 meter åt vart håll (så ingen bygger nått hus i krokarna som står och låter, brummar ... alla hus låter numer, med sina fläktar och fan och hans moster) och givetvis ska jag äga sjön som det bara ska metas i. Skogen ska få växa som den vill. Så gott det går ska jag vara fullständigt självförsörjande. Kanske en häst, en ko, en gris. Hönor. Kajsa Wargs kokbok. En stor gryta. Hugga ved för hand. Har ni huggit ved för hand? Finns inget bättre i livet. Jag högg upp för en hel vinter en gång i ett hus som jag lånade på landet. Fullständigt underbart.

Där ska finnas ett stort bibliotek. Växelbruk. Lite kroppsarbete. Lite hjärnarbete. Man hugger lite ved och läser sig sen en bok och noterar några väl valda ord i ett anteckningsblock. På natten sover man som en stock. Har ni sovit i ett knäpptyst hus mitt i skogen någon gång? Det är de mest fantastiska som finns. På morgonen går man upp och kokar kaffe - kokkaffe. Sätter sig i köket. Ser ut mot morgondimman. Värmen kommer åter i kroppen och i stugan. Vad mer behövs? Det räcker gott.

Till denna plats ska jag dra mig tillbaka och leva ett tyst och fridsamt liv medan resten av världen faller samman. Så länge min avkrok kan hålla sig undan från galenskapen ska jag hålla mig där. Givetvis kan jag inte hålla mig från den mullrande tiden men så länge som det går ska jag hålla mig där i min skog vid min sjö och mina böcker och min gitarr. Borta från den där utvecklingen och den där framtiden som så många jagar efter ... jo, en sak till, jag ska hissa min fana varje morgon, mina vita fana :-)