Foto: P.F.
Visar inlägg med etikett gårdagens Södermalm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gårdagens Södermalm. Visa alla inlägg
tisdag 8 november 2011
onsdag 2 november 2011
Erik Asklund - Det ringde en söndagsmorgon
Då har man gjort något, om än så litet, för litteraturhistorien – den svenska.
En tidig söndagsmorgon för någon månad sedan ringde en kvinna som deltagit i en av mina vandringar och frågade vad nu den där författaren hette som jag berättat om vid Yttersta Tvärgränd på Söder. Hon hade samtalat med sina kusiner om denne och kunde inte komma på hans namn. Namnet var som bortblåst. Jag gav henne namnet.
Författarens namn:: Erik Asklund.
Erik Asklund växte upp vid Västerbrons fäste och beskriver i några av sina böcker områdena kring Skinnarviksberget och väster ut mot Hornstull. I inledningen av mina stadsvandringar med namnet Söders Höjder som börjar vid Yttersta Tvärgränd brukar jag nämna just Asklund. Han bodde ett tag på den här gatan och sägs ha kallat den för ”gatan som slutar i himmelen”. Ett fint epitet på en gammal gatstump som tycks sluta långt ute i det blå över Riddarfjärdens vatten. På toppen av berget brukar jag rekommendera böckerna om ”Manne” eller ”En kille från Hornstull”. Om Per Anders Fogelström höll sig till östra delarna av Söder blev de västra i litteraturen inmutat av Asklund. Under sina sista år bodde Asklund i det s.k. ”ensamma huset” som fortfarande finns kvar på berget. Det sägs att Asklund som ofta satt på Den Gyldene Freden i Gamla stan inte gillade trappan som då gick upp från Gamla Lundagatan till berget. Taxin kunde inte ta sig ända fram till dörren på huset och Asklund var tvungen att promenera. Han klagade då till Stockholm Stad som till slut rev bort trapporna. Nu kunde författaren kliva rätt in i sitt trähus och några trappor finns inte på platsen idag.
Han skrev också några underbara böcker i vad man kunde kalla flanörstuk. En person går runt i sina stadskvarter och funderar över det som varit och vad som är. Genren är sällsynt idag men var vanligare under 1900-talet. Ett par läsvärda exempel är ”Ensamma lyktor”, ”Skeppsholmen” och den lilla boken ”Prosadikter” med underbara teckningar av Charles Gl. Behrens. I poetisk, filosofisk essäform strövar någon omkring i stadslandskapet, i sin hembygd och funderar över tillvaron. Ofta med stor kunskap om området och med en starkt känsla för sin egen stad. ”Ensamma lyktor” är nog den som påverkat mig mest. Så pass att jag lånade dess underbara titel till en av mina vandringar ("Ensamma lyktor"). En egen liten blinkning och hommage till författaren ur en annan tid.
Ett sista tips blir ”Bröderna i Klara”. Asklund tillhörde till viss del de s.k. klarabohemerna och beskriver hur det gick till i klarakvarteren på 30-talet innan allt föll för grävskoprorna. Det blev en trilogi i ämnet men där tycker jag att den första boken är mest läsvärd.
Ovanstående titlar är böcker som för mig fångar mycket av Stockholms grundsjäl. I dag tycker jag inte att man riktigt har den känslan. Är det kanske därför som det inte skrivs liknande kärleksböcker till staden Stockholm? En stad som förlorat sin själ kanske inte kan beskrivas? Å andra sidan har var sak sin tid och sitt utryckssätt. Det är en realitet vi människor får leva med. Men Asklund är ett bra tips när höstlöven faller ...
Peter Frisk
P.S. Jag fann en trevligt text här om Erik Asklund av en viss Hellbom. "Att Hitta på".
En tidig söndagsmorgon för någon månad sedan ringde en kvinna som deltagit i en av mina vandringar och frågade vad nu den där författaren hette som jag berättat om vid Yttersta Tvärgränd på Söder. Hon hade samtalat med sina kusiner om denne och kunde inte komma på hans namn. Namnet var som bortblåst. Jag gav henne namnet.
Författarens namn:: Erik Asklund.
Han skrev också några underbara böcker i vad man kunde kalla flanörstuk. En person går runt i sina stadskvarter och funderar över det som varit och vad som är. Genren är sällsynt idag men var vanligare under 1900-talet. Ett par läsvärda exempel är ”Ensamma lyktor”, ”Skeppsholmen” och den lilla boken ”Prosadikter” med underbara teckningar av Charles Gl. Behrens. I poetisk, filosofisk essäform strövar någon omkring i stadslandskapet, i sin hembygd och funderar över tillvaron. Ofta med stor kunskap om området och med en starkt känsla för sin egen stad. ”Ensamma lyktor” är nog den som påverkat mig mest. Så pass att jag lånade dess underbara titel till en av mina vandringar ("Ensamma lyktor"). En egen liten blinkning och hommage till författaren ur en annan tid.Ett sista tips blir ”Bröderna i Klara”. Asklund tillhörde till viss del de s.k. klarabohemerna och beskriver hur det gick till i klarakvarteren på 30-talet innan allt föll för grävskoprorna. Det blev en trilogi i ämnet men där tycker jag att den första boken är mest läsvärd.
Ovanstående titlar är böcker som för mig fångar mycket av Stockholms grundsjäl. I dag tycker jag inte att man riktigt har den känslan. Är det kanske därför som det inte skrivs liknande kärleksböcker till staden Stockholm? En stad som förlorat sin själ kanske inte kan beskrivas? Å andra sidan har var sak sin tid och sitt utryckssätt. Det är en realitet vi människor får leva med. Men Asklund är ett bra tips när höstlöven faller ...
Peter Frisk
P.S. Jag fann en trevligt text här om Erik Asklund av en viss Hellbom. "Att Hitta på".
tisdag 11 oktober 2011
lördag 3 september 2011
onsdag 20 juli 2011
Gate to Götgatan? Va?
"Jaha, var har du dina lokaler?" "Jo, me håller to på Gate of Götgatan" [?]Hornsgatan 1, 19 juli, 2011, i nådens år ...
Foto: P.F.
torsdag 30 juni 2011
.... svävande figurer
En märklig sak i ett trapphus på Hornsgatan idag. Det är kladdat utan tanke men ur denna otanke kliver två varelser in i någon dimma och bort ... konsten presenterar sig själv, plötsligt ...
Hornsgatan 15, 30 juni, 15:29, 2011Foto: P.F.
söndag 19 juni 2011
Vi som älskar gjutjärn
Det är allt något verkligt trevligt charmerande och levande med gjutjärnskonstruktioner. Här ett par härliga pelare vid Kägelbanan uppe Mosebacketerassen. Gjutna på Södermalm, på Ludvigsbergs Verkstads Aktiebolag 1886. Sju år efter att Arvid Falk klev ut och såg hela stan ligga för sina fötter inledningen av "Röda Rummet" som således utkom 1879.
Få reda på mer! Beställ turen "Kring Katarina kyrka" med ert företag, skolklass eller kompisgänget!
Mer info om stadsvandringar här: Peter Frisk.
tisdag 17 maj 2011
måndag 9 maj 2011
Projekt Södermalm
Var på f.m. denna aktuella majdag runt och traskade tillsammans med två andra herrar och vi studerade stadens upp och ner. S.a.s. dess topografi, dess vinkelrörelse, dess fall utför och neråt likväl uppåt - och detta gjordes på Södermalm. Ett litet projekt har vi på gång. Med en liten projektgrupp som nu undersökte det hela för att utröna om projektet ska fortsätta och om det krävs utvärderingar av det hela eller om vi bara ska låta projektet fortgå och projektera vidare tills vi fått projektet i hamn.Undertecknad har själv aldrig fullföljt något projekt till slut så där har vi en länk som kan falla ur projektet men vi inväntar dagens utvärdering som sa - sol. Men de andra sa: "Nu ska projektet fullföljas, det är dax", och jag, ja jag hänger på ...
Södermalm, 9 maj, kl: 10:18.
Foto: P.F.
söndag 8 maj 2011
Den vajande majskolven ...
"Vi ses vid målet", Katarina Bangatan, "Nackas hörna" av Olle Adrin, 1984,
Den 7 maj 2011, kl: 13:40.
Foto: P.F.
.... Den vajande majskolven ... klacksparkarnas mästare, "Nacka" Skoglund ...
torsdag 5 maj 2011
torsdag 24 mars 2011
torsdag 6 januari 2011
gårdagens hamn
Söder Mälarstrand någon gång -99, en tid då det ännu kunde dyka upp oväntade och ickeorganiserade ting ...Foto: Peter Frisk
måndag 20 december 2010
fredag 17 december 2010
fredag 10 december 2010
Rosenlundsgatan 38 förmodligen rivningshotad
Alla är inte förtjusta i funkis. Men det finns något mjukt i stilen. Dess ofta små rundade detaljer gör byggnaderna intressanta. På Rosenlundsgatan 38 står ett litet smäckert hus med den sedvanliga lilla skärmutbyggnaden och med en snygg rundning av hörnet som står fritt. Jämför gärna med Börshuset från 1700-talet i Gamla stan och dess rundade hörn. En teknik man använde sig av i det yttre rummet för att mjuka av i den trånga staden. Funkisen använde sig av ofta av idén tillsammans med historiska referenser (exempelvis färgen).
Rosenlundsgatan 38 skulle egentligen sparas men det sägs nu att grunden är för dålig och "att det inte går". Det är mycket som inte går numer. Det går inte "att spara" men annars sägs det att allt "går" - ofta säger politiker och ingenjörer sånt (såvida det inte gäller gamla hus). Nu tror jag ju att skon klämmer någon annanstans och att det hela beror på helt andra saker. Exempelvis att man ska bygga igen den lilla park som ligger vid sidan av byggnaden i förtätningens namn.
Parken sedd från korsningen Rosenlundsgatan/Maria Skolgata.
Nu saknar Söder bra platser för dagis sägs det. Där hade en underbar liten lekbarnspark passat ypperligt. Med granarna från Sydamerika (om jag minns min källa rätt).
Staden behöver luckor. Platser att andas i. Satsa på mellanrummens möjligheter ...
Peter Frisk
torsdag 9 december 2010
Gammalt blev nytt på Bellmansgatan ...
Passerade Bellmansgatan 26 igår. Har alltid gillat den korta stadsbiten just innan St Paulsgatan. Det förgångna skavde sig kvar, Bilservice ... trots att den var borta fanns tecknen av det förgångna kvar, så icke längre. Synd att man inte renoverade de befintliga karmarna och dörrarna och behöll husets originaldelar ... men, men ... nu liknade det ett nybygge i Marievik.
Nu-tid ... Det hela liksom dog på nåe vis ...
Förut ...
Nu-tid ... Det hela liksom dog på nåe vis ... måndag 1 november 2010
onsdag 6 oktober 2010
Söderport - var tar alla trevliga syltor vägen ...
Gick för några veckor sedan över Liljeholmsbron. På andra sidan låg för inte så länge sen den trevliga gamla syltan Söderport. Nu var det nyputsade fasader och inne i lokalen kritvita väggar för nya kommande verksamheter.
Man undrar då ... vad hände? Blev det bostadsrätt? Hela huset är tömt, så det måste vara en enskild ägare som på något sätt fått iväg de som bodde där ... för nog bodde det väl folk där? Innan ... ?
För den som har ögonen med sig kan man se en liten trend. När hus i dag renoveras försvinner ofta de butiker och restauranger som legat i byggnaden, ofta länge. Jag har sett fler exempel på den trenden det senaste året. Det är synd. Givetvis hndlar det om pengar. Höjda hyror och mindre välvilliga bostadsrättsägare. De nya lokalerna blir allt som oftast likadana som de nybygda lokalerna i Marievik eller Hornsberg.
Staden urvattnas på sin variation .,., någon som vet något om varför det gick som det gick för huset?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)