måndag 8 mars 2010

Rivning av anrika Lindgården och nybyggen på Djurgården

Så ska det då byggas på Djurgården. PR-gänget i Stadshuset kör på och nu får vi se en specialare i Stockholms förändringsbransch. Liljevalchs ska fördubblas. Konstchefen syntes på ABC och konsten ska berikas ... eller vad är det vi ser?

Den 8 mars sägs det på kvällsnyheterna att en privat ännu anonym aktör lagt in 50 mille och att Stockholms Stad spär på och lägger på 50 mille extra för att fördubbla Liljevalchs yta. Det låter ju finfint för kulturen.

Men innan man ropar hej bör man kanske titta på den här historien lite bakåt i tiden - här finns nämligen en del att gräva i och någonstans ligger här ett par saftiga stinkande lik i garderoben.

Sorgebarnet på "anrika" Djurgården den gamla ärevördiga Lindgården överläts av Stockholm stad till en privat aktör 1990 kostnadsfritt "mot att ägaren förband sig att rusta upp byggnaden enligt Stadsmuseets skyddsföreskrifter" (SVD Brännpunkt 30/11 -09). Den privata entreprenören önskade under flera år riva och bygga något helt nytt. "I stället lät han den förfalla och ansökte om rivning och nybyggnad, med stöd av gatu- och fastighetskontoret" (30/11). Staden hade planer på att köpa tillbaka men ägaren ville ha för mycket. Huset stod och förföll. För några år sedan beslutades att det inte gick att rädda (alla hus kan räddas - bara viljan finns). Men det här var uppenbarligen kört (trots sin speciella charm och sin speciella historia). (artikeln i SVD tar upp bakgrunden till historien)

In träder 2008 en ny ägaren Arcona Concept som hoppas på att kunna bygga ett hotell under senvåren 2010. Ska det nu byggas nytt på 2000-talet så bör det givetvis vara konferens, hotell, parkeringshus och givetvis i glas och fyrkantigt (det får absolut inte anpassas till miljön där det ska byggas - no way, vi måste ju sätta vår tid på den arkitektonsika kartan). Se bilden nedan. (se artikel DN 9 aug 2009 - Blå porten hotas av stora utgrävningar) Här kommer Herr Mårten Castenfors in. Han har själv inget emot nybygget, att man också kommer att gräva upp Blå Portens lummiga trädgård för bygget av p-huset. Bara man kompenseras "så ser jag ingen anledning att stoppa utvecklingen" och gräva upp Blå Porten för att få ner ett garage, säger Mårten Castenfors i DN 9/8 -09. (läs även artikel 26/2 -09 DN då förslaget lanseras)

Sandell Sandbergs Arkitektkontor

Det blir det tyst ...

Något år senare lanseras en ny idé. Liljevalsch ska byggas ut. Dubbleras. In har det trätt en hemlig donator som kastar in 50 miljoner. Till detta skjuter staden (Stockholm stad med underskott på 5 miljarder) till 50 miljoner för bygga till. Man ska bygga på den befintliga parkeringsplatsen väster om konsthallen (låter ju bra att få bort bilar men det vill man kanske kompensera med ett nytt p-hus under nybygget kan man tänka ...).

Det ska nu bli väldigt intressant att se hur det här kommer att utveckla sig. Man kan tänka sig följande scenario. Man flaggar för pengar till kultur (man satsar på konsthallen - som i sig lider av gigantiska ekonomiska problem - driftmässigt). Då man ändå sätter igång med planeringen för att bygga ut Liljevalsch så är det väl bra om man lika gott gräver upp Blå Portens uteplats. Och om man nu gräver upp Blå Portens utplats så kan man väl lika gärna riva den gamla slitna Lindgården och bygga nått nytt. Och då det tydligen redan finns intressenter som äger Lindgården och som tydligen redan har en idé om ett bygge så kan man ju låta dessa bygga på. När man ändå är igång och bygger så kan man ta allt i ett. Företaget Arcona har ju ändå fått uppdraget att bygga om det kulturminnesmärkta Galärskjulet i närheten (läs en tidigare artikel om det här).

Man blir plötsligt allt intresserad av att veta vem den där hemliga donatorn är ... men eftersom Liljevalsch drivs av staden = kommunalt, alltså av befolkningen i Stockholm, så är väl chansen till öppenhet minimal. Att anklaga Stadshuset för att spela med öppna kort är väl kanske att gå lite för långt ... Vill man se en trend idag, så gäller märkliga slutna samarbeten mellan stad och privata aktörer med stora ekonomiska intressen utan insyn där saker och ting plötsligt lanseras vara norm. Dyker man ner djupare i de här sakerna framträder den ena märkligheten efter den andra (att hoppas på att journalister gräver i det här är också att ha för stora hopp om den kåren).

Så vaknar man idag på morgonen och slår upp DN. Där finns en bild på området och man berättar om Liljevalchs utökning (DN-artikeln ännu ej utlagt på nätet vid bloggens pressläggning däremot fanns den i SvD). Men vad är det då man ser på dess illustration, på bilden över området . Vid Lindgården står nu en klump, en fyrkantig byggnad väldigt snarlik förslaget för 1 år sedan. I DN och SvD står inte ett ljud om förslaget trots att man ser byggnaden. Castenfors pratar om sitt nya café (det är att 2000-talsanpassa verksamheten, man måste ha ett café) och en ny museishop (det går nog åt att driva verksamheten löpande så museishopar är ett måste för att få ekonomin att gå runt i museivärlden - man kan nu även anställa alla de andra kulturarbetarna som sparkas i Stockholm). Konstchefen avslutar sen och säger moget: "Vi markerar vikten av kultur på Djurgården om vi genomför det här. Nu har jag 'pissat in reviret' och markerat att platsen inte är till för något hotell eller pizzeria".

Säkert ...

Foto: Wingårdhs Arkitektkontor

Den nya bygganden ligger till höger om Konsthallen och bakom Konsthallen, precis vid Blå Porten det planerade hotellet och konferencentret.

Min fråga är: Vad kommer det att kosta att driva verksamheten? Den dagliga driften? Att ge pengar till bygget är en sak men driftkostnaderna - de är oftast inte så roliga att visa upp men de viktigaste. Det man läser i medierna är inte direkt att kulturinstitutionerna badar i pengar. Här ser man indragningar efter indragningar och då kör man på med att bygga nytt. Det är väl roligare att stoltsera med att man byggt nytt än att driva verksamheten dag för dag.

Och fram med korten på bordet - vad är det för bygge på G bakom Blå Porten?

Extra: Arcona Concept är en stark aktör som det heter. Man har exempelvis fått uppdrag att omlokalisera Vin och Spritmuseet till Djurgården - i närheten av Liljevalchs (se här). Vi kan väl räkna med att Djurgården ska in i en "förädlingsprocess" och att vi sett det sista av det Djurgården som vi har idag.

Inga kommentarer: