torsdag 27 oktober 2011

Svenska utställningspaviljongen i Barcelona 1929

I går gick en liten akvarell på Bukowskis för 7.000 pix. Akvarellen som utfördes av arkitekten Peder Clason avbildar den svenska paviljongen i Barcelona på världsutställningen 1929. Clason ritade paviljongen och var son till en av våra större svenska arkitekter: Isak Gustaf Clason (ex Nordiska Museet, Hallwylska Palatset).


Den mest kända byggnaden från utställningen -29 är utan jämförelse Mies van der Rohe tyska paviljong som revs 1930 och som rekonstruerades av spanska arkitekter 1983-86.

Tyska Paviljongen, Foto: Peter Frisk

Hur gick det då för Peder Clasons paviljong? Den flyttades till den lilla staden Berga i pyrenéerna 1931 där den blev flickskola och sedan som kasern till Francos trupper. Huset var gjort av trä på Örbyhus Ångsåg i Tierp och stod nu i Berga fram till 60-talet då även den paviljongen revs. Invid paviljongen existerade under utställningen ett märkligt torn med Sveriges statsvapen (som inte syns på akvarellen). Vad det ska vara egntligen var det väl ingen som visste - ett rymdtorn för Blixt Gordon? Nej en fyr.


Tornet var alltså konstruerat som en riktig fyr som blinkande ut över Barcelona och kanske det möjligen har någon påverkan från Tatlin eller Bauhaus ... Nja ... Efter lite mickel och mackel (läs här) så invigdes i alla fall både torn och paviljong för några år sedan. I Berga i Katalonien. Så nu finns de bägge en gång rivna paviljongerna åter i den verklighet där du och jag just nu befinner oss.

Pabellón de Suecia / Källa: Grandas, M. Carmen (1988). L'Exposició Internacional de Barcelona de 1929. Els llibres de la frontera, Sant Cugat del Vallès

Här kan man läsa om projektet och se det nya tornet.

Peter Frisk

tisdag 25 oktober 2011

torsdag 20 oktober 2011

Gårdagens Gamla stan

Här har man kopierat lite. Nu är en epok slut i Gamla stan. Förändringens vindar ... de som alltid drar ...


Gamla stan, 12 oktober, 2011, kl. 12:13
Foto: P.F.

onsdag 19 oktober 2011

Gårdagens Slussen - Glasbetong


Det finns inte så många bilder med glaskupolen som släppte in ljus i gången "Blå bodarna" mellan Gamla stan och Södermalm. Här har jag i alla fall hittat en illustration. (SSM - Fotonummer Fa 10100)


En annan bild från 1935-36 sedd från Gamla stan-sidan. Notera armaturen till vänster. Den försvann efterhand och se ljusinsläppet från glasbetongen till höger i bild. (Foto: Almberg & Preinitz. Fotonummer Fa 50851 SSM)

Gårdagens Slussen

Har jag nu förstått "creative commons" så har jag rätt att dela vidare den här bilden ur Stadsmuseets samlingar. Det intressanta med den här bilden från 1960 är Slussens icke-förfall. Tar man den runda slingan som syns högst upp på bilden så finns där räcken som skyddar gångtrafikanten mot trafiken. Dessa räcken är borta idag. Man kan se hålen där stolparna en gång stod med lit erostiga stumpar som sticker upp. Området som vi idag ser saknar mycket av originaldetaljer. Allt från räcken till armatur och färg. Under de sista 30 åren har det hela förfallit utan minsta underhåll. årens lopp.  


Tittar man sedan på övergångsställena så är det en lucka i räckena där man tar sig ut och över gatan. Ser man den här platsen idag så är det rena kaoset. (jag ska få fram en liknande bild från samma vinkel för att visa hur det ser ut här idag). Fotograf: Lindgren, Herbert (1919-1987)

Text: Peter Frisk

tisdag 18 oktober 2011

hmmmm, gårdagens Södermalm, med döden i hälarna?



Södermalm, 5 oktober, 16:47, anno 2011.

Det händer ibland - dessa livets märkligheter - Sonja Åkesson

Hade det inte varit så att jag inte tidigare varit med om dylika händelser så hade jag kanske tagit det som en ren tillfällighet. Men det händer lite för ofta och regelbundet för att vara tillfälligheter. Dessa högst märkliga kopplingar.

För några dagar sedan läste jag Carl Johan De Geers nya bok om barnprogrammet "Tårtan". Serien spelades in i början av 70-talet främst i Ellens Bageri på Hornsgatan 32 (nu ligger caféet Franzens där). I det första programmet kommer de tre sjöfararna Hilding, Janos och Frasse. De har mönstrat av från sitt sjömansliv (på Mälarsidan ...) och kliver in och träffar Ellen som driver konditoriet. Ellen har tappat sugen och ger bort hela verksamheten samt receptet till tårtan som är ledmotivet i serien.

Ellen spelas av Sonja Åkesson, poet, författare.

I söndags hade jag stadsvandring Söders höjder. Jag har nu gått den turen i snart 13 år. Jag brukar stanna till och tala om Tårtan vid det hus där Ellens Konditori och för första gången i mitt liv nämner jag det att det var Sonja Åkesson som spelade Ellen.

Nåväl. Inget speciellt med det. Ett kul instick i Söders historia.

Jag åker hem och tar min minsta grabb på en cykeltur. Vi åker till Skogskyrkogården och det slår mig att jag aldrig cyklat bort mot dess södraste del. Kan vara kul. Så jag cyklar längst ner i söder på kyrkogården och kastar upp en blick och ögonen fastnar just på Sonja Åkessons sten ...


Saken är den att jag råkat ut för flertal liknande stopp på kyrkogårdar och med liknande fall. Vad det handlar om det vet i f-n. Kosmiska störningar ...? Det är bara att plocka till sig det hela, suga åt sig, fånga livet fundera på att existensen man ingår i kan vara rätt spännande ibland. Hur ska jag säga?

Livet och världen bjuder på sig själv då och då.

Så man cyklar vidare. Ler lite. Om det var en blink av Sonja så tar jag den gärna ... vid sånna här tillfället fattar jag vinken (spelar ingen roll om den vinken var mitt eget huvud) och anar att jag bör förkovra mig i hennes dikter. Vilket jag gärna gör :-)

tisdag 11 oktober 2011

Natur och arkitektur i ett

Ett gott exempel på en arkitektur som är integrerad i landskapet är Parc Güell i Barcelona som är skapad av Antoni Gaudí.

Här ser vi hur Gaudi använt sig av bergets form och hur ett träd följer inuti själva berget upp mot staketet och huset som tar vid och avslutar uppe på toppen. Natur och arkitektur i ett.

Jämför med dagens sätt i exempelvis Stockholm där man plattar ner, slätar ut ojämnheter och former som skapats av naturen för att bygga på enklaste simplaste sätt.

Text & bild:
Peter Frisk

En grön arkitektur - Patrick Blanc

I en tid när vår arkitekturen rör sig bort från naturen mot stål, aluminium, plåt, glas och andra kalla material. Där formspråken är kantiga, färgerna ofta gråa och påminner om stealthbåtar så är det glädjande att det finns andra inriktningar i världen. Mer färgglada mjuka mänskliga inriktningar. Dock mycket ovanligt i det kalla kala Sverige där den s.k. svenska minimalismen är alenarådande. Mina egna favoriter inom arkitekturen är de som försökt införliva naturen i byggnationen, i arkitekturen, i formspråket och i materialen. Helst fyllda av grönska och färg inuti och utanpå (framförallt Gaudí och Hunterwasser - se länkarna för ex o jämför stealth).

Jag hävdar bestämt att det är den vägen vi måste ta för att klara oss i framtiden och på så sätt också bli lite gladare. Ett samspel med naturen. Ett samspelet som inte finns idag där vi gör allt för att frigöra oss bort från naturen. Det handlar inte om att flytta ut på landet med någon ny grön våg utan att i städerna skapa ur det befintliga och med tillägg en grön hållbar stad. Vi måste in och tillbaka till naturen. Samspela (ett gott exempel av Gaudi finns här).

Fransmannen Patrick Blanc (klicka på länk för lite bildexempel) är i mitt tycke fullständigt på rätt väg. Han klär in byggnader i grönska. Både utanpå och inuti och se gärna hans hemsida Vertical Garden här. Kan det bli bättre? Jag fann hans projekt läste i en artikel om honom i tidningen Disajn (som för det mesta kör kantiga vita-svarta-kök-stuket) som jag kopierade:







Väldigt långt från svensk arkitektur idag och stadsbyggnad trots tal om miljövänlighet ...

Gårdagens Södermalm


Skinnarviksberget, 25 september kl. 11:18
Foto: P.F.

torsdag 6 oktober 2011

Stor uppslutning vid dagens slussenvandring.

Trots regn och busväder kom det nästan 60 personer till dagens slussenvandring. Verkligen roligt med detta stora intresse.

På vägen dök det upp två politiker varvid en av dessa stannade ovan oss i närheten av båten "Flyt". Det visade sig vara en högst intressant karaktär. Jag står och berättar för min grupp som jag har framför mig medan politikern, som jag förmodar är van att berätta hur det "är", sticker emellan och meddelar hur det "egentligen är". Han var väldigt stilfull och avbröt mig så pass många gånger att jag lät honom tala ostört.

Vad fick vi då höra?

Jag talade vid tillfället om svårigheten att lösa höjdskillnaden mellan Gamla stan och Södermalm. Jag menade på att arkitekterna löst den biten mycket bra med den nuvarande Slusskonstruktion vi har. En mjuk övergång från de olika sidorna ner och upp och där alla trafikslag kan passera utan att stanna. Båtarna åker under och bilar, gående och cyklar har inga större problem. Man behöver inte stanna till och vänta.

Jag jämförde då med den nya idén. Det som snart ska klubbas igenom. Se bild - klicka på den för större:


Vi står alltså lite ovanför vattenytan. Vi ska till Södermalm. När vi nu går så kan det tänkas att man ska ha en Slussning. Vi får vänta en liten stund. Broarna faller ner och vi kan nu promenera eller cykla. När vi så kommer över på den andra sidan kan vi antingen ta trapporna, 93 steg, eller hissar alternativt rulltrappor inne under Södermalms torg. I min värld så tycker jag nog att det försämrar framkomligheten. Idag behöver jag inte vänta på en slussning. Jag kan gå ovanför denna slussning. Men nu kom vår politiker med motdraget. Man ska ha tider när man inte får slussa och då försvinner det problemet med att man möjligen får vänta. Det var ju bra. Så då ska båtarna samlas upp ute i vattnet sommartid i väntan på att slussningen inleds.

På den punkten tyckte politikern att det blev bättre. Jag tycker det blir sämre. (och vi talar nu om den här biten, en av många märkligheter där jag tycker att Nya Slussen blir en sämre plats).

I denna dag som är behöver inte gång och cykeltrafikant bry sig om båtarna. Som båttrafikant behöver jag inte bry mig om trafiken ovanför. Jag kan slussas var 12:e minut sommartid. Men visst. Det är en förbättring att stänga av båtslussningen för att möjliggöra att gång- och cyklisterna här ska kunna ta sig mellan Gamla stan och Södermalm.

Eller?

Vad gäller politiker nummer två så kom han på hoj och förklarade att "det är bara att riva" och att vad som helst är bättre än det här. Jag bjöd in honom och att han skulle hänga på och därefter bilda sig en uppfattning om vad jag talar om och möjligen därefter säga vad jag inte ska säga eller säga elller vad jag menar och hävdar. Men att se saker från olik avinklar är kanske inte vad man ska göra som politiker? Vad vet jag? Dock en mycket intressanta upplevelser må jag säga .. :-)

Peter Frisk (vandringar varje tisdag & torsdag kl 13:00 t.o.m. sista november)

Vi fortsätter tjata ekonomi och banker ...

Att Sverige ligger bra till ekonomiskt i världskrisen får man nedtryck i halsen dagligen från de ekonomiskt ansvariga i Svedala. Stämmer det? Eller sitter vi inte med en riktig pösmunk till bubbla på G?

I går skrev jag "Vi hittar på några miljarder till - det är ju kris" efter att läst artikeln "Från guld till skuld" i SvD i fredags. I dag kom en annan spännande artikel med lite banksiffror som man kan lägga till i högen av kommande krisproblem - "Bolånebuffert kan bli dyr för banker". Vi befinner oss i en kris skapad av de s.k. "samhällsansvariga", representanterna för den fria marknadens väldigt religiösa tro på dess ekonomireligion - på enbart siffror. Det hela liknar numer en smitares väg rakt in i en bergvägg i 200 blås.

Bankerna som lånar ut pengar måste ju täcka upp sina lån till sina kunder (låntagarna) med en slags garanti (händer det något oförutsett måste det finnas täckning även på banken). En svensk bank stoppar, enligt dagens artikel i SvD, undan "3360 kronor i eget kapital för att låna ut 2 miljoner kronor till ett bostadsköp". De som lägger undan mest i buffert är "Nordea använder sig av 17 procent när banken reserverar kapital". Vilket bör bli 170.000 per utlånad miljon. Den bank som har "lägst buffert kopplad till bolånen är Handelsbanken samtidigt som banken har den näst största bolåneportföljen, nästan 800 miljarder kronor."

800 miljarder ... enbart i den banken.

SEB:s VD Annika Falkengren säger följande enligt tidningen: "–Vad händer om vi faktiskt får en bobubbla? Ja, då kanske vi inte är fullt så överkapitaliserade som ögat tycker".

Till denna lekstuga med pengar och det samhällsoansvar som pågått under 20 år kan tilläggas att bankerna ska ligga på en avkastning på 15 % per år i vinst medan tillväxten ligger på 2-3 %. Den som kan ett uns av ekonomi fattar direkt att att vägen mot bergväggen är spikrak och att smällen lär kännas. Tyvärr är det inte bara galningen vid ratten som skadas utan smällen sprider sig till hela samhället runtomkring.

Vi kan ta en sista siffra från fredagstidningen: "sedan år 2000 har den globala skulden dubblats från 78000 miljarder till 158 000 miljarder dollar. Pengar som ska betalas tillbaka med ränta. I länder som USA och Storbritannien har skulderna under lång tid ökat snabbare än ekonomin."

Vi, nja de som leker bank och ekonomer etc, hittar på pengar, strör ut dem genom ökad utlåning som sen ger en avkastning till bankerna på 15 % och dessa pengar som har inte skapas av tillväxt då den ligger på 2-3 %. Till detta ger man sedan i vissa länder skattelättnader för hög- och medelinkomstagare, som i de flesta fall lever sina liv på lån, genom speciella bidrag så som ROT och RUT. På sina håll sägs det att vi gått in i en annan ekonomi, i en ny. Vi har inte hamnat i någon annan ekonomi. Vi befinner oss precis i en och samma ekonomi som vi gjort under lång tid och som just har kapat den situation vi befinner oss i nu. Den kan inte räddas med ett krispaket här eller där. Den kan bara räddas med en fullständig ändring i västvärldens livsmönster.

Lånekarusellen är allt en märklig värld. Samhällsansvarigt? Icke.

Peter Frisk

onsdag 5 oktober 2011

Vi hittar på några miljarder till - det är ju kris


Det hängs allt som oftast medaljer och band på de "samhällsansvariga" (ofta av kungar och kommunalråd). Det sägs vara dessa som håller upp civilsamhället, de samhällsansvariga. De som ansvarar över det viktiga i samhället, de "närande" med fötterna på jorden, läser Chef, ingår i diverse nätverk och skjuter älg i skogen och finns i "näringslivet" och kan "ekonomi" och sin aktiemarknad - man är samhällsansvarig. Ser till, jo så kan man säga,  landets bästa ... Är det verkligen de s.k. "samhällsansvariga" som är just samhällsansvariga? Den frågan kan man ställa sig när nu lånekarusellen står inför sin domare - tiden och historiens realitet. 
Ekonomijournalisten Andreas Cervenka är en av de mer klarsynta skribenterna i ämnet skrev en artikel i SvD i  fredags "Från guld till skuld". En informativ folkbildande text om hur pengar skapas i vår tid. Vi fick följa med upp till Riksbanken (där man kan tänka sig att det "samhällsansvariga" ses i större flockar än på andra håll) och se hur man gör när man lånar ut pengar och var de kommer ifrån. Förr tryckte man upp mer pengar nu går det med ett litet "klick".   
"Under krisen skapade Riksbanken pengar genom att i flera omgångar låna ut flera hundra miljarder kronor till de svenska bankerna. De fick lämna in värdepapper, till exempel obligationer, som säkerheter. Sedan satte Riksbanken in pengar som hamnade på bankernas konto i Rix. Men hur går det egentligen till?

– Såhär, säger Per Kvarnström och knäpper med fingrarna i luften.
Kollegan Pia Metz Kronestedt visar på en skärm vad han menar. Där kan hon öppna ett banks konto, knappa in en siffra följt av några nollor och sedan trycka på Spara. Vips så skapas ett antal miljarder kronor. För att det ska ske på riktigt krävs först ett beslut av Riksbankens direktion med Stefan Ingves i spetsen."
Låter ju smart.

Ett annat litet fiffigt knep är att när banken lånar ut 1 kr så sker en intressant märklig dominoeffekt som i det finansiella "systemet" (man säger "systemet" det låter lite mer "samhällsansvarigt" och vuxet) utvecklar sig till 10 kr mer skapade pengar.

"En klassisk beskrivning hittar jag i häftet Modern money mechanics från Federal Reserve i Chicago. Där visas hur till exempel 10000 nya kronor som en centralbank skapar och skjutsar in i ekonomin leder till födseln av 100000 nya kronor när de fortplantat sig ute i banksystemet."
Med andra ord. Kan inte banken låna ut mer pengar utan måste få in mer pengar för att kunna låna ut så går man till Riksbanken och dessa lånar ut till bankerna så att de ska kunna fortsätta att låna ut till de behövande och på så sätt så ökar ekonomin från 1 till 10 vid varje transaktion från i det här faller Riksbanken.

Jag ska ta ett exempel. I Stockholm säljs allmännyttan ut. Hyresrätter blir bostadsrätter. En hyresrätt har inget värde. Den kan inte säljas. I dagarna har man i vårt hus bildat en förening som vill ombilda till bostadsrätt. Vi kommer att få köpa vår bostad till ett fiktivt värde (vi människor skapar ju värdet själva, hittar på det efter omständigheterna och det kallas att marknaden sätter priset). Låt oss säga att vi får köpa för 1 miljon (som vi inte har och som inte finns). Den miljonen finns alltså inte nu men kanske i morgon om vi ombildar. När vi sedan skriver under köpekontraktet skapas den miljonen med ett pennstreck. Vi får plötsligt låna pengar av banken för att betala Familjebostäder som är ägare (Stockholms stad) och pant för lånet blir vår bostad 8som vi även sen kan låna vidare på om vi vill, nytt kök, Thailandsresa etc, platt-TV). Banken räknar ju kallt med att bostaden kan säljas om vi inte kan betala våra lån då det alltid bara kan gå uppåt (aha ...). De pengar vi nu får låna generar alltså ett extravärde, bara för vår lägenhet på 10 miljoner som nu slussas ut i det finansiella "systemet". Den lyhörde kanske säger: "det var inte mycket produktivitet bakom de där 10 miljonerna". Nej, så kan man nog tycka. Men pengarna dök upp. De 10 miljonerna som vår lägenhet skapat kommer alltså att användas till konsumtion, köp av aktier, kanske en tavla på Bukowskis, en större pool, av de som hanterar dessa pengar i den finansiella sektorn. Till detta kommer den miljon som vi betalar till Familjebostäder för lägenheten. Denna slant slussas sedan vidare till Stockholms stad som för att klara sina rullande utgifter måste sälja sina tillgångar och på så sätt får in pengar i sin kassa och kan visa plusresultat (ekonomin är god säger man). Staden går numer runt på att sälja ut sina tillgångar. Vad som händer när det är slutsålt kan man bara spekulera i. När påsen är tom är den ... tom. Men många har skott sig under tiden och många har förlorat.


Kvar sitter då vi med vårt lån eller om vi nu var snabba att sälja lägenheten och lät de som kom att bo kvar betala för renoveringarna som var tänka att göras av allmännyttan.


Utan att vi ville det var vi med om att spä på lånekrisen. Vettigt? Samhällsansvarigt? Vi kanske ska passa oss för att skratta eller kasta skit på grekerna ...


Tycker man det verkar tråkigt kan man alltid lätta upp sitt sinne med det här radioprogrammet: "Statsskuld och privat skuld är kommunicerande kärl"
Lyssna: Obs


Peter Frisk          

tisdag 4 oktober 2011

Lindgården - ett minne blott ...

Lindgården ... dess sista ... suck ...

"The sun is the same in the relative way but you're older 
Shorter of breath and one day closer to death" Time, Pink Floyd



Foto: Peter Frisk

Gårdagen

Djurgårdsvarvet, 16 juli, 2011 - ett minne blott ...

Slussen nätas in ... det "ängsliga" samhället sprider sina klor

Flanerade över Slussen i solskenet idag och upptäckte att man nu var i full fart med att näta in räckena. "Aha, man förberede sig för någon slags rivning eller annat pyssel", tänkte jag och frågade killarna som jobbade med stängslet vad det var till för. Fick ett vänligt svar att man gör det för "att ingen ska ramla ner [sic]" ....................? Just 2011 har dessa räcken blivit en säkerhetsrisk.

Mig veterligen har ingen stadsbo, barn eller turist under de dryga sjuttio år som räckena existerat trillat ner. 


Nu har någon tjänsteman fått för sig att den risken finns. Att man på det högst provisoriska stängslet kan skära sönder fingrarna en lördagsnatt är däremot en ny risk som vi får leva med. 

Det påminner mig Beckholmen. Ön skulle bli mer tillgänglig (den var verkligen tillgänglig) och skapade ett promenadstråk varvid torrdockorna plötsligt blev en risk. Man kunde ju ramla ner. Vad jag vet har ingen någonsin ramlat ner i dessa dockor - men nu uppkom en risk. Så man stängde av en större del av Beckholmen med två grindar och skapade en pyttestig långt bort från det som var intressant - att se på och lukta på båtarna som låg upplagda i dockorna för reparation. Så var det med den tillgängligheten ...  

Innan "promenadstigen" anlades gick det att gå runt på en större del av Beckholmen. Att stå på våren och speja ner i "östra" och "västra dockan" var sannerligen ett livets fludium. 

Nu möts man av en grind efter att man ökat "tillgängligheten".

Stadsflanören stannade till och begrundade och funderade på vad de ska hitta på härnäst vid Slussen. Under tiden fortsatte näten att täcka de gamla räckena från 1935 och plötsligt kände sig stadsflanören som en skugga av sig själv. En skugga på en plats, en stad, ett land som var på väg att snabbt tyna bort i den nya ängslighet ...




Man kanske kan stänga av hela stan med nät och eliminera alla risker. 

Text & bild

måndag 3 oktober 2011

"Flanörens blick"


En trevlig liten bok som fångade "Stadsflanören" veckan som gick. Om städer och om att flanera... Om en annan tid men då jag läste den nu (eller för ett par dagar sen, snart då) så kom den just att handla om detta nu trots att den skrevs i den där andra tiden ... ett slags då. Hur då blir nu och ... %&%&¤¤""(/!

Skriven (1993) av "bildningskonsulenten" och "flanören" i litteraturen och gränderna och torgen och bakgårdarna: Ulf Peter Hallberg.

söndag 2 oktober 2011

Turner, Monet, Twombly ...

Nog är affischeringen för kommande utställning på Moderna rätt lyckad ... här på Medborgarplatsen

Debaser - Fritz Corner ...

För ex antal år sedan trilla jag rätt ofta in på Debaser vid Slussen. Gick ofta på känn. På så sätt kan man finna på ett band som visar sig vara bra. De dyker liasom bara upp ... Så det var rätt länge sen jag trillade in i betongkonstruktionen som snart är ett minne blott.

Men det skedde i lördags. Det gäller verkligen att passa på nu innan allt slår igen och rivningarna av Slussen inleds. Men innan dess finns i alla fall möjlighet att kika in på en riktig rockklubb av rang. Sliten, skitig, rå och helt enkelt underbar. Av olika anledningar har livet tagit en sväng för mig, en gir, och det är dags att försöka roffa åt sig lite livsljus. Det fick jag på Debaser i lördags kväll. Ett jäkligt bra göteborgs(live)band lirade precis den musik som funkar i min kropp (musik ska helt enkelt tryckas in i kroppen). Pen Expers var det krut i. Kul med ett band med karaktär.

Synd bara att vi har en publik här i stan som är fullständigt "stiff". Spikrak, stilla blick och en bärs i handen och inte en rörelse - det är ju musik för böveln! Lev.

Jag puffar gärna en smula. Här ett album på Spotify: "Dirty Tender Love" - Pen Expers