onsdag 30 november 2011

Att vara 30-talshus har sina nackdelar

Man flanerar runt i staden och funderar på de stackars 30-talshusen, funkishusen, som uppenbarligen inte tycks ha någon framtid för sig här i huvudstaden. Senast drabbat var det som stod på Grev Turegatan 8. Jag strosade förbi där i går. Där var nu en stor lucka där ett funkishus tidigare stod.

Grev Turegatan 8, 29 november 2011.

"Nu bygger vi 61 bostadsrätter samt butikslokaler för människor som vill leva kontemporärt cityliv i Stockholm"
"Kontemporärt cityliv"? Träd fram du människa som vill leva "Kontemporärt cityliv" ... du kontemporära människa. Och Wallenstam frågar Dig, mannen/kvinnan på gatan (because you worth it), "vilka butiker eller koncept saknar du på gatan idag?". Käre medborgare. Tror du att vår åsikt om det är önskvärd? Eller är vi inne på, som på så många andra håll, mumbojumbospråk?


Det var väl inte världens bästa Mongoliska restaurang som låg där men det var lite roligt att äta där i alla fall. Kocken stekte ihop allt mitt framför ögonen och den hade väl sin lilla topp där i början av 90-talet.

Vill man se bild på huset så har Lars Epstein skrivit om det hela i DN: "Grev Turegatan 8 rivs".

Peter Frisk

söndag 27 november 2011

3-4/12 Rädda Slussen - Stor Konstutställning för Slussen!

Det gäller stadsrummet! Det gemensamma offentliga rummet, för vem, för vilka intressen - hur och vad?!


Nej till "Nya Slussen"!

Måleri, grafik, fotografi, poesi, musik

DEMONSTRATION lördag 3 dec kl 16.00, Slussentorget / Ryssgården
Tal, musik, facklor

Lördag 3/12:
¤ Vernissage konstutställning i Café Lokalen, Blå bodarna kl 12
¤ Foto "Öppen Vägg Blå Gången"- en meter var, kl 12 - 18
¤ Musik Petter m.fl Stora Scenen på Kolingsborg kl 13-16
¤ Demonstration kl 16.00 på Slussentorget, tal, musik, facklor

Söndag 4/12
¤ Konstutställning Café Lokalen, kl 12-16
¤ Foto Öppen Vägg Blå Gången kl 12-16

Kafé med Slussenbullar, Kolingsborgskaka, Slussekatter,
en blandning av sött och salt

Slussenvisning med stadsguide, gatumusikanter, bokförsäljning, gatuteater med mera...

För mer info se www.slussen.nu

torsdag 24 november 2011

Egen notering - Polen och NATO

En bra dokumentär om ur Polen gick med i NATO. Nedan länk till programmet som ligger fram till 20 december.
Så slutade kalla krigetPolsk dokumentär från 2011. Efter Sovjetunionens fall tycktes vad som helst kunna hända. Den osannolika historien om hur Polen, Ungern och Tjeckien blev medlemmar i Nato visar vad som pågick bakom kulisserna i det rämnande östblocket. Med humor och skärpa berättar de inblandande om hur det gick till när det kalla kriget tog slut en gång för alla.

måndag 21 november 2011

tiden går ...


Av någon märklig anledning syns inte hela filmen så klicka på bokstäverna i vänstra hörnet högst uppe ...

Gårdagens Rom

En för tidig morgon i Rom för för länge sen ... när allt ska ske i realtid är det skönt att ligga några år efter ...

Rom, 29 november, 2005, kl.08.14 - kan det vara morgontidningarna som kommit tro ... yesterdays paper - gårdagens nyheter ... en annan dag, ett annat Rom


Vad skådar du varginna tro? Under din bål skymtas i skymningen två tvillingbröder varav den ena blir den kung som, ja, man vet det alltså på dagen när, grundade urbs aeterna, den eviga staden 21 april 753 f.kr. Romulus och Remus växte upp och Romulus blev sne och slog ihjäl sin bror Remus då de skulle bygga sig en stad och bråket handla om var murarna skulle stå. Jag så kan det gå och 2005 fanns de målade på asfalten i Rom någonstans och klubbemblemet äro A.S. Romas som bildades den 22 juli 1927. Kallas också "i Lupi" ...
Foto: P.F.

torsdag 17 november 2011

Gårdagens industri ...

Hammarby Fabriksområde, 17 juli, 2011, kl. 14:23

GAN i Norrköping - en utställning

Var en kort sväng till Norrköping i går och hann med att slinka in på Konstmuseet där det var en stor utställning om GAN - Gösta Adrian Nilsson. En utmärkt utställning (Norrköpings Konstmuseum har ofta mycket bra utställningar). Så om ni passerar slink in, det är värt det.

Då kan man se denna härliga nattvandringstavla - som är en lisa för själen för oss mörkrets vandrare som står på den stenlagda gatan och ser in i de ljusa uppvärmda rummen och drömmer i vår melankoli :-)

"Skuggspel II," GAN. 1929. (Malmö Konstmuseum)

Det fanns många verk som var i "privat ägo". Sånt man sällan ser då det ju hänger hemma hos någon och de var kul att se. (läs lite mer här).

Peter Frisk

Hans Hammarskiöld

Vissa bilder suger sig fast. Vissa fotografer har sin särskilda stil. Svår att förklara med ord. Men det, det sätter sig som en känsla i kroppen, när man ser deras bilder ...

För några dagar sedan var jag på Bukowskis. Jag ser en bild av ett vinterlandskap med ett hus. Ett alldagligt motiv. Inget speciellt egentligen. Jag fullkomligt fastnar i bilden. Därefter går jag runt på visningen och småtittar och fastnar för några bilder. Innan jag såg namnet på fotografen kände jag känslan. Det var något med de där bilderna. Just de där bilderna. En känsla. En känsla som förmedlades spikrakt in i själen. Jag får plötsligt en ny favorit: Hans Hammarskiöld.

Flundra, Gotland 1976
Dagen efter går jag på Stockholms Auktionsverks visning. Jag ser några fotografier som fångade mitt intresse och givetvis, ja självklart, var det av samma figur: Hans Hammarskiöld. Jag ser ett foto av en flundra. En fisk som ligger där på sandbotten och jag tänker: "det är något speciellt med den där bilden av just den där flundran": Hans Hammarskiöld.

Så tar jag mig till ett bibliotek och plockar fram en fotobok av nämnda fotograf och den heter: "Tiden och ljuset". Två huvudteman som jag gått ner mig i under de sista åren. Tiden och ljuset. Självklart, givetvis ...

Pontus Hultén, 1984
Något som slog mig när jag bläddrade i boken var att just de bästa fotograferna är också de som kan ta de bästa porträtten. De är i de flesta fall helt i symbios med den de porträtterar. Även personen som förevigas ingår i och förhöjer konstverket genom sin egen storhet i att avbildas. Det är inte bara så att fotografen tar en bra bild. Han har också den bästa modellen just för sin bild. Han tar fram det innersta i den han porträtterar. Det hela blir en spegelbild av fotografen i modellen och modellen i fotografen som slutar i en bild som speglar de två. En stor bild kräver ett samarbete mellan den avbildade och den som avbildar. Hans Hammarskiölds många porträttbilder är just så.

Det rosa huset, 1978.
Sist måste jag åter beskriva den bild på det hus jag nämnde. Jag repeterar vad jag skrev på ett annat ställe. En pärla av Hans Hammarskiöld som egentligen är fotograf och har här mixtrat ihop någon bild på något vis (det är nog ett foto). Jag gillar verkligen dylika motiv. Dysterhet. Det ligger lite snö och några gula förtorkade höstliga grässtrån tittar fram. En byggnad med värme i den råa hösten men med en ren luft att andas in och att fylla lungorna med. De spretande träden. Liv. Doft av höstlig jord som övergått, just precis i den här tiden till vinter,  ett rangligt rostigt staket ... En liten bild/tavla som hängde gömd ovan en dörr på Bukowskis. Utförd på 80-talet.

Peter Frisk

I skuggornas landskap ...

Slussen 15 november kl. 12:45

Mariatorget 9 september 2010 medan själva bilden i bilden som är Slussen är från 40-eller 50-talet ....

Foto (och foto av foto): P.F.

tisdag 15 november 2011

Gårdagens Slussen

Slussen, 15 november 2011, 12:45 ...
Foto: P.F.

"Vi har en ny påve" - ett filmtips att ta vara på

Oj. Vilken film! Alldeles bedårande. Det kunde likväl handlat om Högsta Sovjet eller de eviga EU-statssammankomsterna, eller de magiska toppmötena för att lösa den ekonomiska krisen med tusentals inblandade viktiga uppblåsta statsfigurer med ynka resultat - en liten rökpuff med nya lånemiljarder. Men filmen handla om Vatikanen och påven.

"Vi har en påve!" är en film som fångar hela mänsklighetens sorgliga tragik, komedi, dess värme och mänsklighetens kärlek till mänskligheten. (och det doftar Fellini, men det ingenting alls då det också osar rejält av Chaplin). Se filmen som är gjord av Nanni Moretti och han spelar även, inte direkt för ovanlighetens skull, en av rollerna. Den går på Victoria.


Maka er dit och se den, le åt dig själv, le åt mig och le åt alla de andra som "leker" och spelar med i detta skådespel som vi byggt upp och hittat på - världen. Hur vi, ja vi alla, spelar våra roller, påve, statsman, kommunalpolitiker, artist, aktivist eller kardinal, ekonom, säljare, luffare ... bakom maskerna finns väl egentligen alltid något annat, någon annan. "Nä, det där var inte jag". Hur den mäktigaste inom en viss sfär också är fullständigt fast. Hur omöjligt det är att försvinna från sin roll. Trots att man bara vill försvinna. "Nä, idag vill jag inte vara president, tack". Si det går inte. Vissa kan aldrig gömma sig  Det kan vara en superstjärna, en kung eller som i det här fallet, en påve som inte vill vara påve ...  Filmen är ett livspiller och speglar på något vis tycker jag nutiden fullständigt. Konsten står över religionen. 

En passande textrad till det hela är av poeten Dan Andersson:
"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud."

Gårdagens Södermalm ...

Yttersta Tvärgränd, 24 juli, 2011, Kl. 14:21

fredag 11 november 2011

Café Valand ...

Det finns inget mer fridfullt än att börja sin dag över några morgontidningar på Café Valand på Surbrunnsgatan. En helig plats helt enkelt. Om något skulle kulturminnesmärkas så är det ta mej tusan just den här platsen (både inredning från 1954 och personalen som startade stället 1954 och ... inredde :-).

Surbrunnsgatan, 11 november 2011, Kl: 10:02, och livet kan levas lite lättare ...
Foto: P.F.

Café Valand, 11 november 2011, Kl: 11:03. Ett stycke orört 50-tal ...
Foto: P.F.

Så gick man därifrån som en ny människa fylld av liv och kraft ...

Contemporary, Bukowskis hösten 2011

Var på visning på Bukowskis idag. Noterade ned några verk som, om jag hade en slant, ja en rejäl slant, skulle köpas. Alltid kul att se vad man har för smak och vad man skulle vilja ha på sin egen vägg hemma. Här lite snabbt nerskissat på nattkröken. Den första jag föll för var en liten Öyvind Fahlström "Utan titel". (alla tavlor nedan länkade från Bukowskis)

386.Öyvind Fahlström 1928-1976Utan titel. (d)
Utropspris:SEK 10 000 - 15 000
Gick för 13.000.
Ola Billgren fanns representerad rätt väl. 

370. Ola Billgren 1940-2001 "Stad vid flod (Heidelberg)" 1988.
Utropspris: SEK 2 000 000 - 2 500 000 
gick för 1.800.000

Jag har alltid varit svag för Billgrens inflygningstavlor. Någonstans minns jag att han har beskrivit hur man möter en stad uppifrån, in i ett dis, när man far genom molnen för att landa. Förväntningarna. Den där märkliga overklighetskänslan där uppe i luften. Där man är någon slags prick och tittar ut ur det där lilla fönstret och ser något som är en stad. Ja, då är man inte stor. En liten plutt i skyn. Även "Cityscape - Hamburg" är intressant från 1988. Det finns en mindre tavla från 1964 som inte är dum och som skulle passa i min hall: "Interiör". Även den stora "Promenad" är häftig och Billgren är enligt mig den enda konstnären i Sverige som efter 1960 håller internationell klass - tekniskt.

428. Ola Billgren 1940-2001 "Promenad".
Utropspris:SEK 1 500 000 - 2 000 000
återrop

417.Igor Kopystiansky USA Född 1954"Doors" 1975/77.
Utropspris:SEK 125 000 - 150 000
återrop

Ryssen, numer amerikanen, Igor Kopystiansky, tillhörde under sovjetepoken "underground"-konstnärerna och nog andas den här tavlan onekligen en rysk doft. Jag gillar den skarpt (någon som vill sponsra?).

467. Leon Tarasewicz Född 1937"Nr 3". (d)
Utropspris:SEK 150 000 - 175 000
slutpris 140.000

Polacken Tarasewicz har en större tavla. Jag hade en nersparad tidigare såld tavla av honom från 2008. Gillar färgerna han använder sig av.

2008 gick det en annan av Leon Tarasewics på Bukowskis som jag gillade. Klubbad för 66.000.

271. Hans Hammarskiöld Född 1925"Det rosa huset", 1978. (d)
Utropspris:SEK 12 000 - 15 000
återrop

En pärla av Hans Hammarskiöld som egentligen är fotograf och har här mixtrat ihop någon bild på något vis (det är nog ett foto). Jag gillar verkligen dylika motiv. Dysterhet. Det ligger lite snö och några gula förtorkade höstliga grässtrån. En byggnad med värme i den råa hösten men med en ren luft att andas in och att fylla lungorna med. De spretande träden. Liv. Doft av höstlig jord och ett rangligt rostigt staket ... En liten bild/tavla som hängde gömd ovan en dörr på Bukowskis. Utförd på 80-talet. (som bevis på vad man kan köpa bra konst billigt är att denna bild blev osåld ...)

419. Henry Krokatsis Storbritannien Född 1965"Incorruptible". (d)
Utropspris:SEK 18 000 - 20 000
återrop

De två ovanstående är rena fynden. Bra mycket bättre än mycket av de verk som ska gå för större utrop på den här auktionen. Nästa blomma av Donald Baechler var inte så dum.

361. Donald Baechler USA Född 1956"Yellow Flower". 1908
Utropspris:SEK 280 000 - 300 000
250.000

432. Gunnel Wåhlstrand Född 1974"Looking at Paintings"
Utropspris:SEK 1 000 000 - 1 200 000
gick för 1.650.000

Avslutningsvis en riktigt bra tavla av Gunnel Wåhlstrand.

Visningen pågår nu 10-15 november 2011.

Peter Frisk


tisdag 8 november 2011

Gårdagens Stadsgård

Stadsgården, 24 augusti, 2011, kl: 11:43.
Foto: P.F.

Trevligt boktips - "Staden mellan pärmarna"

En bok som jag då och då kastar ett öga i och som är trevlig helt enkelt ... finns nog att få tag på i nån pockethandel ... den kom nog för mer än 10 år sedan ...


måndag 7 november 2011

St Göran & Draken - Stockholm-Barcelona

Gick en vandring här om veckan med en herre från London, Mr Ed. Ed blev synnerligen förvånad när jag visade St Göran och Draken och berättade dess historia. St Göran var för Ed helt kopplad till St Georgekorset i den engelska flaggan. Berättelsen om helgonet spreds över hela Europa. För att ta ett exempel av många så är St Göran är Barcelonas skyddshelgon. Man kan se honom och draken avbildad lite överallt. Likväl som i Stockholm. Bilden nedan är från  korsningen Wollmar Yxkullsgatan/Björngårdsgatan.

Korsningen Wollmar Yxkullsgatan/Björngårdsgatan Foto: Peter Frisk
St Göran och Draken i Barcelona, 2011, Foto: Peter Frisk
St Göran och Draken i Barcelona, 2011, Foto: Peter Frisk

St Göran och Draken i Barcelona, 2011, Foto: Peter Frisk
Peter Frisk

söndag 6 november 2011

Slussen - räckena som försvann

Tyvärr är det så att det vi idag ser vid Slussen är ett förfall som pågått i snart 40 år. Underhållet av Slussen sägs försvinna någon gång i slutet av 60-talet. Under åren därefter förlorar sedan Slussen en mängd detaljer av olika art; originalarmatur, räcken, trappor, dörrar, glaskupol, handtag, skyltar etc. 

Vid ett av klöverbladen fanns 1960 räcken mellan de gående och bilarna. Här på den svartvita bilden kan man se ett räcke som skyddar gångtrafikanterna från bilarna. 

Slussen, 1960, Källa: Stockholms Stadsmuseum
Ser vi samma plats idag så är räcket borttaget. När det skedde vet ingen. På den nya bilden kan man se att det kommit till ett cykelfält utanför de gåendes del. Man har lagt till något. En cykelbana. Skulle man vid en rekonstruktion tänkt till på tex samma sätt som då, när dessa räcken fanns, så skull det givetvis ha gått att bygga tillbaka nya räcken och utveckla den här idén än mer. Med ett räcke som också skyddade cyklisterna. Här skulle man givetvis ha tre räcken. Det finns ett exempel på en sån plats på Slussen idag. På den västra sidan finns en kort snutt med tre räcken: en ränna för gående, ett räcke, en ränna för cyklande, ett räcke och sen bilar. 

Klöverbladet 2011. Foto: Peter Frisk
En annan liten detalj som är väl uttänkt var den lilla böj på räcket man kan se på bilden nedan. Den lilla böjen gör att den gående förs in till den gång som går mot Gamla stan. Det finns fler liknande exempel på räcken som leder de gående rätt. Tyvärr är räckena borta och även de granitstenar som låg på den lilla rundade planen. Idag är det gammal trasig sprucken asfalt på platsen och grusupplag. Då fanns det cykelställ mot väggen ...

Slussen 1961. Källa: Stockholms Stadsmuseum.

Fästet där ett räcke en gång satt. Slussen 2011. Foto: Peter Frisk

fredag 4 november 2011

Inslag i P1 om slussenvandringarna

På morgonen den 26 oktober var det ett litet inslag om slussenvandringarna på P1.
Klicka på bilden för att höra inslaget.

Lyssna: Slussenvandring, reportage av Håkan Widman


För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.

Peter Frisk

En film om Slussen av Hans Sandström

Hans Sandström har gjort en film om Slussen där undertecknad dyker upp i några sekvenser.


Slussen 2011-11-01 from Hans Sandström on Vimeo.

För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.

Peter Frisk

Städernas omvandling ... sätta "på-kartan-problematiken"

I en understreckare i SvD idag skriver Erik Persson om städernas förändring och kopplingen till mediet film. Det är en mycket intressant artikel som inte är direkt förvånande för den som uppfattat den Gigantiska förändring som staden genomgått under de sista 10-15 åren. Det finns också många i vårt samhälle som inte uppfattat denna Gigantiska förändring som skett och sker i våra stadsrum och dessa kanske förvånar sig över en dylik artikel. De senare är allt som oftas de som inte lägger märke till att det stadsrum de besöker dagen innan ändrades, ombyggdes, gentrifierades och blev något helt annorlund än vad det en gång var. Dessa uppfattar aldrig att det där för bara några dagar sedan fanns en annan miljö, en annan befolkning. Dessa, som den gamle franske piaonistlärarinnan Nadja Boulanger möjligen skulle kalla de "sovande", är nu tyvärr i majoritet och kommer förmodligen så vara ...

Mycket av förändringens roll beror på förändringen i innehållet av staden. Vad staden anses vara. Vad man vill att den ska vara och vad man inte vill att den ska vara. Hur den beskrivs i våra medier, filmer och inte minst i turistbroschyren. Hur denna "bild" av staden kopplas ihop med de som planerar staden. Att "sätta staden på kartan"-syndromet. En symtom som i de flesta fall förstör och ruinerar det som just var det speciella med en viss stads karaktär. En plats i en stad som får ett uppsving anfalls numer direkt av horder som vill uppleva platsens genuina känsla och just dessa horder fångas upp av kommersiella intressen som "ordnar" till och "rättar" till platsen de anfallare så den genuitet man sökte gick förlorad i samma stund som anfallet inleddes. Man kan säga att den processen är gentrifieringens grundelement.

Och där är film- och turistindustrin stora aktörer i förändringen.

Persson har fångat lite av denna förändringsprocess och nosar verkligen på problematiken att förändringen skapas uppifrån. Absolut inte nerifrån. Inte från stadens gytter, inte  från gräsrotsnivå, utan högt upp i planerarnas torn. Notera i hans text de områden som beskrivs i London som nu förändras inför Olympiska spelen 2012.

Läs den. Texten är mer förståelig än min :-) "Staden söker lyckan inom filmen", "Under strecket", SvD 4 november 2011.
 
Peter Frisk

onsdag 2 november 2011

Erik Asklund - Det ringde en söndagsmorgon

Då har man gjort något, om än så litet, för litteraturhistorien – den svenska.

En tidig söndagsmorgon för någon månad sedan ringde en kvinna som deltagit i en av mina vandringar och frågade vad nu den där författaren hette som jag berättat om vid Yttersta Tvärgränd på Söder. Hon hade samtalat med sina kusiner om denne och kunde inte komma på hans namn. Namnet var som bortblåst. Jag gav henne namnet.

Författarens namn:: Erik Asklund.

Erik Asklund växte upp vid Västerbrons fäste och beskriver i några av sina böcker områdena kring Skinnarviksberget och väster ut mot Hornstull. I inledningen av mina stadsvandringar med namnet Söders Höjder som börjar vid Yttersta Tvärgränd brukar jag nämna just Asklund. Han bodde ett tag på den här gatan och sägs ha kallat den för ”gatan som slutar i himmelen”. Ett fint epitet på en gammal gatstump som tycks sluta långt ute i det blå över Riddarfjärdens vatten. På toppen av berget brukar jag rekommendera böckerna om ”Manne” eller ”En kille från Hornstull”. Om Per Anders Fogelström höll sig till östra delarna av Söder blev de västra i litteraturen inmutat av Asklund. Under sina sista år bodde Asklund i det s.k. ”ensamma huset” som fortfarande finns kvar på berget. Det sägs att Asklund som ofta satt på Den Gyldene Freden i Gamla stan inte gillade trappan som då gick upp från Gamla Lundagatan till berget. Taxin kunde inte ta sig ända fram till dörren på huset och Asklund var tvungen att promenera. Han klagade då till Stockholm Stad som till slut rev bort trapporna. Nu kunde författaren kliva rätt in i sitt trähus och några trappor finns inte på platsen idag.

Han skrev också några underbara böcker i vad man kunde kalla flanörstuk. En person går runt i sina stadskvarter och funderar över det som varit och vad som är. Genren är sällsynt idag men var vanligare under 1900-talet. Ett par läsvärda exempel är ”Ensamma lyktor”, ”Skeppsholmen” och den lilla boken ”Prosadikter” med underbara teckningar av Charles Gl. Behrens. I poetisk, filosofisk essäform strövar någon omkring i stadslandskapet, i sin hembygd och funderar över tillvaron. Ofta med stor kunskap om området och med en starkt känsla för sin egen stad. ”Ensamma lyktor” är nog den som påverkat mig mest. Så pass att jag lånade dess underbara titel till en av mina vandringar ("Ensamma lyktor"). En egen liten blinkning och hommage till författaren ur en annan tid.



Ett sista tips blir ”Bröderna i Klara”. Asklund tillhörde till viss del de s.k. klarabohemerna och beskriver hur det gick till i klarakvarteren på 30-talet innan allt föll för grävskoprorna. Det blev en trilogi i ämnet men där tycker jag att den första boken är mest läsvärd.

Ovanstående titlar är böcker som för mig fångar mycket av Stockholms grundsjäl. I dag tycker jag inte att man riktigt har den känslan. Är det kanske därför som det inte skrivs liknande kärleksböcker till staden Stockholm? En stad som förlorat sin själ kanske inte kan beskrivas? Å andra sidan har var sak sin tid och sitt utryckssätt. Det är en realitet vi människor får leva med. Men Asklund är ett bra tips när höstlöven faller ...

Peter Frisk

P.S. Jag fann en trevligt text här om Erik Asklund av en viss Hellbom. "Att Hitta på".