Nya Årstafältet - förorten breder ut sig

Varför åker jag aldrig till Hammarby Sjöstad för att roa mig eller bara gå runt och flanera? Varför tar jag mig inte till Kista för att ha en skön kväll eller till Liljeholmens nybyggen? Varför åker jag gärna till Kungsholmen, Södermalm eller någon annan del av innerstaden eller Sundbyberg när jag vill känna stadskänsla och stadslivet?

Är dessa frågor något som en stadsplanerare funderar över? Är det en fråga som de nya urbanisterna funderar över? Det verkar inte så. Fast det talas varmt om urbanitet idag - en viss sorts urbanitet (köpcentrum, stilrent boende och glas ...).

Nu har förslag på ny bebyggelse på Årstafältet lagts fram. Det visar sig att förortsidétrenden fortfarande gäller (och man talar om den som en ny trend - då drar man gärna öronen åt sig). Ett jätteområde ska bebyggas och området ska givetvis planeras som en helhet av samma arkitektfirma/stadsplanerare och det talas om den nya urbaniteten. Men, det blir utslätat, ointressant, förortslikt (bostäder på ett ställe, galleria på ett annat, stråk mellan husen, blåshål, punkthus - ja, noll stadskänsla helt enkelt).

Det vinnande förslaget.

Det är för mig helt besynnerligt hur man å ena sidan kan tala sig varm om den urbana staden, vilket man gjort under de senaste åren bland politiker och arkitekter och planera sovstäder - för Hammarby Sjöstad är inget annat än en sovstad (och ställ er gärna i en av de blåsiga gångarna i det nybyggda Liljeholmsområdet klockan 19 på kvällen och försök finna urbanitet ...). Men alla har inte fallit för "trenden": arkitekten och forskaren Jerker Söderlund kommenterar i SvD den 19 februari de nya förslagen för Årstafältet:

"Tyvärr tycker jag att de flesta förslag följer förortsidén för mycket, alltså att man bygger små områden som inte hänger ihop" och han tycker att förslaget innehåller en del schablonuppfattningar om urbanitet.

Problemmet med stadsbyggnaden idag likväl som för miljonprogrammen är att man totalplanerar hela områden. Man detaljstyr. Istället för att de växer fram organiskt med pluralistiska byggnader, av olika art, får vi enhetliga områden som kanske på bild ser väldigt moderna och fräcka ut men som med all sannolikhet kommer att sluta som trista sovstäder (ett gott exempel är Norra Stationsområdet som verkar bli ett av Stockholms tråkigaste förortsområden). Den dagen man lyckas få människor att åka till ett ställe som Årstafältet för att roa sig har man lyckats. Samt den dagen man ritar och bygger ett samhälle där alla är med - alltså en pluralistisk värld där olika människor möts - då lyckas man. Det tror jag inget av de förslag som lades fram gör.

Vinnaren "Arkipelag"

Jag tvivlar att man kommer att vallfärda till Årstafältet såvida man inte bor där och ingår i den världens estetik.

Jämför exempelvis den livfulla blandade Sturegatan i Sundbyberg (en småstadsgata med storstadsliv) med något stråk i Hammarby Sjöstad. Ta Hantverkargatan eller Götgatan i innerstan (kan någon betvivla dess urbanitet?) och jämför med något nybyggt område - exmpelvis de nya kvarteren kring Vasaparken. Ta er gärna ner till Göteborg och studera Norra Älvstrande som skjuter upp utan minsta stadskänsla - nybyggda kvarter med förortsstuk.

"Hur vill du ha det då" kanske någon då undrar? Jo, jag skulle vilja ha följande stadsplanering. En plan att här ska byggas och här ska vi ha en park. Staden ser till att planera in kommunikationer, skolor och sjukhus. Man låter sedan området växa av sig självt med olika byggnader med olika uttryck - gott exempel på stad som växt på det sättet = New York. Där kan man se ett litet tvåvåningshus i tegel stå bredvid en gigantisk skyskrapa ... det är ett exempel på när två olikheter möts och kan verka i samklang.

För bilder och mer info läs: "Den nya Årstastaden tar form"
Så ska Årstafältet utformas - Stockholm Stad.
"Så ska Årsta se ut" DN 19 feb

Bildexempel:
Idé om Norra Stationsområdet (vilken variation).