Med sportbil genom Paris ...

... den franska 60-70-talsstadsstenen, Serge Gainsbourg, Francois Hardy, Jane Birkin. Putande läppar och Je taime. Det slog mig att musiken från Europa på 60-talet var kopplad till en specifik bild: En sportbil, en blond tjej i solglasögon, tunn klänning, håret fladdrade i vinden tillsammans med en vid halsduk på krokiga vägar med en klubbinnesnubbe vid ratten fräsandes fram på serpentinvägar på väg mot Paris. En musik kopplad till den tidens jetsetliv.

Det måste ha varit många i den generationen som fastande för just den bilden. Som såg fladdret och bilen som den totala upphöjda lyckan i livet. Men många var det väl inte som fick förmånen att glida in i Paris i en öppen sportbil.

Ja, alla dessa drömmar som förintas till aska ...

Det är den dröm Lucy Jordan ser flimra förbi på näthinnan där hon sitter i sitt vita förortssovrum i sin vita förortsvilla i ensamhet och funderar på ungdomens förhoppningar. Nu 37 år gammal med ungarna i skolan och mannen på jobbet. Morgonsolen nuddar hennes ögon och dagen ligger framför henne med möjlighet att städa huset eller flytta på blommorna hit eller dit. Hon sitter där och förstår nu att det där med att åka in i Paris med en sportbil med vinden smekandes hennes hår, det blir aldrig av.

Hela låten "The Ballad of Lucy Jordan" (skriven av poeten och sing and songwriter Sheldon Silverstein) insjungen av Marianne Faithfull 1979 handlar om detta ... Om dessa drömmar ... alla 37-åriga kvinnor som precis börjar ana att det nu är för sent. Att idag höra Faithfulls raspiga stämma, tidigare har den inte gripit mig så markant, att höra henne sjunga dessa ord kan man förstå den sorg som ligger i de förlorade drömmarna. Sorgen över den förlorade visionen. Att sportbilen fanns där, att man en gång hade chansen, fast man hela tiden var helt chanslös.

På samma sätt som konsumtionsindustrin idag. Tron hos alla dessa kvinnor som shoppar helg efter helg och där det inte spelar någon roll hur rätt de handlar då det möjligen är någon procent som exakt stämmer in i drömmen, i reklampelarnas bild av kvinnan. De lyckade. Resten får jaga och jaga sina drömmar med kontokorten och SATS-träning och kasta sina pengar i sjön med höga, drivor av kläder och skor.

Faithfull förverkligade detta. Förunnat så få. Hon kunde också förklara sorgen hos dem som inte fick del i det livet i en text och en låt. Hon åldrades också med grace och charm. Långt från alla dessa Lucy Jordan som ännu försöker leva och klä sig som de var 18 år och satt i sportbil och låter galleriorna hålla igång.