De tunga auktionshusen faller tungt ...

Under de senaste åren har rekordpris efter rekordpris slagits på de två stora auktionsjättarna, Christies och Sotheby´s. För den som inte haft intressen i att aktiekurserna steg och steg eller själv sålt och köpt tavlor eller trott att det är möjligt att smeka solen så har denne oberoende människa haft stora möjligheter att förutspå krisen.

Och jag kan inte säga det tillräckligt ofta: Stora skyltar i röd neon skrek ut: "snart kommer kraschen". Det var bara frågan om när och vad som skulle utlösa den. De som hävdade att den aldrig skulle komma var ekonomexperterna och börsexperterna samt bankexperterna - man hade lärt sig från 90-talet sades det.

Christies och Sotheby's, de arga konkurrenterna kom att slåss med näbbar och klor om toppkonsten. Under guldruschen tog man till diverse nya knep för att få de bästa objekten. Ett var att garantera säljaren av en tavla en summa som säljaren skulle få oavsett om priset blev lägre en tänkt utrop eller om den inte såldes alls.

Det gick ju bra ... ett tag, tills ... krisen.

I höstas sålde man med priser satta innan krisen och det blev tvärstop. Många verk blev osålda och det var dags att betala ut garantier. Dessa var nu inga småsummor. Det handlade om miljoners dollar och vi får väl se vilket av de två stora som går i konkurs först.

Sotheby's aktie föll givetvis från sin högsta notering 2007 på 61,4$ till 8$ (slutet av jan. - Christies siffror syns inte då de ägs av Francois Pinault). 160 personer har nu sagts upp på de båda aktionshusen och man räknar just nu på att sammanlagt säga upp 550.

Något som bevisar hur illa ställt det var med ekonomiskt kunnande bland experterna var att man i krisens begynnelse tipsade om att satsa pengar på konst (man menade att man skulle satsa pengar på en marknad som aldrig i hela världshistorien varit högre prissatt). Det fanns alltså en tro att konstpriserna skulle ligga kvar. De som fortfarande skulle köpa var köpare från de "nya" marknaderna: Mellanöster och Ryssland och Kina. Experterna som i år talat om globaliseringen och dess nytta och att alla ingår i den missbedömde det hela, att dessa nya marknader ingick i denna globalisering, och ser nu dessa områden falla som stenar djupt ut i det ekonomiska universums svarta hål.

Det ska bli intressant att se de tavlor som gick för astronomiska priser komma åter från bankrutta ägare. Det blir en del att sälja, travar, och priserna kommer garanterat vara låga (en stor konstintresserad företagsledare som sågs på de stora auktionerna under den ekonomsika toppen var chefen för Lehman Brothers - behöver man säga mer ...)

Information i denna text är tagen främst från följande artikel i NYT.