Undervakningssamhället

På "Under strecket" i SvD har en intressant liten miniserie rullat under några dagar. Jag har inte läst de två första i serien "Digitala spår" men läste idag den sista artikeln som öppnade upp några vita fläckar i mitt medvetende.

Det sägs ju att den som inget har att dölja inte behöver oroa sig för övervakningskameror och liknande - ofta från de som vill få upp övervakningstingestarna. Man skruvar således upp apparaterna för att övervaka - sina kunder allt som ofast - i exempelvis affärer eller i en Tunnelbanan. I artikeln "Övervakning måste bevakas underifrån" skriver Olof Mathé om hur paradoxalt detta med övervakning kan vara. Att det är mer ok åt det ena, uppifrån, än underfrån. Han belyste det hela med följande härliga exempel:

En Steve Mann har under många år filmat allt han ser. Hela sitt liv - med någon slags konstruktion på sina glasögon. Denne Mann förvånas över det är butikscheferna som hävdar att "det bara är brottslingar som har något att frukta av övervakningen" när de själva går i taket om någon filmar dem. Genom att vända på spelet, ställa en spegel på övervakaren, gick Mann in i en affär med en liten videokamera fastsydd synligt på axeln. Butikschefen sa åt honom att man inte fick filma i butiken och Mann svarade att hans arbetsgivare tvingat honom att filma: "för hans eget bästa". Han kunde ju bli indragen i både det ena och andra,"bli falskt anklagad för snatteri eller upptäcka oegentligheter i affären, som rasdiskriminering" m.m. Hur det nu än var kunde han inte stänga av kameran då den var fjärrstyrd. Butikspersonalen ville i alla fall att det skulle raderas. Men Mann sa att materialet skickats i realtid till en server som står på annan plats och att det enda de nu kunde göra var att: "ansöka om att få filmen raderad" samt fylla "i ett formulär och intyga att ni inte genom denna ansökan försöker dölja kriminell verksamhet. En kommitté kommer att ta er begäran i beaktande och avgöra om filmen ska raderas eller tvärtom markeras som misstänkt och lagras i permanenta arkiv".

Man kan kanske tänka sig att butikschefen såg ut som en fågelholk där han hängde på sin disk. Mann ville dock visa, enligt skribenten, att när privatpersoner ges tillfälle att övervaka förlorar övervakningen sin potential som maktmedel. Frågor som detta och funderingar över det med övervakning och att vi syns överallt stöts och blöts i dessa artiklar. Väl värda att läsa för alla som intresserar sig för ämnet.

Se även "Digitala spår 2" "Lillebror kan redan se allt du gör".