För var dag jag flanerar i Gamla stan ser jag brun papp på skyltfönster som stavas ombyggnationer. Många gånger handlar det om ställen som öppnar och stänger om vartannat och byggs om och om igen. Mitt i denna byta-inredningsvärld dras givetvis ställen av äldre art med och när det byggs om rivs rubbet ut - rubbet.
Man trodde väl i sin enfald att det var innerstan, när den blev populär att bo i, att det var den som skulle påverka Sverige och förorten med något nytt? Att det var innerstaden som skulle besegra förortsgalleriornas värld. Så har det ju varit historiskt. Men vad hände? Vad fick vi? Förortsgalleriestetiken kom att besegrade innerstan. Vi fick ett inredningsideal som stavas likriktighet. Vi fick butiker som liknar galleriornas världar - vare sig de ligger i Sollentuna eller Gävle eller Stockholms innerstad eller varför inte London eller Paris. Vi fick restauranger som är identiskt lika och vi fick cafékedjorna - jämför gärna Starbucks vid Gare Saint Lazare i Paris med någon annan coffe-kedja i Stockholm så är likheten total förortsgallerialik.
Kan ändringen i Stockholm bero på alla bostadsrättsombildningar. All tokflytt under de senaste 10 åren? Man kanske har rumlat om i husen med de boende så att de som tidigare satte färg på staden lämnat den för helt andra färgklickar som nu tagit vid?
Om någon händelsevis har sett på de inredningsprogram som går företrädesvis på TV3, 5 och 4:a så händer följande. Några människor som kallar sig inredare ska hjälpa en familj att inreda deras hem. In kallas några snickare, de tar hand om släggor, motorsågar och andra tillhyggen för att demolera så mycket de bara kan. När man väl rivit ut rubbet så det bara återstår fyra ytterväggar placeras en köksbänk i mitten, gärna lik en obduktionsbänk och vita fyrkantiga skåp och lådor där inga handtag syns bärs in. Man använder färgat glas och plast och gärna 17 olika starka färger och lite fondväggar. När man väl kastat ut allt som var familjens liv och inrett efter eget huvud kommer familjen i fråga in - och jublar ... dessa är nu överlyckliga över att hela deras identitet klubbats i bitar av släggor och kastats på tippen - men de jublar.
Ungefär så ser städernas framtid ut. Åtminstone Stockholms. Ett jubel av att allt gammalt rensas bort för förortsgalleriaidealet.
Hela denna utrivningsidé har så fångat nutidens människor att den håller på att förstöra mängder av kulturvärlden. Från gamla robusta charmiga kök till vackra inredningar från 1700-1800-1900tal. Förändring har tagit fart de senaste 10 åren i rasande fart och lär inte stanna upp.
Inom kort kommer framtidens människa inte veta av annat än nya saker, nya stolar, kasta muggar, nya väggar, ny färg, ny telefon, ny människa, nya semsetrorter med ny pool och nya parasol och historia för våra barn kommer att stavas förra årets mobil.
Två ställen byggs nu om av ett bygga-om-restauranger-företag. Tittar man in på deras sida finner man förortsestetiken i sitt esse. Det var synd att den även kom att hamna i Gamla stan - klicka där på Projekt & Design (känner ni igen designen? Är den originell?).
Även Göteborg där man brukar ta det rätt lugnt har fått ombyggnadsnoja. Jag har sett flertal igenstängda caféer med charm som nu byggs om. Här ett exempel på Cafe Flygarns Haga. Ombyggt 2009:
Även skyltestetiken följer rådande obduktionstrend. Här på det gamla Tullhuset vid Skeppsbron - tidigare ägt av oss alla (Vasakronan - tidigare statligt) nu sålt och nu begagnat med en ny skylt:
Man kan exempelvis jämföra med den här dörren på Stora Nygatan 22:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar