Snart är detta ett minne blott.
Skandiahuset eller som det hette när det byggdes, Thulehuset, uppfördes åren 1938-1942 och ritades av Gustaf Clason. De gulaktiga keramiska fasadplattorna har prytt gatan i 70 år och kommer att försvinna vid den kommande renoveringen för nya mer ”moderna” material.
Illustrationen, samt bilden nedan är utklippt från Stockholm stad, Stadsbyggnadskontorets handlingar, arkitekt är Wingårdhs arkitektkontor.
För tre år sedan stod det klart att Skandia skulle flytta från Sveavägen 44 till nya lokaler på Kungsholmen. Fastigheten ägs genom dess dotterbolag Diligentia som bestämt sig för en helrenovering av byggnaden.
Fasaden:
Det som kommer påverka det yttre är en stor förändring av fasaden och även själva volymen av kvarteret.
Den nuvarande fasaden, med keramiska fasadplattor i ljusgul färg i original. Foto: Peter Frisk
Följande står att läsa på Stadsbyggnadskontoret:
”Förslaget innebär fasadmässigt att befintlig ursprunglig klinkerfasad byts ut mot Sveavägen och Tunnelgatan. Skälen som framförs för denna stora åtgärd i utredningen är både tekniska och estetiska. Fasaden bedöms ej ha tillräckligt lång livslängd, och upplevs av fastighetsägaren som dyster.” (egentligen borde det väl stå - av kostnadskäl) ”Det nya fasadmaterialet kommer emellertid att upplevas som ett helt nytt inslag avseende färg, glans och med avseende på ljusreflexion i stadsbilden.” och ”Butiksvåningen får ett nytt uttryck genom att det nya fasadmaterialet förs ända ner till gatan och det längsgående skärmtaket avlägsnas. (huset landar på marken).”
Huset landar på marken?
”Åtgärden innebär att en av byggnadens grundidéer - den uppglasade bottenvåningen som står i kontrast till keramikfasaden med en tydlig avgränsning med ett horisontellt skärmtak, ändras och omgestaltas.”
Märk väl "en av byggnadens grundidéer" - "ändras och omgestaltats" ... vi snackar nu ombyggnad på tidigt 2000-talsvis. I planbeskrivningen sägs att ombyggnaden "ska ske utan att områdets karaktär går förlorad.” och ”Tilläggen görs medvetet modernt gestaltade men samtidigt med respekt för de kvalitéer som befintlig byggnad har och i linje med ursprungsarkitektens vision om en kvartersstor gestalt." Personligen tycker jag att förändringen är påfallande och att man helt enkelt ger fan i vad ursprungsarkitekten hade för "vision".
Svensk Hemslöjds neonskylt, Sveavägen, foto: Peter Frisk
Tillbaka till våra butiker i botten.
I planbeskrivningen står följande: ”En omgestaltning av kvarterets bottenvåning med ytterligare entréer och butikslokaler bidrar till att skapa en mer attraktiv och levande innerstadsmiljö.” och ”Genom mer flexibla lokaler för centrumändamål kan kvarteret utvecklas för nya hyresgäster och därigenom öka dess kommersiella värde.” Vilket betyder att Svensk Hemslöjd som hyrt lokal i huset i 50 år inte passar in i en "levande innerstadsmiljö" och att "Kretima" inte kan hysas in i "flexibla lokaler för centrumändamål" trots att de befunnit sig i samma lokal i 70 år.
Min syn på det hela är att trenden med att tömma hela byggnader fortsätter. En trend där fastighetsägaren bestämmer vad som ska finnas i gatuplanet. På samma sätt som i en galleria bestämmer han vilken inriktning som gäller. Vad för verksamheter man önskar sig för att "öka dess kommersiella värde". Det här är inte det första huset som töms på hyresgäster som ofta befunnit sig på samma plats mycket länge och tyvärr inte det sista. Byggnaden blir likriktad likväl som verksamheterna i den. Allt ur samma tidsepok. I dag kan man här på Sveavägen gå och se olika skyltar från olika tider, butiker av olika art från olika epoker - en blandad mix i gatuplanet. Det som kännetecknar staden och inte det som kännetecknar köpcentruemmen utanför staden.
Jag är rädd för att mixens tid är förbi.
Neonskylt ovan en mindre tobaksaffär. Foto: Peter Frisk
Jag gick in till Svensk Hemslöjd och tittade runt. Två damer satt och knypplade och en av tjejerna i personalen tyckte det skulle bli kul att flytta. Men de visste inte riktigt var. Lilli Zickerman hade startat Svensk Hemslöjd för 111 år sedan nästan nu på dagen och för ca 50 år sedan hamnade de här i huset. Jag flanerade vidare mot Kreatima som ligger i ett historiskt hörn (Statsminister Olof Palme mördades här 1986). På Kreatima berättade en medelålders dam som arbetat i butiken i 20 år för mig att de till slut funnit nya bra lokaler på Kungsgatan. Men att det hade inte var lätt. Jag frågade om fastighetsägaren föreslagit att de gamla trotjänarna skulle få komma tillbaka efter ombyggnaden - "ni har ju ändå funnits här i 70 år?" (man kan ju tänka sig att det finns någon besittningsrätt eller ett annat ord, som ren och skär hyfs). Men det hade de inte. Det hade aldrig varit tal om någon möjlighet att komma tillbaka.
I planbeskrivningen läser jag följande: ”Kvarterets entréplan omgestaltas i syfte till att utveckla och tydliggöra dess publika gatuplan med förnyade butikslokaler och ytterligare entréer. Ambitionen är att öka områdets attraktivitet och bidra till en tryggare och mer levande stadsmiljö.”
Den nya fasaden som går ända ner till marken utan den lilla utbyggnaden med tak som ger huset en viss accent och liv. Den nya fasaden blir i hel linje utan förändringar. Den känns enligt min mening mer klumpig och tung i sitt uttryck och har ingenting kopplat till det som en gång var (man kunde likväl byggt en helt ny byggnad). Illustration från Stadsbyggnadskontorets hemsida - Wingårdhs Arkitektkontor.
Än en gång försvinner de så viktiga trådarna i staden. Labyrinterna tillbaka till det som varit. Väven av ett då och ett nu och en framtid. Stockholm blir åter lite fattigare och tillsammans med flera liknande projekt så sitter vi snart i en död stad ...
Peter Frisk
För mer information och annat se Stadsbyggnadskontorets sida - klicka här för att komma direkt. För mer bilder angående det nya gå vidare på "gestaltningsprogram". Mer om förtätning och ombyggnad i exempelvis den här artikeln "Trygg-Hansas paviljong i hetluften" SvD 14/10 - 01.
Nedan lite bilder tagna 7 oktober 2010.
Kreatima inuti. Foto: Peter Frisk
Svenska Hemslöjd, i samma lokal sedan 50 år. Foto: Peter Frisk
I Svensk Hemslöjds lokaler. Notera fotot på grundaren Lilli Zickerman. Foto: Peter Frisk
I Svensk Hemslöjds lokaler. Foto Peter Frisk
Notera den svängda avslutningen på tillbyggnaden. Jämför den gärna med byggnaderna på Rue Rivoli i Paris. Rundningar av det här slaget sägs skapa slankare byggnader och passar ypperligt till stora husvolymer. Se bild på Rue Rivoli här. En sådan rundning finns givetvis inte i det nya förlaget.
3 kommentarer:
Den svenska tidens tecken, ett dejavu från Klaraslakten. Ingenting förändras i trångsynthetens hage, tyvärr! Michael Ambjörn
Fullständigt bedrövligt av Diligentia, de borde skämmas!
Nån som vet hur ombyggnaden drabbar de hemliga lokalerna med nätverket av gångar till intilliggande byggnader och de militära anläggningarna i underjorden? Finns det ritningar till annat än fasader eller är de hemligstämplade.
Skicka en kommentar