Djurgårdsfärjan över Styx ... en strof

Det är ibland märkligt hur en strof kommer till - skapas och omskapas och flyter vidare i tiden. Landar. Utvinns och passerar ett medvetande och placeras i ett nytt sammanhang hos någon annan i en annan tid men i ett och samma rum – i ett nu. Ett A gnids mot ett B och ur denna friktion föds något som aldrig tidigare inträffat men som händer i alla fall.

Det är nog 7-8 år sedan som jag skrev en låttexten ”Till en Död person” där följande lilla rad, som ej är direkt identisk, var inflikat:

”Djurgårdsfärjan far över STYX”

Vem jag tagit citatet ifrån mindes jag inte. Jag visste bara att jag hört uttrycket i något radioprogram och då missade vem som var upphovsmannen. Jag gillade det. Och just Djurgårdsfärjan har jag åkt så många gånger, helst då vintertid, då Saltsjön just är STYX. Liknelsen är inte dum. Var gång jag spelar den låten fastnar jag i den strofen. Hur genial och helt underbar den är och under en sekund far ”vem skrev den?” genom huvudet.

Genom rymden och dess radiovågor nåddes ett levande öra av den döde poeten.

För några dagar sedan lyfte jag på en bok från en annan inne på Kulturhuset i kanten av Plattan vid Sergels Torg och boken i fråga handlar om allkonstnären Åke Hodells liv. Jag bläddrar i den och fastnar vid ”min” strof:

”Djurgårdsfärjan över Styx”

Åke Hodell. Det passade mig. Vem annars.

Ovetande hade jag någonstans hittat rätt utan att veta vad jag hitta när jag skrev strofen. I Hodells verk möts ett nu och ett då, tidsepoker seglar omkring ofångade och ljud seglar fritt. På bokens bakstycke står: ”I centrum står en orubblig maktkritik och en konskvent rörelse bort från det genrebestämda”. Auktoriteter och makt ogillade han. Jag gladdes givetvis.

Hodell bodde under en längre tid ute på Djurgården. Och som sagt; citatet gör sig bäst vintertid, alternativt om hösten. Bland det vackraste som finns i Stockholm är just att se Djurgårdsfärjan sakta glida fram genom sörja av is en disig gråvit vardagsvinterdag. Då känner man att livet är nära - och - verkligt. Och när livet är nära, då är också döden uppenbar - det är ingen motsättning.

Res över Styx vintertid …

Ett gott lästips: ”Åke Hodell” av Magnus Haglund.
Se även Sveriges Radio här, om ”Djurgårdsfärjan över Styx”
Och en understreckare här om boken i SvD 24/9 -10 - "Hodells verk fortsätter blippa på radarn".

Min text i helhet. Någon inspelning existerar inte (det icke-existerande är oftast mer sant än det existerande). Förövrigt kan den som önskar läsa boken och finna en koppling av hoppet - vi talar om Västerbron.

Till en död person

Det var en tidig kväll där i Köpenhamn
Dimman låg låg, dundrande tåg
över Öresund långt från Öregrund
jag satt där på en stol, i en enkel krog
drack en gammeldansk, någon samla till en krans

Till en död person - som hoppat från bron
Till en död person - som hoppat från bron

Det var sent på natten i Petersburg
Neva flör fram sakta solen brann som guld
jag hade blivit utkastad från en nyöppnad krog
låg där och sprattla sparka och slog
vingla till en taxi som tog mig till båten
grabbarna i bilen bjöd på vodka
jag sålde min kamera för en påse pulver
och vaknade upp ur min fyllesömn

Å jag svävade bort på en sträng av vitt guld …
Å jag svävade bort på en sträng av vitt guld …

Å du står där så stilla
och är så fin i din tro
och du kanske vill att jag ska trilla
från vår framtidsbro

Å du står där å glor
på mina kvarlämnade skor
regnet det slår
och ljuset det glänser
i sorgen du står
och fäller en tår

Så nu sitter jag här i ett regnigt Stockholm
längtar ut i världen klockor som slår
Djurgårdsfärjan far över STYX
Och jag känner mig ensam med handen kring flaskan
o jag kastar mig ut från Västerbron

Han gick in och försvann i en tavla
och likt en antikens stjärna som dala
lämnade han sin toffel vid kanten av en vulkan …

Till en död person - som hoppat från bron
Till en död person - som hoppat från bron"

C. Peter Frisk 2003