Årsta holmar, inte bara för fåglar och insekter ...

Tillgänglighet, promenadstad och förtätningar är vad som råder i tiden. Så pass upp fåglar och insekter nu skjuter de skarpt!

"Det är en sådan oas och det borde det kunna vara inte bara för fåglar och insekter." sa nyblivna miljöborgarrådet Per Ankasjö (C) i SvD 24/10 -10 om Årsta holmar.

Det här med tillgänglighet är väl fint. Att alla ska kunna gå överallt. Men det tendera till att gå till överdrift när precis allt ska vara lättillgängligt. Tillrättalagt så att det är fullständigt möjligt att gå överallt utan minsta möjliga motstånd. Det ska vara perfekta promandstråk så att "alla kan ta del av staden". Det kan man utan en massa stråk. Det krävs enbart lite egna initiativ. Lite våghalsighet skadar aldrig.

Men det ska läggas tillrätta. Ut med en bro till fåglarna och insekterna så att det blir "tillgängligt för fler".

Här ska det grillas.

Det har uppstått en tro på en fullkomlig tillgänglighet som tycks ta död på kaj- och hamnlivet i Stockholm. Verksamheter som funnits vid kajerna och i staden ska bort för promenadfolket och dess dinglande ben. För egen del tycker jag att den överdrivna tron på det här med att bara promenera gått över styr (man vill väl också gärna se något när man nu promenerar - någon slags stadsverksamhet utöver kontorshus och bostäder). Låt mig ta ett exempel där tråkigheten och enformigheten och fantasilösheten vinner för att främja stadsamatören. Denne vilsne figur som tycks vara i behov av en välordnad kliniskt ren kaj och ett brett asfalterat promenadstråk skapat av stadens gatuarbetare med staket och vägvisare och uppsatta kartor var man ska gå för att inte känna sig vilsen i tillvaron.

På Beckholmen har det bedrivits båtbyggeri i dockorna och renovering av skepp under hundratals år och ända fram till vår tid. Man kan ta sig ut dit och promenar runt trots att det bedrivs verksamheter av olika slag (man kränger ingen latte utan det handlar om andra verksamheter - jo det finns sådana). Ja, man kan inte gå överallt då det finns en del kranar, gamla saker och annat spännande som krävs för båtbyggarverksamheter. Man har givetvis förstått att när man är där som gäst så får man ta det försiktigt. Ta ett eget ansvar för sig själv.

Det har man också gjort. Mig veterligen har ingen skadat sig som varit ute på besök på Beckholmen. Man har anpassat sig till miljön. Något som nutidsmänniskan inte accepterar då hon kräver allt, vara överallt, se allt och ha tillgänglighet till allt utan att ta sitt eget ansvar. Någon måste skydda henne så hon inte trampar på en spik eller något rostigt.

Nu har man alltså "upptäckt" Beckholmen och då måste den tillgänglighetsgöras och säkras. Dockorna som ingen ramlat ner i måste nu skyddas med nät eller staket så att ingen ramlar ner. Rostiga pinaler måste bort så att ingen skadar sig. När väl detta är gjort så är Beckholmen lika död som den numera avlivade Skeppsholmen. Allt för att fler ska kunna ta sig ut och "ta del" av denna specifika stockholmsmiljö ... Men först måste man säkra så ingen slår sig eller ramlar ner ... utveckla. Den moderna människan kräver ju lite mer sägs det (den moderna människan tycks dock lida av något förslappande handikapp).

Ett annat exempel är då Årsta holmar där insekter och fåglar haft möjlighet att leva relativt skyddade från dessa nya urbana stadsmänniskor som man numer kan se i flockar främst kring Nytorget och Mariatorget (gamla stockholmare tycks inte drivas av samma iver av tillgänglighet som de nya). Årsta holmar är tre små öar utan landförbindelse. Här kan djur av olika slag, insekter, fåglar, leva ostört mitt inne i stan då det nu inte finns någon broförbindelse ut till öarna (man kan ta sig ut med båt, något krånligare för våra nutidsmännsiskan som givetvis ska ha allt serverat på ett fat).

Platsen har just sin charm och sitt djurliv på grund av dess avskildhet. Det existerar ett motstånd, ingen bro, som man måste passera för att ta sig ut. Men det ska det ändras på.

"- Det handlar om att göra Årsta holmar tillgängligt för fler. Nu finns det inte ens en bro. Det är en sådan oas, och det borde det kunna vara inte bara för fåglar och insekter" säger Ankarsjö ...

Så med en bro fortsätter det att vara en oas ...?

Varför kan man inte låta dessa holmar vara lite för sig själva? Hela stråket från Tanto och bort till Eriksdalsbadet är ju en underbar sträcka att promenera. Lägg istället ner mer energi på att få lite mer pluralism kring kajerna så det finns lite att titta på. Riktig kajaktivitet. Ekologiskt odald mat från låt säga områdena kring Mälaren. Det vore något.

Nu ska det enbart satsas på bostäder och kontor vid vattnet - hur kul är det - i längden?

Peter Frisk