tisdag 5 oktober 2010

Norra Station under rivning ...

Tog en promenad kring Norra stationsområdet nu på tisdagen för att ta några bilder på det som ännu finns kvar innan det blir grus ...

I ett Stockholm där hela stadsdelar uppförs utan den minsta koppling bakåt och med total likriktad bebyggelse hoppas man ju i sin stilla tanke att staden ska arbeta hårt med att bevara det som går att bevara. Att byggherrarna vill riva, det vet man ju, det har de ju alltid gjort - men de ansvariga i Stadshuset som ... bestämmer? Man trodde ju att man skulle kunna gå omkring i det nybyggda området 2025 och helt plötsligt stå vid en gammal byggnad - Norra station. Man hade ju trott att den här enda byggnaden i det stora område som ska bebyggas av nya hus fullständig självklart skulle sparas. Då trodde man visst fel.

Det där med "världsklass" som det talas om här och där i Stockholm och dess stadsförvaltning är tydligen bara ... ord. "Urkass" vore väl snarare epitetet.

Tegelbyggnaden hade varit ett perfekt avbrott, en tråd till det som varit - ett tillägg till den stadsbebyggelse som nu ska uppföras. Här hade man haft möjlighet att hysa in konstnärer och hantverkare eller musiker som allt som ofta älskar tegelbyggnader av det här snittet. Men Stockholm vill självdö. Missförstå mig inte, jag tror givetvis att stan kommer fortsätta att växa - men det är en väldigt likriktad stad vi bygger för en ganska likriktad publik.

Det verkar tyvärr också vara som så att när arkitekten inte har något motstånd, det normala idag, så blir hans byggnader mediokra. En duktig arkitekt förhåller sig till det som varit, klarar motstånd (att behålla befintliga byggnader) och skapar något nytt som spelar mot det tidigare.

Ser vi på det som byggs i Stockholm idag så uppförs de mer som sovstäder och klassisk förort, än kreativa, brusande, stadsmässig, föränderliga urbana historiska blandade stadskvarter.

Det fanns en tanke att spara klocktornet. Men det tanken har uppenbarligen lämnats ...
Det är verkligen ledsamt, och det menar jag verkligen ur mitt hjärta, att leva i Stockholm just nu - och jag vet att jag inte är ensam om den känslan ...
Ett snitt på det som ska byggas ses nedan här (klipp från Stockholm Stad). Visst, hela platsen lämpar sig för att bygga på - men varför så trist och intetsägandes?

Jag hoppas snart vara färdig med min artikel "God arkitektur klarar motstånd" som går in lite mer på ovanstående tankar.
Peter Frisk

Mer att läsa även här: "Nu rivs Norra station", Epstiens Stockholm, DN

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med dig helt och hållet. Det är dags för politikerna och arkitekterna att börja tänka på stadens invånare. Det är nog många som håller med men det är viktigt att göra sin röst hörd och inte bara vara ilsken och ledsen i tysthet.

Läs gärna min blogg på http://bevarastockholm.blogg.se

Anonym sa...

Det staden ägnar sig åt här är ren och skär vandalism. Kulturfientligheten och historielösheten är verkligen monumental i det här landet. Vi styrs av rövare och teknokrater i en oskön allians.

Michael Berglöf

Herbert, Tingesten sa...

Det man river är ett gammalt uttjänt godsmagasin, och det är det väl få som saknar (eller ens vet om, och ännu mindre besökt). Om klockhuset säger Stockholm stads webbsajt: "Byggnaden utgör en viktig del av Stockholms industrihistoria och Stockholms stad ser över möjligheterna att bevara någon del av det, exempelvis tornet."

http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Exploateringskontoret/Ovriga-byggprojekt-i-innerstaden/Norra-Station/Norra-station_flash/Klockhuset/

stadsflanören sa...

Herbert Tingesten och jag har fullständigt skilda uppfattningar om stadsbyggnad och städer och det har han och jag debatterat i andra inlägg. Tingestens filosofi innebär riv, riv och riv samt bygg nytt bygg nytt. Vad livet går ut på är en ny byggnad vid Hammarby Sjöstad där H. Tingesten kan sitta och dingla med benen i en slags pensionärstillvaro - må så vara.

Själv uppskattar jag städer som utvecklas organiskt. Där hus och byggnader flyter in från olika tidsepoker. Där man vågar behålla årsringar och där arkitekter och stadsplanerare blandar gammalt och nytt. Man kan ta en promenad i Marievik eller Hmmarby Sjöstad eller varför inte Hornsberg och se denna klossarkitektur med samma huslänger i samma höjd. Vad en stad behöver är avbrott, rytm, skillnader.

Längorna och resterande byggnader hade varit tråden tillbaka, hade varit möjligheten till, låt oss säga ungdomshus, konstateljer - men i Tingestens värld och fränderna YIMBY ingår två liv: bostäder och kontor. Det kallar inte jag stad det kallar jag ghetto.

MVH
Peter Frisk (och H.T. Jag tänker inte skriva ännu en bok på ditt nästa inlägg)

Herbert, Tingesten sa...

Antar att du syftar på den här tråden:

http://stadsflanoren.blogspot.com/2010/06/tank-nytt-tank-till.html


I vilken du skrev en oändlig radda text som svar på några faktafelspåpekanden i stället för de fyra enkla orden "OK, jag hade fel". Det har du nu också, nidbilden du målar upp av mig stämmer inte för fem öre (som du kan se i min blogg t ex) men det tänker jag inte spilla tid på att diskutera.

De stora uttjänta envånings godsmagasinen i tegel tycker jag dock gott man kan riva, de är av noll och intet arkitektoniskt värde och svåra att använda till något annat än det de idag används som, budgetgalleria. Du tycker man skulle ha dem till "ungdomshus", men ungdomar ser nog hellre att de får riktiga bostäder. Godsmagasinen täcker ca 1/4 av området och då får du alltså också räkna bort en knapp fjärdedel av det totala antalet bostäder man skulle kunnat bygga, och motsvarande mängd ungdomar får då bosätta sig i Täby eller Botkyrka i stället.

Hjärtefråga, Peter: Har du varit inne i någon av de här byggnaderna själv? Visste du ens om att de fanns?

Rävjägarn sa...

Men, så trist! Klocktornet och stationshuset hade verkligen behövt få stå kvar. Det är viktigt, precis som du skriver, att det finns en koppling till äldre tider i nyuppförda områden. jag tror att det gör att området inte behöver skapa sin egen historia (vilket kan ta många decennier).

Herbert, Tingesten: huruvida man varit inne i huset eller ej, har intet att göra med om det är värt att sparas eller ej.

Anonym sa...

Det är ingen skillnad på betongghetton från 1960-talet och de ghetton av punkthus som produceras i massor idag. Likritningen är fruktansvärd för alla människor som längtar efter skönhet. De ger en människofientlig känsla…som att kliva in i en datoranimerad värld…varken byggare, bankfolk eller politiker kommer själva att vilja bo där. Det är heller ingen skillnad på sossar och borgare när det gäller det ofantliga slöseriet med medborgarnas skattepengar. Ett gäng okultiverade individer får medborgarnas röster vid varje val…årtionde efter årtionde.