Diamanten

... det kom så mycket folk emellan

Jag ville bara sjunga
Jag ville bara spela
men, det kom så mycket folk emellan
“Shine on you crazy diamond”
Jag har irrat mig “lost”
bland alla dessa krämarstånd

Skrev jag i en text nån gång i en tid som jag inte längre minns, som blev en av alla de där osjungna sångerna som lades undan, i nått fack, och hur ska man veta, ja hur ska man veta vad för diamant det talas om egentligen?

För många år sen ...
... 80-tal ---- i en lägenhet i en mindre ort i en etta, en sån där etta som man har när man är 18 bast och egentligen inte vet var man är på väg - som är hela dess charm - strömmade det ur ett program ur radion om den som startade upp det band som jag då - var sänkt i ... jag hade redan fastnat för programmet innan jag förstod att jag fastnat

... länge hade jag ett citat som jag klippt ut ur, ur en tidning, klistrat någonstans på något skrivbort, flera gånger - länge, hade jag det där urklippet där det stod:

"jag ville bara spela gitarr men det kom så mycket folk emellan"
Syd Barett

... länge hade jag det där urklippet ... kan vara en symbol, en slags bild för sin egen inre oorganiserade förstörelse eller sökande mot ett ordnat kaos ... ? Syd startade Pink Floyd. Syd var sångaren och den som skrev. Syd sparkades av Pink Floyd - nja, av de andra medlemmarna, under många år därefter åkte han bakom bandet med egen bil ... efter att han inte längre fick vara med ... han var redan när han var med belastningen som inte skulle vara med och nu var han borta - LSD sa en del. Den lämnade. Det sas att han var tystheten själv. Att han inte ville normaliteten.

Men så kliver han in i studion, gör ett studiobesök, fet, pluffsig, oanmäld, under inspelningen av en önskan om du var här och - tja, toner föds och toner dör, Shine on you Crazy diamond .... Syd Barett

... tanken väcktes åter efter programmet "Lars Bryngelsson om Syd Barrett", P1 - klicka för att lyssna.

Även DN 3/5 2011.