Vad man tror och då vet, men det man sen kan, vet man inte ...

I SvD fanns en artikel om förra årets bröllop mellan killen från Ockelbo och prinsessan (Victoria). Rubriken löd "Bröllopet gav inte förväntat lyft". Inte helt oväntat visade det sig att de prognoser man förde fram om de vinster landet skulle göra på det här upphausade bröllopet som finansierades med en del skattepengar inte var i närheten av vad man förutspått. Vi matades alltså, inte helt oväntat, med glädjekalkyler.

Det tycks nu, besynnerligt nog, vara lättare att formulera och lägga fram bombsäkra siffror när man inget vet än när man har resultatet och vet. Man hade räknat och var fullkomligt säkra på att bröllopet skulle inbringa 2,5 miljarder innan det hänt. Nu visar det sig, ett år efter bröllopet, när det hänt och man har fakta och resultat, att det är svårt och knepigt att få fram rättvisa siffror och resultat över vad som egentlige hände. Vad säger det om vår värld och våra experter och alla dessa uppmålade förväntningar innan något har hänt? Att man kan hitta på vad som helst? "jo, då kan man hyra ut sin lägenhet för 45.000 för en vecka eller ska vi säga 90.000". Var är han/hon som kunde det? Ja, man kan hitta på vilken summa som helst om man vill som prognos. Tidningar och TV och media översvämmas och tävlar om den ena horribla överdriften efter den andra innan man vet vad som hänt. Och när det väl hänt, då är det tyst. Då är man någon annanstans och spekulerar i något annat som inte har hänt och har glömt det som hänt.

Kan det här ha spridits sig till andra platser i samhället? Till spekulation i ekonomin kanske? Att man snackar upp priserna på bostadsmarknaden? Är det möjligen på så vis hela världsekonomin styrs idag? Man önskar sig ett lyckligt slut, ja-sägarna säger att "det kommer att bli bra, det Är ingen kris", och propagerar för att det "inte Är någon kris". Så dyker det upp en bank som faller i USA helt oväntat, det skulle ju inte ske, eller ett Grekland som rasar och förstör visionerna och den ljusnande framtiden. Det planeras och byggs arenor, ex Swedbank Arena, som ska bli guld och gröna skogar och slutar med fördyrningar där skattebetalarna får gå in medan de som lekt affär försvunnit med kappsäcken för länge sen. Jag är rätt övertygad om att vi har fel folk på fel plats. Vi har ja-sägare där det skulle finnas nej-sägare. De "samhällsansvariga" bör väl vara folk som ser kritiskt på saker och ting och framför allt när det handlar om skattepengar (vad privata företag gör med sina pengar kan man inte göra något åt). Men det har vi inte numer utan enbart människor som ser visioner. Jag vill inte ha visioner jag vill ha sanning och vad som kan göras och vad som sker.

"Någon sammanlagd siffra över den totala försäljningen av bröllopsrelaterade produkter har varken Svensk Handel eller HUI tagit fram". Men siffran på 2,5 miljard var det inga problem att vifta med när ingen visste. Då, innan bröllopet, så var den klockren. När bröllopet kritiserades på grund av kostnaden var det rätt många som just vevade med att "alla kommer att tjäna på det". Ok, så fram med resultatet. Men inte. Det finns ingen vinst, det blev en tummetott. "Vi kan konstatera att bröllopet hade marginell påverkan", säger Svensk Handel till SvD och man säger vidare att någon direkt ökning av turister blev det inte.

Så, vem ska nu står för ansvaret? Ingen givetvis. Det var ju förra året. Händelsen är förbi och vi spekulerar om nya troliga visoner i framtiden och det är inte de som hittar på alla spektakel som står för kostnaderna det gör andra människor.

Peter Frisk, Medborgarplatsens Bibliotek 14:48