Till höger om stenen över Kexel hänger ett epitafium inmurat. En minnestavla, över kulturpersonligheten och det sena 1700-talets ledande litteraturkritiker, Johan Henrik Kellgren. Denne gustavianske lärdomsgigant bodde under sina sista fem levnadsår på andra sidan Västra Trädgårdsgatan, alltså mittför kyrkogården. Kellgren gick på sin tid hårt åt Bellman och kritiserat honom, men kom att ändra sig, och skrev ett positivt företal till Fredmans Epistlar 1790. De två avled samma år, Bellman den 11 februari och Kellgren två månader senare, den 20 april 1795. Man vet inte var Kellgrens grav ligger på kyrkogården och Bellman fick en okänd fattiggrav på Klara kyrkogård ett realistiskt stenkast bort från Jacobs kyrka.
Jag såg upp mot tornet en gång ritat av Carl Hårleman och på plats 1739 efter en brand 1723. Hårleman var arkitekten i tiden och låg även bakom Storkyrkans torn och det kungliga Slottet. Jag tog ögonen från tornet och såg åter mot väggen och ännu en minnessten som påminde om gångna tider. Där stod skrivet; Guillaume Taraval. På sin tid en ung fransk konstnär som tornarkitekten Hårleman tog med sig till Stockholm från Paris när han fick uppdraget att färdigställa Slottet. De två kom att ligga bakom en viktig institution i den svenska konsthistorien - den Kungliga Konstakademin. I byggdammet och bråten på slottet inleddes i liten skala utbildning om konst och konsthantverk till de som befann sig på slottsbygget och det skapades en ritakademi som blev begynnelsen till Konstakademien.Det var kallt på kyrkogården dessa första dagar år 2010. Kyrkans röda färg lyste sannolikt i samma ton som den hade då den invigdes 1643. Då var den nuvarande kyrkan den tredje på platsen. Gustav Vasa rev nummer två för att, sägs det i hävderna, få fritt skottfält med sina kanoner. Under århundradena som sedan gått har färgen på byggnaden skiftat till vit och grå och 1969 fick kyrkan åter sin röda 1600-talsfärg.
I vad som i dagspressen benämns som "extremkyla" såg jag mig tillslut nödgad att lämna kyrkogården och gå in i kyrkan. Det var mitt första besök sedan kyrkan renoverats och återöppnats i mitten av december -09. Valv och detaljer har rengjorts. När nu Storkyrkan stängs för sin rengörning har dess församling flyttat till Jacobs kyrka t.o.m. den 24 april 2010.
Jacobs kyrka tillhör den svenska litteraturen. Här finner vi givetvis Strindberg och här möter vi Hjalmar Söderbergs skuggor. Skapare till "Doktor Glas" där den centrala mordscenen sker just nedanför kyrkans torn vid den lilla vattenbutiken som idag heter "Café Söderberg". Vid ett bord under lindarna mördas pastor Gregorius av doktor Glas genom ett piller.
Jag rös till och gick in i kyrkan där jag mötte vaktmästaren som jag är lite bekant med. Han rekomenderade mig att prova gungan.
"Gungan?"
Det visar sig att det hänger en gunga mitt i kyrkorummet som är 13 meter hög. En installation kallad "Pendelexperimentet - rytm, rymd, röst". Jag slog mig ner i gungan och gunga helt enkelt. En härlig känsla att gunga omkring där i Jacobs kyrka. Alatartavlan åkte upp och ner och jag kände mig åter som ett barn. I en broschyr som jag fick i kyrkan står följande om projektet:
"Med den stora gungan som central rytm sammanförs rytmer och experiment från konst, religion och naturvetenskap i ett gemensamt rum. Gungan förenar meningsfull förankring i form av lek och experiment i en rytmisk erfarenhet av jordbundenhet och ett nästan tyngdlöst tillstånd"
Jag förstod i en kort sekund plötsligt lite av vad som menas med Foucaults pendel ... bara en glimt. I detta tillstånd lossade jag mitt kött från nutiden och flög ut ur kyrkans port, seglade över Gallerians tak där hungrande handlande mäniskor myllrade, och genom ett sken landade jag i en snövall bredvid Bellmans grav med ett stop i min hand sjungandes "så lunka vi" samtidigt som livet strömmade genom min kropp. Jag förstod plötsligt hur fantastiskt det kan var att leva när allt plötsligt blandades i en dröm ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar