I en understreckare den 14 december 2009 med titeln Människan är hantverkare till sitt väsen beskriver Bo Isenberg hur det idag ser ut i vårt postindustriella samhälle. Vi är fast i ett samhälle överfyllt av kommunikatörer, konsulter, informationsadministratörer, symbolanalytiker, projektkoordinatörer, mediastrateger som alla sitter mitt inne i en slags process, ett system, eller som han själv skriver "i ett moras av koordineringar, planeringsmöten, uppföljningsmöten, kvalitetssäkringar, budgetprojekteringar."
Det är idag oklart vilka resultat som egentligen förväntas. De ovanstående uppräknade sitter mitt i något som tycks vara och verka i ett slags evighet - man ser aldrig ett slutresultat.
Isenberg fortsätter: "Vars och ens obrutna tillgänglighet är självklar, alla är är bestyckade med smartphone och laptop. Allt är provisoriskt och allt gjort kan göras ogjort, ja görs ogjort och bör göras ogjort; det blir som förgjort. Också jag själv kan göras av med, och riktigt veta om jag är viktig eller oviktig, det kan jag inte. Kollegorna i kontorslandskapet kräver kommunikativ konformitet, men erbjuder ingen självklar lojalitet – de är nämligen också konkurrenter. Den som vill begå karriär måste vara smart och konform i framkant. Och naturligtvis: omorganisationen är permanent."
Som gammal hantverkare, byggnadssnickare, gillar jag givetvis artikeln. Pappersvänderiet däremot, tror jag är faran för den demokrati vi nu har. Någon som vet vad en kommunikatör egentligen sysselsätter sig med? Jag har frågat och svaren är tyvärr inte de vassaste ...
Men det kanske krävs i en värld där vi måste hålla folk i sysselsättning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar