Slussen nätas in ... det "ängsliga" samhället sprider sina klor

Flanerade över Slussen i solskenet idag och upptäckte att man nu var i full fart med att näta in räckena. "Aha, man förberede sig för någon slags rivning eller annat pyssel", tänkte jag och frågade killarna som jobbade med stängslet vad det var till för. Fick ett vänligt svar att man gör det för "att ingen ska ramla ner [sic]" ....................? Just 2011 har dessa räcken blivit en säkerhetsrisk.

Mig veterligen har ingen stadsbo, barn eller turist under de dryga sjuttio år som räckena existerat trillat ner. 

Nu har någon tjänsteman fått för sig att den risken finns. Att man på det högst provisoriska stängslet kan skära sönder fingrarna en lördagsnatt är däremot en ny risk som vi får leva med. 

Det påminner mig Beckholmen. Ön skulle bli mer tillgänglig (den var verkligen tillgänglig) och skapade ett promenadstråk varvid torrdockorna plötsligt blev en risk. Man kunde ju ramla ner. Vad jag vet har ingen någonsin ramlat ner i dessa dockor - men nu uppkom en risk. Så man stängde av en större del av Beckholmen med två grindar och skapade en pyttestig långt bort från det som var intressant - att se på och lukta på båtarna som låg upplagda i dockorna för reparation. Så var det med den tillgängligheten ...  

Innan "promenadstigen" anlades gick det att gå runt på en större del av Beckholmen. Att stå på våren och speja ner i "östra" och "västra dockan" var sannerligen ett livets fludium. 

Nu möts man av en grind efter att man ökat "tillgängligheten".

Stadsflanören stannade till och begrundade och funderade på vad de ska hitta på härnäst vid Slussen. Under tiden fortsatte näten att täcka de gamla räckena från 1935 och plötsligt kände sig stadsflanören som en skugga av sig själv. En skugga på en plats, en stad, ett land som var på väg att snabbt tyna bort i den nya ängslighet ...

Man kanske kan stänga av hela stan med nät och eliminera alla risker. 

Text & bild

Peter Frisk