Artikeln tar framför allt upp det som oftast gör en stad kreativ. Gatan. Det är det som händer på marken som får staden att leva och inte det som pågår i det blå. En stor skribent och aktivist i New York var Jane Jacobs som skrev en berömd bok: "The Death and Life of Great American Cities". Ett citat ur Ola Anderssons text:
"Det var inte skyskraporna som gav New York dess vitalitet. Det var tillgången på billiga lokaler i de gamla hus som Jane Jacobs och andra aktivister lyckades rädda undan grävskoporna."
En skolartikel för de som menar att urbanitet endast ligger i höjden på en byggnad samt att det är viktigt att stoppa den stadsplanmodell som idag råder i Stockholm, där vi tyvärr backat bakåt i historien och återgått till 60-talets helhetssyn. Ett gott exempel är Årstafältets planering (en arkitekt för hela området - totalt planlagt). Det som som idag planeras är tillrättalagt och uppförs för en övre medelsvensssonstillvaro där åldern ligger mellan 35-55. Dessa önskar leva en för tidig pensionärstillvaro där kreativiteten sträcker sig till vilken platt-tv eller stadsjeep man ska köpa nästa gång. Ett kreativt blandat pluralistiskt Stockholm lär det tyvärr inte bli.
Ett blandad stadsbild, New York, 2005. Foto: Peter FriskEtt sista citat:
"... frågan är om Manhattan ens är så vitalt längre. De stigande hyrorna och borgmästare Giulianis hårda nypor har sedan åtminstone ett decennium drivit hipsters och kreatörer över Williamsburgbron till två- och trevåningsbebyggelsen i Brooklyn. Det neurotiska och självupptagna intellekt Woody Allen skildrade i ”Annie Hall” tycks vara ersatt av den ängsliga och mondäna men lika neurotiska värld som skildras i ”Sex and the City”."
Detsamma gäller i hög grad Stockholm.
Peter Frisk
5 kommentarer:
Tja, som jag sa i en kommentar till SvD-artikeln:
Om NY inte byggt några skyskrapor alls så hade Jane Jacobs och andra inte haft tillgång några billiga lokaler i gamla hus eftersom dessa lokaler då varit fulla av kontor och hyrorna skyhöga (ungefär som i Stockholm).
Tillgång och efterfrågan. Eftersom det byggs alldeles för lite och glest i Stockholm blir bostads- och lokalpriserna därefter.
@anonym. Nja den kausaliteten mellan just skyskrapor och billiga lokaler finns faktiskt inte. Gentrifieringsprocesser är inte beroende av höjden på husen, och inte heller alltid nyexploateringar (ombyggnader av befintliga byggnader kan fungera på samma sätt).
Hade det inte funnits några hus alls hade Jane Jacobs och hennes vänner inte hållt till i någon stad som då inte funnits. Hade ingen varit på plats hade inget hänt ...
Det som är det tråkiga i debatten om höga hus är mantrat att en stad "måste" ha höga hus, för att vara en stad "i tiden" - "att det inte finns något val".
Att det plötsligt skulle dyka upp mängder av billiga lokaler och lägenheter för att man bygger några höga hus i Stockholm har jag mycket svårt att tro.
Det är mantrat om höga hus som irriterar. Denna tro på höjden. Visst, jag är inte emot skyskrapor. Älskar New York med dess variation - just variation. (där du kan se en skyskrapa bredvid ett gammalt tvåvåningshus från 1800-talet). Staden har sin historia och sitt uttryck. Stockholm sitt. En god stadsplan vore kanske för Stockholm att göra som Paris. Lägga en helt ny stad utanför en bit La Defencé. Man kunde även använda sig av Köpenhamns taktik där 1800-talsstaden är intakt och man bygger utanför. En intressant stad vore för min del en stad med olika möjligheter. Med friheten att välja. Jag tror inte man har den i Frankfurt och inte i Dubai eller varför inte Shanghai eller på Disneyland?
Sen har jag svårt att förstå att man i ett land med 9 miljoner och som har en yta i samma klass som Frankrike ska trycka ihop folk och bygga högt. Det blir gärna lite patetiskt - ungefär som Västerås.
Jämför Stockholm med Wien, Prag, Riga. Stirra inte dig blind på figurer som Putin med sin Gazpromfallos - St Petersburg är en stad om något.
@anonym 100215: Jodå, det finns ett helt entydigt samband mellan tillgången på lokaler och priset på dem. Det är ganska elementärt i en marknadsekonomi.
Byggs det inget över huvud taget i en stad, eller så lite som möjligt, så går även ganska små och kyffiga lokaler att hyra ut till höga priser, Det är precis det som just nu driver ut små udda butiker och konstnärskollektiv av Jane Jacobs-typen ur innerstaden.
Stadsflanören: "Hade det inte funnits några hus alls hade Jane Jacobs och hennes vänner inte hållt till i någon stad som då inte funnits. Hade ingen varit på plats hade inget hänt ... "
Nej, men just det. Finns det inga lokaler så händer det inget, det var liksom SvD-artikelns budskap. Tillgodoser man inte efterfrågan på lokaler så har bara de kapitalstarka råd att slåss om det fåtal lokaler som tillåts finnas. Funnes inte nedre Manhattan eller La Défense skulle priserna i övriga delar av städerna gå upp och friheten att välja gå ned, eller för konstnärer som Jane Jacobs och hennes kollektiv beskäras till den grad att det inte är möjligt att verka i staden längre. Det är väl inte så svårt att förstå?
Bara som en liten tankeställare: Hela Göteborgs kontorsyta hade rymts i de två WTC-tornen. Sammanlagd markyta: Knappt tusen kvadratmeter. Byggde man ett huspar som bara var en tredjedel så högt i t ex Stockholm skulle man ändå sänka lokalprisnivån överlag så mycket att de kreativa krafterna artikelförfattaren talar om kunde få plats i staden, men det är förstås inget som skulle ses med blida ögon av befintliga fastighetsägare. Det är kanske betecknande att det just är SvD som driver kampanjen mot varje projekt som innebär tillskott av lokalyta, med stundtals krystade och självmotsägande argument.
Skicka en kommentar