För samhällets skull ... eller inte?

I DN 16/2 skriver Göran Rosenberg i en artikel om varför ”allt inte kan bära sina egna kostnader” i ett samhälle. Att där finns verksamheter som till exempel Posten där vissa områden i landet aldrig kan bli lönsamma och där Posten blir en samhällstjänst. Detsamma ser han inom stadsbyggnaden. Man talar om att vi måste bygga höga hus för att bekosta ett område eller för att staden ska få in pengar till sin rullande verksamhet.

För några dagar sedan var jag och beskådade den nya modellen över det ”nya Slussen”. I lokalen var det visning. En man från Stockholms stad visade och berättade för en stadsdelsförvaltning från någon söderförort om ”nya Slussen”. Utan minsta lilla antydan till överdrift kan sägas att han inte la ett strå i kors i att måla upp ett rosenskimrande ”nytt Slussen”. De ca 20 stycken från stadsdelsnämnden nämnde inte en enda kritisk fråga under timmen. De frågorna kom däremot från några andra i lokalen medan delegationen från söderförorten skruvade på sig och såg märkbart irriterade ut och suckade.

Nya Slussen - Foto: Peter Frisk

Någon i lokalen undrade varför man var tvungen att bygga igen den öppna plats som Slussen varit under lång historisk tid. Om det var så väldigt klokt att bygga så mycket hus på platsen? Att den vackra i sig värdefulla utsikten skulle försvinna. ”Jo, det kan ha sin riktighet”, sa mannen från Stockholm stad som av några damer i stadsdelsförvaltningen prisades för sin stiliga klädsel, ”men man ska komma ihåg” fortsatte han vidare – och det var väldigt mycket man skulle komma ihåg - ”att staden har ett underskott på 5 miljarder och med det här projektet tjänar vi in pengar till skattebetalarna genom just uppförandet av dessa byggnader”. Någonstans nämnde han även att vi ”måste” göra så här. Det finns s.a.s. inget val.

Att försköna platsen för platsens egen skull fanns alltså inte på kartan. Det är egentligen konstigt, så mycket det talas om att "förädla" numer.

Här ligger en viktig punkt i dagens samhällssyn som Rosenberg går in på i sin artikel. Med stora tal om att göra Stockholm mer urbant lockar man med märkliga förortstempel som mer liknar köpkvarter i Sickla. Skönhetsrådet skriver med huvudet på spiken: ”Den krassa nödvändigheten i de ekonomiska förhållandena maskeras med storstadsromantik”.

Vi har tyvärr hamnat i en situation i samhället där man inte längre tar in på gungorna vad man förlorar på karusellen. Nu ska bägge gå med vinst (och vissa, jag säger vissa, går med mycken vinst). Inget i samhället ska kosta. Man ska göra vinst på all verksamhet, om det så är samhällsnyttigt och enbart kostnadskrävande så ska det generera vinst till stad, stat och framförallt näringsliv. Skola, sjukvård, teatrar, konst, kommunal trafik, bussar, tunnelbana, socialtjänst, ungdomsgårdar, besiktning av bilar och förvaltande av fastigheter – allt ska generera vinst. Nutidsidealet är att allt kan ge vinst och vi hamnar därför i många besynnerliga situationer.

Till exempel går universitet på knäna ekonomisk då de har skyhöga hyror för fastigheter som ägs av staten. Teatrar, Dramaten och Operan är bara två exempel av många, betalar dyra marknadsmässiga hyror till Statens Fastighetsverk - pengar som är anslag från just … Staten. (denna dårskapens lista kan göras lång). Hela den här soppan har fört med sig att det idag är svårt att skilja vilka företag som är statliga, kommunala eller privata – då de alla styrs på samma sätt.

Det är därför vi exempelvis inte får en grön oas, en park vid Slussen - en park är bara en kostnad (såvida inte ...). Eller en samlingsplats för Stockholmare att se ut över det historiska landskapet. Samhällsekonomiskt är vi tyvärr ute och cyklar och någon kommer få betala priset för oansvarigheten - (det sista lät väl vuxet *s*)

Staden offrar sin oersättliga karaktär för kommersen och kortsiktigheten.

Peter Frisk