Riskkapitalisten ...

Man frågar sig var pengarna tog vägen? Hur värden kan gå upp i rök. Man kan även fråga sig hur pengar uppstår. Kommer till. Ett exempel är hur riskkapitalisten skapar sina pengar och ekonomiska uppgångar (åtminstone för sig själva under gynnsamma perioder).

Jag börjar med ett exempel på hur pengar kan uppstå. Jag hade i början av 2000-talet en hyresrätt. Plötsligt fick ägaren för sig att sälja huset och vi hyresgäster fick köpa. Från att värderats till 0 kronor på marknaden – det fanns inget värde då den var en hyresrätt - blev nu lägenheten värd 450.000 kronor. Priset sattes, bestämdes, av en fastighetsmäklare som i princip kunde hitta på en siffra från 0 till 20 miljon och han hitta på 450.000. Vi hyresgäster gick till banken och fick lätt som en plätt låna de pengar som man hittat på och ville vi låna mer så var det absolut inga problem från bankens sida. I enbart mitt fall tillkom alltså 450.000 kr in i den svenska ekonomin som aldrig tidigare existerat där. Jag sålde därefter lägenheten till en person som uppenbarligen var villig att köpa den för 950.000, fem månader efter mitt köp. Denna person hade då lånat det mesta, 80 % av köpesumman, av banken. Förmodligen var det heller inga problem att låna på lägenheten därefter på samma sätt som jag fick. Således hade något som inte fanns till kommit till: 950.000 kr skapades ur ingenting. Om nu något kan skapas ur ingenting så kan det ju rimligtvis också försvinna och bli ingenting. Vilket nu sker med finanskrisen.

Vi kan också ta exemplet riskkapitalisten. Dessa dök upp som hjältar inom den ekonomiska världen under högkonjukturens glada dagar. Med gott munväder och vacker svansföring finansierade dessa herrar sina företagsköp genom banklån. Tillsammans med flera andra instanser ingick man i en stor klump av olika aktörer som trissade upp priser på företag och fastighetsmarknaden. Dessa upptrissningar finansierades i de flesta fall inte ur deras egna fickor utan av banklån. Man köpte och sålde företag och fastigheter med ständiga stigande värden (det skapades pengar på ett liknande vis som min lägenhetsaffär – fiktiva värden som var sanna så länge de fanns och var möjliga att låna på). Dessa låntagare kom sedan att pryda ekonomitidningarnas sidor som de rikaste i Sverige – man glänste med lånta fjädrar. (Ett exempel är den s.k. finansmannen Mats O Sundqvist som föll totalt och ett annat är Christer Gardell vars värden sjunker och det finns många fler).

Under de goda tiderna kunde alltså en sådan risk … jag vet egentligen inte om ordet är rätt, risk betyder ju att man tar en risk men de kallas så … en sådan riskkapitalist låna upp till 70-80 procent av summan för ett företagsköp (och i många fall kunde resterande pengarna komma från andra riskkapitalister). På så sätt köpte man bolag som hela tiden ökade i värde och dessa sågs sig som ägare till dessa bolag (trots att det var andra som lånat dem pengar).

Tolv av dessa ”företagshjältar”, i företaget Nordic Capital, deklarerade en sammanlag inkomst på 700 miljoner för enbart år 2007. De var ägare till företaget Plastal som gick i konkurs år 2009. När så krisen slog till stod ett företag som Plastal utan pengar att klara krisen och hålla ut. De skulder som riskkapitalisterna hade till bankerna hade överförts till de förvärvade företagen som fick stå med skuldbördan medan riskkapitalisterna redan tagit ut vinsterna (i princip skulle man kunna tala om plundring men det gör tydligen ingen). Ett kortsiktigt ekonomiskt tänkande som kommer att få än mer företag än Plastal att gå i konkurs och fler att bli arbetslösa i en nära framitid. De fyra största bankerna i Sverige sägs ha lånat ut 150 miljarder till riskkapitalbolagen (pengar som bankerna inte lär se röken av men som måste pumpas in från staten = skattebetalarna, för att rädda bankerna som dessa ”stekare” bränt på lyxbåtar, privatplan, konst m.m. samtidigt som de kallat sig samhällsansvariga).

Man köpte alltså bolag för lånade pengar och sålde dem sedan så fort som möjligt när de ökat i värde och tog ut vinsterna. Snabba kvicka pengar utan långsiktig tanke. Det går även att jämföra dessa med den uppkomna bostadsrättsmarknaden som i princip följt samma system. Genom alla dessa har värden som inte funnits uppstått och när så pengarna ska betalats tillbaka till bankerna finns de inte kvar. Så kommer även att ske inom den överhettade bostadsbranschen. Den som köpte dysrats kommer att göra förlusten – alltså den som köpte sist. Till skillnad från riskkapitalisten får den forna bostadsrättsägaren stå kvar med sin skuld till banken om denne inte kan betala sina lån. Han blir av med bostadsrätten men behåller lånet. Finansmannen förlorar sitt bolag men har kvar de pengar han plockat ut. Vår herre låter oss allt gå skilda vägar här på jorden …

På samma sätt inom fastighetsbranschen. (Se kommande blogg).
Peter Frisk

Se artiklar:Kraschen i Plastal är bara början Analytiker: Fler riskkapitalägda företag kommer att gå omkull Plastal i konkurs