"Historien om Stockholm Waterfront illustrerar hur värderingar och avvägningar förändras över tiden. Hur det icke givna blir något som man kan acceptera, hur det icke förhandlingsbara blir förhandlingsbart och sedan genomförbart.", skriver Hallemar.
Ett tyvärr så vanligt sätt inom dagens stadsbyggnad.
I artikeln får vi bl.a. reda på hur staden köper tomten och säljer billigt och förlorar över 300 miljoner på affären. Hur byggnaden höjs för varje förslag som dyker upp och hur det godtas utan minsta kritik och att ingen tycks ha något ansvar för det hela. Intressant är att projektet nu sätter ribban för framtida bebyggelse på platsen och vi kan kallt räkna med att Stadshuset i framtiden kommer att drunkna och försvinna i det kommande stadslandsskapsmyllret av fyrkanter i rostfri plåt. Stadens beslutsfattare önskade sig en ny märkesbyggnad och dränkte sig själva och den befintliga världskända märkesbyggnaden Stadshuset i något som väldigt få tycks uppskatta. Under samma tid byter staden slogan från "Beauty on Water" till "The Capital of Scandinavia" och Markkontoret blir Exploateringskontoret (ett namn som på något sätt för tankarna till Belgiska Kongo). Dessa namnbyten säger en hel del om förändringen i tid.
Lyckat kära politiker.
Men det sägs att utsikten är hänförande ... är man inne huset så slipper man ju se själva huset och man ser det som får människor från hela världen att åka till Stockholm ... En läsvärd artikel - tidningen finns på det närmaste bibliotek (förhoppningsvis).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar