Hans Sandström har gjort en film om Slussen. Det är inte ofta jag är nöjd med min insatts i livet men i det här fallet är jag mycket nöjd. Jag tycker också att Hans fångat det bra i filmen och hur många vandringar jag gått under de här två åren, det vet jag faktiskt inte. Men många har följt med och lyssnat och berättat sina egna historier om platsen. Jag har haft hur kul som helst. Tack alla som gått med! Ni har verkligen bevisat att Slussen är en älskad plats!
Slussen - hjärtpunkt / hjärtefråga from Hans Sandström on Vimeo.
Synd att det inte räckte ända fram. Men tiden är ännu inte ute och allt kan hända. Nästa år, 2012, finns möjligheter att göra mycket kul i Slussen. Boka en helkväll (eller heldag eller helförmiddag eller frukosttur eller nattvandring - allt kan ordnas) på och i Slussen. Jag visar runt och riggar mathak samt musik om så önskas! Läs mer här. På Slussenevent! Eller knata in på min hemsida peterfrisk.se
Peter Frisk
fredag 16 december 2011
torsdag 15 december 2011
... Slussen - räkna med strul kära medborgare ...
Jag är glad att jag inte tillhör Stockholms näringsliv. Stockholm kommer att stanna upp fullständigt i en gigantisk trafikpropp de kommande 25 år och framåt ...
Huvudproblemet: En vansinnig trafiklösning som kommer att ställa till ett gigantiskt kaos och som klubbats igenom pga av politisk prestige. Det räcka att titta på den här beskrivningen för att förstå var vi är på väg: Slussen - från problemlösare till problem.
Jag ska ta ett eget exempel där jag anser att vi saknar följdfrågor (dagens samhälle och debatt kännetecknas av att ingen längre ställer följdfrågor utan mest försöker vara lustig över just de få som försöker ställa följdfrågor). Sten Nordin och Kevius borde fundera lite över sitt ansvar (gäller även alla andra politiker i alla färger som inte satt sig in i problematiken). De säger att de tänker på stockholmarnas väl och ve. I dag skriver de båda i en artikel i SvD kallad ”Vi har lagt ännu en pusselbit” att det inom 10 år kommer att finnas 350.000 fler invånare i Stockholm än idag. År 2030 har staden även räknat ut att Stockholm kommer att ha 500.000 fler invånare. I förslaget som klubbats så ingår en stor bussterminal inne i Katarinaberget med en kostnad på ca 3 miljarder (kostnaden är utanför de 8 miljarder som Nya Slussen beräknades kosta 2006, dessa 3 ska SL stå för) som ska ta emot alla befintliga och nya stockholmare Man förmodar att det till denna bussterminal ska resa människor.
Det blir alltså fler resenärer/trafikanter som ska till Slussen. Var ska dessa sen ta vägen?
Nämnda ökning av människor och att Nacka-Värmdö växer bör således generera än fler resenärer till Slussen än vad vi har idag. Den stora bussterminal är väl tilltagen för att föra alla dessa till just Slussen. Frågan är då: Var ska dessa efter att de tagit sig till bussterminalen ta vägen sen? Dricka latte på något café? Nej, förmodligen ska de på smidigaste vis ta sig vidare någon annanstans i Stockholm.
De tar sig då till tunnelbanan som med dagens invånarantal är överfull vid rusningstrafik. Att få in fler avgångar på tunnelbanan är omöjligt. De tar sig då vidare upp till bussarna ovan jord (om man inte gjort någon hemlig busstunnel från bussterminalen över till Norrmalm som vi inte känner till). De nya resenärerna tillsammans med de gamla trycks således upp till busstrafiken ovan jord (och till de spårvagnar som det sägs att man planerar i framtiden). Detta betyder att busstrafiken ovan jord bör öka rejält. Beräkningar säger att ca 70 % av resenärerna som tar sig till Slussen i rusning en vardagsmorgon ska norrut. Med andra ord. Många fler blir det som ska ta sig från Slussen och vidare norrut när Nya Slussen står färdig.
Vad har då hänt ovan jord? Hur ser det ut där 2022? Där finns då en t-korsning och även en mystrappa för att man bestämt från stadens sida att platsen ska bli en mötesplats och absolut inte får vara en trafikplats (vilket den varit i över 700 år). För den som är lite intresserad av att Stockholms infrastruktur fungerar bör stanna upp en liten stund och fundera lite. Korsningen kommer fyllas av bussar. Näringslivets viktiga transporter kommer att påverkas långt bort från Slussen likväl som flertalet busslinjer.
Det galna i det nya projekt är inte gallerian, eller utsiktens förändring: det galna i det här är att kollektivtrafiken och nyttotrafiken i Stockholm kommer att försämras något vansinnigt. Vi bygger in ett stillestånd med stående bussar, lastbilar och privatbilar. Miljömässigt är det absolut inte. Infrastrukturmässigt fullständigt befängt.
Vad ni nu får käre medborgare och näringslivsrepresentanter är en byggperiod på 10 år. Därefter kommer vi får något som kommer att kallas "nya slusseneländet" med åtskillig väntan och frustration. Efter några år kommer med all sannolikhet ombyggnader att göras för att "rätta till" problemen och man kommer då åter att se vilket nav denna plats är för stockholmstrafiken.
Hur skulle man då ha gått till väga? Kanske funderat på att lösa problematiken snabbt, smidigt och på billigaste vis. Att först lösa trafikproblematiken. Inte ytan, inte skalet (samma dårskap skedde vid Tegelbacken där Waterfront byggdes innan man löst trafiksituationen och således målade in sig i ett hörn och man kan nu inte vara lika flexibel som om Waterfront byggts efter en ny trafiklösning).
Jag säger inte att man nödvändigtvis skulle rekonstruera Slussen så som den ser ut idag. Det jag säger är att det som löst slussenproblematiken har varit klöverbladssystemet. Katastrofen i denna process är att man inte använt sig av de erfarenheter vi fått av denna lösning. Beslutet att överge klöverbladsidén för en enda bro är det som skapar den kommande trafikkatastrofen.
Den som är det minsta intresserad av att Stockholms trafik ska fungera bör titta igenom Tor Edsjö och Bernt Lindgrens genomgång av trafiken och noga fundera i kritiska banor över det klubbade förslaget istället för att försöka göra sig lustig över de som arbetar med att kritiskt gå igenom Nya Slussen. Aldrig någonsin, tyvärr, har väl ordspråket "skrattar bäst som skrattar sist" varit så väl passande.
Visst. En pusselbit på plats. Men titta i kartongen Nordin och Kevius. Där finner ni ett fullständigt kaos. Ett pussel består av många bitar. Det blir ofta så när man ser det man vill se ...
Peter Frisk - fritänkare, stockholmsguide och historiker.
Chatt om nya Slussen - DN
Nya Slussen – det här återstår före byggstart
Vad vet du om Slussen?
Slussen: Så gick det
Jag står och blickar ut över Slussen
Ja till förslag om nytt Slussen
Huvudproblemet: En vansinnig trafiklösning som kommer att ställa till ett gigantiskt kaos och som klubbats igenom pga av politisk prestige. Det räcka att titta på den här beskrivningen för att förstå var vi är på väg: Slussen - från problemlösare till problem.
Jag ska ta ett eget exempel där jag anser att vi saknar följdfrågor (dagens samhälle och debatt kännetecknas av att ingen längre ställer följdfrågor utan mest försöker vara lustig över just de få som försöker ställa följdfrågor). Sten Nordin och Kevius borde fundera lite över sitt ansvar (gäller även alla andra politiker i alla färger som inte satt sig in i problematiken). De säger att de tänker på stockholmarnas väl och ve. I dag skriver de båda i en artikel i SvD kallad ”Vi har lagt ännu en pusselbit” att det inom 10 år kommer att finnas 350.000 fler invånare i Stockholm än idag. År 2030 har staden även räknat ut att Stockholm kommer att ha 500.000 fler invånare. I förslaget som klubbats så ingår en stor bussterminal inne i Katarinaberget med en kostnad på ca 3 miljarder (kostnaden är utanför de 8 miljarder som Nya Slussen beräknades kosta 2006, dessa 3 ska SL stå för) som ska ta emot alla befintliga och nya stockholmare Man förmodar att det till denna bussterminal ska resa människor.
Det blir alltså fler resenärer/trafikanter som ska till Slussen. Var ska dessa sen ta vägen?
Nämnda ökning av människor och att Nacka-Värmdö växer bör således generera än fler resenärer till Slussen än vad vi har idag. Den stora bussterminal är väl tilltagen för att föra alla dessa till just Slussen. Frågan är då: Var ska dessa efter att de tagit sig till bussterminalen ta vägen sen? Dricka latte på något café? Nej, förmodligen ska de på smidigaste vis ta sig vidare någon annanstans i Stockholm.
De tar sig då till tunnelbanan som med dagens invånarantal är överfull vid rusningstrafik. Att få in fler avgångar på tunnelbanan är omöjligt. De tar sig då vidare upp till bussarna ovan jord (om man inte gjort någon hemlig busstunnel från bussterminalen över till Norrmalm som vi inte känner till). De nya resenärerna tillsammans med de gamla trycks således upp till busstrafiken ovan jord (och till de spårvagnar som det sägs att man planerar i framtiden). Detta betyder att busstrafiken ovan jord bör öka rejält. Beräkningar säger att ca 70 % av resenärerna som tar sig till Slussen i rusning en vardagsmorgon ska norrut. Med andra ord. Många fler blir det som ska ta sig från Slussen och vidare norrut när Nya Slussen står färdig.
Vad har då hänt ovan jord? Hur ser det ut där 2022? Där finns då en t-korsning och även en mystrappa för att man bestämt från stadens sida att platsen ska bli en mötesplats och absolut inte får vara en trafikplats (vilket den varit i över 700 år). För den som är lite intresserad av att Stockholms infrastruktur fungerar bör stanna upp en liten stund och fundera lite. Korsningen kommer fyllas av bussar. Näringslivets viktiga transporter kommer att påverkas långt bort från Slussen likväl som flertalet busslinjer.
Det galna i det nya projekt är inte gallerian, eller utsiktens förändring: det galna i det här är att kollektivtrafiken och nyttotrafiken i Stockholm kommer att försämras något vansinnigt. Vi bygger in ett stillestånd med stående bussar, lastbilar och privatbilar. Miljömässigt är det absolut inte. Infrastrukturmässigt fullständigt befängt.
Vad ni nu får käre medborgare och näringslivsrepresentanter är en byggperiod på 10 år. Därefter kommer vi får något som kommer att kallas "nya slusseneländet" med åtskillig väntan och frustration. Efter några år kommer med all sannolikhet ombyggnader att göras för att "rätta till" problemen och man kommer då åter att se vilket nav denna plats är för stockholmstrafiken.
Hur skulle man då ha gått till väga? Kanske funderat på att lösa problematiken snabbt, smidigt och på billigaste vis. Att först lösa trafikproblematiken. Inte ytan, inte skalet (samma dårskap skedde vid Tegelbacken där Waterfront byggdes innan man löst trafiksituationen och således målade in sig i ett hörn och man kan nu inte vara lika flexibel som om Waterfront byggts efter en ny trafiklösning).
Jag säger inte att man nödvändigtvis skulle rekonstruera Slussen så som den ser ut idag. Det jag säger är att det som löst slussenproblematiken har varit klöverbladssystemet. Katastrofen i denna process är att man inte använt sig av de erfarenheter vi fått av denna lösning. Beslutet att överge klöverbladsidén för en enda bro är det som skapar den kommande trafikkatastrofen.
Den som är det minsta intresserad av att Stockholms trafik ska fungera bör titta igenom Tor Edsjö och Bernt Lindgrens genomgång av trafiken och noga fundera i kritiska banor över det klubbade förslaget istället för att försöka göra sig lustig över de som arbetar med att kritiskt gå igenom Nya Slussen. Aldrig någonsin, tyvärr, har väl ordspråket "skrattar bäst som skrattar sist" varit så väl passande.
Visst. En pusselbit på plats. Men titta i kartongen Nordin och Kevius. Där finner ni ett fullständigt kaos. Ett pussel består av många bitar. Det blir ofta så när man ser det man vill se ...
Peter Frisk - fritänkare, stockholmsguide och historiker.
Chatt om nya Slussen - DN
Nya Slussen – det här återstår före byggstart
Vad vet du om Slussen?
Slussen: Så gick det
Jag står och blickar ut över Slussen
Ja till förslag om nytt Slussen
onsdag 14 december 2011
Debaser och den salta sjön ...
Så du går då lite halvberusad rätt genom lokalen och är snart vid den lilla baren som kallas DBF. Du ser därifrån hela Saltsjön ligga utflyten, ljusen från båtarna, Söders skimmer och du känner dig kanske överväldigad och att det hela är näst intill surrealistiskt i sin verklighet. Här, just här, skulle man kanske kunna säga att ”vattnet korsar bilderna”. Att här möts elementen som är Stockholm, att det kanske här ännu finns en sekund i legenderna inbyggd i känslans själ. Ja. En märklig dröm är livet. Vi flyter omkring i detta akvarium där du för ovanlighetens skull också kan beställa in öl och andra drycker och kanske frågar vi oss: flyger eller simmar fisken eller är det tvärtom? Eller har Ni spräckt Er fiskskål? Vi, i vår mänskliga inlåsta mentala ensamhet? Vad bryr sig de där målade sotsvarta betongbalkarna som tycks vara i gott skick här om det? Intet. Vid barens ände står jag. Den lämnar jag inte. Ölen är där. En vind drog in från dörren som öppnades. Jag såg en glimt av slusskanalen i natten och kände kort doften av Österjöns vatten och någonstans i rymden ovan de mörka Södra bergen bor Tranströmer, poeten, diktaren på stigens berg. Vart hän? Bartendern med en cigg i mungipan var överfylld av ölbackslass som han nu i denna sekund stuvar in som vilken vara som helst medan de förmodade taxibilarna drar över den nyblöta asfalten mellan Gamla stan och Södermalm. Jag drack ur min öl. Bandet hade inte börjat spela. Lokalen fylldes sakteligen med människor. Jag gick tillbaka mot saltsjösidan och DBF. Slog mig ner. Ett citat. Av argentinaren Borges for genom min ölindränkta hjärna: ”Liksom livet är en dröm i en dröm, är universum en reflex i en reflex”. Jag tog en klunk och kände att jag kommer att sakna den här platsen. På samma sätt som jag saknar den nedbrunna Tantogården. Som på sätt och vis var Debasers början och kanske också dess slut, dess förgrening, dess kommande nät … hur de två musikhaken satt ihop. Ihop av en livstråd av människor, de som var där då och nu möjligen är här nu eller sen? Tantogården är en reflex i min hjärna som har upphört att finnas till som verkligt fenomen förutom som namn, ord och som nu svävar som ett minne hos de som minns. Det jag ser och känner kommer att vara en dröm som drömts i en tid som inte är när vi hamnat i framtiden (tiden som inte finns). En synvilla. En dikt.
Likt glidande ringar på vattnet, på vattnet som glänste till och försvann och jag förstod att det var i dessa böljor han ville dö. Jag ser honom därute nu. Jag ser honom där, han står där längst fram i stäven och trotsar vågorna likt Don Quijote som kastar sig mot väderkvarnarna, så står han där och viftar mot vinden med sin brännvinsflaska, mot regn, mot snö, mot livets ALLA element, mot det där obevekliga hjulet som stavas tiden, som krossar allt, dödar, mot den, tiden och döden, hötter han sin knotiga näve och sjunger ut, vägrar besegras av verkligheten, han, den store drömmaren som står där i båten mitt i Saltsjön och bakom honom sitter hela gänget av drömmare och förlustar sig i livet med brännvin och sång: Ulla, Movitz, Mollberg och tidens mästare Fredman, representanter för alla kämpar ur enkelhetens folkdjup som livet igenom i historien stått med glaset höjt mot vinden, mot storm, mot natt för att leva, för att livet fan i mig är mer än den futtighet som vardagen ger i sitt tomma kärl. Hur de med fantasins hjälp – och väldigt mycket sprit - trotsat verkligheten, ger fan i realiteten, trotsar orättvisans jämmerdal och gett hin håle i den gråa vardagen för illusionen, för glädjen och för livet och allt i kontrast mot de sovande, de som vet hur allt ska var, de som vill reglera, samla i ladorna, lägga på hög, tänka på sin ränta och planera för oss andra, vad och hur vi ska göra, glädjedödarna, som säger sig alltid veta ... Så står han där, Bellman, i stäven i alla väder och skriker: ”ljug för mig, ljug för mig älskling!” med roddarmadammerna flinandes glatt med svarta gluggar i truten och de ror på med årorna i det mörka vattnet och festsällskapet försvinner bortom kastellet ut till lönnkrogarna och det hoglandska vinet på Djurgården där festen fortsätter i all evighets natt som fester alltid gör och deras eldar kommer att brinna genom de ständigt fyllda snapsglasen…
.... då mindes jag en egen kamp på Djurgårdsfärjan med gitarr i hand och egna drömmar om det som inte blev något, men drömmar som fanns, och hur glad jag fortfarande är över att drömmarna i alla fall får finnas och att de är vinstfria och jag mindes hur Totta Näslund tog min gitarr ifrån mig och spelade ”Felica försvann” på just dessa bellmanska böljor, på denna Djurgårdsfärja ”över Styx” över dessa ”skuggornas hav”. Hur jag där i min oskuldfullhet sa då jag inte visste att han var han att ”du spelar ju gitarr bra” och hur hans tjeckiska vackra kvinnliga sällskap – ja, hur det slog mig i denna korta sekund av liv att jag tänkte på Varats olidliga lätthet, Prag, stridvagnar, en hög hatt, Sovjet, öl, ost, Sabina och den tappre soldaten Svejk i en samma tanke - log lite överinseende mot mig. Hur jag först på Skeppsbrons kant kom på att ”det var ju för fan Totta som låna min gitarr” att jag fortfarande tjugo år senare är på drift utan mål vid en och samma kajkant utan möjlighet att ankra för vintern med samma gitarr och att jag fortfarande är lika husvill då som nu och just i denna tanke satte bandet igång och musiken träffade mitt öra och mitt inre med den kraft som musiken alltid träffat mig och slår omkull mig så jag gick längst fram, för att som jag alltid gör, kliva in i musiken och försvinna från verkligheten för en stund ....
Peter Frisk
Saga Sjöberg, Paris, KAOS och Gamla stan ...
Jag minns mitt korta möte med vissångerskan Saga Sjöberg i Gamla stan i början av 90-talet. Det var en viskväll på Cafe Sten Sture. En gång kallades källaren för Kurbitz och de tunga visnamnen uppträdde här efter att den legendariska vispråmen Storken bogserats bort. Nu satt vi några stycken eftersläntrare i kölvattnet av en svunnen epok. Minns jag inte fel så var det vissångaren Ivan Dittmer som höll i kvällen och som hade lockat dit mig. Några damer satt i ett hörn och en äldre herre i skägg samt då denne, som jag tycket, elegante Sara Sjöberg. Jag visste inte då att Saga var en legend i visvärlden. Hon hade från 1965 till 1980 drivit den berömda viskrogen KAOS som då låg på Stora Nygatan 21.
Jag hittade en gammal bild på stället på min dator som jag tyvärr inte vet upphovsrätten till. Så här såg det i alla fall ut på gatan någon gång i slutet av 60-talet (notera att det tydligen fanns något som hette "Lilla KAOS" och att staden var något mer sliten ... kanske mänskligare?). Idag, 2011, ligger här en irländsk konceptkrog (globalisering kalas det visst ;-)
Nu satt hon där på caféet med en väldigt ostämd gitarr och sjöng en visa om Paris. Det lät inte bra. Men det var bland det finaste jag hade hört. Det jag fann vackert var den länk till något annat som hon förmedlade för mig och att Saga sjöng sin visa som om hon sjöng den för absolut första gången. Det var en magisk stund. Den gamla damen berättade saker som hon säkert berättat tusentals gånger men just där och då som om det var första gången. Var gång ordet "Paris" kom över hennes läppar glimmade ögat till där under de medeltida valven. Jag är inte riktigt säker på vad, men, jag lärde mig något den kvällen om livet.
Jag mindes åter den där episoden idag då jag lyssnade på visprogrammet Felicia. Den gode viskunnige Jan Hammarlund berättade då om Saga Sjöberg, Paris och om Kaos.
Lyssna gärna på det här:
Parisälskande vissångerska och grundare av visklubben KAOS - Saga Sjöberg
Jag hittade en gammal bild på stället på min dator som jag tyvärr inte vet upphovsrätten till. Så här såg det i alla fall ut på gatan någon gång i slutet av 60-talet (notera att det tydligen fanns något som hette "Lilla KAOS" och att staden var något mer sliten ... kanske mänskligare?). Idag, 2011, ligger här en irländsk konceptkrog (globalisering kalas det visst ;-)
 |
| Stora Nygatan. Jag vet inte vem som har upphovsrätten eller årtal. Den låg arkiverad på min dator ... Jag tippar på sent 60-tal - en talande bild från en annan tid ... |
Jag mindes åter den där episoden idag då jag lyssnade på visprogrammet Felicia. Den gode viskunnige Jan Hammarlund berättade då om Saga Sjöberg, Paris och om Kaos.
Lyssna gärna på det här:
Parisälskande vissångerska och grundare av visklubben KAOS - Saga Sjöberg
tisdag 13 december 2011
Lycka till ...
Då har det klubbats, den Nya Slussen ska byggas. Jag gratulerar er stockholmare och resenärer. Efter att jobbat och gått i Slussen i två år och satt mig in i det Nya förslaget och ställ det mot nuvarande Slussen kan jag bara gratulera Er. Grattis till 10 års kaos. Grattis till 10 års trafikkaos för en tummetott ...
Jag älskar den här stan. Jag har inte gjort annat än vandrat dess gator och torg och berättat om denna stad i snart 13 år. Denna fantastiska stad som besöks för dess vyer och dess specifika karaktär.
Jag kommer att fortsätta arrangera mina vandringar här i 1 år till. Sen lämnar jag Er. Jag lämnar Er förbannade historielöshet. Jag lämnar Er Nya Sluss till Er själva. Där kan ni sen sitta på er trappa i blåsten med Er latte och planerade värld och stad och undra över trafikkaoset. "Dong, var det det här vi fick för alla pengarna och all byggkaos?" Jag vill inte vara med och ta den nota ni drar på Er. Jag vill inte bekosta Er leksak. Er Mötesplats. Er "trendighet". Er plastiga urvattnade "urbanitet" som är ljusår från stadsliv och kretativitet. Jag vill inte vara med om Era "visioner" och ert monolitiska tänkande. Jag vill inte stå där 2022 och trängas på en plats som inte kommer att fungerar där folk trängs och där bussar fastnar i köer och kostnaden för hela projektet sprängde alla budgettar och man fick en plats som inte fungerar.
Ja lycka till Ni. Jag vill inte se när denna stad grävs upp och krängs om till ett Sickla köpcentrum. Jag vill inte vara med när Ni skapar en förort av innerstadens liv. Så jag lämnar Er leksak. Eran planerade stad med Ert arroganta misslyckade flumstyre är inget för mig.
Jag vill inte bo i en stad som har mage att rösta fram sådana arroganta människor som Sten Nordin och Regina Kevius. Deras samhälle är inget för mig. Visst du nyinflyttad (jag är en bonnläpp från början men jag har alltid älskat lokalpatriotism och alltid trivts med innerstadstockholmaren) ... visst du nyinflyttad, Du tror att det att leva i en stad är att inte bry sig om något eller någon. Du tror att man stövlar på. Du har så fel och Du är en del i att Stockholm självdör. Ni talar om "världsklass" när det hela handlar om "världskass".
På många sätt är den här staden på väg att dö. Det var en levande stad jag kom till en gång. Men så här vill jag minnas dig, du "Mina drömmars stad" ...
Peter Frisk
Om gårdagens beslut här:
Plan för nya Slussen klubbades
Ja till förslag om nytt Slussen
Jag älskar den här stan. Jag har inte gjort annat än vandrat dess gator och torg och berättat om denna stad i snart 13 år. Denna fantastiska stad som besöks för dess vyer och dess specifika karaktär.
Ja lycka till Ni. Jag vill inte se när denna stad grävs upp och krängs om till ett Sickla köpcentrum. Jag vill inte vara med när Ni skapar en förort av innerstadens liv. Så jag lämnar Er leksak. Eran planerade stad med Ert arroganta misslyckade flumstyre är inget för mig.
På många sätt är den här staden på väg att dö. Det var en levande stad jag kom till en gång. Men så här vill jag minnas dig, du "Mina drömmars stad" ...
Om gårdagens beslut här:
Plan för nya Slussen klubbades
Ja till förslag om nytt Slussen
fredag 9 december 2011
Alvin och gänget ....
Ibland behöver man inte säga mer ....
Som det så vackert står på deras Facebook-grupp: "#Stockholmsjul presenteras stolt av Stockholms Stad och City i Samverkan." heja, heja, sälj ut så mycket ni kan, vad här näst? Men kul skulle det bli tyckte Ulla ...
Sen togs den bort från Stureplan och Ulla visste inget och den, Alvinbubblan, dök upp på Norrmalmstorg ... vicket drama ... som det står på "Stockholmsjuls FB-sida :-) (som jag förmodar är ett initiativ av just Stockholms Stad och drivs av staden) "Idag får julinstallationen Alvin och gänget 3 ett nytt hem på Norrmalmstorg i Stockholm City. Installationen finns på plats till den 13 januari 2012."
Stockholmsjul står det skrivet ... och följande bolag som nu sitter i samverkan för att "skapa" sitt "city" till oss andra i symbios med politikerna har vi att tacka och buga för ... jo ni ... suck (Yule? ... va ... äh) .. det stinker ...
"#Stockholmsjul presenteras stolt av Stockholms Stad och City i Samverkan.
Partners är: Köpguiden,Coca-Cola, Clear Channel, Alvin och Gänget 3, MK Illumination, Elektroskandia.
Initiativtagare är: Vasakronan, Hufvudstaden, AMF Fastigheter, Diligentia, Fabege, Jernhusen, SEB Trygg-Liv, Fastighetskontoret, Statens Fastighetsverk, Drottninggatans Förening, Humlegården, Atrium Ljungberg, Byggnadsfirma Olov Lindgren, Vital Eiendom, Folksam, Stena Fastigheter, Axfast, Centrumfastigher, AFA Fastigheter, Familjebostäder
This season, the centre of Stockholm will be brightly illuminated with 671,647 LED lights. We call it Stockholm Yule and it will be hard to miss. Just raise your eyes and let the spirit of Yule embrace you."
Peter Frisk
(som önskar ett Stockholm som fungerar, trött på floskler ...)
onsdag 7 december 2011
En julsnyting och saknaden efter en ...
Då värmer det sinnet att läsa Slas i decembermörkret. I "Vad man ser och hedrar" berättar Slas om söderförfattaren Erik Asklund, killen från Hornstull som hade som tradition att dela ut årets "julsnyting".
Slas skriver hur Asklund till jul greps ”av en egendomlig vrede. Han ringde en taxi. For till Operabaren och gick in och gav den första han mötte en smäll. Vi visste det alla. Det var decembers stora samtalsämne på Operabaren när Erik Asklund skulle dela ut julsnytingen och vem han ansåg förtjäna den". Slas fortsätter och fortsättningen stämmer än mer in på vår nutid när händer är gjorda av silke och ord förfäras av rädsla och ängslan av risken, om man inte gör som man bör och ska, att inte få delta i det mediala finrummets värme - tv-soffan:
”Vilken författare har idag mod att dela ut en välförtjänt julsnyting till nån kollega. Ingen!” utropar han. Det klimat som vi befinner oss i idag, mer än 10 år efter Slas bok, är i stort behov av julsnytingar. Allt är sömngångaraktigt och helt enkelt fruktansvärt ängsligt i vår tids tid. Ja, uva, denna juletid av tradition ... det var allt bättre förr ... Så nu funderar jag på vem som ska få en julsnyting ...
söndag 27 november 2011
3-4/12 Rädda Slussen - Stor Konstutställning för Slussen!
Det gäller stadsrummet! Det gemensamma offentliga rummet, för vem, för vilka intressen - hur och vad?!
Nej till "Nya Slussen"!
Måleri, grafik, fotografi, poesi, musik
DEMONSTRATION lördag 3 dec kl 16.00, Slussentorget / Ryssgården
Tal, musik, facklor
Lördag 3/12:
¤ Vernissage konstutställning i Café Lokalen, Blå bodarna kl 12
¤ Foto "Öppen Vägg Blå Gången"- en meter var, kl 12 - 18
¤ Musik Petter m.fl Stora Scenen på Kolingsborg kl 13-16
¤ Demonstration kl 16.00 på Slussentorget, tal, musik, facklor
Söndag 4/12
¤ Konstutställning Café Lokalen, kl 12-16
¤ Foto Öppen Vägg Blå Gången kl 12-16
Kafé med Slussenbullar, Kolingsborgskaka, Slussekatter,
en blandning av sött och salt
Slussenvisning med stadsguide, gatumusikanter, bokförsäljning, gatuteater med mera...
För mer info se www.slussen.nu
torsdag 24 november 2011
Egen notering - Polen och NATO
En bra dokumentär om ur Polen gick med i NATO. Nedan länk till programmet som ligger fram till 20 december.
Så slutade kalla krigetPolsk dokumentär från 2011. Efter Sovjetunionens fall tycktes vad som helst kunna hända. Den osannolika historien om hur Polen, Ungern och Tjeckien blev medlemmar i Nato visar vad som pågick bakom kulisserna i det rämnande östblocket. Med humor och skärpa berättar de inblandande om hur det gick till när det kalla kriget tog slut en gång för alla.
måndag 21 november 2011
tiden går ...
Av någon märklig anledning syns inte hela filmen så klicka på bokstäverna i vänstra hörnet högst uppe ...
Gårdagens Rom
En för tidig morgon i Rom för för länge sen ... när allt ska ske i realtid är det skönt att ligga några år efter ...
Vad skådar du varginna tro? Under din bål skymtas i skymningen två tvillingbröder varav den ena blir den kung som, ja, man vet det alltså på dagen när, grundade urbs aeterna, den eviga staden 21 april 753 f.kr. Romulus och Remus växte upp och Romulus blev sne och slog ihjäl sin bror Remus då de skulle bygga sig en stad och bråket handla om var murarna skulle stå. Jag så kan det gå och 2005 fanns de målade på asfalten i Rom någonstans och klubbemblemet äro A.S. Romas som bildades den 22 juli 1927. Kallas också "i Lupi" ...
Foto: P.F.
torsdag 17 november 2011
GAN i Norrköping - en utställning
Var en kort sväng till Norrköping i går och hann med att slinka in på Konstmuseet där det var en stor utställning om GAN - Gösta Adrian Nilsson. En utmärkt utställning (Norrköpings Konstmuseum har ofta mycket bra utställningar). Så om ni passerar slink in, det är värt det.
Då kan man se denna härliga nattvandringstavla - som är en lisa för själen för oss mörkrets vandrare som står på den stenlagda gatan och ser in i de ljusa uppvärmda rummen och drömmer i vår melankoli :-)
"Skuggspel II," GAN. 1929. (Malmö Konstmuseum)
Det fanns många verk som var i "privat ägo". Sånt man sällan ser då det ju hänger hemma hos någon och de var kul att se. (läs lite mer här).
Peter Frisk
Då kan man se denna härliga nattvandringstavla - som är en lisa för själen för oss mörkrets vandrare som står på den stenlagda gatan och ser in i de ljusa uppvärmda rummen och drömmer i vår melankoli :-)
Det fanns många verk som var i "privat ägo". Sånt man sällan ser då det ju hänger hemma hos någon och de var kul att se. (läs lite mer här).
Peter Frisk
Hans Hammarskiöld
För några dagar sedan var jag på Bukowskis. Jag ser en bild av ett vinterlandskap med ett hus. Ett alldagligt motiv. Inget speciellt egentligen. Jag fullkomligt fastnar i bilden. Därefter går jag runt på visningen och småtittar och fastnar för några bilder. Innan jag såg namnet på fotografen kände jag känslan. Det var något med de där bilderna. Just de där bilderna. En känsla. En känsla som förmedlades spikrakt in i själen. Jag får plötsligt en ny favorit: Hans Hammarskiöld.
 |
| Flundra, Gotland 1976 |
Så tar jag mig till ett bibliotek och plockar fram en fotobok av nämnda fotograf och den heter: "Tiden och ljuset". Två huvudteman som jag gått ner mig i under de sista åren. Tiden och ljuset. Självklart, givetvis ...
 |
| Pontus Hultén, 1984 |
 |
| Det rosa huset, 1978. |
Peter Frisk
I skuggornas landskap ...
Slussen 15 november kl. 12:45
Foto (och foto av foto): P.F.
tisdag 15 november 2011
"Vi har en ny påve" - ett filmtips att ta vara på
Oj. Vilken film! Alldeles bedårande. Det kunde likväl handlat om Högsta Sovjet eller de eviga EU-statssammankomsterna, eller de magiska toppmötena för att lösa den ekonomiska krisen med tusentals inblandade viktiga uppblåsta statsfigurer med ynka resultat - en liten rökpuff med nya lånemiljarder. Men filmen handla om Vatikanen och påven.
"Vi har en påve!" är en film som fångar hela mänsklighetens sorgliga tragik, komedi, dess värme och mänsklighetens kärlek till mänskligheten. (och det doftar Fellini, men det ingenting alls då det också osar rejält av Chaplin). Se filmen som är gjord av Nanni Moretti och han spelar även, inte direkt för ovanlighetens skull, en av rollerna. Den går på Victoria.
"Vi har en påve!" är en film som fångar hela mänsklighetens sorgliga tragik, komedi, dess värme och mänsklighetens kärlek till mänskligheten. (och det doftar Fellini, men det ingenting alls då det också osar rejält av Chaplin). Se filmen som är gjord av Nanni Moretti och han spelar även, inte direkt för ovanlighetens skull, en av rollerna. Den går på Victoria.
Maka er dit och se den, le åt dig själv, le åt mig och le åt alla de andra som "leker" och spelar med i detta skådespel som vi byggt upp och hittat på - världen. Hur vi, ja vi alla, spelar våra roller, påve, statsman, kommunalpolitiker, artist, aktivist eller kardinal, ekonom, säljare, luffare ... bakom maskerna finns väl egentligen alltid något annat, någon annan. "Nä, det där var inte jag". Hur den mäktigaste inom en viss sfär också är fullständigt fast. Hur omöjligt det är att försvinna från sin roll. Trots att man bara vill försvinna. "Nä, idag vill jag inte vara president, tack". Si det går inte. Vissa kan aldrig gömma sig Det kan vara en superstjärna, en kung eller som i det här fallet, en påve som inte vill vara påve ... Filmen är ett livspiller och speglar på något vis tycker jag nutiden fullständigt. Konsten står över religionen.
En passande textrad till det hela är av poeten Dan Andersson:
"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud."
fredag 11 november 2011
Café Valand ...
Det finns inget mer fridfullt än att börja sin dag över några morgontidningar på Café Valand på Surbrunnsgatan. En helig plats helt enkelt. Om något skulle kulturminnesmärkas så är det ta mej tusan just den här platsen (både inredning från 1954 och personalen som startade stället 1954 och ... inredde :-).
Surbrunnsgatan, 11 november 2011, Kl: 10:02, och livet kan levas lite lättare ...
Foto: P.F.
Café Valand, 11 november 2011, Kl: 11:03. Ett stycke orört 50-tal ...
Foto: P.F.
Så gick man därifrån som en ny människa fylld av liv och kraft ...
Foto: P.F.
Foto: P.F.
Så gick man därifrån som en ny människa fylld av liv och kraft ...
Contemporary, Bukowskis hösten 2011
Var på visning på Bukowskis idag. Noterade ned några verk som, om jag hade en slant, ja en rejäl slant, skulle köpas. Alltid kul att se vad man har för smak och vad man skulle vilja ha på sin egen vägg hemma. Här lite snabbt nerskissat på nattkröken. Den första jag föll för var en liten Öyvind Fahlström "Utan titel". (alla tavlor nedan länkade från Bukowskis)
386.Öyvind Fahlström 1928-1976Utan titel. (d)
Utropspris:SEK 10 000 - 15 000
Gick för 13.000.
Gick för 13.000.
Ola Billgren fanns representerad rätt väl.
370. Ola Billgren 1940-2001 "Stad vid flod (Heidelberg)" 1988.
Utropspris: SEK 2 000 000 - 2 500 000
gick för 1.800.000
Utropspris: SEK 2 000 000 - 2 500 000
gick för 1.800.000
Jag har alltid varit svag för Billgrens inflygningstavlor. Någonstans minns jag att han har beskrivit hur man möter en stad uppifrån, in i ett dis, när man far genom molnen för att landa. Förväntningarna. Den där märkliga overklighetskänslan där uppe i luften. Där man är någon slags prick och tittar ut ur det där lilla fönstret och ser något som är en stad. Ja, då är man inte stor. En liten plutt i skyn. Även "Cityscape - Hamburg" är intressant från 1988. Det finns en mindre tavla från 1964 som inte är dum och som skulle passa i min hall: "Interiör". Även den stora "Promenad" är häftig och Billgren är enligt mig den enda konstnären i Sverige som efter 1960 håller internationell klass - tekniskt.
428. Ola Billgren 1940-2001 "Promenad".
Utropspris:SEK 1 500 000 - 2 000 000
återrop
återrop
417.Igor Kopystiansky USA Född 1954"Doors" 1975/77.
Utropspris:SEK 125 000 - 150 000
återrop
återrop
467. Leon Tarasewicz Född 1937"Nr 3". (d)
Utropspris:SEK 150 000 - 175 000
slutpris 140.000
slutpris 140.000
Polacken Tarasewicz har en större tavla. Jag hade en nersparad tidigare såld tavla av honom från 2008. Gillar färgerna han använder sig av.
271. Hans Hammarskiöld Född 1925"Det rosa huset", 1978. (d)
Utropspris:SEK 12 000 - 15 000
återrop
återrop
En pärla av Hans Hammarskiöld som egentligen är fotograf och har här mixtrat ihop någon bild på något vis (det är nog ett foto). Jag gillar verkligen dylika motiv. Dysterhet. Det ligger lite snö och några gula förtorkade höstliga grässtrån. En byggnad med värme i den råa hösten men med en ren luft att andas in och att fylla lungorna med. De spretande träden. Liv. Doft av höstlig jord och ett rangligt rostigt staket ... En liten bild/tavla som hängde gömd ovan en dörr på Bukowskis. Utförd på 80-talet. (som bevis på vad man kan köpa bra konst billigt är att denna bild blev osåld ...)
419. Henry Krokatsis Storbritannien Född 1965"Incorruptible". (d)
Utropspris:SEK 18 000 - 20 000
återrop
återrop
De två ovanstående är rena fynden. Bra mycket bättre än mycket av de verk som ska gå för större utrop på den här auktionen. Nästa blomma av Donald Baechler var inte så dum.
361. Donald Baechler USA Född 1956"Yellow Flower". 1908
Utropspris:SEK 280 000 - 300 000
250.000
250.000
432. Gunnel Wåhlstrand Född 1974"Looking at Paintings"
Utropspris:SEK 1 000 000 - 1 200 000
gick för 1.650.000
gick för 1.650.000
Visningen pågår nu 10-15 november 2011.
Peter Frisk
torsdag 10 november 2011
tisdag 8 november 2011
Trevligt boktips - "Staden mellan pärmarna"
En bok som jag då och då kastar ett öga i och som är trevlig helt enkelt ... finns nog att få tag på i nån pockethandel ... den kom nog för mer än 10 år sedan ...
måndag 7 november 2011
St Göran & Draken - Stockholm-Barcelona
Gick en vandring här om veckan med en herre från London, Mr Ed. Ed blev synnerligen förvånad när jag visade St Göran och Draken och berättade dess historia. St Göran var för Ed helt kopplad till St Georgekorset i den engelska flaggan. Berättelsen om helgonet spreds över hela Europa. För att ta ett exempel av många så är St Göran är Barcelonas skyddshelgon. Man kan se honom och draken avbildad lite överallt. Likväl som i Stockholm. Bilden nedan är från korsningen Wollmar Yxkullsgatan/Björngårdsgatan.
Peter Frisk
 |
| Korsningen Wollmar Yxkullsgatan/Björngårdsgatan Foto: Peter Frisk |
 |
| St Göran och Draken i Barcelona, 2011, Foto: Peter Frisk |
 |
| St Göran och Draken i Barcelona, 2011, Foto: Peter Frisk |
 |
| St Göran och Draken i Barcelona, 2011, Foto: Peter Frisk |
söndag 6 november 2011
Slussen - räckena som försvann
Tyvärr är det så att det vi idag ser vid Slussen är ett förfall som pågått i snart 40 år. Underhållet av Slussen sägs försvinna någon gång i slutet av 60-talet. Under åren därefter förlorar sedan Slussen en mängd detaljer av olika art; originalarmatur, räcken, trappor, dörrar, glaskupol, handtag, skyltar etc.
Vid ett av klöverbladen fanns 1960 räcken mellan de gående och bilarna. Här på den svartvita bilden kan man se ett räcke som skyddar gångtrafikanterna från bilarna.
 |
| Slussen, 1960, Källa: Stockholms Stadsmuseum |
Ser vi samma plats idag så är räcket borttaget. När det skedde vet ingen. På den nya bilden kan man se att det kommit till ett cykelfält utanför de gåendes del. Man har lagt till något. En cykelbana. Skulle man vid en rekonstruktion tänkt till på tex samma sätt som då, när dessa räcken fanns, så skull det givetvis ha gått att bygga tillbaka nya räcken och utveckla den här idén än mer. Med ett räcke som också skyddade cyklisterna. Här skulle man givetvis ha tre räcken. Det finns ett exempel på en sån plats på Slussen idag. På den västra sidan finns en kort snutt med tre räcken: en ränna för gående, ett räcke, en ränna för cyklande, ett räcke och sen bilar.
 |
| Klöverbladet 2011. Foto: Peter Frisk |
En annan liten detalj som är väl uttänkt var den lilla böj på räcket man kan se på bilden nedan. Den lilla böjen gör att den gående förs in till den gång som går mot Gamla stan. Det finns fler liknande exempel på räcken som leder de gående rätt. Tyvärr är räckena borta och även de granitstenar som låg på den lilla rundade planen. Idag är det gammal trasig sprucken asfalt på platsen och grusupplag. Då fanns det cykelställ mot väggen ...
 |
| Slussen 1961. Källa: Stockholms Stadsmuseum. |
 |
| Fästet där ett räcke en gång satt. Slussen 2011. Foto: Peter Frisk |
fredag 4 november 2011
Inslag i P1 om slussenvandringarna
På morgonen den 26 oktober var det ett litet inslag om slussenvandringarna på P1.
Klicka på bilden för att höra inslaget.
För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.
Peter Frisk
Klicka på bilden för att höra inslaget.
För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.
Peter Frisk
En film om Slussen av Hans Sandström
Hans Sandström har gjort en film om Slussen där undertecknad dyker upp i några sekvenser.
Slussen 2011-11-01 from Hans Sandström on Vimeo.
För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.
Peter Frisk
Slussen 2011-11-01 from Hans Sandström on Vimeo.
För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.
Peter Frisk
Städernas omvandling ... sätta "på-kartan-problematiken"
I en understreckare i SvD idag skriver Erik Persson om städernas förändring och kopplingen till mediet film. Det är en mycket intressant artikel som inte är direkt förvånande för den som uppfattat den Gigantiska förändring som staden genomgått under de sista 10-15 åren. Det finns också många i vårt samhälle som inte uppfattat denna Gigantiska förändring som skett och sker i våra stadsrum och dessa kanske förvånar sig över en dylik artikel. De senare är allt som oftas de som inte lägger märke till att det stadsrum de besöker dagen innan ändrades, ombyggdes, gentrifierades och blev något helt annorlund än vad det en gång var. Dessa uppfattar aldrig att det där för bara några dagar sedan fanns en annan miljö, en annan befolkning. Dessa, som den gamle franske piaonistlärarinnan Nadja Boulanger möjligen skulle kalla de "sovande", är nu tyvärr i majoritet och kommer förmodligen så vara ...
Mycket av förändringens roll beror på förändringen i innehållet av staden. Vad staden anses vara. Vad man vill att den ska vara och vad man inte vill att den ska vara. Hur den beskrivs i våra medier, filmer och inte minst i turistbroschyren. Hur denna "bild" av staden kopplas ihop med de som planerar staden. Att "sätta staden på kartan"-syndromet. En symtom som i de flesta fall förstör och ruinerar det som just var det speciella med en viss stads karaktär. En plats i en stad som får ett uppsving anfalls numer direkt av horder som vill uppleva platsens genuina känsla och just dessa horder fångas upp av kommersiella intressen som "ordnar" till och "rättar" till platsen de anfallare så den genuitet man sökte gick förlorad i samma stund som anfallet inleddes. Man kan säga att den processen är gentrifieringens grundelement.
Och där är film- och turistindustrin stora aktörer i förändringen.
Persson har fångat lite av denna förändringsprocess och nosar verkligen på problematiken att förändringen skapas uppifrån. Absolut inte nerifrån. Inte från stadens gytter, inte från gräsrotsnivå, utan högt upp i planerarnas torn. Notera i hans text de områden som beskrivs i London som nu förändras inför Olympiska spelen 2012.
Läs den. Texten är mer förståelig än min :-) "Staden söker lyckan inom filmen", "Under strecket", SvD 4 november 2011.
Peter Frisk
Mycket av förändringens roll beror på förändringen i innehållet av staden. Vad staden anses vara. Vad man vill att den ska vara och vad man inte vill att den ska vara. Hur den beskrivs i våra medier, filmer och inte minst i turistbroschyren. Hur denna "bild" av staden kopplas ihop med de som planerar staden. Att "sätta staden på kartan"-syndromet. En symtom som i de flesta fall förstör och ruinerar det som just var det speciella med en viss stads karaktär. En plats i en stad som får ett uppsving anfalls numer direkt av horder som vill uppleva platsens genuina känsla och just dessa horder fångas upp av kommersiella intressen som "ordnar" till och "rättar" till platsen de anfallare så den genuitet man sökte gick förlorad i samma stund som anfallet inleddes. Man kan säga att den processen är gentrifieringens grundelement.
Och där är film- och turistindustrin stora aktörer i förändringen.
Persson har fångat lite av denna förändringsprocess och nosar verkligen på problematiken att förändringen skapas uppifrån. Absolut inte nerifrån. Inte från stadens gytter, inte från gräsrotsnivå, utan högt upp i planerarnas torn. Notera i hans text de områden som beskrivs i London som nu förändras inför Olympiska spelen 2012.
Läs den. Texten är mer förståelig än min :-) "Staden söker lyckan inom filmen", "Under strecket", SvD 4 november 2011.
Peter Frisk
onsdag 2 november 2011
Erik Asklund - Det ringde en söndagsmorgon
Då har man gjort något, om än så litet, för litteraturhistorien – den svenska.
En tidig söndagsmorgon för någon månad sedan ringde en kvinna som deltagit i en av mina vandringar och frågade vad nu den där författaren hette som jag berättat om vid Yttersta Tvärgränd på Söder. Hon hade samtalat med sina kusiner om denne och kunde inte komma på hans namn. Namnet var som bortblåst. Jag gav henne namnet.
Författarens namn:: Erik Asklund.
Erik Asklund växte upp vid Västerbrons fäste och beskriver i några av sina böcker områdena kring Skinnarviksberget och väster ut mot Hornstull. I inledningen av mina stadsvandringar med namnet Söders Höjder som börjar vid Yttersta Tvärgränd brukar jag nämna just Asklund. Han bodde ett tag på den här gatan och sägs ha kallat den för ”gatan som slutar i himmelen”. Ett fint epitet på en gammal gatstump som tycks sluta långt ute i det blå över Riddarfjärdens vatten. På toppen av berget brukar jag rekommendera böckerna om ”Manne” eller ”En kille från Hornstull”. Om Per Anders Fogelström höll sig till östra delarna av Söder blev de västra i litteraturen inmutat av Asklund. Under sina sista år bodde Asklund i det s.k. ”ensamma huset” som fortfarande finns kvar på berget. Det sägs att Asklund som ofta satt på Den Gyldene Freden i Gamla stan inte gillade trappan som då gick upp från Gamla Lundagatan till berget. Taxin kunde inte ta sig ända fram till dörren på huset och Asklund var tvungen att promenera. Han klagade då till Stockholm Stad som till slut rev bort trapporna. Nu kunde författaren kliva rätt in i sitt trähus och några trappor finns inte på platsen idag.
Han skrev också några underbara böcker i vad man kunde kalla flanörstuk. En person går runt i sina stadskvarter och funderar över det som varit och vad som är. Genren är sällsynt idag men var vanligare under 1900-talet. Ett par läsvärda exempel är ”Ensamma lyktor”, ”Skeppsholmen” och den lilla boken ”Prosadikter” med underbara teckningar av Charles Gl. Behrens. I poetisk, filosofisk essäform strövar någon omkring i stadslandskapet, i sin hembygd och funderar över tillvaron. Ofta med stor kunskap om området och med en starkt känsla för sin egen stad. ”Ensamma lyktor” är nog den som påverkat mig mest. Så pass att jag lånade dess underbara titel till en av mina vandringar ("Ensamma lyktor"). En egen liten blinkning och hommage till författaren ur en annan tid.
Ett sista tips blir ”Bröderna i Klara”. Asklund tillhörde till viss del de s.k. klarabohemerna och beskriver hur det gick till i klarakvarteren på 30-talet innan allt föll för grävskoprorna. Det blev en trilogi i ämnet men där tycker jag att den första boken är mest läsvärd.
Ovanstående titlar är böcker som för mig fångar mycket av Stockholms grundsjäl. I dag tycker jag inte att man riktigt har den känslan. Är det kanske därför som det inte skrivs liknande kärleksböcker till staden Stockholm? En stad som förlorat sin själ kanske inte kan beskrivas? Å andra sidan har var sak sin tid och sitt utryckssätt. Det är en realitet vi människor får leva med. Men Asklund är ett bra tips när höstlöven faller ...
Peter Frisk
P.S. Jag fann en trevligt text här om Erik Asklund av en viss Hellbom. "Att Hitta på".
En tidig söndagsmorgon för någon månad sedan ringde en kvinna som deltagit i en av mina vandringar och frågade vad nu den där författaren hette som jag berättat om vid Yttersta Tvärgränd på Söder. Hon hade samtalat med sina kusiner om denne och kunde inte komma på hans namn. Namnet var som bortblåst. Jag gav henne namnet.
Författarens namn:: Erik Asklund.
Han skrev också några underbara böcker i vad man kunde kalla flanörstuk. En person går runt i sina stadskvarter och funderar över det som varit och vad som är. Genren är sällsynt idag men var vanligare under 1900-talet. Ett par läsvärda exempel är ”Ensamma lyktor”, ”Skeppsholmen” och den lilla boken ”Prosadikter” med underbara teckningar av Charles Gl. Behrens. I poetisk, filosofisk essäform strövar någon omkring i stadslandskapet, i sin hembygd och funderar över tillvaron. Ofta med stor kunskap om området och med en starkt känsla för sin egen stad. ”Ensamma lyktor” är nog den som påverkat mig mest. Så pass att jag lånade dess underbara titel till en av mina vandringar ("Ensamma lyktor"). En egen liten blinkning och hommage till författaren ur en annan tid.Ett sista tips blir ”Bröderna i Klara”. Asklund tillhörde till viss del de s.k. klarabohemerna och beskriver hur det gick till i klarakvarteren på 30-talet innan allt föll för grävskoprorna. Det blev en trilogi i ämnet men där tycker jag att den första boken är mest läsvärd.
Ovanstående titlar är böcker som för mig fångar mycket av Stockholms grundsjäl. I dag tycker jag inte att man riktigt har den känslan. Är det kanske därför som det inte skrivs liknande kärleksböcker till staden Stockholm? En stad som förlorat sin själ kanske inte kan beskrivas? Å andra sidan har var sak sin tid och sitt utryckssätt. Det är en realitet vi människor får leva med. Men Asklund är ett bra tips när höstlöven faller ...
Peter Frisk
P.S. Jag fann en trevligt text här om Erik Asklund av en viss Hellbom. "Att Hitta på".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
