måndag 6 juli 2009

Kulturhusets bibliotek - nu mörknar det

Det finns platser som har sin speciella karaktär.

En av dessa platser i Stockholm är Kulturhusets bibliotek vid Sergels torg. Från år 1974 har det varit möjligt att slå sig ner två våningar upp i Peter Celsings byggnad och spana ut över Sergels torg. Torget må vara kritiserat och förkastat, men att sitta där med Plattan nedanför sig och läsa en bok, kanske plocka fram någon gammal skiva och bara lyssna sig bort någon timme, se stadens rörelser och alla människorna som susar fram mellan övergångsställena in och ut i kommersens lador är en i sanning gudomlig upplevelse. Jag vill påstå att platsen verkligen är en av få i Stockholm med en internationell känsla.

Givetvis ska en sådan plats försvinna.
Vi ska bli 2000-talsfähiga. Vilket betyder omflyttning och förändring.

Det har tillsatts en ny chef och det som kännetecknar nya chefer under 2000-talet är att de soppar loss rejält med sina 2000-talskvastar. Man förändrar i egentlig mening inte så mycket i sina verksamheter. Vad man gör är mer av kosmetisk art - man fixar ytan - samt, man flyttar om. Saker och ting som legat på en plats i alla tider ska flyttas någon annastans. Det ses som inovativt och modernt - det måste hända något. Så man flyttar om och fixar till ny inredning och vips ses man som handlingskraftig. Allt från museer och centralstationer och bibliotek och myndigheter och staliga verk och kulturella institutioner ska ändras om - det är som en naturlag. Det blev 2000-tal och det krävs ny inredning, flytt, ändring - framtid!

Den rätt nya chefen i Kulturhuset gör som sina gelikar i chefsvärlden, han flyttar om. En av de absolut bästa läsplatserna i Stockholm skickas ner till gatuplanet mot Sergels torg. Utsikten för de läsande blir noll. Det sägs i en artikel i DN (2/7 -09) att "han öppnar glashuset". Möjligen i viss mening men definitivt inte i den läsande allmänhetens mening.

Den plats som drog mig till Kulturhuset för första gången var just biblioteket. Det var när jag slog mig ner där för att läsa en bok som jag uppfattade vilken härlig byggnad Kulturhuset kunde vara. Själva glaset som skilde mig från världen därute och att jag ändå befann mig i denna värld, men på tryggt avstånd, och att alla kringliggande 60-och 70-talshus helt plötsligt fick en karaktär, blev levande, blev en del av mitt Stockholm - jag hade aldrig tidigare uppskatta Sergels torg från gatuplan s.a.s. Och boken i min hand, en glimt i den, vidare ut mot betongen och folklivet och tystnaden bakom glaset - verkligheten och fantasin i ett samspel som skapade samhörighet - ja, allt det där fick mig att få upp ögonen för Kulturhuset i övrigt och framför allt biblioteket med dess magiska surrealistiska utsikt. Jag är helt övertygad om att många med mig hittat Kulturhuset främst genom dess bibliotek och på så sätt funnit dess speciella utsikt.

Så det tar vi bort.

Ja, denna skräck för det förgångna. Denna osäkerhet och nervositet för tillvaron. Kulturhusets chef ska nu göra ett bibliotek för 2000-talet. Han kan inte tänka sig att flyta på den framgång, på den känsla, som redan finns där. Varför kan man inte ha en plats i Stockholm där man kan sitta och mysa och samtidigt begrunda att "ja, här har stockholmare sedan 1974 suttit och spanat ut"? - att man känner sig delaktig i en historia - en historia som det här landet gör allt för att förinta på alla plan (detta säger jag i vishet av att hela stan håller på att omskapas till något helt nytt i framtidsivrarnas tecken och tro). Nej då, man "ska in i 2000-talet" ... denna rädsla, denna osäkerhet som uttrycker sig i tiden med all dess förändring för förändringens egen skull ...

Behåll Kulturhusets bibliotek med sin fantastiska utsikt!

5 kommentarer:

Martin Vilcans sa...

Konstigt, för jag minns att biblioteket var i gatuplanet när jag var liten (det måste varit i början av 80-talet). Det var rätt trevligt med kontakten med plattan. Jag tror alltså inte det behöver bli dåligt.

Peter Frisk sa...

Tack Martin, mina minnen sträcker sig inte lika långt tillbaka och jag har därmed gjort en blunder - där rök stadsvandringsautoriteten :-) ... däremot trivs jag i nutid däruppe i höjden. Framför allt det lätt kaotiska tidningsrummet innan själva biblioteket.

Då är det läge för mig att kontrollera när biblioteket hamnade på den våning där den nu befinner sig.

Tack Martin - annars, livet knatar på?

Venustas sa...

Bara man kallar något för modernt kan man tydligen komma undan med vad som helst i det modernistiska samhället.

Eric Sjöström sa...

Hej Stadsflanören!

Jag läste ditt inlägg om att vår idé att flytta ner biblioteket till våningplanet Plattan.

Och då kan jag meddela att det är ingen ny idé - så tänkte arkitekten Peter Celsing från början och vårt bibliotek Läsesalongen har de facto legat vid Plattan från 1971 (alltså tre år före hela Kulturhuset till och med var invigt) till 1990. Då flyttades det till våning 2.

Och jag väldigt mån om att boken, texten och ordet flyttar närmare människorna och då finns det i mitt tycke ingen bättre plats än direkt vid Plattan.

Vårt biblioteksutrymme kommer att öka dubbelt. När nya biblioteket vid Plattan invigs i augusti 2010, så startar vi ombyggnad av våning 2 där vi ska samla musik, film, Serieteket och även bygga ett helt nytt bibliotek för 10-13-åringar, klart förhoppningsvis i januari 2011.

Så det ljusnar för biblioteksverksamheten på Kulturhuset!

//Eric Sjöström, Kulturhuschef

Peter Frisk sa...

Tackar för den informationen Eric.
Jag var ute i det blå ang. var och hur länge Läsesalongen varit inrymd på vån 2.

Peter Frisk