söndag 17 juli 2011

Endast för bostadsrättsförenings medlemmar

Var kommer dom ifrån? Hur tänker dom? Varthän?

Jag tog mig tid idag att studera Hammarby Sjöstad. Jag tänkte ge stadsdelen en chans. Försöka finna det positiva med det hela. Då cyklar jag förbi det här stället. Ett litet cykelställe i en gång under ett hus lite på sniskan - vid sidan om. Jag ställde mig och titta på det hela. Funderade. Jaha, först, hur många brukar då ställa sin hoj här som inte är med i föreningen och om någon nu gör det vad spelar det för roll? Dräller det av folk utifrån som har cykel med sig och just ska ställa den på Sjöpärlans Brf? Är det en slags samlingsplats för cykelfolk utifrån? Tyskar? Man ser det hela klart framför sig. Hur de samlas. Det är möte. Hur han, jag tror det är han, ställer sig upp och "nu får det vara nog!". För det måste ju varit någon som tagit initiativet till aktionen, till skylten och regeln. Hur gick det till? Kom han hem och, jag tror det är en han, det fanns ingen plats i cykelstället. Ställde han sig då och räknade cyklar? Hur fick ha reda på att det var en utomstående cykel? Gick han runt i huset och frågade? Kom alla ner och titta och sa "nej, den där cykeln känner jag inte till, det kan inte vara våran" "är det din Håkan" "" "vem fan är det då". Ja, så var det hela igång. Det måste ju ha hänt fler gånger att okända lutat sina hojar mot bostadsrättsförenings egendom? Det kan ju inte handlat om cykel. Upprepade företeelser med okända cyklar - utifrån. Södermalm? Johanneshov? Längre bort? Turister?

Nåja, han blev arg och det blev bostadsrättsmöte och han tyckte att det var avstörsta vikt att få igenom en regel och en skylt på platsen. Var skulle det hela annars sluta, förmodligen i fullkomlig anarki? Och så vill vi inte ha det här hos oss på Brf Sjöpärlan. Där drog han fram ofoget på brf-mötet bland de sina och fick med sig en majoritet och man beslutade att någon skulle ordna en skylt. Någon av husets invånare tar sin dyrbara brf-tid och tar sig till en skylttillverkare och efter en vecka är skylten i brf:s lilla lokal. Med all sannolikhet beställdes det också fram en kille att skruva upp skylten och se, där var den på plats och nu skulle det bli ordning.

Det är på något vis mycket ordning i Hammarby Sjöstad.

Var kommer dom ifrån. De där? Någon teori? Kan man inte bara ställa sin hoj lite här och lite där? Är det inte ett mobilt verktyg, cykeln, som förflyttar sig? En stad är en stad. Det bor en massa folk där vilket gör att man måste dela sin plats med andra ... men Hammarby Sjöstad är kanske något annat? Vad vet jag? Jag cykla därifrån. Där vill jag inte vara tänkte jag och åkte hem.

Carolina Wallin Pérez och kentcovers

Plötsligt sker det. Man är oförberedd och varje gång det sker stiger en lycka i kroppen över att leva och att befinna sig just här, där man är. Men i den lyckan trycker sorg och gråt på och pressar in sig i jaget och det är den sunda melankolin.

Jag gick in på Expert på globen för att köpa en liten mik och högtalare till min bärbara och så strömmar kentcovers ut ur en sån där apparat man ska stoppa ner sin Iphone i och det satt så rätt just precis där. Killen som krängde sakerna visade sig vara ett inbitet Kent-fan och jag höll med om att jag verkligen gillar Jocke Bergs texter och jag fick namnet på tjejen som sjöng: Carolina Wallin Pérez ... Förövrigt gjorde Svante Thuresson en version på samma låt som jag har här nere och visade på att Kents låtar är helläckra nerkokta i stillhet och lugn ...

Moskosel Blues

Införskaffat mig en mik, 149 pix, så jag kunde spela in Moskosel Blues. Skriven på Moskosel station mellan spelningar för turister som passerade med Inlandsbanan och stannade till 15 min på f.m. och 15 min e.m. Tack Johan Piribauer för förtroendet - så där 10 år senare.


På natten cyklade jag till det hyreshus som var helt tomt och där jag bodde, som nu är rivet, för att knoppa. Solen stod högt i midnatten. Mitt på vägen stod en hord med renar och glodde mot mig. Va fan göra? Renar? Hoppar dom på en? Jag plinga med ringklockan och de maka undan sig. Dagen efter fråga jag i lanthandeln, som tyvärr också nu är borta (nedlagd), om man ska passa sig för de där renarna och vad man ska göra om man får dom framför sig på en väg tex. Den blicken jag fick då är svårglömd. "Renar?", muttra han "det finns väl ingen som kan va rädd för ren" ...

Tankar över en kopp kaffe vid Lilla Hasselbacken

Det var på tok för länge sen som jag hällde i mig en kaffe på Lilla Hasselbacken.
Men så slog jag mig ner där idag på lördagseftermiddagen. Inte en kotte på fiket. Helt för sig själv, lungt och skönt. Satt och planerade var jag skulle börja. Om jag skulle börja här eller om jag skulle börja med mig själv ... Här behövs mer kunskap och information om Djurgården för den historiska turen: "Cykla runt Djurgården", tänkte jag. Och började med det.
Jag drack upp påtåren och tretår och fyrtår och gick över till Skansens huvudéntre för att börja dokumentationen därifrån bort till Oakhill. Då ser jag sorgebarnet. En torr vacker fontän. Det slog mig hur vanligt det är med torrlagda offentliga fontäner. Här vid sidoutgången från Skansen skulle det givetvis porla ... stilla. Kanske man fyllde de tomma bänkarna som nu står här tomma vid Alhambra.
Det är en härlig liten plats med stänk av Medelhavet. Borde väl gå att få igång den fontänen. Är det brist på pengar på Skansen måntro?
Den andra som jag tänkte på står tyst på Centralstation. Still har den varit ett bra tag mig veterligen.

fredag 15 juli 2011

Gårdagens Götgatsbacke

Så gott när det sprids lite gläjde, never mind the kvalisort på ljud å bild ... Götgatsbacken en sommardag ...

För ett kort ögonblick möts två kajer, två världar, två synsätt ...

En gång i tiden var en kaj en plats där det rörde på sig. Det fanns en tid när man gjorde annat än satt still och zippa på en latte. Det fanns en tid då man kunde gå omkring och se lustiga konstiga saker och känna dofter av alla de slag helt utan skyddsnät och helt utan kommunala ordnade promenadstråk av kinasten. Det fanns en tid då man kunde beskåda lastbåtar, kranar, bryggor, slipers, hantverkare, stenhuggare och grävmaskiner och människor som arbetade med något som man kan ta på. Någon slipade på en båtsida så glöden sprutade och en annan måla på en mast medan en tredje olja in ett däck. Det är slut på det nu.

Vill man skåda hur en kaj såg ut en gång i tiden, innan den fullkomliga ordningen tog vid, så tar man sig bort till den sista resten av existerande dåtida kajområde i Stockholm. Nedanför Skanstullsbron finns det fortfarande kvar ett sista reservat av kaotiskt liv som snart är borta. Ta er dit och studera och fundera och titta gärna på själva brottet i tiden.

Intryckt i ett sista hörn har nu de gamla båtarna och de rostiga pinalerna pressats undan. De har ingenstans att gömma sig och väntar nu på sin fullständiga utrotning. Vi skådar en utdöende art helt enkelt.

Med tunga obevekliga steg far den nya tiden fram med sitt nya ideal till stad. Den ordnade staden. Tillrättalagd och ... lite tom kanske man kan säga. Men smaken är ju som baken som sagt.

En ny kaj anno 2000-tal.

En gammal kaj anno 1900-tal.

Kajlivet på 2000-talet.
Ovan och under kajlivet på 1900-talet.

Här kan man räkna båtar och andra pinaler och gå och fundera på livets villervalla.

Här räknar vi några träd och en inhängnad krog.

Gammal kaj - som måste bort. Inget skräp här inte, kan vi ju inte ha mitt inne i stan, hur skulle det se ut! Och inga båtgubbar eller en massa pyssel och sysselsättning med kroppen. Vi har ju Kina, där pysslar man med sånt, här ska vi bo och ha kontor och dricka latte i promenadstaden. Punkt.

Så hatten av för det som varit! Det krokiga, det rostiga, det doftande, det ljudliga, det levande!

Allt som är fast förflyktigas ... så var nu snabba om ni vill se den sista av den utdöende arten: Stockholms kaj/hamnliv. (Läs också Epsteins Stockholm DN; Industriepokens sista suck i Södra Hammarbyhamnen).

Text och bild/ Peter Frisk

P.S. Men ... vad ska man göra sen då, när man druckit sin latte? Gå hem? Gå till kontoret? Blir det hela inte lite enkelspårigt i längden tro? Ja ... lite trist, lite dött ... Jag tar snart mitt och styr dit där mina skor pekar ....

torsdag 14 juli 2011

Bedriver Stockholms politiker olagliga handlingar på Djurgården?

Just nu pågår rivningen av den anrika Lindgården på Djurgården i en kulturkänslig miljö som har högsta klassningen som Riksintresse. Frågan man borde ställa sig är om inte rivningen av Lindgården borde anses som ett lagbrott? De som beslutat om rivningen är politiker i Stockholms stadshus och det trots att det rör sig om ett Riksintresse. I rapporten ”Husen i Nationalstadsparken” utgiven av "Stockholms Stadsmuseiförvaltning" 2002 kan följande läsas (kursiveringarna är av mig): ”Nationalstadsparken utgör i sin helhet riksintresse enligt 4 kap miljöbalken. Inom Nationalstadsparken finns även delområden som 1987 särskilt utpekats som riksintresse för kulturmiljövården: Skeppsholmen och Kastellholmen, Södra Djurgården, Djurgårdsstaden, Beckholmen, Gärdet, Brunnsviken och Institutionsbältet på Norra Djurgården. (nu 3 kap. 6 § miljöbalken).” De områden som tas upp där är enligt texten än mer viktiga än övriga områden som också är av vikt i riksintresset i Nationalstadsparken. Djurgårdsstaden är alltså mer klassat än det andra som ändå är högt klassat: ”Miljömässigt kan området delas in i fem delar: centrala delen med den äldsta samlade bebyggelsen, Gröna Lunds nöjesfält, kvarteret Konsthallen och Skeppsholmsviken, kvarteret Spetsberget och Grönland och det nedlagda varvsområdet vid Beckholmssund” I kvarteret Konsthallen ligger således Lindgården från 1930 som nu håller på att rivas efter ett beslut i Stadshuset. För mitt öga som inte har koll på det rättsliga, paragrafer och dylikt, ser det i alla fall ut som att det hela rör sig om ett klockrent lagbrott att riva Lindgården. Har det lämnats in någon anmälan? Det borde göras. Även om inte Lindgården kan räddas, vilket det ännu finns en mikroskopisk chans att göra (allt är alltid möjligt om viljan finns), så är ju en kommande dom i ett sånt här ärende av största vikt. För kan man riva och bygga nytt i ett område som klassats som ovan, då kan ju vad som helst hända var som helst (vilket det numer ofta görs) och skyddet för våra byggnader och andra miljöer blir fullständigt urholkade. Det borde i alla fall göras en rättlig prövning så vi, den svenska mänskligheten, får ett prejudikat. Kerstin Mandén-Örn skriver i inledningen av ”Husen i Nationalstadsparken”: ”Kan man bygga inom Nationalstadsparken och hur skall man i så fall bygga? Ett svar är att man i första hand måste ta hänsyn till befintlig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljö och att man, om man bygger, självklart skall bygga med hög arkitektonisk kvalité” Trots att området har denna klassning har jag nu försökt finna på fler bilder på den nya byggnad som ska uppföras. Celsing har en bild. Det är det enda jag finner på (se nedan). Det står inte mycket om det här (åtminstone inte på nätet). Förra förslaget hade mer illustrationer och då talades om att gräva upp Blå Portens trädgård för ett garage under den nya byggnaden – någon som vet om den galenskapen fortfarande gäller?
Vad som behövs är en anmälan om det inte redan gjorts. Det händer så mycket i Stockholm just nu och framför allt är man otroligt okänsliga och exploaterar hårt och naggar i kanten på områden som är viktiga att hålla orörda till framtida generationer. Man kan ha egna synpunkter om saker och ting men när själva det rättsliga läget inte följs då är samhället ute på hal is.
De som beslutat om rivningen är politikerna i Stockholm i ett ärende som inte rör Stockholm då det handlar om ett Riksintresse. Beslutet togs i Stockholms Stadshus i stadsbyggnadsnämnden 16/6 2011 av: Beslutsgång Ordföranden Regina Kevius (M) ställer förslagen mot varandra och finner att nämnden beslutar enligt Regina Kevius m.fl. (M), Tomas Rudins m.fl. (S), Björn Ljungs (FP), Christer Mellstrands (C) och Maria Hannäs (V) förslag.
Reservation Elina Åberg m.fl. (MP) reserverar sig mot beslutet med hänvisning till sitt förslag till beslut.
Särskilt uttalande Särskilt uttalande lämnas av Maria Hannäs (V) enligt följande: Vi beviljar rivlov i enlighet med tidigare taget beslut om att uppföra en ny byggnad på platsen. Det är med stor sorg vi konstaterar att så sker, och att förfallet av Lindgården fick gå så långt. Stockholms stad bär, förutom fastighetsägaren ett stort ansvar för att utvecklingen lett till att byggnaden inte längre går att rädda. Konsthallen 2, Djurgården, Dnr 2007-09191-571 Beslut Stadsbyggnadsnämnden beslutar enligt stadsbyggnadskontorets förslag: 1 Stadsbyggnadsnämnden beslutar att bevilja rivningslov för rivning av restaurangbyggnad, med stöd av plan- och bygglagen (PBL) 8 kap 16 §. Föreskrifter m.m. Bil § 66 A
Om någon vet något och om hur man gör anmälan i ett dylikt fall så hör av er.
Läs även:

onsdag 13 juli 2011

Villa Godthem

Livet är inte alltid ett mörker. Under gårdagens cykeltur kring Djurgården stannade vi vid Villa Godthem. Äntligen har man gjort platsen till vad den ska vara. En härlig uteservering där man kan sitta och se ut över vattnet i en charmerande stillsam miljö för gammal som ung.
Jag kan inte säga annat att det är förbaskat tur att vi har Melker Andersson. Han går sin egen väg och pejlar in med fingertoppskänsla vad som ska vara var. Här ska man givetvis leka lite med ställets grund, dess tradition: 1800-talet. (99,9 % av inredarna hade kört kylskåpsvarianten som i stort är allenarådande numer inredningsmässigt, men Melker gör annorlunda och funderar på vad som passar - och det är ytterst ovanligt idag). Här har vi de stolar som som lanserades för första gången i Paris kring 1860 och som finns med i en tavla av Manet (Music in the Tuileries Gardens - National Gallery, London) (från Le Jardin des Tuileries år 1862 (här beskuren). Än idag ser man dessa stolar i parken och givetvis nu vid Villa Godthem.
Paris 1862 ...
Villa Godthem 2011 ...
Med ingång från promenadvägen ... så ska det vara och "planksteken" är tillbaka.
Intresserad av att höra mer om Djurgården och varför Godthem heter Godthem? Häng med på Cykeltur kring den gröna ön. Peter Frisk arrangerar: Läs mer här.

tisdag 12 juli 2011

Gårdagens Lindgården ...

Lindgården, ett stycke 1930-tal under rivning, 10 juli 2011, 13:33
Foto: Peter Frisk Se även youtubeklipp här ...

På cykel runt Djurgården

Då var premiären avklarad! I söndags inleddes den för mig och för 5 tappra den historiska cykelrundan runt Djurgården. Jag har sugit på den här karamellen länge och nu blev det äntligen dags. Som tur var så kom inte allt för många, så det blev en lagom start i "skarpt läge".

... och just när jag ska kasta mig upp på hojen så går växeln paj ... precis i första tramptrycket går vajern av ... vilken början ... Det blev att cykla på treans växel runt hela den gröna ön och på treans växel ända hem till, hyresrättens paradis, Tallkrogen, och ganska omgående, köpa den där nya hojen som jag tänkt då cykelturen runt Djurgården är tänkt att arrangeras flertal gånger nu i sommar.

Så vill ni hänga på? I kväll är det tur nummer två. Samling 18:00 ovan Sjöcaféet som ligger vid Djurgårdsbrons fäste på Djurgården. Ca 2 timmar tar turen.

Bilden visar samlingsplatsen och min gamla hoj som nu är bortlämnad och platsen är densamma men cykeln som står där, i kväll, ser lite annorlunda ut - Välkomna!