Visar inlägg med etikett Slussen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Slussen. Visa alla inlägg

fredag 16 december 2011

En fin film om Slussen där undertecknad passerar ...

Hans Sandström har gjort en film om Slussen. Det är inte ofta jag är nöjd med min insatts i livet men i det här fallet är jag mycket nöjd. Jag tycker också att Hans fångat det bra i filmen och hur många vandringar jag gått under de här två åren, det vet jag faktiskt inte. Men många har följt med och lyssnat och berättat sina egna historier om platsen. Jag har haft hur kul som helst. Tack alla som gått med! Ni har verkligen bevisat att Slussen är en älskad plats!


Slussen - hjärtpunkt / hjärtefråga from Hans Sandström on Vimeo.

Synd att det inte räckte ända fram. Men tiden är ännu inte ute och allt kan hända. Nästa år, 2012, finns möjligheter att göra mycket kul i Slussen. Boka en helkväll (eller heldag eller helförmiddag eller frukosttur eller nattvandring - allt kan ordnas) på och i Slussen. Jag visar runt och riggar mathak samt musik om så önskas! Läs mer här. På Slussenevent! Eller knata in på min hemsida peterfrisk.se

Peter Frisk

torsdag 15 december 2011

... Slussen - räkna med strul kära medborgare ...

Jag är glad att jag inte tillhör Stockholms näringsliv. Stockholm kommer att stanna upp fullständigt i en gigantisk trafikpropp de kommande 25 år och framåt ...

Huvudproblemet: En vansinnig trafiklösning som kommer att ställa till ett gigantiskt kaos och som klubbats igenom pga av politisk prestige. Det räcka att titta på den här beskrivningen för att förstå var vi är på väg: Slussen - från problemlösare till problem.

Jag ska ta ett eget exempel där jag anser att vi saknar följdfrågor (dagens samhälle och debatt kännetecknas av att ingen längre ställer följdfrågor utan mest försöker vara lustig över just de få som försöker ställa följdfrågor). Sten Nordin och Kevius borde fundera lite över sitt ansvar (gäller även alla andra politiker i alla färger som inte satt sig in i problematiken). De säger att de tänker på stockholmarnas väl och ve. I dag skriver de båda i en artikel i SvD kallad ”Vi har lagt ännu en pusselbit” att det inom 10 år kommer att finnas 350.000 fler invånare i Stockholm än idag. År 2030 har staden även räknat ut att Stockholm kommer att ha 500.000 fler invånare. I förslaget som klubbats så ingår en stor bussterminal inne i Katarinaberget med en kostnad på ca 3 miljarder (kostnaden är utanför de 8 miljarder som Nya Slussen beräknades kosta 2006, dessa 3 ska SL stå för) som ska ta emot alla befintliga och nya stockholmare Man förmodar att det till denna bussterminal ska resa människor.

Det blir alltså fler resenärer/trafikanter som ska till Slussen. Var ska dessa sen ta vägen?

Nämnda ökning av människor och att Nacka-Värmdö växer bör således generera än fler resenärer till Slussen än vad vi har idag. Den stora bussterminal är väl tilltagen för att föra alla dessa till just Slussen. Frågan är då: Var ska dessa efter att de tagit sig till bussterminalen ta vägen sen? Dricka latte på något café? Nej, förmodligen ska de på smidigaste vis ta sig vidare någon annanstans i Stockholm.

De tar sig då till tunnelbanan som med dagens invånarantal är överfull vid rusningstrafik. Att få in fler avgångar på tunnelbanan är omöjligt. De tar sig då vidare upp till bussarna ovan jord (om man inte gjort någon hemlig busstunnel från bussterminalen över till Norrmalm som vi inte känner till). De nya resenärerna tillsammans med de gamla trycks således upp till busstrafiken ovan jord (och till de spårvagnar som det sägs att man planerar i framtiden). Detta betyder att busstrafiken ovan jord bör öka rejält. Beräkningar säger att ca 70 % av resenärerna som tar sig till Slussen i rusning en vardagsmorgon ska norrut. Med andra ord. Många fler blir det som ska ta sig från Slussen och vidare norrut när Nya Slussen står färdig.

Vad har då hänt ovan jord? Hur ser det ut där 2022? Där finns då en t-korsning och även en mystrappa för att man bestämt från stadens sida att platsen ska bli en mötesplats och absolut inte får vara en trafikplats (vilket den varit i över 700 år). För den som är lite intresserad av att Stockholms infrastruktur fungerar bör stanna upp en liten stund och fundera lite. Korsningen kommer fyllas av bussar. Näringslivets viktiga transporter kommer att påverkas långt bort från Slussen likväl som flertalet busslinjer.

Det galna i det nya projekt är inte gallerian, eller utsiktens förändring: det galna i det här är att kollektivtrafiken och nyttotrafiken i Stockholm kommer att försämras något vansinnigt. Vi bygger in ett stillestånd med stående bussar, lastbilar och privatbilar. Miljömässigt är det absolut inte. Infrastrukturmässigt fullständigt befängt.

Vad ni nu får käre medborgare och näringslivsrepresentanter är en byggperiod på 10 år. Därefter kommer vi får något som kommer att kallas "nya slusseneländet" med åtskillig väntan och frustration. Efter några år kommer med all sannolikhet ombyggnader att göras för att "rätta till" problemen och man kommer då åter att se vilket nav denna plats är för stockholmstrafiken.

Hur skulle man då ha gått till väga? Kanske funderat på att lösa problematiken snabbt, smidigt och på billigaste vis. Att först lösa trafikproblematiken. Inte ytan, inte skalet (samma dårskap skedde vid Tegelbacken där Waterfront byggdes innan man löst trafiksituationen och således målade in sig i ett hörn och man kan nu inte vara lika flexibel som om Waterfront byggts efter en ny trafiklösning).

Jag säger inte att man nödvändigtvis skulle rekonstruera Slussen så som den ser ut idag. Det jag säger är att det som löst slussenproblematiken har varit klöverbladssystemet. Katastrofen i denna process är att man inte använt sig av de erfarenheter vi fått av denna lösning. Beslutet att  överge klöverbladsidén för en enda bro är det som skapar den kommande trafikkatastrofen.

Den som är det minsta intresserad av att Stockholms trafik ska fungera bör titta igenom Tor Edsjö och Bernt Lindgrens genomgång av trafiken och noga fundera i kritiska banor över det klubbade förslaget istället för att försöka göra sig lustig över de som arbetar med att kritiskt gå igenom Nya Slussen. Aldrig någonsin, tyvärr, har väl ordspråket "skrattar bäst som skrattar sist" varit så väl passande.

Visst. En pusselbit på plats. Men titta i kartongen Nordin och Kevius. Där finner ni ett fullständigt kaos. Ett pussel består av många bitar. Det blir ofta så när man ser det man vill se ...          

Peter Frisk - fritänkare, stockholmsguide och historiker.
Chatt om nya Slussen - DN
Nya Slussen – det här återstår före byggstart
Vad vet du om Slussen?
Slussen: Så gick det
Jag står och blickar ut över Slussen
Ja till förslag om nytt Slussen

onsdag 14 december 2011

Debaser och den salta sjön ...

Lokalen är inte stor. Står man under betongen tänker man inte på att nattens trafik rullar ovanför ditt huvudet. Eller att väggen, den ena som vätter ut mot Gröna gången, avskiljer två olika rumsligheter.

Så du går då lite halvberusad rätt genom lokalen och är snart vid den lilla baren som kallas DBF. Du ser därifrån hela Saltsjön ligga utflyten, ljusen från båtarna, Söders skimmer och du känner dig kanske överväldigad och att det hela är näst intill surrealistiskt i sin verklighet. Här, just här, skulle man kanske kunna säga att ”vattnet korsar bilderna”. Att här möts elementen som är Stockholm, att det kanske här ännu finns en sekund i legenderna inbyggd i känslans själ. Ja. En märklig dröm är livet. Vi flyter omkring i detta akvarium där du för ovanlighetens skull också kan beställa in öl och andra drycker och kanske frågar vi oss: flyger eller simmar fisken eller är det tvärtom? Eller har Ni spräckt Er fiskskål? Vi, i vår mänskliga inlåsta mentala ensamhet? Vad bryr sig de där målade sotsvarta betongbalkarna som tycks vara i gott skick här om det? Intet. Vid barens ände står jag. Den lämnar jag inte. Ölen är där. En vind drog in från dörren som öppnades. Jag såg en glimt av slusskanalen i natten och kände kort doften av Österjöns vatten och någonstans i rymden ovan de mörka Södra bergen bor Tranströmer, poeten, diktaren på stigens berg. Vart hän? Bartendern med en cigg i mungipan var överfylld av ölbackslass som han nu i denna sekund stuvar in som vilken vara som helst medan de förmodade taxibilarna drar över den nyblöta asfalten mellan Gamla stan och Södermalm. Jag drack ur min öl. Bandet hade inte börjat spela. Lokalen fylldes sakteligen med människor. Jag gick tillbaka mot saltsjösidan och DBF. Slog mig ner. Ett citat. Av argentinaren Borges for genom min ölindränkta hjärna: ”Liksom livet är en dröm i en dröm, är universum en reflex i en reflex”. Jag tog en klunk och kände att jag kommer att sakna den här platsen. På samma sätt som jag saknar den nedbrunna Tantogården. Som på sätt och vis var Debasers början och kanske också dess slut, dess förgrening, dess kommande nät … hur de två musikhaken satt ihop. Ihop av en livstråd av människor, de som var där då och nu möjligen är här nu eller sen? Tantogården är en reflex i min hjärna som har upphört att finnas till som verkligt fenomen förutom som namn, ord och som nu svävar som ett minne hos de som minns. Det jag ser och känner kommer att vara en dröm som drömts i en tid som inte är när vi hamnat i framtiden (tiden som inte finns). En synvilla. En dikt.

Likt glidande ringar på vattnet, på vattnet som glänste till och försvann och jag förstod att det var i dessa böljor han ville dö. Jag ser honom därute nu. Jag ser honom där, han står där längst fram i stäven och trotsar vågorna likt Don Quijote som kastar sig mot väderkvarnarna, så står han där och viftar mot vinden med sin brännvinsflaska, mot regn, mot snö, mot livets ALLA element, mot det där obevekliga hjulet som stavas tiden, som krossar allt, dödar, mot den, tiden och döden, hötter han sin knotiga näve och sjunger ut, vägrar besegras av verkligheten, han, den store drömmaren som står där i båten mitt i Saltsjön och bakom honom sitter hela gänget av drömmare och förlustar sig i livet med brännvin och sång: Ulla, Movitz, Mollberg och tidens mästare Fredman, representanter för alla kämpar ur enkelhetens folkdjup som livet igenom i historien stått med glaset höjt mot vinden, mot storm, mot natt för att leva, för att livet fan i mig är mer än den futtighet som vardagen ger i sitt tomma kärl. Hur de med fantasins hjälp – och väldigt mycket sprit - trotsat verkligheten, ger fan i realiteten, trotsar orättvisans jämmerdal och gett hin håle i den gråa vardagen för illusionen, för glädjen och för livet och allt i kontrast mot de sovande, de som vet hur allt ska var, de som vill reglera, samla i ladorna, lägga på hög, tänka på sin ränta och planera för oss andra, vad och hur vi ska göra, glädjedödarna, som säger sig alltid veta ... Så står han där, Bellman, i stäven i alla väder och skriker: ”ljug för mig, ljug för mig älskling!” med roddarmadammerna flinandes glatt med svarta gluggar i truten och de ror på med årorna i det mörka vattnet och festsällskapet försvinner bortom kastellet ut till lönnkrogarna och det hoglandska vinet på Djurgården där festen fortsätter i all evighets natt som fester alltid gör och deras eldar kommer att brinna genom de ständigt fyllda snapsglasen…

.... då mindes jag en egen kamp på Djurgårdsfärjan med gitarr i hand och egna drömmar om det som inte blev något, men drömmar som fanns, och hur glad jag fortfarande är över att drömmarna i alla fall får finnas och att de är vinstfria och jag mindes hur Totta Näslund tog min gitarr ifrån mig och spelade ”Felica försvann” på just dessa bellmanska böljor, på denna Djurgårdsfärja ”över Styx” över dessa ”skuggornas hav”. Hur jag där i min oskuldfullhet sa då jag inte visste att han var han att ”du spelar ju gitarr bra” och hur hans tjeckiska vackra kvinnliga sällskap – ja, hur det slog mig i denna korta sekund av liv att jag tänkte på Varats olidliga lätthet, Prag, stridvagnar, en hög hatt, Sovjet, öl, ost, Sabina och den tappre soldaten Svejk i en samma tanke - log lite överinseende mot mig. Hur jag först på Skeppsbrons kant kom på att ”det var ju för fan Totta som låna min gitarr” att jag fortfarande tjugo år senare är på drift utan mål vid en och samma kajkant utan möjlighet att ankra för vintern med samma gitarr och att jag fortfarande är lika husvill då som nu och just i denna tanke satte bandet igång och musiken träffade mitt öra och mitt inre med den kraft som musiken alltid träffat mig och slår omkull mig så jag gick längst fram, för att som jag alltid gör, kliva in i musiken och försvinna från verkligheten för en stund ....

Peter Frisk

söndag 27 november 2011

3-4/12 Rädda Slussen - Stor Konstutställning för Slussen!

Det gäller stadsrummet! Det gemensamma offentliga rummet, för vem, för vilka intressen - hur och vad?!


Nej till "Nya Slussen"!

Måleri, grafik, fotografi, poesi, musik

DEMONSTRATION lördag 3 dec kl 16.00, Slussentorget / Ryssgården
Tal, musik, facklor

Lördag 3/12:
¤ Vernissage konstutställning i Café Lokalen, Blå bodarna kl 12
¤ Foto "Öppen Vägg Blå Gången"- en meter var, kl 12 - 18
¤ Musik Petter m.fl Stora Scenen på Kolingsborg kl 13-16
¤ Demonstration kl 16.00 på Slussentorget, tal, musik, facklor

Söndag 4/12
¤ Konstutställning Café Lokalen, kl 12-16
¤ Foto Öppen Vägg Blå Gången kl 12-16

Kafé med Slussenbullar, Kolingsborgskaka, Slussekatter,
en blandning av sött och salt

Slussenvisning med stadsguide, gatumusikanter, bokförsäljning, gatuteater med mera...

För mer info se www.slussen.nu

söndag 6 november 2011

Slussen - räckena som försvann

Tyvärr är det så att det vi idag ser vid Slussen är ett förfall som pågått i snart 40 år. Underhållet av Slussen sägs försvinna någon gång i slutet av 60-talet. Under åren därefter förlorar sedan Slussen en mängd detaljer av olika art; originalarmatur, räcken, trappor, dörrar, glaskupol, handtag, skyltar etc. 

Vid ett av klöverbladen fanns 1960 räcken mellan de gående och bilarna. Här på den svartvita bilden kan man se ett räcke som skyddar gångtrafikanterna från bilarna. 

Slussen, 1960, Källa: Stockholms Stadsmuseum
Ser vi samma plats idag så är räcket borttaget. När det skedde vet ingen. På den nya bilden kan man se att det kommit till ett cykelfält utanför de gåendes del. Man har lagt till något. En cykelbana. Skulle man vid en rekonstruktion tänkt till på tex samma sätt som då, när dessa räcken fanns, så skull det givetvis ha gått att bygga tillbaka nya räcken och utveckla den här idén än mer. Med ett räcke som också skyddade cyklisterna. Här skulle man givetvis ha tre räcken. Det finns ett exempel på en sån plats på Slussen idag. På den västra sidan finns en kort snutt med tre räcken: en ränna för gående, ett räcke, en ränna för cyklande, ett räcke och sen bilar. 

Klöverbladet 2011. Foto: Peter Frisk
En annan liten detalj som är väl uttänkt var den lilla böj på räcket man kan se på bilden nedan. Den lilla böjen gör att den gående förs in till den gång som går mot Gamla stan. Det finns fler liknande exempel på räcken som leder de gående rätt. Tyvärr är räckena borta och även de granitstenar som låg på den lilla rundade planen. Idag är det gammal trasig sprucken asfalt på platsen och grusupplag. Då fanns det cykelställ mot väggen ...

Slussen 1961. Källa: Stockholms Stadsmuseum.

Fästet där ett räcke en gång satt. Slussen 2011. Foto: Peter Frisk

fredag 4 november 2011

Inslag i P1 om slussenvandringarna

På morgonen den 26 oktober var det ett litet inslag om slussenvandringarna på P1.
Klicka på bilden för att höra inslaget.

Lyssna: Slussenvandring, reportage av Håkan Widman


För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.

Peter Frisk

En film om Slussen av Hans Sandström

Hans Sandström har gjort en film om Slussen där undertecknad dyker upp i några sekvenser.


Slussen 2011-11-01 from Hans Sandström on Vimeo.

För mer info om mina slussenvandringar se Slussen - en älskad plats.

Peter Frisk

tisdag 25 oktober 2011

Gårdagens Slussen


Gårdagens Strömmingsvagn/Rest. Strömmen och speglingar. 19 aug. 07:00, 2011
Foto: P.F.


onsdag 19 oktober 2011

Gårdagens Slussen - Glasbetong


Det finns inte så många bilder med glaskupolen som släppte in ljus i gången "Blå bodarna" mellan Gamla stan och Södermalm. Här har jag i alla fall hittat en illustration. (SSM - Fotonummer Fa 10100)


En annan bild från 1935-36 sedd från Gamla stan-sidan. Notera armaturen till vänster. Den försvann efterhand och se ljusinsläppet från glasbetongen till höger i bild. (Foto: Almberg & Preinitz. Fotonummer Fa 50851 SSM)

Gårdagens Slussen

Har jag nu förstått "creative commons" så har jag rätt att dela vidare den här bilden ur Stadsmuseets samlingar. Det intressanta med den här bilden från 1960 är Slussens icke-förfall. Tar man den runda slingan som syns högst upp på bilden så finns där räcken som skyddar gångtrafikanten mot trafiken. Dessa räcken är borta idag. Man kan se hålen där stolparna en gång stod med lit erostiga stumpar som sticker upp. Området som vi idag ser saknar mycket av originaldetaljer. Allt från räcken till armatur och färg. Under de sista 30 åren har det hela förfallit utan minsta underhåll. årens lopp.  


Tittar man sedan på övergångsställena så är det en lucka i räckena där man tar sig ut och över gatan. Ser man den här platsen idag så är det rena kaoset. (jag ska få fram en liknande bild från samma vinkel för att visa hur det ser ut här idag). Fotograf: Lindgren, Herbert (1919-1987)

Text: Peter Frisk

torsdag 6 oktober 2011

Stor uppslutning vid dagens slussenvandring.

Trots regn och busväder kom det nästan 60 personer till dagens slussenvandring. Verkligen roligt med detta stora intresse.

På vägen dök det upp två politiker varvid en av dessa stannade ovan oss i närheten av båten "Flyt". Det visade sig vara en högst intressant karaktär. Jag står och berättar för min grupp som jag har framför mig medan politikern, som jag förmodar är van att berätta hur det "är", sticker emellan och meddelar hur det "egentligen är". Han var väldigt stilfull och avbröt mig så pass många gånger att jag lät honom tala ostört.

Vad fick vi då höra?

Jag talade vid tillfället om svårigheten att lösa höjdskillnaden mellan Gamla stan och Södermalm. Jag menade på att arkitekterna löst den biten mycket bra med den nuvarande Slusskonstruktion vi har. En mjuk övergång från de olika sidorna ner och upp och där alla trafikslag kan passera utan att stanna. Båtarna åker under och bilar, gående och cyklar har inga större problem. Man behöver inte stanna till och vänta.

Jag jämförde då med den nya idén. Det som snart ska klubbas igenom. Se bild - klicka på den för större:


Vi står alltså lite ovanför vattenytan. Vi ska till Södermalm. När vi nu går så kan det tänkas att man ska ha en Slussning. Vi får vänta en liten stund. Broarna faller ner och vi kan nu promenera eller cykla. När vi så kommer över på den andra sidan kan vi antingen ta trapporna, 93 steg, eller hissar alternativt rulltrappor inne under Södermalms torg. I min värld så tycker jag nog att det försämrar framkomligheten. Idag behöver jag inte vänta på en slussning. Jag kan gå ovanför denna slussning. Men nu kom vår politiker med motdraget. Man ska ha tider när man inte får slussa och då försvinner det problemet med att man möjligen får vänta. Det var ju bra. Så då ska båtarna samlas upp ute i vattnet sommartid i väntan på att slussningen inleds.

På den punkten tyckte politikern att det blev bättre. Jag tycker det blir sämre. (och vi talar nu om den här biten, en av många märkligheter där jag tycker att Nya Slussen blir en sämre plats).

I denna dag som är behöver inte gång och cykeltrafikant bry sig om båtarna. Som båttrafikant behöver jag inte bry mig om trafiken ovanför. Jag kan slussas var 12:e minut sommartid. Men visst. Det är en förbättring att stänga av båtslussningen för att möjliggöra att gång- och cyklisterna här ska kunna ta sig mellan Gamla stan och Södermalm.

Eller?

Vad gäller politiker nummer två så kom han på hoj och förklarade att "det är bara att riva" och att vad som helst är bättre än det här. Jag bjöd in honom och att han skulle hänga på och därefter bilda sig en uppfattning om vad jag talar om och möjligen därefter säga vad jag inte ska säga eller säga elller vad jag menar och hävdar. Men att se saker från olik avinklar är kanske inte vad man ska göra som politiker? Vad vet jag? Dock en mycket intressanta upplevelser må jag säga .. :-)

Peter Frisk (vandringar varje tisdag & torsdag kl 13:00 t.o.m. sista november)

måndag 29 augusti 2011

"Destination Slussen"

Det uppstår visionärer och företag som vill "hjälpa" till och "skapa" nya "mötesplatser". Förmodligen enbart för att vara "snälla". En "aktör" inom "utvecklingen" av Slussen för dig och mig och oss andra är den s.k. "Destination Slussen". Bakom detta namn ligger två företag. Det ena är Folksam Fastigheter som äger Katarinahissen och fler fastigheter i dess närhet. Folksam Fastigheter som vill utveckla saker och ting och låter därför bli att underhålla saker och ting - som exempelvis Katarinahissen. En  hiss som numer turisterna vilka besöker Sverige får se en röd lapp på dörren att det hela är stängt (vi har inte råd ... - ett fattigt land, tyvärr kära turister, ni har kommit fel, men vänta, i framtiden, ja då ...):


Det är ju inte lika kul att förvalta saker som att hitta på nya saker och att ändra om till något annat. Det man har vill man inte ha. Nu vill dessa även hitta på en ny destination. Som om Slussen aldrig existerat innan dessa "kreativa" figurer i företagsledningen fixade till sin hemsida och nu berättar för oss andra hur Slussen och Södermalm ska utvecklas (för vår skull ... eller för vems? Deras?).

Den andra "aktören" bakom "destination Slussen" är KF Fastigheter som ingår i Kooperetiva Förbundet.

Numer ska utvecklingen och kreativiteten inte handhas av olika sorters människor på olika sätt utan helst av de stora företagen som vet hur man utvecklar "handeln" och vad Södermalm "behöver". Denna "utveckling" driver man igenom med andra som vet vad befolkningen önskar sig: Stockholms stads politiker och tjänstemän. Således har man redan genomfört ett markanvisningsavtal med Stockholms stad:  

"KF Fastigheter och Folksam Fastigheter tecknade år 2008 ett markanvisningsavtal med Stockholms stad avseende totalt 35 000 kvm kommersiell yta ”under” Slussen. Samma år bildades det gemensamma bolaget Destination Slussen AB med uppgift att utveckla, genomföra och senare förvalta dessa ytor."

Hur man vill ha det kan man läsa här i deras faktablad. Tack Folksam och KF att ni finns och vill gör adet bra för oss andra ...

Peter Frisk 29 aug. 2011

torsdag 25 augusti 2011

Thor Richters bok "Slussen Då, nu ... och sedan?"


Det har kommit en ny fotobok utgiven på Trafiknostalgiska förlaget sammanställd av Thor Richter - "Slussen Då, nu ... och sedan?" Inledning är skriven av Nils Ahlberg. Vill man, säger Nils, behålla Stockholms alldeles enastående kvalitéer bör man "utforma nytillskott så att de inte slår sönder och lägger sig i vägen för eller hindrar förståelsen av de historiska sammanhangen". Ahlin ser en väl "sammanhållen bebyggelse i en enhetlig skala" som "skänker Stockholm en prägel som blir allt enastående och intressant internationellt sett" och "på många håll byggs detta bort idag".

Nils skriver följande om Slussen och jag håller med om varje stavelse: "Anblicken från öst, antingen man kommer med Djurgårdsfärjan" eller går på Skeppsholmen "hör till det mest storslagna man kan tänka sig". Ser man hur planerna för framtiden ligger så tycks inte alla se på det storslagna på samma vis. Turisterna och de som älskar Stockholms speciella karaktär anser det storslaget medan de som vill förändra har en annan syn. Dessa borde då inte vara inblandade i en sådan viktig plats och dess framtid där många ser dess stora nuvarande värde. Ahlin säger följande om den historiska kopplingen av dagens Slussenområde: "Stormaktstidens utbyggnad av Stockholm skänker större delen av innerstaden dess grundprägel och slussenområdet med Södra Stadshuset och Södermalmstorg utgör, som utgångspunkt för hela Södermalms gatunät, en i högsta grad betydelsefull del i detta".

Det finns en risk nu för städer som har något väldigt speciellt att de i rädsla för att komma efter och inte vara tillräckligt attraktiva internationellt och att just det gör att många städer likriktar sig efter den senaste mallen efter "hur det ska se ut". Ahlin menar, och det är oerhört viktigt, att man "genom att utgå från och bygga vidare på stadens egen identitet, det som gör Stockholm speciellt och intressant, kan Stockholm bli en internationell förebild i stadsbyggandet. Alltför många städer är blinda för sina egna kvalitéer och faller för den senaste internationella trenden i sin strävan att öka sin attraktivitet och 'placera sig på kartan' men om man gör 'som alla andra' är risken stor att man blir som alla andra' en utslätad kopia."


Avslutningsvis avslutar Ahlin sin inledning med att säga att det grundläggande problemet med Fosters + Partners förslag i samarbete med Bergs arkitekter är "att man helt missförstått Stockholm". Vi är många som håller med Nils Ahlin om det.

Jag kommer under mina slussenvandringar under sept-okt-nov att sälja Thors bok.

Peter Frisk

fredag 6 maj 2011

Gårdagens snarlikhet ...

Slussen, 3 maj kl 14:24 2011. Foto: P.F.

"Behind the window is the City", Oscar Rabin, rysk konstnär (f. 1928)
"Oscar Rabin, former de-facto leader of the Soviet non-conformist artists, is undeniably one of the most gifted and prolific painters today. He was born in 1928 in Moscow. After the early death of his parents, Rabin studied painting in the studio of Yevgeny Kropivinitsky from 1942 - 45. He spent the next two years studying in Riga, Latvia and returned to Moscow to continue his studies at the Surikov Institute. In 1950, he married Valentina Kropivnitskaya, his teacher's daughter. From 1958 to 1965, a group of young artists, which would later be called "the Lianozovo Group", gathered around Oscar Rabin. The non-conformists artists continued to organize exhibitions which were increasingly censored by the authorities. Today, the artist continuously uses everyday objects that become symbols of other meanings and notions in his paintings. Just as the artist is a "symbol" of non-conformism, so his paintings are "symbols" of other realities. Living as a "Russian" artist in France, Rabin has worked with two distinct bodies of work that often unconsciously merge his memories of life in the USSR with the realities of living in France. His compositions continue to unite "reality and imagination" as uniquely Rabin. "
Källa: http://korbanart.com/?Artists&Oscar_Rabin

måndag 28 mars 2011

En slussenartikel

Hitta en gammal artikel om Slussen i Byggvärlden som jag inte sett. Från 7 juni 2010.
Hade glömt bort att det var en figur därifrån och intervjuade.

söndag 29 augusti 2010

gårdagens slussen - det går att hålla saker i trim!

Men se! Nya skyltar har satts upp vid Slussen. Man bugar och bockar - staden har ju fram till nu gjort allt för att turister och besökare omöjligt ska hitta i Slussenområdet. Låt oss hoppas att man nu putsar upp platsen trots den hotade rivningen med vettig skyltning samt annan uppsnyggning (städning just nu obefintlig - vissa delar får förlita sig på butiksägare och andra frivilliga). Bara för att man planerar att riva något behöver man ju inte låta allt förfalla in till absurdum.


Och se! Varför låta räcken stå omålade som om landet fortfarande befann sig i någon slags fattigdom? Låt oss få lite färg på Slussen trots rivningshotet. Se här vad som är på gång. Nymålat vid Slussen. 30 år sen sist? Det är många turister jag får anledning att förklara varför det ser ut som det gör och de skakar på huvudet ... "en sån fin plats, vi trodde ni var ett modernt land?".

Kräv att man snyggar till platsen under de sista åren - Nu! Det är inte de som gillar Slussen som har förstört den. Det är de som sköter den som gett tusan i platsen = Staden Stockholm = de styrande = politikerna.