Hammarby Fabriksområde - en rest av det som varit ...

Hammarby Fabriksområde, hus under rivning, 31 oktober 2011, kl. 11:22
Foto: P.F.

Ett inlägg om rivningar och förlorade möjligheter

Ett litet ihopklippt bildspel med kommentarer om rivningar, graffiti och förlorade möjligheter.

Sammanställd av Peter Frisk

Bedriver Stockholms politiker olagliga handlingar på Djurgården?

Just nu pågår rivningen av den anrika Lindgården på Djurgården i en kulturkänslig miljö som har högsta klassningen som Riksintresse. Frågan man borde ställa sig är om inte rivningen av Lindgården borde anses som ett lagbrott? De som beslutat om rivningen är politiker i Stockholms stadshus och det trots att det rör sig om ett Riksintresse. I rapporten ”Husen i Nationalstadsparken” utgiven av "Stockholms Stadsmuseiförvaltning" 2002 kan följande läsas (kursiveringarna är av mig): ”Nationalstadsparken utgör i sin helhet riksintresse enligt 4 kap miljöbalken. Inom Nationalstadsparken finns även delområden som 1987 särskilt utpekats som riksintresse för kulturmiljövården: Skeppsholmen och Kastellholmen, Södra Djurgården, Djurgårdsstaden, Beckholmen, Gärdet, Brunnsviken och Institutionsbältet på Norra Djurgården. (nu 3 kap. 6 § miljöbalken).” De områden som tas upp där är enligt texten än mer viktiga än övriga områden som också är av vikt i riksintresset i Nationalstadsparken. Djurgårdsstaden är alltså mer klassat än det andra som ändå är högt klassat: ”Miljömässigt kan området delas in i fem delar: centrala delen med den äldsta samlade bebyggelsen, Gröna Lunds nöjesfält, kvarteret Konsthallen och Skeppsholmsviken, kvarteret Spetsberget och Grönland och det nedlagda varvsområdet vid Beckholmssund” I kvarteret Konsthallen ligger således Lindgården från 1930 som nu håller på att rivas efter ett beslut i Stadshuset. För mitt öga som inte har koll på det rättsliga, paragrafer och dylikt, ser det i alla fall ut som att det hela rör sig om ett klockrent lagbrott att riva Lindgården. Har det lämnats in någon anmälan? Det borde göras. Även om inte Lindgården kan räddas, vilket det ännu finns en mikroskopisk chans att göra (allt är alltid möjligt om viljan finns), så är ju en kommande dom i ett sånt här ärende av största vikt. För kan man riva och bygga nytt i ett område som klassats som ovan, då kan ju vad som helst hända var som helst (vilket det numer ofta görs) och skyddet för våra byggnader och andra miljöer blir fullständigt urholkade. Det borde i alla fall göras en rättlig prövning så vi, den svenska mänskligheten, får ett prejudikat. Kerstin Mandén-Örn skriver i inledningen av ”Husen i Nationalstadsparken”: ”Kan man bygga inom Nationalstadsparken och hur skall man i så fall bygga? Ett svar är att man i första hand måste ta hänsyn till befintlig kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljö och att man, om man bygger, självklart skall bygga med hög arkitektonisk kvalité” Trots att området har denna klassning har jag nu försökt finna på fler bilder på den nya byggnad som ska uppföras. Celsing har en bild. Det är det enda jag finner på (se nedan). Det står inte mycket om det här (åtminstone inte på nätet). Förra förslaget hade mer illustrationer och då talades om att gräva upp Blå Portens trädgård för ett garage under den nya byggnaden – någon som vet om den galenskapen fortfarande gäller?

Vad som behövs är en anmälan om det inte redan gjorts. Det händer så mycket i Stockholm just nu och framför allt är man otroligt okänsliga och exploaterar hårt och naggar i kanten på områden som är viktiga att hålla orörda till framtida generationer. Man kan ha egna synpunkter om saker och ting men när själva det rättsliga läget inte följs då är samhället ute på hal is.

De som beslutat om rivningen är politikerna i Stockholm i ett ärende som inte rör Stockholm då det handlar om ett Riksintresse. Beslutet togs i Stockholms Stadshus i stadsbyggnadsnämnden 16/6 2011 av: Beslutsgång Ordföranden Regina Kevius (M) ställer förslagen mot varandra och finner att nämnden beslutar enligt Regina Kevius m.fl. (M), Tomas Rudins m.fl. (S), Björn Ljungs (FP), Christer Mellstrands (C) och Maria Hannäs (V) förslag.

Reservation Elina Åberg m.fl. (MP) reserverar sig mot beslutet med hänvisning till sitt förslag till beslut.

Särskilt uttalande Särskilt uttalande lämnas av Maria Hannäs (V) enligt följande: Vi beviljar rivlov i enlighet med tidigare taget beslut om att uppföra en ny byggnad på platsen. Det är med stor sorg vi konstaterar att så sker, och att förfallet av Lindgården fick gå så långt. Stockholms stad bär, förutom fastighetsägaren ett stort ansvar för att utvecklingen lett till att byggnaden inte längre går att rädda. Konsthallen 2, Djurgården, Dnr 2007-09191-571 Beslut Stadsbyggnadsnämnden beslutar enligt stadsbyggnadskontorets förslag: 1 Stadsbyggnadsnämnden beslutar att bevilja rivningslov för rivning av restaurangbyggnad, med stöd av plan- och bygglagen (PBL) 8 kap 16 §. Föreskrifter m.m. Bil § 66 A

Om någon vet något och om hur man gör anmälan i ett dylikt fall så hör av er.

Peter Frisk / Tidigare artiklar här: "Rivning av anrika Lindgården och nybyggen på Djurgården" 8/3 -10 "En nymålad blå port, Lindgården och Blå Porten" 10/8 - 09.

Läs även:

”Lindgården är Stockholms värsta skandal” DN 14/7 -11

"Nu rivs restaurang Lindgården på Djurgården" DN 7/7 -11

"Riv inte Lindgården" 30/11 -09

"Långsamt förfall kostar miljoner" 22/11 - 04

"Innovationsstarategi" ...?

Läste i DI idag 31/ 5 att Stockholm Stad fortsätter sitt arbete att göra Stockholm tråkigare och mindre kreativt genom att presentera en "innovationsstrategi" (läs även här mynewdesk). Jag tycker nog att en del uttalanden av ledande personer i samhället visar att de borde hålla sig till en annan sysselsättning. Författaren, inte auktionshuset, Bukowski, sa en gång att endast 3 % av mänskligheten befinner sig på rätt plats, på rätt position, i rätt arbete.

Den ekvationen stämmer iskallt på de som numer säger sig utveckla och förädla exempelvis Stockholm. Om det inte handlar om ännu färre procent ... om äns någon %.

För att ta ett exempel. Det mest ickeinnovativa område och som jag tycker den tråkigaste stadsdelen i Stockholm är Hammarby Sjöstad (snart förbisprunget av andra nybyggda icke-urbana bostadsområden). I artikeln uttalar sig Maria Rankka, Stockholms Handelskammare som på bilden§ sitter bredvid finansborgarrådet Sten Nordin (Staden och kapitalet) på följande vis (och här bör noteras att för många människor för ofta åker till Asien - inklusive Dubai - för att komma hem och veta vad som döljer sig i framtiden = kilometervis av breda vägar och höga hus som man passerar per bil likt ett tv-spel från 90-talet). Nåväl, hon säger: "Det händer väldigt mycket inom stadsutveckling inte minst i Asien. Visst vi har Hammarby Sjöstad men vi kan inte luta oss tillbaka"

Hammarby Sjöstad? Är det den skarpaste kniven vi har att jämföra med? Jisses. En stadsbyggnad av fullständig okreativitet. Totalt ickeinnovativ. En trisstess i färg och form som får den som har minsta estetiska sinne att få ont i magen och ..."Luta oss tillbaka"?

Nåväl, hon och Sten Nordin och Stadshuset och jag förmodar de privata aktörerna ska nu arbeta på en "innovationsstrategi" ... den ser ut så här (jag hittar inte på):

* Attrahera innovativa människor
* Utveckla kompetensnoder
* Öka kommersialiseringsmöjligheterna för idéer
* Upphandla för att främja innovationer
* Öka samverkan

?

Jag säger bara ? Elle mumbojumbo ...

Den första innovationen vore kanske att använda sig av ett annat språk till att börja med. Inte använda sig av ett språkbruk som påminner om den Nya Slussenanläggningen. Ett intet. Kosmetika. Att undvika floskler. Att verkligen hitta det kreativa och idéer. Det kan inte dessa människor som enbart tänker i finansiella termer. Det finns inte i deras idévärld helt enkelt. De är helt fel människor att arbeta med just innovationer och därför kastas återigen miljoner kronor i sjön som kunde gå till de riktigt innovativa. De som i skaror lämnar Stockholms innerstad på grund av höjda hyror på lokaler och en storfinans som vädrar avkastning på varenda kvadratmeter samt bostadsrättsombildningarna som likriktar stan fullständigt (det är bara att ta sig en sväng i stan så ser man resultatet). Det vi ser är en stad som dör.

Vad som bör göras är att skapa en pluralistsk stad. Inte genom några "vision 2030" eller med "innovationsstrategi". Man bör skapa en plats, en stad, där människor med olika sysselsättningar samlas. Där människor med dålig ekonomi men med idéer kan frodas. Där unga kan bo utan att belåna sig som om han var en 40-åring. I den här gyttjan av grått och svart och designkök och s.k. "svensk minimalism" och rostfria plåt lär inget innovativt dyka upp. Det nya kommer att skapas någon helt annanstans. Förmodligen i Nykvarn eller någon annanstans på landsbygden där konstnärerna och de kreativa numer flyttar. Nu kastas skattepengar ut till de redan förmögna som lever på avkastning och räntor och skapar pengar med pengar.

Projektet Stockholm Waterfront genombelyst

I en utmärkt artikel i Arkitektur 2-2011 (s.50-57) skriver Dan Hallemar om hur projektet Stockholm Waterfront växte fram. Läsningen är inte roande men ytterst nödvändig för att förstå vad som sker i Stockholm idag.

"Historien om Stockholm Waterfront illustrerar hur värderingar och avvägningar förändras över tiden. Hur det icke givna blir något som man kan acceptera, hur det icke förhandlingsbara blir förhandlingsbart och sedan genomförbart.", skriver Hallemar.

Ett tyvärr så vanligt sätt inom dagens stadsbyggnad.

I artikeln får vi bl.a. reda på hur staden köper tomten och säljer billigt och förlorar över 300 miljoner på affären. Hur byggnaden höjs för varje förslag som dyker upp och hur det godtas utan minsta kritik och att ingen tycks ha något ansvar för det hela. Intressant är att projektet nu sätter ribban för framtida bebyggelse på platsen och vi kan kallt räkna med att Stadshuset i framtiden kommer att drunkna och försvinna i det kommande stadslandsskapsmyllret av fyrkanter i rostfri plåt. Stadens beslutsfattare önskade sig en ny märkesbyggnad och dränkte sig själva och den befintliga världskända märkesbyggnaden Stadshuset i något som väldigt få tycks uppskatta. Under samma tid byter staden slogan från "Beauty on Water" till "The Capital of Scandinavia" och Markkontoret blir Exploateringskontoret (ett namn som på något sätt för tankarna till Belgiska Kongo). Dessa namnbyten säger en hel del om förändringen i tid.

Lyckat kära politiker.

Men det sägs att utsikten är hänförande ... är man inne huset så slipper man ju se själva huset och man ser det som får människor från hela världen att åka till Stockholm ... En läsvärd artikel - tidningen finns på det närmaste bibliotek (förhoppningsvis).

Peter Frisk

Dagens riv

Dagens riv och röj i Hornsberg ...

Sveavägen 44 töms och total ombyggnad av Skandiahuset inom kort.

På Sveavägen ligger en stor byggnad från 40-talets början. Inom kort inleds ombyggnationer av hela kvarteret. Inför den kommande totala ombyggnaden (som är mer lik en nybyggnad) rensas de nuvarande lokalerna i botten ut. Här finns i dag sedan 50 år tillbaka bl.a. Svensk Hemslöjd och sedan 70 år prick (since 1940) har Stockholms konstnärer haft möjlighet att köpa penslar och färg inne i Kreatima på Sveavägen 42.

Snart är detta ett minne blott.

Skandiahuset eller som det hette när det byggdes, Thulehuset, uppfördes åren 1938-1942 och ritades av Gustaf Clason. De gulaktiga keramiska fasadplattorna har prytt gatan i 70 år och kommer att försvinna vid den kommande renoveringen för nya mer ”moderna” material.

Illustrationen, samt bilden nedan är utklippt från Stockholm stad, Stadsbyggnadskontorets handlingar, arkitekt är Wingårdhs arkitektkontor.

För tre år sedan stod det klart att Skandia skulle flytta från Sveavägen 44 till nya lokaler på Kungsholmen. Fastigheten ägs genom dess dotterbolag Diligentia som bestämt sig för en helrenovering av byggnaden.

Fasaden:
Det som kommer påverka det yttre är en stor förändring av fasaden och även själva volymen av kvarteret.
Den nuvarande fasaden, med keramiska fasadplattor i ljusgul färg i original. Foto: Peter Frisk

Följande står att läsa på Stadsbyggnadskontoret:

”Förslaget innebär fasadmässigt att befintlig ursprunglig klinkerfasad byts ut mot Sveavägen och Tunnelgatan. Skälen som framförs för denna stora åtgärd i utredningen är både tekniska och estetiska. Fasaden bedöms ej ha tillräckligt lång livslängd, och upplevs av fastighetsägaren som dyster.” (egentligen borde det väl stå - av kostnadskäl) ”Det nya fasadmaterialet kommer emellertid att upplevas som ett helt nytt inslag avseende färg, glans och med avseende på ljusreflexion i stadsbilden.” och ”Butiksvåningen får ett nytt uttryck genom att det nya fasadmaterialet förs ända ner till gatan och det längsgående skärmtaket avlägsnas. (huset landar på marken).”

Huset landar på marken?

”Åtgärden innebär att en av byggnadens grundidéer - den uppglasade bottenvåningen som står i kontrast till keramikfasaden med en tydlig avgränsning med ett horisontellt skärmtak, ändras och omgestaltas.”

Märk väl "en av byggnadens grundidéer" - "ändras och omgestaltats" ... vi snackar nu ombyggnad på tidigt 2000-talsvis. I planbeskrivningen sägs att ombyggnaden "ska ske utan att områdets karaktär går förlorad.” och ”Tilläggen görs medvetet modernt gestaltade men samtidigt med respekt för de kvalitéer som befintlig byggnad har och i linje med ursprungsarkitektens vision om en kvartersstor gestalt." Personligen tycker jag att förändringen är påfallande och att man helt enkelt ger fan i vad ursprungsarkitekten hade för "vision".

Svensk Hemslöjds neonskylt, Sveavägen, foto: Peter Frisk

Tillbaka till våra butiker i botten.
I planbeskrivningen står följande: ”En omgestaltning av kvarterets bottenvåning med ytterligare entréer och butikslokaler bidrar till att skapa en mer attraktiv och levande innerstadsmiljö.” och ”Genom mer flexibla lokaler för centrumändamål kan kvarteret utvecklas för nya hyresgäster och därigenom öka dess kommersiella värde.” Vilket betyder att Svensk Hemslöjd som hyrt lokal i huset i 50 år inte passar in i en "levande innerstadsmiljö" och att "Kretima" inte kan hysas in i "flexibla lokaler för centrumändamål" trots att de befunnit sig i samma lokal i 70 år.

Hörnet Sveavägen/Tunnelgatan, Kreatima foto: Peter Frisk

Min syn på det hela är att trenden med att tömma hela byggnader fortsätter. En trend där fastighetsägaren bestämmer vad som ska finnas i gatuplanet. På samma sätt som i en galleria bestämmer han vilken inriktning som gäller. Vad för verksamheter man önskar sig för att "öka dess kommersiella värde". Det här är inte det första huset som töms på hyresgäster som ofta befunnit sig på samma plats mycket länge och tyvärr inte det sista. Byggnaden blir likriktad likväl som verksamheterna i den. Allt ur samma tidsepok. I dag kan man här på Sveavägen gå och se olika skyltar från olika tider, butiker av olika art från olika epoker - en blandad mix i gatuplanet. Det som kännetecknar staden och inte det som kännetecknar köpcentruemmen utanför staden.

Jag är rädd för att mixens tid är förbi.

Neonskylt ovan en mindre tobaksaffär. Foto: Peter Frisk

Jag gick in till Svensk Hemslöjd och tittade runt. Två damer satt och knypplade och en av tjejerna i personalen tyckte det skulle bli kul att flytta. Men de visste inte riktigt var. Lilli Zickerman hade startat Svensk Hemslöjd för 111 år sedan nästan nu på dagen och för ca 50 år sedan hamnade de här i huset. Jag flanerade vidare mot Kreatima som ligger i ett historiskt hörn (Statsminister Olof Palme mördades här 1986). På Kreatima berättade en medelålders dam som arbetat i butiken i 20 år för mig att de till slut funnit nya bra lokaler på Kungsgatan. Men att det hade inte var lätt. Jag frågade om fastighetsägaren föreslagit att de gamla trotjänarna skulle få komma tillbaka efter ombyggnaden - "ni har ju ändå funnits här i 70 år?" (man kan ju tänka sig att det finns någon besittningsrätt eller ett annat ord, som ren och skär hyfs). Men det hade de inte. Det hade aldrig varit tal om någon möjlighet att komma tillbaka.

I planbeskrivningen läser jag följande: ”Kvarterets entréplan omgestaltas i syfte till att utveckla och tydliggöra dess publika gatuplan med förnyade butikslokaler och ytterligare entréer. Ambitionen är att öka områdets attraktivitet och bidra till en tryggare och mer levande stadsmiljö.”
Den nya fasaden som går ända ner till marken utan den lilla utbyggnaden med tak som ger huset en viss accent och liv. Den nya fasaden blir i hel linje utan förändringar. Den känns enligt min mening mer klumpig och tung i sitt uttryck och har ingenting kopplat till det som en gång var (man kunde likväl byggt en helt ny byggnad). Illustration från Stadsbyggnadskontorets hemsida - Wingårdhs Arkitektkontor.

Än en gång försvinner de så viktiga trådarna i staden. Labyrinterna tillbaka till det som varit. Väven av ett då och ett nu och en framtid. Stockholm blir åter lite fattigare och tillsammans med flera liknande projekt så sitter vi snart i en död stad ...

Peter Frisk

För mer information och annat se Stadsbyggnadskontorets sida - klicka här för att komma direkt. För mer bilder angående det nya gå vidare på "gestaltningsprogram". Mer om förtätning och ombyggnad i exempelvis den här artikeln "Trygg-Hansas paviljong i hetluften" SvD 14/10 - 01.

Nedan lite bilder tagna 7 oktober 2010.

Kreatima i sina lokaler som det haft de senaste 70 åren. Foto: Peter Frisk.
Kreatima inuti. Foto: Peter Frisk
Svenska Hemslöjd, i samma lokal sedan 50 år. Foto: Peter Frisk
I Svensk Hemslöjds lokaler. Notera fotot på grundaren Lilli Zickerman. Foto: Peter Frisk
I Svensk Hemslöjds lokaler. Foto Peter Frisk
Notera den svängda avslutningen på tillbyggnaden. Jämför den gärna med byggnaderna på Rue Rivoli i Paris. Rundningar av det här slaget sägs skapa slankare byggnader och passar ypperligt till stora husvolymer. Se bild på Rue Rivoli här. En sådan rundning finns givetvis inte i det nya förlaget.