tisdag 15 november 2011

"Vi har en ny påve" - ett filmtips att ta vara på

Oj. Vilken film! Alldeles bedårande. Det kunde likväl handlat om Högsta Sovjet eller de eviga EU-statssammankomsterna, eller de magiska toppmötena för att lösa den ekonomiska krisen med tusentals inblandade viktiga uppblåsta statsfigurer med ynka resultat - en liten rökpuff med nya lånemiljarder. Men filmen handla om Vatikanen och påven.

"Vi har en påve!" är en film som fångar hela mänsklighetens sorgliga tragik, komedi, dess värme och mänsklighetens kärlek till mänskligheten. (och det doftar Fellini, men det ingenting alls då det också osar rejält av Chaplin). Se filmen som är gjord av Nanni Moretti och han spelar även, inte direkt för ovanlighetens skull, en av rollerna. Den går på Victoria.


Maka er dit och se den, le åt dig själv, le åt mig och le åt alla de andra som "leker" och spelar med i detta skådespel som vi byggt upp och hittat på - världen. Hur vi, ja vi alla, spelar våra roller, påve, statsman, kommunalpolitiker, artist, aktivist eller kardinal, ekonom, säljare, luffare ... bakom maskerna finns väl egentligen alltid något annat, någon annan. "Nä, det där var inte jag". Hur den mäktigaste inom en viss sfär också är fullständigt fast. Hur omöjligt det är att försvinna från sin roll. Trots att man bara vill försvinna. "Nä, idag vill jag inte vara president, tack". Si det går inte. Vissa kan aldrig gömma sig  Det kan vara en superstjärna, en kung eller som i det här fallet, en påve som inte vill vara påve ...  Filmen är ett livspiller och speglar på något vis tycker jag nutiden fullständigt. Konsten står över religionen. 

En passande textrad till det hela är av poeten Dan Andersson:
"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud."

3 kommentarer:

Michael sa...

Jag såg den, en makalöst bra film om maskerad makt och den skröpliga människan bakom.

Peter Frisk sa...

så sant, så sant ...
Peter

Thor sa...

Visst är Habemus Papam en liten filmpärla, en sådan som dyker upp då och då. Och dessutom - om änglar kunde tala, så skulle de nog välja att tala vacker italienska.