tisdag 31 maj 2011

"Innovationsstarategi" ...?

Läste i DI idag 31/ 5 att Stockholm Stad fortsätter sitt arbete att göra Stockholm tråkigare och mindre kreativt genom att presentera en "innovationsstrategi" (läs även här mynewdesk). Jag tycker nog att en del uttalanden av ledande personer i samhället visar att de borde hålla sig till en annan sysselsättning. Författaren, inte auktionshuset, Bukowski, sa en gång att endast 3 % av mänskligheten befinner sig på rätt plats, på rätt position, i rätt arbete.

Den ekvationen stämmer iskallt på de som numer säger sig utveckla och förädla exempelvis Stockholm. Om det inte handlar om ännu färre procent ... om äns någon %.

För att ta ett exempel. Det mest ickeinnovativa område och som jag tycker den tråkigaste stadsdelen i Stockholm är Hammarby Sjöstad (snart förbisprunget av andra nybyggda icke-urbana bostadsområden). I artikeln uttalar sig Maria Rankka, Stockholms Handelskammare som på bilden§ sitter bredvid finansborgarrådet Sten Nordin (Staden och kapitalet) på följande vis (och här bör noteras att för många människor för ofta åker till Asien - inklusive Dubai - för att komma hem och veta vad som döljer sig i framtiden = kilometervis av breda vägar och höga hus som man passerar per bil likt ett tv-spel från 90-talet). Nåväl, hon säger: "Det händer väldigt mycket inom stadsutveckling inte minst i Asien. Visst vi har Hammarby Sjöstad men vi kan inte luta oss tillbaka"

Hammarby Sjöstad? Är det den skarpaste kniven vi har att jämföra med? Jisses. En stadsbyggnad av fullständig okreativitet. Totalt ickeinnovativ. En trisstess i färg och form som får den som har minsta estetiska sinne att få ont i magen och ..."Luta oss tillbaka"?

Nåväl, hon och Sten Nordin och Stadshuset och jag förmodar de privata aktörerna ska nu arbeta på en "innovationsstrategi" ... den ser ut så här (jag hittar inte på):

* Attrahera innovativa människor
* Utveckla kompetensnoder
* Öka kommersialiseringsmöjligheterna för idéer
* Upphandla för att främja innovationer
* Öka samverkan

?

Jag säger bara ? Elle mumbojumbo ...

Den första innovationen vore kanske att använda sig av ett annat språk till att börja med. Inte använda sig av ett språkbruk som påminner om den Nya Slussenanläggningen. Ett intet. Kosmetika. Att undvika floskler. Att verkligen hitta det kreativa och idéer. Det kan inte dessa människor som enbart tänker i finansiella termer. Det finns inte i deras idévärld helt enkelt. De är helt fel människor att arbeta med just innovationer och därför kastas återigen miljoner kronor i sjön som kunde gå till de riktigt innovativa. De som i skaror lämnar Stockholms innerstad på grund av höjda hyror på lokaler och en storfinans som vädrar avkastning på varenda kvadratmeter samt bostadsrättsombildningarna som likriktar stan fullständigt (det är bara att ta sig en sväng i stan så ser man resultatet). Det vi ser är en stad som dör.

Vad som bör göras är att skapa en pluralistsk stad. Inte genom några "vision 2030" eller med "innovationsstrategi". Man bör skapa en plats, en stad, där människor med olika sysselsättningar samlas. Där människor med dålig ekonomi men med idéer kan frodas. Där unga kan bo utan att belåna sig som om han var en 40-åring. I den här gyttjan av grått och svart och designkök och s.k. "svensk minimalism" och rostfria plåt lär inget innovativt dyka upp. Det nya kommer att skapas någon helt annanstans. Förmodligen i Nykvarn eller någon annanstans på landsbygden där konstnärerna och de kreativa numer flyttar. Nu kastas skattepengar ut till de redan förmögna som lever på avkastning och räntor och skapar pengar med pengar.

torsdag 26 maj 2011

Stadshagen

Stadshagen

jag arbetade en gång
med dementa
jag minns
i dödens väntrum
på rad

det där märkliga ständigt existerande sjukhusljuset
som för all tid faller genom tunt glas
korridorerna med dess guldglimmande damm
dessa evigt stillastående aprilvardagar

där såg jag in i minnets brustna brunnar
in i ett mörkt vara av raderad tid i fyllda rum

vi satt
hon och jag
ljusår från varandra i samma rum
med varsin tidspil riktad mot olika mål
i en annan tid men nu
hennes hand var ännu varm
av liv
korta strålar av ljus
plötsligt denna afton
hennes åldrade flickögon såg in i mina och sa:
det gick så fort …
det gick så fort …

alla dessa blänk av det tillfälliga medvetandet
blandad med skräck och ångest
du föll åter i sömn
på rad med de andra
ensam …

P.F 2011

måndag 23 maj 2011

lev

sen tonar det ut
vad det nu är
och försvinner
svaret på frågan
är oviktig
man finns inte längre till

torsdag 19 maj 2011

Att fiska i Utopia ...

I går var jag till Centralen och köpte mig en tågbiljett till Västerås. Det händer ju en del på Centralen här i Stockholm. Man bygger om. Man "moderniserar". Och Sverige är ju ett modernt och rent land, ja, helt enkelt Utopia i världen. Det slog mig. Tänk om jag nu var en turist från något annat land. Från något annat land som inte är lika "modernt", ett annat land som är lite "smutsigare" än det här stilrena landet.

Jag tog kort (det plägar turister göra). Som turist ville jag nu hitta det specifikt svenska. Jag hade läst något om landets designboom, om dess inredningsboom och hur landet låg i framkant inom de här områdena.

Jag började med biljettkontoret som var helt nytt. Vitt tänkte jag. Nja, inte så konstigt kanske, det är ju ett kallt land med igloos och isbjörnar på gatorna så det är förmodligen "kyla" det speglar. Sannolikt isbitar. Ett djärvt grepp, tänkte jag då, ja som mitt turistjag.

I framkant - designundret ...

Grått och vitt. De svenska färgerna.

Så, då jag nu är turist, så gick jag över Vasagatan till turistbyrån. Även där hade man en unik "modern" inredning som jag förmodar ska spegla Stockholm och i vilken ton staden vill slå ann mot mig som turist. Det var ju verkligen en stor skillnad mot SJ:s myspysiga inredning och här kunde jag då se vilken pluralism som rådde i detta världens "modernaste" land. Och jag andades ut snabbt, vilken modernitet! Jag kastade mig på min mobiltelefon och ringde mina vänner. Kom till Stockholm, de har verkligen satt staden på kartan! Så jag gick ett varv därinne.

Vad annars, en touch screen. Storbilds-tv och och datorer. I framkant. Här fann jag visioner och här andades framtid men jag visste inte riktigt vad staden hade att erbjuda. Kanske inte så mycket glädje här men framtid - och framtiden är ju viktigast.

Man kunde ställa sig och ta sig en påse. Titta på nån skärm och få inspiration om vad man skulle göra på sin dag här i Stockholm.

Nåja, jag gick tillbaka till Centralen och ställde mig vid de fyra datorer som ska vägleda oss turister som kommer hit. Av fyra var två trasiga. Inte så illa. 50 % fungerade i alla fall.

Då gick jag in på Pocket Shop och det första jag fick se var följande verk: "Fishing in Utopia. Sweden and the Future that Disappeared". Jag förstod plötsligt något och som turist så gav jag fan i det hela och köpte istället "De vilda detektiverna" av Roberto Bolano. Jag slog mig ner vid något som fångade mitt öga mer än något annat inne på Centralen (och det kändes som om jag var ensam om att fånga det). En avstängd fontän. Jag läste i min bok och kände mer "modernitet" än vad jag gjort under den här timmen i detta isande land.

Då kom det fram en man och sa: "vi är inte alla så här". Det finns motstånd. Han gav mig en lapp och bad mig meddela UNESCO och FN om hur det står till här. På lappen stod "vi dör här - i LIKFORMIGHET - rädda oss". Jag såg upp mot honom och han verkade stressad. Ursäkta sa jag, men den här fontänen, har den stått länge här? "Ja i många år", sa han. "Men den har inte fungerat på väldigt länge, ni förstår, den passar inte in i nuet och var inte förvånad om den är borttransporterad näste gång ni kommer hit". Han hostade och sa att han var med i en underjordisk organisation som hette "Rädda Stockholm". Jag förstod honom inte. Han hosta igen ... "ni skulle se deras kök, ni skulle se deras ..." och en tår rann på hans kind och han vinglade iväg förbi fontänen och bort.

Ingen fara sa jag, jag ska inte komma hit mer. Jag har en bok att läsa. Jag lämnade denna spillra och denna stad med Bolano i handen för att finna något annat någon annanstans ...


tisdag 17 maj 2011

Gårdagens Norrköping ...

Norrköping, den 6 april, 2011, 16:19
Foto: P.F.

Det är ju roligt att arkitekterna ger liv till städerna ...

Dödsstjärnan? Nej, Örnsköldsvik. Jamen grattis Ö-vik! Och grattis nutiden för våra fantastisk depparkitekter! Tänk vad turister kommer att strömma hit till våra byggnadsmästerverk. Vi är ju fullständigt "moderna" ...

Men nog känns det lite som döden knackar på mitt rum? Eller känner jag doft av stöveltramp? Vet inte riktigt vad jag anar där i ... mossen?


Vår ...

Årstaviken, 10 maj, 11:40, 2011 ... trä är magiskt ...
Foto: P.F.

fredag 13 maj 2011

... visionen

Ett vitt rum. En vårsol faller in. Ett slags pensionat, viloplats, utan minsta sociala nödvändighet. Man blir väckt. Frukost. Man går till sitt rum och arbetar vidare. Man meddelas om lunch. Klockan är 12. Vattnet glittrar därute och det står still. Man går till sitt rum. Arbetar. 17:00. Åter mat. Man går till sitt rum. Arbetar. Där finns vad som behövs i livet. En musikanläggning. Böcker. Kaffe. Rött vin. Man har inga åtaganden. Ingen ekonomi att tänka på. Man är fri. Man kan arbeta ...

måndag 9 maj 2011

Projekt Södermalm

Var på f.m. denna aktuella majdag runt och traskade tillsammans med två andra herrar och vi studerade stadens upp och ner. S.a.s. dess topografi, dess vinkelrörelse, dess fall utför och neråt likväl uppåt - och detta gjordes på Södermalm. Ett litet projekt har vi på gång. Med en liten projektgrupp som nu undersökte det hela för att utröna om projektet ska fortsätta och om det krävs utvärderingar av det hela eller om vi bara ska låta projektet fortgå och projektera vidare tills vi fått projektet i hamn.

Undertecknad har själv aldrig fullföljt något projekt till slut så där har vi en länk som kan falla ur projektet men vi inväntar dagens utvärdering som sa - sol. Men de andra sa: "Nu ska projektet fullföljas, det är dax", och jag, ja jag hänger på ...

Södermalm, 9 maj, kl: 10:18.
Foto: P.F.

söndag 8 maj 2011

Den vajande majskolven ...

"Vi ses vid målet", Katarina Bangatan, "Nackas hörna" av Olle Adrin, 1984,
Den 7 maj 2011, kl: 13:40.
Foto: P.F.

.... Den vajande majskolven ... klacksparkarnas mästare, "Nacka" Skoglund ...

fredag 6 maj 2011

snö och vår och grönt på Södermalm

Här går man runt och skrotar med en grupp på Mariaberget, berättar historier om det som varit och myser in våren medan man plötsligt hamnar mitt i vintern ... filminspelning ... amerikaner ... Här ska det bli vinter och millenium ... milleniumtrilogin? ... jag har inte läst böckerna och det lär nog aldrig bli av - hysterier har aldrig lockat mig. Men visst, det drar folk till stan.

Så det var väl tur att man sparade gamla kvarter. Se vad de genererar pengar ni som ser allt i vad man kan tjäna på saker och ting!

Tacka vet jag Östergren och Gentlemen ... och boka gärna en tur på Söder för det är vår! Boka stadsvandring här!!! www.peterfrisk.se


Gårdagens Barcelona

Barcelona, 10 januari, 2011, kl 14:57
Foto: P.F.

Gårdagens snarlikhet ...

Slussen, 3 maj kl 14:24 2011. Foto: P.F.

"Behind the window is the City", Oscar Rabin, rysk konstnär (f. 1928)
"Oscar Rabin, former de-facto leader of the Soviet non-conformist artists, is undeniably one of the most gifted and prolific painters today. He was born in 1928 in Moscow. After the early death of his parents, Rabin studied painting in the studio of Yevgeny Kropivinitsky from 1942 - 45. He spent the next two years studying in Riga, Latvia and returned to Moscow to continue his studies at the Surikov Institute. In 1950, he married Valentina Kropivnitskaya, his teacher's daughter. From 1958 to 1965, a group of young artists, which would later be called "the Lianozovo Group", gathered around Oscar Rabin. The non-conformists artists continued to organize exhibitions which were increasingly censored by the authorities. Today, the artist continuously uses everyday objects that become symbols of other meanings and notions in his paintings. Just as the artist is a "symbol" of non-conformism, so his paintings are "symbols" of other realities. Living as a "Russian" artist in France, Rabin has worked with two distinct bodies of work that often unconsciously merge his memories of life in the USSR with the realities of living in France. His compositions continue to unite "reality and imagination" as uniquely Rabin. "
Källa: http://korbanart.com/?Artists&Oscar_Rabin

torsdag 5 maj 2011

Konstiga båtar ...

Trillade ut till Sjöhistoriska Museet på e.m. tillsammans med skribenten Bosse Dunfors och bevistade boksläpp av"Konstiga båtar" från Balkong Förlag.

En trevlig liten tillställning med några konstiga båtar i sjön. Däribland en s.k. trampofoil ... tror jag den hette. En slags vattenskoter men mer modell tyst och miljövänlig och ickestörande-för-vilande-mäniskor-vid-skärgårds-ö- som-vill-ha-tyst ...

Annars var det jazz i rundbåten och snacks och ena glas vin.



En märklig tingest uppvisas ...


gårdagens van der Nootska palatset ...

van der Nootska Palatset, 4 maj 2011 kl: 21:50.
Foto: P.F.

onsdag 4 maj 2011

Gårdagens Slussen

Slussen, 3 maj 2011, kl: 14:24.
Foto: P.F.

Körsbärsblommorna har gjort sitt ...

Som livet i tid och rum ...
Det uppstår ett ljus, dagen går, det blir afton - allt blir åter mörkt ... i evig tid.
Kungsträdgården 3 maj 2011, 16:21
Foto: P.F.

tisdag 3 maj 2011

Slussen, när det var ännu kallare ...

... det är på något sätt vackert, kan fan inte tycka annat ...
Slussen, 21 februari 2010.
Foto: P.F.