Tegelbacken, Waterfront och och en förlorad chans ...

I dag invigs och öppnas Stockholm Waterfront. Dess tillkomst och beslutsordning ligger som så mycket annat här i världen fördolt i någon dimma ute på Riddarfjärden.

Tyvärr förlorade Stockholm en gigantisk chans att göra något vettigt och smart av området kring Centralstation, Tegelbacken och Stadshuset. Politiker har än en gång visat sitt förakt och fullkomliga okunskap inför Stockholm och vad en stad kan skapas till. Historien går igen som på 50- och 60-talet när man drog bilarna rätt genom stan med trafikleder till höger och vänster.

I inledningen av 2000-talet hade den moderna stadsplaneraren en rejäl chans att verkligen laga "stadens sår". Men, istället för att lösa det stora problemet - de stora gigantiska betonglederna på Stockholms mest intressanta plats - bygger man en stålsvart fyrkantig byggnad och tar bort möjligheterna att göra något riktigt storartat med området som är en bit av Stockholms riktiga hjärta. En intelligent lösning hade givetvis varit att börja med att få bort dessa betongkonstruktioner av vägar, bunkrar och kulvertar för att tex skapa en grön pulsåder mellan Stadshuset, Brunkebergs torg och Centralstation. En grön led som hade fortsatt hela Klarastrandsleden och ända bort mot Hagaparken.

Tyvärr har vi idag stadsbyggnadsansvariga i Stockholm som unisont kräver förtätning. Förtätning kanske passar på en del håll och, det är ju inte helt omöjligt, att det kanske även finns platser som helt enkelt skulle må bra av förtunning. Att vissa partier av staden öppnas upp. Ett förfarande som t.o.m. skulle skapa en "märkesplats" (så tycks vara så viktigt i dagens stadsplanering - mer än själva innehållet av staden). En plats för olika människor i staden att samlas på.

Jag är inte den som tycker att man behöver spara på alla byggnader av äldre art och jag är inte emot ny byggnader. Man bör dock använda sitt förnuft och en viss mått av försiktighet när man sätter spadar i jorden på en plats som Stockholm som har ett speciellt värde och en speciell charm som inte kan räknas i pengar.

Låt mig ge ett exempel på hur man hade kunnat göra. Vilken möjlighet som låg framför oss. Vi har några centrala stråk som är fullständigt döda mitt i Stockholm. Vi har Gustav Adolfs torg som är en pärla men en bilrondell och många människor håller sig därför därifrån. Brunkebergs torg springer de flesta förbi. Jakobsgatan ner mot Tegelbacken brukar man vara rätt ensam om att gå och själva Tegelbacken är en biltrafikknutpunkt. Börja med att riva av nuvarande byggnader norr om Gustav Adolfs torg. Dra ut en grön oas från Norrbro till Sergels torg med ett stort terrassliknande grönt torg som man kan sitta och se ner mot Slottet. Varför inte lite fontäner? Skav bort en del av Gallerian och öppna upp. Skapa ett naturligt stråk från Sergels torg och ner till vattnet. Dra en grön bilfri esplanad från Drottninggatan och hela Jakobsgatan ner mot Tegelbacken och bort till Stadshuset. Skapa en park mot vattnet. Skapa en grönskande promenadväg utmed hela Klarastrandsleden med transportmedlet spårvagnar som viktig bas, som går upp på den övertäckning som planeras och vidare bort mot Hagaparken. Om nu spåren ska täckas över norr om Centralstation så bygg inga höga hus på denna överdäckning. Se istället till att på denna övertäckning skapa ett kultur- och sportcentrum med många mindre, små, verksamheter - ett litet Central Park med ett hav av rinkar, fotbollsplaner, handbollsplaner, skateboardramper, simbassänger, uteteatrar, inneteatrar, caféer, boule m.m.

Så kunde man också ha gjort med lite fantasi och nytänkande ...

Platsen skulle ha blivit stockholmarnas uterum på solsidan av stan. Detta gemensamma öppna stadsrum hade visat på ett nytt sätt att ta sig ann en stad och dess framtid. Med en vision om kollektivtrafik och mindre biltrafik.

Det hade varit modernt och visionärt och "världsbäst". Men då hade man givetvis börjat med att fundera på trafiken ...

Tyvärr fick vi en återgång till ett 60-tal förklädd till ett kylskåp ...

(läs också: SvD1, Svd2, SvD3, SvD4, DN1, DN2)