I kanten av Vasaparken invigdes en ny byggnad den 23 mars 2011. Huset är ritat av Gert Wingårdh Arkitektkontor och uppfört av byggmästaren Sven-Harry Karlsson.
Mot parken står en ganska liten kantig kubbyggnad med en guldfärgad plåtfasad. Runt hela byggnaden är botten helglasad och kvällstid kommer huset säkert att lysa upp den sidan mot parken. Annars är det inte mycket som skiljer byggnaden från ett 60-talshus. Möjligen den gyllene färgen, inglasningen i botten, och att det finns en kopia av Sven-Harrys 1700-talsgård på byggnadens tak som Sven-Harry menar har den bästa planlösningen (ännu ej färdig). Om ändock dagens arkitekterna kunde kasta ett öga på erfarenheter inom deras konstart.
Jag kan hålla med vissa kommentatorer om att guldfärgen blir ett glatt utropstecken, men, något nyskapande har arkitekten inte lyckats åstadkomma. Formmässigt får vi ännu ett bevis på vår tids enkelspårighet och dess likriktning. Wingårdh har sagt att han önskar kalla sig konstnärsarkitekt. Har hade han guldläge att flippa ut lite med konstälskaren Sven-Harrys stålar. Så nog hade man hade väntat sig något originellt, något annorlunda, något konstnärligt. Eller vi fick kanske det vi omedvetet förväntade? Ett svar på var svensk arkitektur står idag. En byggnad som påminner mer om tidens köksideal och därigenom visar oss mänsklighetens fyrkantighet. En byggnad som hämtat sitt formspråk från Östberga.
Sven-Harrys Konsthall vid Vasaparken (foto: Peter Frisk), ett lamellhus i Östberga uppfört 1967-69 (foto: wikipedia, fri bild)
Till DN säger Sven-Harry att att det inte finns så många i Sverige som Wingårdh som kan "sätta upp ett hus med internationell touch" . Må så vara. Men det här huset blev det inget av "internationell touch".
En tanke med byggmästarens projekt är att visa Sven-Harrys konst. På taket, i det 1700-tals kopierade huset i guldplåt, ska tavlor och annat hänga precis som hemma hos Sven-Harry. I botten skapas en konsthall med diverse konstutställningar. Det kanske roligaste i hela det här projektet är att de lägenheter som finns i huset kommer att bekosta driften av konsthallen (och jag förmodar huset på taket med Sven-Harrys konst). Hyresgästerna är alltså de som står för notan.
Absolut ingen dum idé. Man uppför en konsthall i sitt eget namn och låter hyresgästerna stå för fiolerna samtidigt som man vill bekämpa girigheten med en gyllene guldtacka (i plåt) med hål i. Vi talar 2000-tal.
Nå väl, inget nyskapande, men en piff i färg i hörnet på Vasaparken. Men formen är enligt mig en trist katastrof. Men så ser det ut i dagens stadsbyggnad generellt.
Se bildspel här:
2 kommentarer:
Trist arkitektur trots att det påminner om en bit engelsk konfekt. Ska besöka det idag, på de stackars grundlurade och utnyttjade hyresgästernas bekostnad.
precis
Skicka en kommentar