Jag eller vi ...

I skarven till 90-talet jobbade jag fortfarande som byggnadssnickare och kom att ha små filosofiska diskussioner på väg till jobbet med en person i min ålder som då var verkmästare på bygget. På grund av blyghet så var jag inte mycket för att snacka och tokjobbade för att i princip slippa dötid. Att stå still och snacka gör mig bara virrig. Det handlade inte om att fika efter gunst utan en flykt. Nåväl, jag ansågs vara en jävel på att jobba och jag var också fackligt engagerad och gick på en del kurser.

På den tiden existerade inga individuella löner på samma sätt som idag i samhället men man började snacka om det. "Jag kan inte förstå", sa verkmästarn som var blå som havet "att du som jobbar 3 ggr så mycket som X säger att ni ska ha samma lön?". Det var vanligt på den här tiden att man hade s.k. "lag". Ett helt gäng som arbetade på bygget med ett gemensamt ackord, en hög med pengar, som sen pytsades ut till alla - lika (hur det fungerar idag vet jag inte men jag tippar att det ändrats). Jag sa det då och jag säger det nu: "så som vi har det här, så borde även ett samhälle sträva efter att se ut".

Jag hävdade alltså bestämt att herr X som gjorde mindre än mig skulle ha samma del av kakan. Jag var 20 + och ung och kry och han var 50 + äldre och med en dålig rygg. Därför fick han pyssla med lite lättare grejer som han hade ork till. Jag visste med mig att "jag kommer förmodligen gå med krökt rygg när jag är 50 + men då vet jag att jag är en del i laget". Vi kom aldrig överens jag och verkmästern. "Du måste ju tänka på dig själv, du skulle ju tjäna mer". Jag såg det inte som poängen och jag vet att den tanken är rätt glömd idag. Men jag håller på den. Jag tror på den som en av de bättre sätten att ta hand om varann.

Den solidaritet som fanns i det här systemet, på byggena, var att de som gjorde mindre inte levde på de som gjorde mer. Man gjorde vad man kunde. Man gick inte undan och maska eller drog benen efter sig med flit. Det var mycket ovanligt då, då "alla var med". Det var hela poängen i det hela - "alla var med". Man visste med sig att det "kommer också en dag då inte orkar lika mycket som nu. Men jag kommer att vara trygg, jag kommer att vara med". Och för den som inte minns det så har det varit fackföreningsrörelsens viktigaste uppgift genom historien att "alla ska vara med". Det tycker jag alla ni byggnadsarbetare som jag vet idag tänker rösta blått ska ta sig en funderare på. Ett val handlar inte bara om att få några tusen mer i sin egen plånbok, utan om vilket samhälle man vill leva i.

Min gamle verkmästare har njutit i fyra år. Ändra på det den 19:e.