Regn, stillhet & tid för Chardin ...

En sån här vacker dag när regnet faller och luften är tunn och vi pessimister och tillika höstfanatiker får vårt lystmäte medan optimisterna surar för att solen och sommaren är väck är det passande att landa i en tavla av Jean Siméon Chardin. Vardagslivets målare nummer ett i historien.

På Nationalmuseum i Stockholm hänger en av mina absoluta favoriter: "Tvätterskan" målad 1733.
Året för tillkomsten är mitt i den s.k. konstepoken rokokon. En tid när man helst avbildar unga yppiga adelsdamer gungande, dansande, lekande, konserverande eller hoppande. Chardin däremot, i sitt hem i kvarteren kring St Germain-des-Pres målade helt andra motiv. Stillsamma, lugna motiv, ur vardagslivets rofyldhet i 1700-talets Paris.

Jag brukar stanna till en längre stund och försöker fånga motivet (helst skulle jag vilja gå in i tavlan och försvinna bort i den och från er som håller till i den här tiden). Jag ser på pojken som är helt i sin värld och i sitt och pysslar med sina såpbubblor och jag tänker på mina egna barn: "ta det lugnt grabbar, tids nog kommer stress och spring, vila, lek, som barn ska göra, sitt bara och var, jaga inte den där vinden ...". Ibland, rätt ofta faktiskt, kan jag se grabbarna hemma sitta på samma sätt med någon pryl - aldrig egentligen med en plastleksak - och fingra och pyssla mitt uppe i sig själva med ett "ingenting". De bara existera i fullkomlig ro. Då blir pappa glad och smyger undan och tänker på Chardin och såpbubblepojken. Märkligt nog så är det den tavlan och en låt av Janis Joplin som jag kopplar till mina barn i denna lugnets stund. "Tvätterskan" till min äldsta och "Little Girl Blue" (länk här till Youtube) till den yngsta just på grund av att Joplin sjunger, fritt översatt, "sitt där och räkna dina fingrar" med en känsla att just bara vara ... min yngsta gjorde det när han var väldigt liten. Satt och räknade sina fingrar i stillhet ...

Som ni förstår. Här uppfostras inga BNP-jägare.

Det vi finner i Chardins måleri är lugn. Det finns ofta inga krav eller måste. Krav och måsten är ju ofta kopplade till tid, att passa, att hinna, att göra. Här finns ingen direkt tid att passa. Det är stiltje. Livet går på och människorna tycks må gott i det hela. Ingen direkt konsumtionsstress eller statusstress.

Då säger någon "men så kan man ju inte leva!"
Jag svarar, "visst kan man leva i lugn och ro - skippa jagandet efter vind - allt är bara ett bloss"

Vi kan tänka oss att det är barnets mor (förmodligen hon som står och tvättar). På gården står en annan kvinna och hänger tvätt (en regning dag kan det inte vara ...). En katt kurrar lite vid sidan. Man arbetar. Men trots arbetet andas tavlan vila, tysthet och frid. Den andas något som vi inte ser så ofta i vår tid, som vi många gånger kallar den bästa - lugn. Det är lite som att handdiska. Hemma har vi ingen diskmaskin och jag får ständigt höra när vi har gäster "att diskmaskin är bra". Men jag trivs att stå och diska för hand och få tid att tänka, att fundera. Diska är en underskattad sysselsättning som jag även tror att tvätta kläder för hand också är.

Chardin, du stillhetens store mästare, du är i mina tankar och jag själv försöker hålla lugnet här vid min balkong, här nere på jordelivet, där regnet faller stilla mot Svedmyraskogens mörka löv ...
Peter Frisk