SVD i ny layout

Låt säga att man rensar ur varenda rum på Stockholms Slott för att förnya sig och där placerar enbart IKEA-möbler av senaste sort. Låt säga att en och annan därefter tycker att det hela var ett fräscht grepp. Att det hände något (händer inget blir det ju mossigt - får vara hur bra som helst - men mossig vill man inte vara, helst inte om man är 40-50-60-talist - då vill man vara modern, med, helt enkelt). Man gottar sig åt de ljusa möblerna och de kolsvarta fyrkanerna till skåp och undrar kanske lite senare vad detta nya grepp egentligen förde med sig. Man gjorde ju i alla fall det hela för att skaffa en ny publik. Ut med hela rubbet.

Låt säga att man plockar ut varenda detalj, stol, inredningsbit, akademiledamöternas snappsglas från Gyldene Freden i Gamla stan och målar om vitt och placerar oranga stolar och plastbord i lokalen och kallar detta: "att hänga med sin tid". Man vill finna en ny publik och lämnar den gamla vid sitt ... vid denna ultimata utrensning försvinner allt, de gamla traditionerna, likväl det som var dåligt likväl det som var bra. Man får i alla fall något nytt som kämpar emot tidens alla andra likartade restauranger (denna händelse är förmodligen inte långt bort om man har den minsta känsla av tidens trend i Sverige). Men man får i alla fall en ny publik. (man vill inte vara mossig)

Säg att man har 800.000 besökare till ett bibliotek och vill nå 1.1 miljoner och därigenom bygger om för de 200.000 nya besökarna, kastar lite böcker, sätter in lite tv-skärmar och givetvis fullkomligt ger tusan i 800.000 som besökt själva inrättningen innan "förnyelsens" och "moderniseringen". Man är kring 40-60 och vill hänga med, man vet vad de unga vill. De vill ha ungdom - inget vuxet mossigt tjaffs.

Låt säga att man har en tidning med landets bästa kultursidor, som vunnit ett stort designpris för sin layout i Europa, som har en egenhet som man tror att de som driver tidningen har förståelse att vara riktigt rädd om. Låt säga att man även ökat sin upplaga med det uttryck som man haft och har många nöjda läsare ... säg att denna tidning haft ett vuxet uttrycksätt, aningen konservativt men ändå en stil i sin ton som varit sin egen. Låt säga att denna tidning helt plötsligt byter layout, inriktning, drar ner på text och ökar bildstorlekarna, helt plötsligt liknar GP:s kultursidor, alt DN, alt SydSvenskan, alt drar åt Metro/Expressenhållet - att den tidning som stått i ledning i kultursverige sänker sig ner och inte vågar vara en vuxen egen tidning.

Ja, då blir man ledsen.

Man ser alla vilt flaxa efter sitt eget uttryck men till festen har de alla köpt samma skor i samma affär ...

Att jag som prenumererar på DN, trots detta köper SVD, trots att tidningens pris ökat till 20 kr 3-4 ggr i veckan, trots haft en annan åsikt politiskt, ja, trots detta köpt lösnummer av denna tidning och tänkt byta till SvD ögonaböj då min pren. av DN går ut ... men vad händer ... vad får man. En ny SvD som närmar sig DN som jag varit så trött på. Nedsänkt till att likna resterande mediesverige. Ett vansinningt försök till självutplåning av en tidning som var jäkligt bra.

Jag har förlorat en vän. SvD:s Kultur finns icke längre och jag har en tidning mindre att läsa (man får köra "vad var det jag sa" - vilket anades när de nya redaktörerna kom till, jag trodde det inte men jag anade det - alla nya kvastar tror sig veta hur man sopar bort det som varit). Utlandsflytten är seriöst närmre!

Enligt redaktörerna är läsarna givetvis supernöjda ....... (1)
"En modernare dagstidning" är en artikel. Jag vill påstå en omodernare ...
Vår kulturminister märkte direkt att tidningen fått ett nytt typsnitt .. skarpt ...