Cafè Royal - London

Med ökad fart går historiska platser upp i rök.

Då jag tillhör den kategorin av människor som finner lyckan, ja ett rus, att besöka platser, inbodda lokus som är museala men inte museer så tycks jag leva i fel tid. (som någon tänkare sa ”mannen är den rätta men tiden är fel”. Så kan det vara här i livet. Somliga ligger rätt i tid medan andra går vilse i tidspilen.

Till det som lockar fram glädjen räknar jag klassiska caféer och restauranger. Inte att förväxlas med dagens svenska ”latteliv” med ”lattefärg”, utan det gamla historiska avslappnade med ett tjog tidningar framför sig och stilla centraleuropeiskt cafélunkliv. Att sitta i ett hörn, se en gatsnutt och fundera och filosofera och begrunda och veta att här satt någon för 140 år sedan och filosoferade på samma sätt. Det är en charm och en sysselsättning som tyvärr är på utdöende.

På resande fot brukar jag försöka hitta någon klassisk plats och sitta där en stund i miljön. Ställena är ofta rätt dyra och inte så sällan turistfällor men det är intressant att känna tidens gång på plats. Haken brukar ha en äldre inredning och det känns som om det sett ut på samma sätt i alla tider. Man skulle ju kunna tänka sig att nu när det byggs nytt på många håll och kanter och när tidens trend är konsumtion och förändring så skulle de gamla ställena vårdas som klenoder, som ovärderliga skatter som är helt unika (stänger man och river ur dem och bygger nytt får man oftast ett ställe som ser ut som 100 andra). Men nej, så är inte fallet. Det gamla intresserar inte, förutom på museer och i antikvärlden och då gärna i moderna lokaler. Man vill ha det nya och det fräscha, det senaste helt enkelt. Framförallt ser man det i inredningsvärlden. Man kommer hem till någon som har inrett med det senaste och man undrar – ”vem är du?” ”Vad har du för historia?” ”Inga band bakåt?” På tv:n ser man hur en familj får hela sitt hem rivet och ombyggt och hur ”inredningsexperter” utifrån eget tänkande och tyckande river ut absolut allt och ersätter det med nya främmande ting och familjen i fråga blir lyriskt glada och jublar ...

Det är faktiskt i Gamla stan idag svårt att finna ställen som har en inredning som är äldre en 5 år. De flesta caféerna påminner om kedjecafeerna (Coffe House m.m.). Det finns kvar lite av gammal känsla på Zum Franciskaner (sekelskiftet) och Den Gyldene Freden (20-tal och 80-tal), Stampen (1968), Engelen (1968). Men de har en osäker framtid framför sig. Trenden att dundra in och slå ut och bygga om och måla vitt och kalla sig modern kan på en natt förstöra en kulturskatt. Ett modigt jobb gjorde man på Café Opera när man såga upp den 100-åriga jugendbaren och sålde den i bitar för 10-tal år sedan.

Charmigt …

Nå, nu är inte det här enbart en svensk sjuka utan en internationell trend. I dag går en klassisk inredning på auktion i London: Cafe Royal, öppnat 1865 och stängt december 2008 säljs ut av Bonhams auktionshus. Samma auktionshus som höll i klubban hotellklassikern Savoy rensades 2008. Läs mer här.

Tips på rekommenderbara klassiker: Cafe El Greco i Rom anno 1760, Mc Sorleys Old Ale House 1854 och Sveriges charmigaste café Café Valand (1954) på Surbrunnsgatan 48 – inget ändrat sedan 50-talet – Gå Dit – de behöver ditt stöd!

(jag kan inte garantera att något av ställena är kvar på sin plats om ni tar er dit i dessa omflyttningstider …)