den ständiga ombyggnaden

Det känns ibland som om den tid vi lever i saknar självförtroende. Att tiden är rädd, osäker, att den hela tiden måste ändra i allt, en tro på att allt blir bättre med ny färg.

Jag undrar om den ständiga ombyggnaden är ett tecken på saknad av inre frid? Formens seger över innehållet? Plastik före tanke?

Jag kom just från Gamla stan och tänkte slå mig ner på Kulturhusets bibliotek och vänta på tåget till Göteborg. Men ... ombyggnad. Dessa ständiga byggnationer. Platsen fungerade uppenbarligen som den var. Mycket folk som satt här och läste, arbetade, lyssna på musik. Någon fick för sig att här måste ändras. Jag tippar att Centralstationen är den som är den byggnad som mest har varit under ständig ombyggnad de senaste åren. Därefter kommer vissa biblitek. Somliga bibliotek flyttar omkring böckerna i hyllorna så att man från den ena gången till den andra går vilse. "Jaha, har man flyttat på konstavdelningen?", ja där står man som en fågelholk och tittar ut i tomma intet ... Vadan denna oro?

Ja, jag är en sur gubbe. Men hellre det ...

Sedan SJ slogs itu och blev sex fristående aktiebolag och Järnhusen tog över förvaltningen av järnvägsstationerna Sverige och började leka affär har Centralstation i Stockholm varit i ständig ombyggnad. Plötsligt är man osäker på vad man ska ha stationen till. Ska det vara en galleria? En tennisbana? Konsertanläggning? Tågstation? Man vet inte och bygger om. Sak samma med biblioteken. Vad ska det vara? Vi bygger om, ny design ...

Ut försvinner kärnan i verksamheten. In kommer "visionärerna". De som vet hur en slipsten ska dras och vet hur en "make over" går till, ja de som har Damien Hirst ovanför sängkudden och gör allt för att likna honom. "Bygg om. Bygg om!"

Det viktigaste är alltså inte längre vad som finns i biblioteken utan hur det ser ut - ytan regerar. Ytans seger över innehållet.

Det fanns en tid människor kunde slå sig ner i sliten fåtölj, insutten, och läsa. Det fanns en tid när man gick ett ställe som kändes som sitt vardagsrum. Ombonat. Men så fort det kommer nya regenter som chefer idag så ska de sätta spår. Intellektuellt räcker de inte ända fram så man tar till trolltricket, universalmedlet - bygg om. Vips sitter alla i samma inredningsstil. Från tv-soffa till kulturråd och bibliotek. Färgfabrikerna går på högtryck.

Var tog den coola människan vägen? Miles, hjälp oss ...