Det rasslade till rejält i går i New York när det var dags för höstens stora "Contemporary Art Evening Auction" på Sotheby's. Auktionisten Tobias Meyer började lite lätt med $6 milj för Warhols "200 One Dollar Bills" vilket dubblades direkt och slutpriset blev $43.7 miljoner (308,3 SEK milj).
Hela auktionen blev en lyckad tillställning för Sotheby's och här bjöds det som om ingen finanskris existerat eller kommer att existera. Auktionen drog i alla fall in $134.4 milj och det i stort sett det dubbla i förhållande vad man satt priserna - utropet låg på $67.9 milj. Endast två av 54 verk blev osålda.
Läs mer här - NYT
Slutpriser här - Sotheby's
torsdag 12 november 2009
måndag 9 november 2009
Stockholms fulaste hus? ... en ny kåk anno 2009
Man ville få en levande stad. Man ville bort från det gråa 60-talet med all betong ... vad fick vi? Året är 2009 och undertecknad står vid Torsgatan och undrar: "Vad ska det här huset få för färg på fasaden för att lätta upp stämmningen här i staden ... tro?"
Men nej. Det ska vara så här. Grått. Stelt. DDR-aktigt. Är det framtidens arkitektur vi ser här vid Torsgatan? Är det så här den fortsatta överbyggnaden av spårområdet kommer att te sig? Välkommen till Dödsstjärnan. So long Stockholm - än en gång mosas skönhet för betong och glas (Shellmacken var allt snyggare och funkisbyggnaden Restaurang Rotundan).
En gång i tiden kallade man Stockholm för den gula staden - den lyste som en sol.
Det som byggs idag är inte bra - vi uppför total skräp. På Stockholm stads egen hemsida står om området: "En levande stadsmiljö har nu ersatt den trista och skräpiga miljön längs järnvägen vid och kring Norra Bantorget". Ja det blev glatt ...
Läs mer om projektet här i officiell form.
Men nej. Det ska vara så här. Grått. Stelt. DDR-aktigt. Är det framtidens arkitektur vi ser här vid Torsgatan? Är det så här den fortsatta överbyggnaden av spårområdet kommer att te sig? Välkommen till Dödsstjärnan. So long Stockholm - än en gång mosas skönhet för betong och glas (Shellmacken var allt snyggare och funkisbyggnaden Restaurang Rotundan).
En gång i tiden kallade man Stockholm för den gula staden - den lyste som en sol.
Det som byggs idag är inte bra - vi uppför total skräp. På Stockholm stads egen hemsida står om området: "En levande stadsmiljö har nu ersatt den trista och skräpiga miljön längs järnvägen vid och kring Norra Bantorget". Ja det blev glatt ...
Läs mer om projektet här i officiell form.
20 år efter murens fall ...
Det är den 9 november och det finns all anledning att reflektera över tiden som gått sedan 1989. Vad har hänt under de 20 år som förflutit sedan denna förhatlig mur föll. Att de stora möjligheternas tid öppnade sig efter den 9 november 1989 är i stort sett alla som skriver om den tiden överens om.
Den 9 november 1989 är en av de riktigt stora datumen i världshistorien och varenda människa som idag går runt på jorden är fullständigt inblandad i denna historiska vändpunkt. Från det datumet blev världen på en natt något helt annat och det är ingen klyscha.
När man nu läser om det idag är det påfallande hur många gånger det känns som vi efter 1989 gick in i lyckoriket medan några fåtal ser att en jättechans till en annan värld förspilldes kort efter det euforiska första halvåret efter 9 november 1989. Läget var gynnsamt för något helt nytt. Glädjen rådde (det räcker med att se bilderna från de underbara dagarna i Belin den 9:e och framåt). En förhatlig mur var väck och Europa var inte längre delat. Det två sidorna kunde nu mötas.
Skedde det?
Tyvärr inte. Den västliga alliansen bestod och tog över utan pardon.
Den västliga sfären kom att inkorporera den östliga med får man väl säga hull och hår, inte i det system som rådde i väst innan 1989 utan i något nytt, som mer liknade den värld som existerade innan 1914. En tid och era som hos vissa bedömmare har kallats kapitalismens tidsålder. I väst bedrevs, med nedmonteringens början, ännu välfärdssystemet, ett system som aldrig kom det nu fria öst till del och som under 20 år fortsattes att nedmonteras i väst (privatisering) - vad än man säger i de fina politiska salongerna idag.
Den rena kapitalistiska tidsåldern rådde fram till 1914 då första världskriget bröt ut (av vilken orsak får de stora experterna dividera om). Världskriget förde i alla fall fram till revolutionen i Ryssland. Sovjtryssland kom sedan efter andra världskriget att lägga under sig halva Europa med den s.k. Warsawapakten och sätter den fria världen i skräck - åtminstone hos de som sköter pengarna. Detta hot - det kommunistiska hotet mot den fria världens kapital - sätter den fria världen i skräck och man anpassar sig efter rådande läge och ett välfärdssystem föds. Ett system som kapitalet aldrig släppt fram utan hotet från kommunismen. Man får vara lite försiktig, passar sig för att reta upp massan, säljer och köper lite mer i smyg och olika reformer dyker upp - det växer fram en social välfärd (som inte skulle ha skapats innan t.ex. 1914 då motpolen inte existerade i det här fallet öst).
Man kan tycka vad man vill om sovjetsystemet och den kommunism som fanns där - min åsikt är att den stank - men utan den hade vi idag inte haft 350.000 svenskar (mestadels s.k. vanligt folk) som årligen åker till Thailand och platt-tv i var och varannat hem m.m. Det var helt enkelt det kalla kriget som skapade en hyffsad välfärd i väst och det var det vanliga folket i öst som betalde priset.
När så muren föll fanns det fler alternativ för den historiska utvecklingen. Det fanns fler vägar än en att välja (läs gärna en artikel i DN om recensionen av en bok som tar upp några olika vägval som historien kunde ha tagit - "Allt kunde ha blivit bättre"). De som nu satt med dirigentpinnen var topparna i det fria väst. Och vi i väst valde övertagande och inkorporering in i vårt system med vissa östliga korrigeringar - så lite offentligt ägande som möjligt och så mycket privatiserande som möjligt vilket sedan också blev ledstjärnan i väst (ett gott exempel är Sverige).
Alternativet som valdes kan kanske ses som ett ganska dåligt val i hitoriens backspegel. Väst lovade ryssarna att NATO skulle aldrig utvidga en meter och kort därefter var i stort sett hela Europa med i NATO och ryssarna började direkt tala om revansch och upprustning. Ryssarna fick än mer grogrund när så västliga ekonomiska experter for i klasar till "framtidens land" - för att introducera en speciell form av marknadsekonomi som blev en kapitalistisk chockterapi där en mycket liten del av befolkningen fick allt och majoriteten förlorade det lilla sparkapital man hade och landet återgick till det läge man hade innan 1917. En lite priviligierad klass som styrde den fattiga massan. Väst applåderade framsteget.
Till detta ovanstående får man se västdiplomatins totala misslyckande i jugoslavienfrågan som har sitt ursprung i den diplomatiska väg man valde -90 (att splittra än att förena). Här skulle vara intressant att se en mer kritisk granskning av t.ex. Carl Bildts inblandning som enligt mig inte förkortade problemen i området (förövrigt tycker jag att Bildt har alla egenskaper som en diplomat inte ska inneha). Inbördeskriget i Jugoslavien och dess förfärliga följder i splittring och människoliv var starkt kopplad till den väg som valdes av västdiplomatin efter 1989. Väst förde dirigentpinnen och misslyckades i väldigt mycket tyvärr - bland annat i det forna Jugoslavien.
Redan under 1990-talets början tippade historikern Hobsbawm att när nu det kommunistiska hotet försvunnit skulle världen åter skåda en ganska rå kapitalism som liknade den som fanns innan 1914. Och han fick till stor del rätt.
Det är inte så säkert att vi 1989 gick ett steg framåt. Den första tiden sprang vi framåt men sen hamnade vi ett steg bakåt in i i pre-1914-tal. Visst får många det bra numer. Visst blomstrar Indien och Kina och Dubai och Moskva. Men många betalar också stort för denna nya tid. Välfärden har ständigt sedan 1989 varit på tillbakagång. Privatiseringarna liknar mer och mer tiden kring 1800-1900. Uttryck som mer passade 1890-talets överklass dyker lika ofta upp under 2000-talet. Det pyr under ytan. Nya osynliga murar reses. Ojämlikhet, klassskilnader och en totalindividualistisk människosyn har växt sig stark. Främlingsfientligheten tilltar och man förvånar sig att det brinner i förorten ... (vilket förmodligen bara är en början på något annat).
Men vi får jubla idag över dennna förhatliga murs fall och ta nya tag - historien är inte slut.
Vi kanske skulle ställa oss framför spegeln och titta på oss själva denna dag? Hur förvaltade vi fallet? Kunde vi ha gjort på ett annat sätt? Kan vi förändra och förbättra och göra världen mer jämlik utan hotet av ett skräckvälde? Eller får vi leva med att det är pengarna som får världen att rulla?
Peter Frisk den gråa morgonen den 9 november 2009
Läs även en gammal artikel som tar upp lite av ämnet:
"Ytterligheternas tidsålder och det som kom efter"
Mer här DN 1,
Den 9 november 1989 är en av de riktigt stora datumen i världshistorien och varenda människa som idag går runt på jorden är fullständigt inblandad i denna historiska vändpunkt. Från det datumet blev världen på en natt något helt annat och det är ingen klyscha.
När man nu läser om det idag är det påfallande hur många gånger det känns som vi efter 1989 gick in i lyckoriket medan några fåtal ser att en jättechans till en annan värld förspilldes kort efter det euforiska första halvåret efter 9 november 1989. Läget var gynnsamt för något helt nytt. Glädjen rådde (det räcker med att se bilderna från de underbara dagarna i Belin den 9:e och framåt). En förhatlig mur var väck och Europa var inte längre delat. Det två sidorna kunde nu mötas.
Skedde det?
Tyvärr inte. Den västliga alliansen bestod och tog över utan pardon.
Den västliga sfären kom att inkorporera den östliga med får man väl säga hull och hår, inte i det system som rådde i väst innan 1989 utan i något nytt, som mer liknade den värld som existerade innan 1914. En tid och era som hos vissa bedömmare har kallats kapitalismens tidsålder. I väst bedrevs, med nedmonteringens början, ännu välfärdssystemet, ett system som aldrig kom det nu fria öst till del och som under 20 år fortsattes att nedmonteras i väst (privatisering) - vad än man säger i de fina politiska salongerna idag.
Den rena kapitalistiska tidsåldern rådde fram till 1914 då första världskriget bröt ut (av vilken orsak får de stora experterna dividera om). Världskriget förde i alla fall fram till revolutionen i Ryssland. Sovjtryssland kom sedan efter andra världskriget att lägga under sig halva Europa med den s.k. Warsawapakten och sätter den fria världen i skräck - åtminstone hos de som sköter pengarna. Detta hot - det kommunistiska hotet mot den fria världens kapital - sätter den fria världen i skräck och man anpassar sig efter rådande läge och ett välfärdssystem föds. Ett system som kapitalet aldrig släppt fram utan hotet från kommunismen. Man får vara lite försiktig, passar sig för att reta upp massan, säljer och köper lite mer i smyg och olika reformer dyker upp - det växer fram en social välfärd (som inte skulle ha skapats innan t.ex. 1914 då motpolen inte existerade i det här fallet öst).
Man kan tycka vad man vill om sovjetsystemet och den kommunism som fanns där - min åsikt är att den stank - men utan den hade vi idag inte haft 350.000 svenskar (mestadels s.k. vanligt folk) som årligen åker till Thailand och platt-tv i var och varannat hem m.m. Det var helt enkelt det kalla kriget som skapade en hyffsad välfärd i väst och det var det vanliga folket i öst som betalde priset.
När så muren föll fanns det fler alternativ för den historiska utvecklingen. Det fanns fler vägar än en att välja (läs gärna en artikel i DN om recensionen av en bok som tar upp några olika vägval som historien kunde ha tagit - "Allt kunde ha blivit bättre"). De som nu satt med dirigentpinnen var topparna i det fria väst. Och vi i väst valde övertagande och inkorporering in i vårt system med vissa östliga korrigeringar - så lite offentligt ägande som möjligt och så mycket privatiserande som möjligt vilket sedan också blev ledstjärnan i väst (ett gott exempel är Sverige).
Alternativet som valdes kan kanske ses som ett ganska dåligt val i hitoriens backspegel. Väst lovade ryssarna att NATO skulle aldrig utvidga en meter och kort därefter var i stort sett hela Europa med i NATO och ryssarna började direkt tala om revansch och upprustning. Ryssarna fick än mer grogrund när så västliga ekonomiska experter for i klasar till "framtidens land" - för att introducera en speciell form av marknadsekonomi som blev en kapitalistisk chockterapi där en mycket liten del av befolkningen fick allt och majoriteten förlorade det lilla sparkapital man hade och landet återgick till det läge man hade innan 1917. En lite priviligierad klass som styrde den fattiga massan. Väst applåderade framsteget.
Till detta ovanstående får man se västdiplomatins totala misslyckande i jugoslavienfrågan som har sitt ursprung i den diplomatiska väg man valde -90 (att splittra än att förena). Här skulle vara intressant att se en mer kritisk granskning av t.ex. Carl Bildts inblandning som enligt mig inte förkortade problemen i området (förövrigt tycker jag att Bildt har alla egenskaper som en diplomat inte ska inneha). Inbördeskriget i Jugoslavien och dess förfärliga följder i splittring och människoliv var starkt kopplad till den väg som valdes av västdiplomatin efter 1989. Väst förde dirigentpinnen och misslyckades i väldigt mycket tyvärr - bland annat i det forna Jugoslavien.
Redan under 1990-talets början tippade historikern Hobsbawm att när nu det kommunistiska hotet försvunnit skulle världen åter skåda en ganska rå kapitalism som liknade den som fanns innan 1914. Och han fick till stor del rätt.
Det är inte så säkert att vi 1989 gick ett steg framåt. Den första tiden sprang vi framåt men sen hamnade vi ett steg bakåt in i i pre-1914-tal. Visst får många det bra numer. Visst blomstrar Indien och Kina och Dubai och Moskva. Men många betalar också stort för denna nya tid. Välfärden har ständigt sedan 1989 varit på tillbakagång. Privatiseringarna liknar mer och mer tiden kring 1800-1900. Uttryck som mer passade 1890-talets överklass dyker lika ofta upp under 2000-talet. Det pyr under ytan. Nya osynliga murar reses. Ojämlikhet, klassskilnader och en totalindividualistisk människosyn har växt sig stark. Främlingsfientligheten tilltar och man förvånar sig att det brinner i förorten ... (vilket förmodligen bara är en början på något annat).
Men vi får jubla idag över dennna förhatliga murs fall och ta nya tag - historien är inte slut.
Vi kanske skulle ställa oss framför spegeln och titta på oss själva denna dag? Hur förvaltade vi fallet? Kunde vi ha gjort på ett annat sätt? Kan vi förändra och förbättra och göra världen mer jämlik utan hotet av ett skräckvälde? Eller får vi leva med att det är pengarna som får världen att rulla?
Peter Frisk den gråa morgonen den 9 november 2009
Läs även en gammal artikel som tar upp lite av ämnet:
"Ytterligheternas tidsålder och det som kom efter"
Mer här DN 1,
söndag 8 november 2009
Sammanfattning auktionsveckan som gick - Sotheby's & Christies
Bedömare säger att en ny optimism blåste in över konstmarknaden i veckan som gick. När de två stora auktionshusen, Christie's och Sotheby's arrangerade sina Impressionsist-moderna auktioner i New York svajade det till rejält. Christie's misslyckades medan Sotheby's presenterade ett högklassigt urval av verk till försäljning som enligt auktionshuset gjorde succe och resultatet överaskade.
På Sotheby's gick 66 verk för $181,7 milj. Flertal av dessa verk kom från en holländsk finansman som jagas av kreditorer som önskar reda pengar och då är det bara att sälja sina ting.
Christie's hade färre verk uppe, 40 st, som gick för $65,6 milj och flera blev osålda - däribland några mediokra Matisse, Sisley, Mondrian och Mondigliani.
En aspekt man bör ta i beaktning när man ser priser som är i dollar är att dollarn i sig var svag. Vilket, säger bedömmare, förde med sig att endast 29 % av köparna var amerikaner vid Christie's auktion.
En svag dollar ställer ju till en till problem när det talas om s.k. "världsrekordpriser" - vilket skedde med några verk nu i veckan (exmpelvis van Dongen, Jeune Arab, målad 1910 för $13,8 milj och André Derain's Barques au port de Collioure som gick för $14,8 milj). Det är inte säkert att en tavla är "dyrare" för att den går för mer dollar. Allt beror på hur valutamarknaden ser ut - hur världsvalutorna förhåller sig mot och till varandra. Vilken valuta priserna är satta i och hur stark/svag just den valutan är vid tillfället i fråga. En miljon i högkonjuktur är en annan 1 miljon i lågkonjuktur likväl om denna miljon växlas från låt säga Kina, Dubai, pund eller dollar eller kr. Det vore intressant att få en jämförelse om pengars reela värde i tid men en sådan uträkning är alltid svår och komplicerad. Så vi får leva med att siffran i dollar säger oss att det blev rekordpriser på dessa två verk.
Avslutningsvis kan sägas att Souren Melikian på New York Times uppfattat en trend i konstmarknaden, vad som eftersöks och som kan vara lite intressant att ta del av: "Expressiveness, color contrast and extreme structural simplicity are the three criteria that now determine success no matter which school or period is considered. It is almost as if collectors were looking at Impressionist and Modern paintings through the lens of Contemporary art." (citat)
Kommande vecka inleds försäljningen av samtida konst på Christie's och Sotheby's. Dock rapporteras det att det varit svårt att få in högklassiga verk då de flesta säljare sitter på sina tavlor för att invänta bättre priser. Däremot får auktionshusen in en del verk från de bankrutta som helt enkelt tvingas sälja sin konst (exempelvis gick en del av Lehman Brothers samlade konst på auktion i Philadelphia i veckan).
Ja, detta spel i livet ... men så rullar det på.
Artikeln byggd på följande artiklar:
"The art market: ‘When you have the right property ... you get fireworks’" FT
"A Rally Marked by Bold Strokes" NYT
"Prices Far Surpass Estimates at Sotheby’s Auction" NYT
"Degas Pastel Is Highlight of a Tepid Christie’s Sale" NYT
På Sotheby's gick 66 verk för $181,7 milj. Flertal av dessa verk kom från en holländsk finansman som jagas av kreditorer som önskar reda pengar och då är det bara att sälja sina ting.
Christie's hade färre verk uppe, 40 st, som gick för $65,6 milj och flera blev osålda - däribland några mediokra Matisse, Sisley, Mondrian och Mondigliani.
En aspekt man bör ta i beaktning när man ser priser som är i dollar är att dollarn i sig var svag. Vilket, säger bedömmare, förde med sig att endast 29 % av köparna var amerikaner vid Christie's auktion.
En svag dollar ställer ju till en till problem när det talas om s.k. "världsrekordpriser" - vilket skedde med några verk nu i veckan (exmpelvis van Dongen, Jeune Arab, målad 1910 för $13,8 milj och André Derain's Barques au port de Collioure som gick för $14,8 milj). Det är inte säkert att en tavla är "dyrare" för att den går för mer dollar. Allt beror på hur valutamarknaden ser ut - hur världsvalutorna förhåller sig mot och till varandra. Vilken valuta priserna är satta i och hur stark/svag just den valutan är vid tillfället i fråga. En miljon i högkonjuktur är en annan 1 miljon i lågkonjuktur likväl om denna miljon växlas från låt säga Kina, Dubai, pund eller dollar eller kr. Det vore intressant att få en jämförelse om pengars reela värde i tid men en sådan uträkning är alltid svår och komplicerad. Så vi får leva med att siffran i dollar säger oss att det blev rekordpriser på dessa två verk.
Avslutningsvis kan sägas att Souren Melikian på New York Times uppfattat en trend i konstmarknaden, vad som eftersöks och som kan vara lite intressant att ta del av: "Expressiveness, color contrast and extreme structural simplicity are the three criteria that now determine success no matter which school or period is considered. It is almost as if collectors were looking at Impressionist and Modern paintings through the lens of Contemporary art." (citat)
Kommande vecka inleds försäljningen av samtida konst på Christie's och Sotheby's. Dock rapporteras det att det varit svårt att få in högklassiga verk då de flesta säljare sitter på sina tavlor för att invänta bättre priser. Däremot får auktionshusen in en del verk från de bankrutta som helt enkelt tvingas sälja sin konst (exempelvis gick en del av Lehman Brothers samlade konst på auktion i Philadelphia i veckan).
Ja, detta spel i livet ... men så rullar det på.
Artikeln byggd på följande artiklar:
"The art market: ‘When you have the right property ... you get fireworks’" FT
"A Rally Marked by Bold Strokes" NYT
"Prices Far Surpass Estimates at Sotheby’s Auction" NYT
"Degas Pastel Is Highlight of a Tepid Christie’s Sale" NYT
torsdag 5 november 2009
Impressionist & Modern art evening sale i New York 4 nov
Auktionen, Impressionist & Modern" i New York den 4 november 2009 gav mestadels högre priser än var utropen var lagda på de 66 verk som var uppe på försäljning. Enbart 10 verk misslyckades att säljas. Två verk som drog upp rejält var en Derain och en Giacommeti. Enligt New York Times Carol Vogel var man mycket överaskad över de höga priserna.
Nedan några utdrag ur auktionen:
Kees Van Dongens Jeune Arabe gick en bra bit över utrop för 13,8 milj USD (100,7 milj. SEK)
Fernand Léger, Les Trois Musiciens gick en bra bit över utrop för 5,7 milj USD (41,4 milj. SEK).
Albaerto Giacometti, L'Homme Qui Chavire 19,3 milj USD (141,2 milj. SEK) (utrop 8,000,000—12,000,000 USD)
André Derain's Barques au port de Collioure med utrop 6,000,000—8,000,000 USD landade nästan på det dubbla på 14 milj USD (102,8 milj. SEK)
Camille Pissarro's Le Pont Boieldieu et la Gare D'Orléans, Rouen, Soleil
gick för 7 milj USD (61,2 milj SEK) (2,000,000—3,000,000 USD)
Femme Au Chapeau Blanc av Pierre-Auguste Renoir höll sig inom utrop på
2,8 milj USD (21 milj. SEK).
Kandinskys Krass und Mild gick en bra bit över utrop på 10,6 USD (77,4 milj. SEK)
Däremot höll sig två sena Picasso, Buste D'Homme inom utrop på 10,4 USD (75,8 milj SEK) och en tavla på Picassos då tvååriga son, Claude á deux ans, gick för 6,2 milj. USD (45,5 milj. SEK). En tredje Picasso, Femme au Chapeau vert, gick över utrop för 8,1 milj. USD (59,4 milj SEK)
Intressant för oss nordbor var en Munch, Seated Female Nudes, som dubblade från utropet till 2,7 milj USD (20,2 SEK).
Totalt sålde Sothebys för 181,820,000 USD vilket var en bra bit från satta utrop 163,000,000 USD. Att jämföras med Christie's auktion någon dag innan som drog in 65,6 milj. USD.
Prislista Sotheby's.
Nedan några utdrag ur auktionen:
Kees Van Dongens Jeune Arabe gick en bra bit över utrop för 13,8 milj USD (100,7 milj. SEK)
Fernand Léger, Les Trois Musiciens gick en bra bit över utrop för 5,7 milj USD (41,4 milj. SEK).
Albaerto Giacometti, L'Homme Qui Chavire 19,3 milj USD (141,2 milj. SEK) (utrop 8,000,000—12,000,000 USD)
André Derain's Barques au port de Collioure med utrop 6,000,000—8,000,000 USD landade nästan på det dubbla på 14 milj USD (102,8 milj. SEK)
Camille Pissarro's Le Pont Boieldieu et la Gare D'Orléans, Rouen, Soleil
gick för 7 milj USD (61,2 milj SEK) (2,000,000—3,000,000 USD)
Femme Au Chapeau Blanc av Pierre-Auguste Renoir höll sig inom utrop på
2,8 milj USD (21 milj. SEK).
Kandinskys Krass und Mild gick en bra bit över utrop på 10,6 USD (77,4 milj. SEK)
Däremot höll sig två sena Picasso, Buste D'Homme inom utrop på 10,4 USD (75,8 milj SEK) och en tavla på Picassos då tvååriga son, Claude á deux ans, gick för 6,2 milj. USD (45,5 milj. SEK). En tredje Picasso, Femme au Chapeau vert, gick över utrop för 8,1 milj. USD (59,4 milj SEK)
Intressant för oss nordbor var en Munch, Seated Female Nudes, som dubblade från utropet till 2,7 milj USD (20,2 SEK).
Totalt sålde Sothebys för 181,820,000 USD vilket var en bra bit från satta utrop 163,000,000 USD. Att jämföras med Christie's auktion någon dag innan som drog in 65,6 milj. USD.
Prislista Sotheby's.
måndag 2 november 2009
... åter till Stockholm ...
Tillbaka.
Efter några år, ja det var faktiskt fler än ett, är jag åter tillbaka till Stockholm med fru och barn och alla pinaler, ting, papper, böcker, bestick, blommor, möbler, kartonger och lådor. Ett stånkande och kånkande och till slut installerade i Enskedekrokarna den 1 november 2009 - Tallkrogen.
Pendlandet är över.
Alla dessa, i en del fall, billiga traderabiljetter, svindyra ordinära SJ-plåtar, freehertzbilar, nattbussar och transporter av bilar till och från Göteborg alt. Stockholm är nu över. Och att arrangera stadsvandringar i Stockholm och bo i Göteborg var ingen riktig höjdare.
Vad minns man då av Göteborg? Jo, nu kan det sägas. Något jag aldrig kommer att riktigt förstå är göteborgarens förkärlek att kliva på spårvagnen innan de som ska gå av har gått av. Den lilla egenheten kommer jag aldrig att riktigt förstå ... att försöka i pedagogisk form förklara att det är lite enklare om man släpper ut det som ska av innan föll liksom i död jord, ingen mening ... men rätt kul kunde det se ut.
Däremot minns jag Majorna. Fin död stadsdel med charm. Linnégatan i dis från Järntorget sett en vårförmiddag. "Kommersen", marknaden i Göteborgs vackraste hus vid Masthugget. Sjöfartsmuseet med dess lekrum. Inhoppet som medhjäpare en kväll på Musikens Hus. Lekplatsen Plikta i Slottsskogen. Den urgamla stinkande valen på Biologiska Museet, Arosenius på Göteborgs Konstmuseum, icketystheten på Göteborgs Stadsbibliotek, Norra Krokslättsgatan, Röda Sten i kvällsljus ... framochbaksidantjötet, Andra Långgatan - kul gata, besöket av min vän lopphandlaren och när denne visade sin farsas gamla antikhandel i Haga och besöken i kulturhusen i Majorna, Zenit, hållplatsen vid Kaptensgatan och framför allt våran underbara gård på Ankargatan som man gärna hade velat tagit med sig - inklusive merparten av grannarna.
Missat: Det var tänkt att en gång åtminstone träna på Majornas Boxningsklubb, men det sprack. Inte en fotbollsmatch kom svärfar och jag iväg på ... GAIS:are som han är ska han byta klubb innan han dör till ÖIS - "bättre att en ÖIS:are dör än en GIAS:are ..." Saknat: Det gamla Haga, det gamla Majorna ...
Efter några år, ja det var faktiskt fler än ett, är jag åter tillbaka till Stockholm med fru och barn och alla pinaler, ting, papper, böcker, bestick, blommor, möbler, kartonger och lådor. Ett stånkande och kånkande och till slut installerade i Enskedekrokarna den 1 november 2009 - Tallkrogen.
Pendlandet är över.
Alla dessa, i en del fall, billiga traderabiljetter, svindyra ordinära SJ-plåtar, freehertzbilar, nattbussar och transporter av bilar till och från Göteborg alt. Stockholm är nu över. Och att arrangera stadsvandringar i Stockholm och bo i Göteborg var ingen riktig höjdare.
Vad minns man då av Göteborg? Jo, nu kan det sägas. Något jag aldrig kommer att riktigt förstå är göteborgarens förkärlek att kliva på spårvagnen innan de som ska gå av har gått av. Den lilla egenheten kommer jag aldrig att riktigt förstå ... att försöka i pedagogisk form förklara att det är lite enklare om man släpper ut det som ska av innan föll liksom i död jord, ingen mening ... men rätt kul kunde det se ut.
Däremot minns jag Majorna. Fin död stadsdel med charm. Linnégatan i dis från Järntorget sett en vårförmiddag. "Kommersen", marknaden i Göteborgs vackraste hus vid Masthugget. Sjöfartsmuseet med dess lekrum. Inhoppet som medhjäpare en kväll på Musikens Hus. Lekplatsen Plikta i Slottsskogen. Den urgamla stinkande valen på Biologiska Museet, Arosenius på Göteborgs Konstmuseum, icketystheten på Göteborgs Stadsbibliotek, Norra Krokslättsgatan, Röda Sten i kvällsljus ... framochbaksidantjötet, Andra Långgatan - kul gata, besöket av min vän lopphandlaren och när denne visade sin farsas gamla antikhandel i Haga och besöken i kulturhusen i Majorna, Zenit, hållplatsen vid Kaptensgatan och framför allt våran underbara gård på Ankargatan som man gärna hade velat tagit med sig - inklusive merparten av grannarna.
Missat: Det var tänkt att en gång åtminstone träna på Majornas Boxningsklubb, men det sprack. Inte en fotbollsmatch kom svärfar och jag iväg på ... GAIS:are som han är ska han byta klubb innan han dör till ÖIS - "bättre att en ÖIS:are dör än en GIAS:are ..." Saknat: Det gamla Haga, det gamla Majorna ...
söndag 27 september 2009
puffande ...
Det är verkligen märkligt. Jag skulle nu åka från Slussen till T-Centralen. Stannade till på pocketshop och det var väl en tidsram på 15 minuter. På dessa 15 minuter puffade fyra stycken på mig, eller rättare bökade. Ursäkta kläcker jag ur mig och får ett tomt helstängt ansikte mot mig. Tyst. Inte ett ljud. Ansiktet tillsammans med kroppen går vidare.
Kan de inget språk?
Jag står i Pocketshop och tittar efter böcker. Något stöter på mig på ryggen. Jag står ivägen. Intet ljud. Bara ett puffande, undan. Är vi kor? Är vi i en ladugård? Har man sprängt en specialsyrebomb som gör folk stumma? En äldre dam drar iväg utan ett ljud - man kan tänka sig ett ursäkta mig och ett leende ... men nej.
Tystnaden rår.
Jag skull en gång gå över bron till Skeppsholmen och möttes av två personer. Vi var de enda på bron. När vi närmar oss viker inte den ena undan utan snubben försöker sikta in sig mot mig istället ... välklädd, stureplansnisse ... världsvan? Inte.
Jag och min familj gick med vagn Oxford Street i London. Vi gick ganska långt. Det var rusningstid. Proppat med folk. Under promenaden nuddade ingen vid oss. Alla passerade varann, släppte förbi, hade splitt vision, sa sorry om de var 10 cm ifrån ...
Men inte här. Här går man som om man promenixade på ett gärde. Ser man en annan bonde siktar man in sig på denne och lyckas stöta till honom.
En annan gång såg jag en engelsman kryssa uppför Nybrogatan ropande "sorry sorry". Han var ensam om det - resten körde sitt buffelrace. Inte undra på att man längtar till civilisation.
Här får man ursäkta sig för att man blir påsprungen. Märkligt land.
Kan de inget språk?
Jag står i Pocketshop och tittar efter böcker. Något stöter på mig på ryggen. Jag står ivägen. Intet ljud. Bara ett puffande, undan. Är vi kor? Är vi i en ladugård? Har man sprängt en specialsyrebomb som gör folk stumma? En äldre dam drar iväg utan ett ljud - man kan tänka sig ett ursäkta mig och ett leende ... men nej.
Tystnaden rår.
Jag skull en gång gå över bron till Skeppsholmen och möttes av två personer. Vi var de enda på bron. När vi närmar oss viker inte den ena undan utan snubben försöker sikta in sig mot mig istället ... välklädd, stureplansnisse ... världsvan? Inte.
Jag och min familj gick med vagn Oxford Street i London. Vi gick ganska långt. Det var rusningstid. Proppat med folk. Under promenaden nuddade ingen vid oss. Alla passerade varann, släppte förbi, hade splitt vision, sa sorry om de var 10 cm ifrån ...
Men inte här. Här går man som om man promenixade på ett gärde. Ser man en annan bonde siktar man in sig på denne och lyckas stöta till honom.
En annan gång såg jag en engelsman kryssa uppför Nybrogatan ropande "sorry sorry". Han var ensam om det - resten körde sitt buffelrace. Inte undra på att man längtar till civilisation.
Här får man ursäkta sig för att man blir påsprungen. Märkligt land.
tisdag 22 september 2009
Ett torn vid Centralen
Numer krävs det pedagogiska lösningar så inte befolkningen går vilse. Vi är ju ett land av forna bönder och hamnar vi i städer behöver vi vägledning.
Inom några år hittar vi alla till T-Centralen genom att se upp i luften ... men hur går det om det blir fler glas(s)pinnar det undrar man?
"Huset kommer att markera var Sveriges största station ligger och vara ett välkomnande landmärke för alla de som kommer till Stockholm med tåg", säger Stockholms egen betongmormor tillika stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal.
Läs mer här. Titta på bilderna och förundra var de får alla sina idéer ifrån ... arkitekterna ...
Inom några år hittar vi alla till T-Centralen genom att se upp i luften ... men hur går det om det blir fler glas(s)pinnar det undrar man?
"Huset kommer att markera var Sveriges största station ligger och vara ett välkomnande landmärke för alla de som kommer till Stockholm med tåg", säger Stockholms egen betongmormor tillika stadsbyggnadsborgarrådet Kristina Alvendal.
Läs mer här. Titta på bilderna och förundra var de får alla sina idéer ifrån ... arkitekterna ...
söndag 20 september 2009
Bostadsrättsombildningar
År 1999 arbetade jag på ett hem för dementa på Kungsholmen. Andra dagen kom en av sjuksyrrona och hon var förtvivlad. Det hus hon bodde i skulle ombildas och nu satt det ett gäng på gården som var för ombildningen och det skulle snart vara omröstning. Det var sommar och sjuksyrran ville bo kvar i den hyresrätt som hon alltid hade bott i. Från de "tuffa killarna" - jag anar nästan hur de såg ut dessa "tuffa killar" - flög glåporden om "kommunist" och "socialistjävel" mot henne och de andra som inte ville ombilda. Allt detta enbart för att hon inte ville rösta för bostadsrättsombildning i det "fria valets Sverige".
Hur det sedan gick vet jag inte men jag anar att det inte kan ha varit muntert att bo i den bostadsrättsföreningen därefter.
Åren har gått jag har hört den ena historien efter den andra om alla ombildningar och det är verkligen ingen vacker historia i det land som gång på gång utger sig för att vara demokratins paradis. Återigen vill jag be er käre läsare och titta på följande blogg från Rädda Linjalen.
Det är så här det ser ut i dag. Ombildningsverksamheten befinner sig i ett eget laglöst samhället. För den som tror att "så kan det väl inte gå till här hos oss" - så välkommen till 2000-talet ...
Hur det sedan gick vet jag inte men jag anar att det inte kan ha varit muntert att bo i den bostadsrättsföreningen därefter.
Åren har gått jag har hört den ena historien efter den andra om alla ombildningar och det är verkligen ingen vacker historia i det land som gång på gång utger sig för att vara demokratins paradis. Återigen vill jag be er käre läsare och titta på följande blogg från Rädda Linjalen.
Det är så här det ser ut i dag. Ombildningsverksamheten befinner sig i ett eget laglöst samhället. För den som tror att "så kan det väl inte gå till här hos oss" - så välkommen till 2000-talet ...
måndag 7 september 2009
På Centralen och sugen på frukost
Som den tågresenär jag numer är så tillbringar jag viss del av min tid på Centralstation i Stockholm. Ofta tar jag tidiga tåget som går 06 till Göteborg och det finns inte direkt många mathak öppna vid den tiden. Enbart själva Järnvägscafét.
Nu hade jag tänkt mig att ta något att äta men tappa liksom sugen ganska direkt. Här låg samma lika mackor som man kan finna i majoriteten av alla caféer i stan. Dessa tråkiga chiabator och allt vad det heter med lite sallad och någon ostbit tillsammans med ett gäng kvistar med kostnad över 40 spänn (ta gärna en juice för 39 spänn). Tillsammans med en kaffe går kalaset på mer än en dagens rätt av dyrare art. Kan det vara vettigt? Ok, om jag kunnat välja (vi talar ju om att man kan välja och vraka idag). Ja ok, om jag kunna välja ... låt oss säga rågkaka med stekt ägg eller varför inte med stekt falukorv på - en gammal klassiker som man blir mätt av.
Nej, en trist fralla med lite kvistar i är vad som finns detta vårt "stora utbud".
Nu ska man till och bygga om Centralstation för några miljarder så varför inte lägga en slant på att skapa variation i utbudet. Hitta en caféägare som kan ta betalt, det kan den här, och även ge oss resenärer ett gott utbud. Sluta ge oss yta - ge oss innehåll! Jag vill välja, rågkaka med stekt ägg eller fralla med kvistar eller någon annan variant av macka - inte sovjetiskt en sort för att det är just den som gäller just nu!
Nu hade jag tänkt mig att ta något att äta men tappa liksom sugen ganska direkt. Här låg samma lika mackor som man kan finna i majoriteten av alla caféer i stan. Dessa tråkiga chiabator och allt vad det heter med lite sallad och någon ostbit tillsammans med ett gäng kvistar med kostnad över 40 spänn (ta gärna en juice för 39 spänn). Tillsammans med en kaffe går kalaset på mer än en dagens rätt av dyrare art. Kan det vara vettigt? Ok, om jag kunnat välja (vi talar ju om att man kan välja och vraka idag). Ja ok, om jag kunna välja ... låt oss säga rågkaka med stekt ägg eller varför inte med stekt falukorv på - en gammal klassiker som man blir mätt av.
Nej, en trist fralla med lite kvistar i är vad som finns detta vårt "stora utbud".
Nu ska man till och bygga om Centralstation för några miljarder så varför inte lägga en slant på att skapa variation i utbudet. Hitta en caféägare som kan ta betalt, det kan den här, och även ge oss resenärer ett gott utbud. Sluta ge oss yta - ge oss innehåll! Jag vill välja, rågkaka med stekt ägg eller fralla med kvistar eller någon annan variant av macka - inte sovjetiskt en sort för att det är just den som gäller just nu!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)