Jag har dagligen följt byggnationerna mitt i stan. Det senaste projektet Stockholm Waterfront har under vintern och våren vuxit upp bredvid Centralstation och tagit sin plats. Vad lär vi oss av detta projekt och om Stockholms framtida stadshorisont? (Skyline som det nu ska heta om man ska hänga med, svenska läsare kan se ordlista längre ner)
Redan nu kan man känna att platsen tappat all begrepp om proportion. I förhållande till den stålkonstruktion som ligger framför själva glashuset och som ska bli något blinkande i ljus som kommer att ta över hela stadsbilden kommer platsen att se ganska bucklig ut. Vad man än tycker om projektet är nu Stadshuset för all historisk framtid helt reducerat och huset kommer ständigt i framtiden att ställas mot den nya bebyggelsen. Det kommer att bli stört omöjligt att fånga huset i bild (i synfältet) utan att se Waterfronthuset. Hur Stadshuset kommer att förhålla sig till den fortsatta utbyggnaden kan man lätt gissa sig till och givetvis hela stadens stadsvy. Framför allt kommer Riddarholmen och Gamla stan att s.a.s. begränsas, kännas mindre. En, vis av erfarenhet (12 års stadsvandring), mycket uppskattad och originell stadsvy bryts upp för en ganska ordinär och utslätad stadsvy.

Är det framtidens melodi?
Nu är även trenden att bygga på hus. Man ser det som utveckling och det som är sorgligt är väl att påbyggnaden av befintliga hus sker nu när den moderna svenska arkitekturen står så fruktansvärt lågt. Någon timme proportionslära skulle man väl kunna ha på arkitektutbildningarna. Hus läggs totalt fel och med fel storlek. När man inte kan göra en sak bra, eller komma med en kvick kommentar, då skriker man. Kan man inte bygga vackert eller med rätt proportion i förhållande till stadsbilden då tar man fram buffeltendeserna. Således, har man inte kunskapen - då skriker man - man uppför då något som alla kan se och som ställer sig i vägen för något vackert. Bara det är stort, syns, är besynnerligt och datoranimerat då går det hem.
Så ser Stockholms stadsbyggnadsideal ut idag. Sist skulle jag vilja komma med en sak: var är grönskan? Det sägs att Stockholm är en grön stad ... nada.
Läs gärna mer om projekten i SvD:s serie om Stockholms framtid. Även här. Eller DN. Även mer här, SvD.
Se fler bilder på nya hus i Stockholm här.
Ordlista:
Skyline = randen där himmel och hav/land möts, synrand (även bildligt "perspektiv; fattningsförmåga")
Waterfront = (betyder för oss svenska läsare: strand; sjösida av stad; hamnområde)
1 kommentar:
Tack Peter för att välskrivet och tänkvärt inlägg i en debatt som för det mesta präglas av tanklöst/ogrundat pladder. Jag skulle ändå vilja påpeka två saker i din analys av Sthlm Waterfronts (WF) inverkan på Stockholm siluett.
För det första: Vilka kvaliteter hade egentligen spårområdet och centralstationen innan bygget av WF påbörjades förutom att vara ett icke störande element när man står betraktar stadshuet från andra sidan vattnet? I min mening i stort sett inget alls, därav är det positivt i sig att man uttnyttjar denna kanske landets mest "centrala" plats bättre än tidigare.
För det andra: WF är den första delen i en större utbyggnad där vi fortfarande inte kan se det slutgiltiga resultatet (som kan bli ännu "värre" eller bättre än det vi ser idag) när fler hus runt omkring tillkommer. Troligen borde det ändå resultera i att övergången mellan WF och dess omgivning blir mjukare. Jag håller med dig om att höghus knappast är det som skulle göra Stockholms stiluett mer unik i förhållande till andra städer, snarare frånvaron av dessa. Ändå är den höjdskala som WF representerar inte egentliga höghus och rätt inplacerat finns det ingen anledning till varför inte byggnader i denna skala utgöra ett positivt inslag till Stockholms i många avseenden unika stadsbild.
Skicka en kommentar