"Jaha, var har du dina lokaler?" "Jo, me håller to på Gate of Götgatan" [?]Hornsgatan 1, 19 juli, 2011, i nådens år ...
Foto: P.F.
onsdag 20 juli 2011
Stockholmsprofilen - Göran Josephzohn
En av de stora stockholmsprofilerna är modellbyggaren Göran Josephsohn. Patinans mästare. Med öga för det gamla, slitna, märkta, använda och levande här i livet och framför allt det som karaktäriserat Stockholm. Se det här härliga reportaget om Göran från ABC och hur man skapar korrigerad rostig plåt av en bortkastad ölburk.
Jag är verkligen glad att det finns människor som Göran. Tyvärr är det för få av den arten numer. Fortsätt kämpa därborta på Östermalm Göran!
Se även bloggen "goosevisionen".
OBS, reportaget är inte färskt så det är ingen utställning på lördag som sägs i slutet på reportaget.
tisdag 19 juli 2011
En dag i sol och sorg och glädje 19 juli
Efter att cyklat runt och sett rester av Lindgården på Djurgården och plåtat nya som gamla hus kan man alltid glädja sig med en kopp kaffe på Sturekatten. Denna oas på Riddargatan med hemtrevnad. Smaka på det ni med era kala väggar och svarta och vita kuber till stolar och bord. Hemtrevnad!
Man slår sig ner, sjunker ner i nån gammal sliten fåtölj, läser lite, knaprar på en bulle, glor lite och bläddrar i tidningen, tiden försvinner och man trycker i sig ex antal koppar java och känner att livet är rätt gott ändå att leva och man funderar lite ... över tillvaron ... ser ut genom fönstret ... tar en kopp till ... funderar om man kanske ska gå på en bio eller sitta kvar och så, kanske, går man på bio ... La Prima Cosa Bella ... en hyfsad, inte super, men bra film ...
Så man tar sin cykel och tar sig till Zita och innan filmen har man en liten stund till övers som man med glädje slösar på Rönnells Antikvariat på andra sidan gatan. I lugn och ro synar man hyllorna utan att söka något och med hopp om att något bara dyker upp ur det där tomma intet, som är varje sekund innan den sekunden vi är i just nu, sekunden och ögonblicket som verkligen gör livet värt att leva, den där sekunden, stunden, momentet, förändringen i tillvaron, som vi inte vet något om och som kan överaska oss med en bok, en titel, en ny författare (eller ett ögonkast, en blick) som plötsligt står där i hyllan och fångar vår nyfikenhet och som sedan vänder vårt liv åt något annat håll i en annan riktning med någon ny insikt och en annan framtid ...
... och efter filmen cyklar man genom ett sommarstockholm söderut mot sitt lilla hyresrättsparadis mitt bland miljonsockerlådorna i Tallkrogen och öppnar en påse OLW chips ... grön påse ... och kokar lite kaffe ... och dagen är slut.
God Natt.
Vi har lagen på vår sida säger Arcona och river vidare
Rivningen av den anrika Lindgården från 1930 fortsätter och företaget Arcona som vill (ska) bygga hotell på platsen anser att de har juridiken på sin sida och river på.
Kapitalet rår och Djurgården står inför sin största förändring någonsin. Det hela är bara början på en gigantisk förändring. Man har nu fått fäste på ön och jag lovar att det här kommer att följas av fler märkliga byggen på ön. Nu finns inte längre några stopp att uppföra nya hus eller förvanska de högt värderade kulturhusen. Jag befarar en byggboom på Djurgården och en mängd ombyggnader och tillbyggnader. Lindgården blir ju ett prejudikat. Prejudikatet är följande. Gör vad du vill och kör på. Inget händer, inga straff utfärdas, ingen viten behöver betalas.
Det hela speglar fullständigt den tid vi lever i och i den sörja simmar våra politiker och ger tillstånd till just de som tänjer på lagarna. Det är en fin värld vi håller på att skapa och döden lägger sig över Djurgården med sin unika historiska karaktär som glatt så många.
Den enda bild på den nya byggnad som ska byggas.
Det sägs att vi har hårda restriktioner på vad man får och inte får göra med kulturminnesmärkta hus och kvarter. Tyvärr gäller de restriktionerna inte på Djurgården där man kan göra som man vill. Här är en utbyggnad i rostfritt på huset vid Allmänna Gränd som ägs av mannen som fullständigt körde ner Lindgården som ligger bredvid så att man nu river den. Han själv sålde Lindgården, som han fick gratis av Stockholm Stad, till ett mycket högt pris till Arcona AB som nu river det hela för att bygga sitt hotell (som vi egentligen inte vet ett skvatt om hur det kommer att se ut i färdig form). Den forne ägaren av Lindgården har även förvanskat fler av byggnaderna som ligger utefter Allmänna Gränd. Dock, det ska medges (vilket gör det hela än mer ledsamt) med hjälp av staden som gett honom bygglov till att just förvanska byggnaderna i ett område i Sverige som har den högsta skyddsklassen.
Man kan fylla en hel roman med alla dåraktigheter som försigår och försigått här ute.
Jag har aldrig varit så less och uppgiven som i det här fallet.
Här kan läsas lite vad en del medborgare tycker och tänker i frågan: "Är det rätt att riva Lindgården? Östermalmsnytt"
måndag 18 juli 2011
Djurgårdens hembygdsförenings utlåtande om Lindgården 10 mars 2011
Jag lägger här ut Djurgårdens Hembygdsförenings utlåtande om Lindgården som säger en hel del i ämnet.
"Yttrande över ny, utställd detaljplan för kv Konsthallen 2 m fl i stadsdelen Djurgården i Stockholm, Dp 2006-19499-54
Sedan länsstyrelsen i Stockholms län undanröjt stadsbyggnadsnämndens antagande av tidigare överklagad detaljplan för rubr område, har ett nytt förslag till detaljplan upprättats.
Föreningen avstyrker förslaget på följande grunder.
Den befintliga byggnaden och dess kulturhistoriska värde
Djurgårdens hembygdsförening vill inledningsvis erinra om detta planärendes speciella karaktär. En ledande politiker i Stockholms stadshus yttrade nyligen att enligt hans mening hanteringen av ärendet kring Lindgården var den största kommunala skandalen någonsin. I tjugo års tid har stadens politiker gång på gång fattat beslut som man räknade med skulle leda till att den mycket älskade restaurangbyggnaden kunde bevaras och upprustas. Av stadens revisorer redan 2004 påtalade grovt allvarliga missförhållanden i särskilt fastighetskontorets handläggning av ärendet har trots detta inte lett till någon åtgärd. Med återkommande stöd av kontoret har den som haft rådighet över fastigheten enbart utnyttjat tomten i spekulationssyfte utan att kontoret har bevakat stadens intressen. Politikerna i nämnderna har fått otillräcklig eller vilseledande information inför besluten – först i samband med revisionsrapporten 2004 framkom det att tomträttsinnehavaren var bunden vid en kulturhistorisk upprustning med ett kraftigt vite om denna inte genomfördes inom avtalad tid. Stadsbyggnadskontoret ville inför förra planomgången göra gällande att avtalet inte var giltigt, men vid oberoende juridisk prövning visade sig detta inte stämma.
Nuvarande tomrättsinnehavare Arcona/Rotaria Invest skall enligt tomrättsavtal påtecknat 25 maj 2009 företa en upprustning av byggnaderna i överensstämmelse med gällande lag och av myndigheter utformade normer och anvisningar så att de i sin helhet kan användas för avsedda verksamheter året runt. Bolaget förbinder sig att vid ett vite om 3 miljoner i 1995 års penningvärde ha utfört nämnda utrustning senast tre år efter det att erforderliga tillstånd har erhållits. Motsvarande ansvar skall åvila varje ny köpare. Parterna är medvetna om att de befintliga byggnaderna är kulturhistoriskt värdefulla och att detta medför att om- och tillbyggnader samt skötsel och underhåll måste utföras med beaktande härav. Avtalet förfaller dock om rivningtillstånd lämnas i samband med uppförande av ny byggnad.
I det nu aktuella tjänsteutlåtandet hävdas med stöd av en av tomträttsinnehavaren beställd miljöinventering att man vid en eventuell ombyggnad måste riva hela bjälklagsstommen. Den anlitade miljöinventeringsfirman saknar dock byggnadsteknisk kompetens att uttala sig i frågan. Eftersom större delen av byggnadens konstruktiva bärverk utgörs av en stålbalkskonstruktion som inte påverkas av de mikroorganismer miljöinventeringen redovisar är påståendet helt oriktigt.
Djurgårdens hembygdsförening har bett fristående välrenommerade experter granska miljöinventeringen. Enligt deras bedömning blir flertalet av de angrepp av mikroorganismer som påvisats automatiskt åtgärdade vid en restaurering genom att bl.a. alla ytskikt och installationer skall åtgärdas. Djurgårdens hembygdsförening är beredd att bekosta en fullständigare oberoende utredning, men denna kan inte göras förrän i april. Ett bevarande av Lindgårdens gamla byggnader är fortfarande en rent politisk och ekonomisk fråga.
Även om stadsbyggnadsnämnden skulle finna upprustningskostnaderna för Lindgården för höga borde nämnden begära att Arcona/Rotaria Invest följer de anvisningar för ett eventuellt nybygge som en enig stadsbyggnadsnämnd tidigare uppställde:
”Nämnden vill särskilt att förgården bevaras, att fasadens säregna uttryck bevaras alternativt byggs upp på nytt och att byggnaden i övrigt anpassas till omgivningarna” (2005-01-20)
”Den känsliga och värdefulla miljön som fastigheten är belägen i ställer dock särskilda krav, inte minst vad gäller utformningen av den planerade byggnaden. Det är av största vikt att denna på ett smakfullt sätt samspelar med övrig bebyggelse i området så att inte intrycket av omgivande byggnader, exempelvis Liljevalchs konsthall, försämras.” (2007-09-06)
Den nya tomträttshavaren Arcona var fullt medveten om dessa villkor när man köpte Rotaria Invest, och undertecknade också så sent som 25 maj 2009 ett tomträttsavtal där det står:
”[tomträttsinnehavaren] är medveten om att de befintliga byggnaderna är kulturhistoriskt värdefulla och att detta medför att om- och tillbyggnader samt skötsel och underhåll måste utföras med beaktande härav.”
Synpunkter på nu utställt förslag
Transporter och parkering
Fortfarande är tillfarts- och inlastningsfrågorna inte lösta. Att sköta transporterna över gården till den byggnadsminnesförklarade fastigheten Konsthallen 14 kräver tillstånd av länsstyrelsen. Infarten till ett underjordiskt garage från den smala körbanan på Djurgårdsvägen över den sommartid av gående mycket starkt trafikerade trottoaren är fortfarande mycket olämplig. Angöring till hotellet från Allmänna gränd är under sommaren närmast omöjlig, eftersom västra körbanan åtminstone kvällstid är fylld med taxibilar och nästan hela trottoaren fylld med uteserveringar. Femton bilplatser för gäster och personal i ett hotell med 50 rum förefaller synnerligen optimistiskt. Vid en utbyggnad av Gröna Lund på kv Skeppsholmsviken försvinner en stor mängd parkeringsplatser; detsamma gäller vid en ev. utökning av Liljevalchs konsthall på Konsthallen 4. Djurgårdens hembygdsförening vill återigen framhålla vikten av en övergripande trafikplan för hela området mellan Galärvarvet och Gröna Lund innan några detaljplaner fastställs.
För Djurgårdens hembygdsförening
Agneta Lundström
Ordförande
/Göran Söderström"
söndag 17 juli 2011
Hammarby Fabriksområde - en rest av det som varit ...
Idag gjorde jag en mer grundlig fotografisk undersökning av den sista resten av Stockholms kajer och fabriksområde. Poängen är att man får ta sina egna initiativ och klättra in på områden för att få de rätta bilderna. Vad jag vet så har verksamheten ett speciellt ord. Men fan vet vad det heter och spelar namnet någon roll?
Hur som helst blev det några bilder och jag träffade Nina. Hon stod längst där inne och plockade sladdar, koppar. "Det blir väl inget knas nu" sa hon när jag dök upp. "Ingen fara, inget knas, det blir aldrig knas med mig, det blir sak samma för mig, vi är lika olagliga på de här markerna". "Om du ser en gubbe med långt skägg, grå, och stryker omkring så kan du väl hälsa att Nina är här", "visst" sa jag och gick vidare. Senare nere vid den lilla snutt av bevarad riktig kaj där de sista resterna av Stockholms hamn ligger för att fraktas någon annastans, utskeppas, på samma sätt som tyskarna lämnade Stalingrad, såg jag en dylik man och sa att "jag skulle hälsa från Nina"., "tack" sa han "och du är Peter", "ja" sa jag, och sånt är magiskt tycker jag och kan leva på det länge ... det behöver inte vara mer, livet ... Jag gillar sånna människor - levande.
Så jag klättra in helt enkelt.
Så känner man ofta idag i Stockholm ... som ömsar skinn för andra klonade individer.
Visst, kåkarna är ju slut men måste allt bli likadant. Tänk om man sparat de här som en fri zon ... klart det inte går ... men tänk, tänk stora hallar för konstnärer, hantverkare, eller små idrottsbanor ... eller varför inte fortsatt verksamhet av oljigt båtliv ...
Vilka hallar att göra något roligt i. Å ena sidan att spara något å andra sidan att bryta upp likriktigheten. Men det är inte de fantsimässiga människorna som bestämmer ...
Ingen konstnärlig kvalité, men det skiter jag i, de har målat, glatt, gjort det hela roligare ... var finns det idag ...
En gång i tiden,rast grabbar, rast ... Någonstans i krokarna utspelar sig ett par scener i Östergrens roman "Gentlemen" ...
Inlåsta, på väg att forslas bort ...
"Ni vill inte ha oss ..."
Om ni vill se det sista av det gamla Stockholms kajer, besök. Kom hit. Ni blir specifika. För det vill ni ju alla vara så kom dit snart så ...
Snart så är allt likadant och ordnat. Snart finns ingen plats för olikheten. Man hade väl hoppats på en pluralistisk stad där de här två världarna kunde samsas, dela, vara uppblandade ... klar att det inte gick ... tråkmånsarna vann ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)