måndag 1 mars 2010

Många bäckar små ...

Det tycks ha blivit vanligare att de som äger fastigheterna i Stockholm också är med om att styra utvecklingen i sina fastigheter. Vad för verksamheter som ska finnas i husen. Tidigare hyrde man ut och någon skapade en plats, en butik, en teater. Nu vill man, kan man kalla det, toppstyra verksamheten. Jag ska ta upp några exempel.

Ganska obemärkt fortgår en förändringsprocess av Stockholm. Oftast i mindre skala. Det sker för enskilda mindre verksamheter och näringsidkare. Säkert i all välmening, men med stor betydelse för stadens struktur och dess innehåll.

Stor del i förändringsprocessen har de som förvaltar byggnaderna i vår huvudstad - ägaren av fastigheter tar alltså idag mer initiativ i vad som ska finnas i deras hus. Man vill vara med om att styra utvecklingen av staden. Det är således mer vanligt idag än vad det har varit förut om vad som "passar in" (områden som är värst drabbade är kring Drottninggatan och Stureplan). Samma idé som driver en galleria är på väg att få fast grepp i de övriga delarna av stan. I galleriorna är det ägaren som styr vilka som etablerar sig i deras galleria (man vill inte ha antikvariat, antikhandlare, smånasaare - man vill ha H&M, C. Ohlson m.f.). Nu har vi flera kvarter i det s.k. "city" där fler olika fastighetsägare går ihop för att "förädla" sitt område. Det är mycket förädla numer.

Ute på Djurgården har Parkteatern haft sitt förråd i 35 år. Det har nu sagts upp och en sådan uppsägning kan kanske verka harmlös. Jag ser det inte riktigt så. Jag ser det som en del i en rådande trend där en fastighetsägare anser vad som bättre passar in i en byggnad, en plats. För den som tagit en promenad, flanerat, sommartid och sett skylten där Parkteatern har sitt förråd och sett dörrarna öppna och där ställts sig och fantiserat om kulissbyggen, förberedelser och kommande uppsättningar, känt "verksamheten" och "kreativitetens anda" och inte haft behov av att gå in känns en flytt av dess verksamhet ledsam och tråkig. (Parkteatern tvingas lämna sina lokaler - kolla artikeln och utalandet om att det är ett för attraktivt läge för parkteatern) Jag tycker det är viktigt att det finns verrksamheter som låter, luktar i staden, verksamheter som är mer än bara ledighetsaktiviteter. Liv i en stad bör vara mer än att sitta med en kaffe vid ett museum eller konsthall eller vid sitt vitklädda kontor och därefter shoppa kläder.

Just trenden att styra uppifrån tycks bli mer och mer vanliga. Att fastighetsägare går in och styr. Och att man gärna ställer yttringar mot yttringar - kultur mot kultur. En hyresgäst har visat förtroende och varit på en plats en lång tid och får inte förtroende att fortsätta trots lång och trogen tjänst, är inte heller så sympatiskt (det är den nya, den som kommer, som får alla fördelar medan den som visat långsiktighet är rökt). Man sparkar ut en hyresgäst som befunnit sig på platsen i 35 år och betalt sin hyra för en annan.

På Norrmalm har nu flera cityfastighetsbolag gått samman för att styra upp problem och "skapa" bättre miljöer - här talar vi om både kommunala och privata och statliga aktörer. Tanken låter fin. Men vad betyder det? Jo, förändring på fastighetsbolagens premisser. SFV, Statens Fastighetsverk, tillhör numer en väldigt aktiv fastighetsförvaltare. Man är från stat och kommun mer vinstdrivande och sätter numer hyrorna efter marknadsmässiga mått (ett exempel: Osäker framtid för Dansmuseet, DN 6/12 eller Operans hyra chockhöjs och även Dramatens 2/10 DN). Både privata värdar som statliga och kommunala värdar m.fl. är ute efter så stor inkomst som möjligt vilket i sig ökar på prisstegring och hyreshöjningar och ökar problemet med en mindre pluralistisk stad. Jag kan till viss del accepterar att de privata aktörerna gör som de vill, men inte att de kommunala, statliga m.m. måste ha absolut högsta avkastningen, där håller jag inte med).

På Söder riskerade Hornstull Bibliotek (nu avblåst) att få mindre yta då tanken var att minska bibliotekets yta från 536 kvm till 210 kvm. Man tyckte det var bättre att ha ett café på platsen istället för böcker. I City den 14/12 kunde man läsa att Elisabeth Aldstedt, områdeschef för biblioteken söder om innerstaden, var positiv till att minska biblioteket i bekostnad för ökad kaffedrickning med följande kommentar: "Fastighetsförvaltaren har gjort en undersökning om vad människor i området efterfrågar. De svarade: kultur och kaféer." Fastighetsförvaltaren undersökning gör att stadens biblioteksansvariga genast börjar fundera i banor på att starta cafeverksamhet. I dessa tider gäller det att kasta kappan efter vindriktningen direkt. Bort med böcker och information och in med kaffe efter fastighetsägarens rekomendationer.

Järnhusen är ett statligt fristående bolag som förvaltar de forna Statens Järnvägars byggnader men som idag 2009, inte har det minsta med SJ att göra. Jernhusen ska tjäna så mycket som möjligt till sin ägare, staten. Bolaget drivs och handlar fastigheter som vilket privat bolag som helst samt är inblandade i byggandet av den nya Nationalarenan i Solna (skattepengar som man kan säga har trollats till en privat sfär). Kärnverksamhet: Jernhusen också)I kraft av sitt värdefulla markinnehav har det i praktiken blivit ett mäktigt fastighetsbolag. Jernhusens byggnader, stationerna, har ett fåtal kedjor som hyresgäster. Likheten med en galleria är slående. Ägaren bestämmer vad och vilka affärer som ska finnas i gallerian eller stationen (i Göteborg "förädlar" man stationen med nya kontor). Man bestämmer vilken estetik som ska råda. Hur skyltning ser ut etc. Man ser också till att pressa upp hyror för andra fristående statliga bolag, SJ, Green Cargo (Skarp kritik mot Jernhusen) vilket renderar ökad lön till VD:n (Jernhusen-vd fick lönelyft på 21 proc) och man kan gå in och bygga fotbollsarenor. (fler artiklar i ämnet här: "Byggpolitik: Privata häkten och statliga hotell" "Skenande vd-lön i fler bolag", "SJ:s varumärke tar mycket stryk"

På Skeppsholmen försvinner sakta men säkert verksamheter som påminner människan om liv och doft. Holmen är alltmer en död och steril ö. Livet som fanns där för inte så länge sen, 10 år, är som bortblåst. Hotell hamnar där. Kontor likaså och SFV står för förändringarna.

Ett annat projekt kan man läsa om här: Projektet Nya Klara.
"Fastighetsägarna har enats om ett kommersiellt idékoncept" - och här funderar man då på hur det förhandlats fram. Småskalig verksamhet? Eller påbud uppifrån? Med högsta avkastning som mål.

Ett privat exempel är den gamla klassiska biografen Röda Kvarn på Biblioteksgatan. Där sa en representant om bion, när den ännu fanns kvar, "att den inte passade in i konceptet för Biblioteksgatan" Den hade legat där sedan 1917 med en oerhörd tradition och lyfte gatan. Den stängdes och det blev Outlett som uppenbarligen passade in bättre i gatans "koncept". Och gatan blev tråkigare.

Det är mer vanligt idag att det är någon annan som anser hur det ska se ut i staden. Inte direkt den som hyr lokalen ifråga. Eller finns i kvarteret. Att få ut exakt så mycket som möjligt för varje kvadratmeter är det enda viktiga för både privata bolag som offentliga. Där ligger en stor fara. Det finns bara en väg som är tillåten s.a.s. och resultatet av detta är vad vi börjar se. En tråkigare likformig stad.

Jag ska ta ett sista exempel. Vasateatern ligger risigt till i den byggnad man befunnit sig i sedan slutet av 1800-talet. (Vasateatern stänger) Casino Cosmopol vill utöka och spanar efter Faschings lokaler. De är så galanta så de, eller rättare Statens Fastighetsverk, erbjuder en modernare lokal på annat håll - att Jazz förknippas med adressen och lokalen som de nu ligger i har man inget begrepp om.

Min åsikt är att en politik ska bedrivas så att många yttringar av olika slag ska ha en möjlighet, ha en plats och finnas spridda och uppblandade i en stad. Nu går kommun, stat och näringsliv i exakt samma spår med exakt samma mål. Högsta ekonomiska avkastning på alla verksamheter vilket givetvis trycker ut alla de verksamheter som inte har samma plånbok ut ur innerstaden till pereferin eller de som inte har en verksamhet som "passar" in i rådande ordning oim vad en stad "är". Kultur, hantverk, antikvariat, mindre verkstäder, små egna butiker, enklare caféer, musikställen av enklare art. Detta ska givetvis beblandas med de stora drakarna, jättearenorna, stora institutioner, köphus, gallerior. Men låt inte subvesionera jättarna och dra undan stödet från de små - gör tvärtom.

Låt staden leva!

Efter att jag publicerat följande i går visar ABC inslag om först Boultbee som köpte ett gäng köpcentrum av Stockholm Stad för några år sedan. De pressar sina hyresgäster stenhårt på hyrespengar. Därefter var det ett inslag om Vasakronan, ett tidigare statligt bolag som såldes förra året. I bolaget fanns förvaltningsbyggnader, fängelser och även studentbostäder. Vasakronan tänker nu i Uppsala göra bostadsrätter av dessa studentbostäder - i en stad där det idag är omöjligt i princip för en student att hyra ett studentrum. Mats Odell såg inte så lite seg ut där han satt bland studenter och såg resultatet av sin marknadsliberala sysselsättning. Månne den inte fungera som en enda vägens politik. Kanske man måste ha vissa "samhällsnyttiga" verksamheter ... men Vasakronan är släpppt och äganderätten råder ...

Här om Boultbee i ABC. "Boultbee – en borgerlig bedrövelse - Dagens Handel", "Britter köper Centrumkompaniet - DN 2007", "Politiska möten stoppas i gallerior - DN 2007" ... ett axplock.

Här om Vasakronan och Mats Odell på ABC. Läs lite mer om Vasakronan här: "Bonusregn över Vasakronans chefer", "AP Fastigheter köper Vasakronan" ... ett axplock.

6 kommentarer:

Freddy sa...

Faktiskt en gåta hur de tänkte gällande Outfitters. Hela gatan är ju full med snobbiga lyxaffärer, och Röda Kvarn passade väl in som en av de elegantaste biograferna. Outfitter ger ju hela gatan en känsla av billigt outlet och tingeltangel

stadsflanören sa...

Helt riktigt. Det var väl snarare så att den gav gatan mer liv och drog dit folk, biografen alltså. Men ta en sväng i krokarna - det byts ägare varannan dag i butikerna. Här ser vi slitoslängsamhället i sin högsta form, ny ny ny nytt ... och nytt.

Det går inte många dar så har det poppat upp nått nytt. Frågan är hur länge vissa restauranger och caféer pallar med hyrorna. Tex Dubliners på Smålandsgatan slog igen för ett halvår sen - där hade man ju en rätt blandad publik.

Det är verkligen förändringens vindar som drar över Stockholm. Det går fort på de flesta platser och mycket beror det givetvis på stigande hyror. Den totala marknadsanpassningen.

En vanlig syn, i alla fall i Gamla stan, är att någon tar över en lokal. Man pröjsar en summa. Det går inte ihop sig och man gör en överlåtelse. Man vill då inte ha mindre än vad man fick och överlåtelsen stiger. Nästa orkar med ett par månader och gör likadant. Säljer för lite mer. Det blir ett kedjebrev. Det finns vissa som satt det hela i system och gör fina pengar på det hela. Man blåser ur lokalen, putsar upp den och säljer den dyrare. Jag vet inte vad man ska göra men det gagnar inte den som försöker driva verksamheter på ett långsiktigt sätt.

Men så ser verkligheten ut på sina hålll.

Anonym sa...

I en annan bloggpost sa Stadsflanören:
"Sen har jag svårt att förstå att man i ett land med 9 miljoner och som har en yta i samma klass som Frankrike ska trycka ihop folk och bygga högt".
(http://stadsflanoren.blogspot.com/2010/02/i-debatten-om-stadsbyggnad-och-om.html)

Att döma av den här bloggposten börjar det nu klarna en smula hur sambandet ser ut mellan tillgång på lokaler och efterfrågan. Det är väl inget konstigt att fastighetsägare kan trissa upp priserna när det nästan inte byggs något nytt alls?

stadsflanören sa...

Inte byggts något nytt alls? Vad gäler Stockholm och en mängd städer i världen så kan man inte direkt klaga på byggandet. Under en tioårsperiod har det byggts på rätt bra och under samma tid som det byggts har priserna ökat på det mesta i en av historiens största ekonomiska boomar någonsin.

Hos många idag finns en övertro på att "vi måste", det är mycket "vi måste" göra. Vi "måste" ha höga hus. Måste vi det? Finns det en speciell utvecklinglag på att en stad för att utvecklas "måste" ha höga hus eller förtätas? Har människan inget tyckande och tänkande mot exempelvis "marknadens lag"? Nej, hon ska flyta med. Det är "utveckling" säger man och vad du än tycker så är det bara att flyta med. Jag tror inte på det.

Det är just den "marknadens liberala lag" som fört med sig en innerstad som likriktas för en viss individ. Den individen har under de sista 15 åren flockats till de större städerna.

Jag var i London för några veckor sen. Där brukar jag alltid kunna få en fin engelsk frukost på något morgonställe ... det gick inte att uppbringa. Vad jag fann var samma lika coffeshoppar som i Stockholm. Vad jag vill mena med mina inlägg är att staden som fenommen i samma veva som makrknadskrafterna styr mer och mer kommer att likna gallerior. Och om man tror att man får ner hyrorna genom att bygga högt eller mer eller förtätat så tror jag snarare tvärtom.

Jag anser fortfarande att en stad har mer inneboende värden än det som enbart kan beräknas ekonomiskt.

Men bygg på bara. Kör YIMBY-stuket. Bygg så alla får plats. Rejält högt. Riv Gamla stan, bygg på Skeppsholmen. Djurgården. Då kommer alla att få ta del av det urbana Stockholm.

Det är rätt kul att se förövrigt, att ju mer folk som flyttar in till Stockholm desto mer diskuteras att det ska vara "urbant". På Söder, vid Nytroget, där Jönköpingsbor och Kalmarbor håller till i klasa (jag är själv bondläpp) så har det öppnats en ny restarang med namnet "urban" uti.

Jag står fortfarande fast vid att Stockholm som stad närmar sig förorten än tvärtom och att man nu när stadslivet försvinner måste uppfinna "urbana" miljöer. Då vet man att höga hus, det är "urbant".

stadsflanören sa...

Det var inget vidare nyanserat inlägg mitt ovanstående. Man ska inte kladda ner nått med två hungriga barn runt fötterna och lätt stressad.

Jag återkommer med en mer vettig kommentar när omvärlden lugnat ner sig.

Anonym sa...

Det är OK, jag kan vänta.