Gräddfiler i T-banan - VIP

Vissa aprilskämt kan ibland ha mer sanning i sig än vad till en början tror. Eller snarare säga mer om tillståndet i tidsandan än vad man anar. I DN i dag, 1 april, hade man som aprilskämt att SL skulle sälja speciella biljetter, vip-kort, som gav innehavaren speciella förturer. Man skulle hamna först i kön, alltid ha sittplats m.m.

Hade man gjort ett liknande skämt för låt oss säga 10 år sedan?
Tror inte det ...

Vi har sedan 90-talet genomlevt en tid av gräddfilssystem som omskapat vår tids människa till att tro på pengarnas totala makt. På Centralstationen i Stockholm finns exempelvis SJ Lounge för den speciella SJ-resenären (långt bort från "SJ som hela folkets järnväg" - se gärna länken och begrunda bilden som säger en del - där låg faktiskt en gång i tiden Centralens Café - se filmen "Morrhår och ärtor" för att se hur det då såg ut). Där sitter numer de som har speciella biljetter och absolut inte de som inte har speciella biljetter. VIP systemet är i total kraft överallt. Från LO-folk till bankdirrar till Centralstationen till ökade ekonomiska skillnader mellan hög och låg.

Skämtet kan väl snarare ses som en framtid om vi inte börjar se vissa saker som nödvändiga: exempelvis en solidaritet mellan människor. Där vi har en ickeprivatiserad kollektivtrafik som innefattar alla. Där vi har en ickeprivatiserad tågtrafik som innefattar alla (utan VIP Lounge etc). En Centralstation för alla. Ett framtidsvision med låga priser på kollektiva färdmedel för alla. Sjukvård utan gräddfiler för alla. Skolor utan gräddfiler.

Möjligen kommer denna kris vi är i att sätta käppar i hjulet för att aprilskämtet någonsin blir en realitet. Det ser ju ut som om det mullrar ur folkdjupen i världen. Kanske det sista vip-skämtet dragits ...