Inom den del av livets människoyttringar som vi alla måste se, arkitekturen, har den svarta färgen blivit central. På väg till Göteborg häromdan åkte jag förbi Sundbyberg. Där står ett nytt kontorshus färdigt som har namnet "Black Building". Ett riktigt mussolinikontorshus som jag tycker speglar nutiden alldeles perfekt med sin kyla och svarthet. Och det finns fler exemplar av samma husfärgideal.På 1700-talet kallades Stockholm den gula staden. Den lätta ljusgula färgen var något av ett signum för rokokkostaden Stockholm. Man kan ännu se den på några byggnader: Katarina Kyrka, Arvfurstens Palats. Men vid sekelskiftet in till 1900-talet blev istället den tunga bruna färgen populär och goda exempel är Slottet, Riksdagshuset och Operan och rätt många bankbyggnader från den tiden.
2000-talet är vitt och svart och lite grått - en och annan röd o gul plexiglasbit syns dock ibland. Ta gärna en promenad och gå runt bland en del av våra nybyggda hus i Stockholm och förundras över färgsättningen. Pröva också att slå upp en tidning med bostadsannonser och se färgsättningen och inredning. Varje bild den andra lik.Nog med gnäll. Frågan är egentligen: Vad säger dessa hus om vår tid? Vad säger denna likriktning inom inredningen om vår tid? Vad säger all denna vithet och svarthet om våra liv? Säger den månde att vi ängslas? Lider brist på egna idéer? Att medelklassen gör allt för att bli än mer trist? En vilsenhet?
Kan det vara så att den människa som köper sig en nybyggd bostadsrätt i tex Stockholm tror "att så här ska det vara"? För att passa in i normen måste jag ha totalt vitt, grå fyrkantig soffa och inget på väggarna och en singelorkidé i fönstret? Vem vill man visa detta för (de andra som har likadant?). Jag är osäker på vad det speglar men jag tycker att det finns intressanta frågor att ställa om vad nutidens arkitektur säger om samhället vi lever i.
Här nedan några nybyggda hus i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar