Det ska byggas ...

Det ska byggas härutanför ... och man har börjat …

Det är besynnerligt hur en plats och dess invånare s.a.s. förlorar sin besittningsrätt över sitt rum. Det vanliga rummet har helt plötsligt tagits över av en utomstående kraft – en byggnation. En belägring har inletts. Nya ljud, borrar, traktorer, slag, utrop och motorsågsljud. Man gräver stora håll och vi som bor här undrar vad som händer. Som fågelholkar står små punkter här och där i kvarteret och nån säger: ”har du hört?”, ”vet du?”, ”hur stor sa du?” ”nån har sagt” ”varför fick inte vi veta?”. Där står de i sitt tidigare så idylliska stadsrum och ser hur asfalten bänds upp och stora hål uppstår, hur det dras fram stora svarta kablar, lastbilar bromsar in med ett skri, gubbar som ryter och skrattar, träd som under sommaren skuggat den lilla gården och som man trott tillhört sitt liv sågas ner.

Helt plötsligt försvann gasen … sen försvann värmen. Radion tystnade. Ingen i huset vet något. I förra veckan försvann elen … två veckor har gått. Allt är tyst. Det är tomt på bygget. Maskinerna står. I går sprang det förbi en man här på gatan helt naken med endast en portfölj i handen och skrek ”det är kris det är kris”. Ingen stoppa honom. Han försvann bakom byggbodarna och bort nånstans.

Det hörs fågelkvitter …