3-4/12 Rädda Slussen - Stor Konstutställning för Slussen!

Det gäller stadsrummet! Det gemensamma offentliga rummet, för vem, för vilka intressen - hur och vad?!

Nej till "Nya Slussen"!

Måleri, grafik, fotografi, poesi, musik

DEMONSTRATION lördag 3 dec kl 16.00, Slussentorget / Ryssgården
Tal, musik, facklor

Lördag 3/12:
¤ Vernissage konstutställning i Café Lokalen, Blå bodarna kl 12
¤ Foto "Öppen Vägg Blå Gången"- en meter var, kl 12 - 18
¤ Musik Petter m.fl Stora Scenen på Kolingsborg kl 13-16
¤ Demonstration kl 16.00 på Slussentorget, tal, musik, facklor

Söndag 4/12
¤ Konstutställning Café Lokalen, kl 12-16
¤ Foto Öppen Vägg Blå Gången kl 12-16

Kafé med Slussenbullar, Kolingsborgskaka, Slussekatter,
en blandning av sött och salt

Slussenvisning med stadsguide, gatumusikanter, bokförsäljning, gatuteater med mera...

För mer info se www.slussen.nu

Egen notering - Polen och NATO

En bra dokumentär om ur Polen gick med i NATO. Nedan länk till programmet som ligger fram till 20 december.

Så slutade kalla krigetPolsk dokumentär från 2011. Efter Sovjetunionens fall tycktes vad som helst kunna hända. Den osannolika historien om hur Polen, Ungern och Tjeckien blev medlemmar i Nato visar vad som pågick bakom kulisserna i det rämnande östblocket. Med humor och skärpa berättar de inblandande om hur det gick till när det kalla kriget tog slut en gång för alla.

tiden går ...

Av någon märklig anledning syns inte hela filmen så klicka på bokstäverna i vänstra hörnet högst uppe ...

Gårdagens Rom

En för tidig morgon i Rom för för länge sen ... när allt ska ske i realtid är det skönt att ligga några år efter ...

Rom, 29 november, 2005, kl.08.14 - kan det vara morgontidningarna som kommit tro ... yesterdays paper - gårdagens nyheter ... en annan dag, ett annat Rom

Vad skådar du varginna tro? Under din bål skymtas i skymningen två tvillingbröder varav den ena blir den kung som, ja, man vet det alltså på dagen när, grundade urbs aeterna, den eviga staden 21 april 753 f.kr. Romulus och Remus växte upp och Romulus blev sne och slog ihjäl sin bror Remus då de skulle bygga sig en stad och bråket handla om var murarna skulle stå. Jag så kan det gå och 2005 fanns de målade på asfalten i Rom någonstans och klubbemblemet äro A.S. Romas som bildades den 22 juli 1927. Kallas också "i Lupi" ...
Foto: P.F.

Gårdagens industri ...

Hammarby Fabriksområde, 17 juli, 2011, kl. 14:23

Foto: P.F.

GAN i Norrköping - en utställning

Var en kort sväng till Norrköping i går och hann med att slinka in på Konstmuseet där det var en stor utställning om GAN - Gösta Adrian Nilsson. En utmärkt utställning (Norrköpings Konstmuseum har ofta mycket bra utställningar). Så om ni passerar slink in, det är värt det.

Då kan man se denna härliga nattvandringstavla - som är en lisa för själen för oss mörkrets vandrare som står på den stenlagda gatan och ser in i de ljusa uppvärmda rummen och drömmer i vår melankoli :-)

"Skuggspel II," GAN. 1929. (Malmö Konstmuseum)

Det fanns många verk som var i "privat ägo". Sånt man sällan ser då det ju hänger hemma hos någon och de var kul att se. (läs lite mer här).

Peter Frisk

Hans Hammarskiöld

Vissa bilder suger sig fast. Vissa fotografer har sin särskilda stil. Svår att förklara med ord. Men det, det sätter sig som en känsla i kroppen, när man ser deras bilder ...

För några dagar sedan var jag på Bukowskis. Jag ser en bild av ett vinterlandskap med ett hus. Ett alldagligt motiv. Inget speciellt egentligen. Jag fullkomligt fastnar i bilden. Därefter går jag runt på visningen och småtittar och fastnar för några bilder. Innan jag såg namnet på fotografen kände jag känslan. Det var något med de där bilderna. Just de där bilderna. En känsla. En känsla som förmedlades spikrakt in i själen. Jag får plötsligt en ny favorit: Hans Hammarskiöld.

Flundra, Gotland 1976

Dagen efter går jag på Stockholms Auktionsverks visning. Jag ser några fotografier som fångade mitt intresse och givetvis, ja självklart, var det av samma figur: Hans Hammarskiöld. Jag ser ett foto av en flundra. En fisk som ligger där på sandbotten och jag tänker: "det är något speciellt med den där bilden av just den där flundran": Hans Hammarskiöld.

Så tar jag mig till ett bibliotek och plockar fram en fotobok av nämnda fotograf och den heter: "Tiden och ljuset". Två huvudteman som jag gått ner mig i under de sista åren. Tiden och ljuset. Självklart, givetvis ...

Pontus Hultén, 1984

Något som slog mig när jag bläddrade i boken var att just de bästa fotograferna är också de som kan ta de bästa porträtten. De är i de flesta fall helt i symbios med den de porträtterar. Även personen som förevigas ingår i och förhöjer konstverket genom sin egen storhet i att avbildas. Det är inte bara så att fotografen tar en bra bild. Han har också den bästa modellen just för sin bild. Han tar fram det innersta i den han porträtterar. Det hela blir en spegelbild av fotografen i modellen och modellen i fotografen som slutar i en bild som speglar de två. En stor bild kräver ett samarbete mellan den avbildade och den som avbildar. Hans Hammarskiölds många porträttbilder är just så.

Det rosa huset, 1978.

Sist måste jag åter beskriva den bild på det hus jag nämnde. Jag repeterar vad jag skrev på ett annat ställe. En pärla av Hans Hammarskiöld som egentligen är fotograf och har här mixtrat ihop någon bild på något vis (det är nog ett foto). Jag gillar verkligen dylika motiv. Dysterhet. Det ligger lite snö och några gula förtorkade höstliga grässtrån tittar fram. En byggnad med värme i den råa hösten men med en ren luft att andas in och att fylla lungorna med. De spretande träden. Liv. Doft av höstlig jord som övergått, just precis i den här tiden till vinter,  ett rangligt rostigt staket ... En liten bild/tavla som hängde gömd ovan en dörr på Bukowskis. Utförd på 80-talet.

Peter Frisk

I skuggornas landskap ...

Slussen 15 november kl. 12:45

Mariatorget 9 september 2010 medan själva bilden i bilden som är Slussen är från 40-eller 50-talet ....

Foto (och foto av foto): P.F.

Gårdagens Slussen

Slussen, 15 november 2011, 12:45 ...
Foto: P.F.

"Vi har en ny påve" - ett filmtips att ta vara på

Oj. Vilken film! Alldeles bedårande. Det kunde likväl handlat om Högsta Sovjet eller de eviga EU-statssammankomsterna, eller de magiska toppmötena för att lösa den ekonomiska krisen med tusentals inblandade viktiga uppblåsta statsfigurer med ynka resultat - en liten rökpuff med nya lånemiljarder. Men filmen handla om Vatikanen och påven.

"Vi har en påve!" är en film som fångar hela mänsklighetens sorgliga tragik, komedi, dess värme och mänsklighetens kärlek till mänskligheten. (och det doftar Fellini, men det ingenting alls då det också osar rejält av Chaplin). Se filmen som är gjord av Nanni Moretti och han spelar även, inte direkt för ovanlighetens skull, en av rollerna. Den går på Victoria.

Se filmsnutt här ...

Maka er dit och se den, le åt dig själv, le åt mig och le åt alla de andra som "leker" och spelar med i detta skådespel som vi byggt upp och hittat på - världen. Hur vi, ja vi alla, spelar våra roller, påve, statsman, kommunalpolitiker, artist, aktivist eller kardinal, ekonom, säljare, luffare ... bakom maskerna finns väl egentligen alltid något annat, någon annan. "Nä, det där var inte jag". Hur den mäktigaste inom en viss sfär också är fullständigt fast. Hur omöjligt det är att försvinna från sin roll. Trots att man bara vill försvinna. "Nä, idag vill jag inte vara president, tack". Si det går inte. Vissa kan aldrig gömma sig  Det kan vara en superstjärna, en kung eller som i det här fallet, en påve som inte vill vara påve ...  Filmen är ett livspiller och speglar på något vis tycker jag nutiden fullständigt. Konsten står över religionen. 

En passande textrad till det hela är av poeten Dan Andersson:

"Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud."

Peter Frisk