Djurgårdsvarvet, 16 juli, 2011 - ett minne blott ...
tisdag 4 oktober 2011
Slussen nätas in ... det "ängsliga" samhället sprider sina klor
Flanerade över Slussen i solskenet idag och upptäckte att man nu var i full fart med att näta in räckena. "Aha, man förberede sig för någon slags rivning eller annat pyssel", tänkte jag och frågade killarna som jobbade med stängslet vad det var till för. Fick ett vänligt svar att man gör det för "att ingen ska ramla ner [sic]" ....................? Just 2011 har dessa räcken blivit en säkerhetsrisk.
Mig veterligen har ingen stadsbo, barn eller turist under de dryga sjuttio år som räckena existerat trillat ner.
Nu har någon tjänsteman fått för sig att den risken finns. Att man på det högst provisoriska stängslet kan skära sönder fingrarna en lördagsnatt är däremot en ny risk som vi får leva med.
Det påminner mig Beckholmen. Ön skulle bli mer tillgänglig (den var verkligen tillgänglig) och skapade ett promenadstråk varvid torrdockorna plötsligt blev en risk. Man kunde ju ramla ner. Vad jag vet har ingen någonsin ramlat ner i dessa dockor - men nu uppkom en risk. Så man stängde av en större del av Beckholmen med två grindar och skapade en pyttestig långt bort från det som var intressant - att se på och lukta på båtarna som låg upplagda i dockorna för reparation. Så var det med den tillgängligheten ...
Innan "promenadstigen" anlades gick det att gå runt på en större del av Beckholmen. Att stå på våren och speja ner i "östra" och "västra dockan" var sannerligen ett livets fludium.
Nu möts man av en grind efter att man ökat "tillgängligheten".
Stadsflanören stannade till och begrundade och funderade på vad de ska hitta på härnäst vid Slussen. Under tiden fortsatte näten att täcka de gamla räckena från 1935 och plötsligt kände sig stadsflanören som en skugga av sig själv. En skugga på en plats, en stad, ett land som var på väg att snabbt tyna bort i den nya ängslighet ...
söndag 2 oktober 2011
Turner, Monet, Twombly ...
Nog är affischeringen för kommande utställning på Moderna rätt lyckad ... här på Medborgarplatsen
Debaser - Fritz Corner ...
För ex antal år sedan trilla jag rätt ofta in på Debaser vid Slussen. Gick ofta på känn. På så sätt kan man finna på ett band som visar sig vara bra. De dyker liasom bara upp ... Så det var rätt länge sen jag trillade in i betongkonstruktionen som snart är ett minne blott.
Men det skedde i lördags. Det gäller verkligen att passa på nu innan allt slår igen och rivningarna av Slussen inleds. Men innan dess finns i alla fall möjlighet att kika in på en riktig rockklubb av rang. Sliten, skitig, rå och helt enkelt underbar. Av olika anledningar har livet tagit en sväng för mig, en gir, och det är dags att försöka roffa åt sig lite livsljus. Det fick jag på Debaser i lördags kväll. Ett jäkligt bra göteborgs(live)band lirade precis den musik som funkar i min kropp (musik ska helt enkelt tryckas in i kroppen). Pen Expers var det krut i. Kul med ett band med karaktär.
Synd bara att vi har en publik här i stan som är fullständigt "stiff". Spikrak, stilla blick och en bärs i handen och inte en rörelse - det är ju musik för böveln! Lev.
Jag puffar gärna en smula. Här ett album på Spotify: "Dirty Tender Love" - Pen Expers
Men det skedde i lördags. Det gäller verkligen att passa på nu innan allt slår igen och rivningarna av Slussen inleds. Men innan dess finns i alla fall möjlighet att kika in på en riktig rockklubb av rang. Sliten, skitig, rå och helt enkelt underbar. Av olika anledningar har livet tagit en sväng för mig, en gir, och det är dags att försöka roffa åt sig lite livsljus. Det fick jag på Debaser i lördags kväll. Ett jäkligt bra göteborgs(live)band lirade precis den musik som funkar i min kropp (musik ska helt enkelt tryckas in i kroppen). Pen Expers var det krut i. Kul med ett band med karaktär.
Synd bara att vi har en publik här i stan som är fullständigt "stiff". Spikrak, stilla blick och en bärs i handen och inte en rörelse - det är ju musik för böveln! Lev.
Jag puffar gärna en smula. Här ett album på Spotify: "Dirty Tender Love" - Pen Expers
måndag 12 september 2011
Strindbergs måleri ...
Livet är märkligt. Fick en förfrågan i veckan om att föreläsa om Strindbergs måleri, om hans konst ...
... och än märkligare, jag svarade ja på förfrågan ...
.. det är så man lär sig saker, genom att läsa in ...
... och i detta kulturella c-(eller ö)-u-land som tror att livet enbart är BNP, modernt, modernt och framtid måste man, så mycket man bara kan och ork, höja kulturens fana högt. Det räcker med att se hur lite som görs inför 2012 för att lägga en rejäl spya på denna ibland, allt som oftast, patetiska B-nation. Läs: "Strindbergs stjärna bländar alla utom svenska staten".
Tegnerlunden, 7 maj 2010.
Foto: P.F.
... och än märkligare, jag svarade ja på förfrågan ...
.. det är så man lär sig saker, genom att läsa in ...
... och i detta kulturella c-(eller ö)-u-land som tror att livet enbart är BNP, modernt, modernt och framtid måste man, så mycket man bara kan och ork, höja kulturens fana högt. Det räcker med att se hur lite som görs inför 2012 för att lägga en rejäl spya på denna ibland, allt som oftast, patetiska B-nation. Läs: "Strindbergs stjärna bländar alla utom svenska staten".
Tegnerlunden, 7 maj 2010.
Foto: P.F.
lördag 3 september 2011
fredag 2 september 2011
Gårdagens Södermalm - eller just nu dagens
Eriksdalsbadet, 2/8 2011, kl: 10:52
... kan inte annat än hålla med ...
torsdag 1 september 2011
Stadsplanering och dess tråkiga planering ... varför?
I senaste Arkitektur anmäldes en avhandling med namnet "Planerat, alltför planerat : en perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer" av Sara Westin. Jag har ännu inte läst boken men ska ta och låna den, då det tycks som om författaren har en del likartade åsikter som mig själv om det som växer fram i dagen städer. Jag fann en artikel om boken i "Bygglo" och saxade några citat:
"Dagens stadsplanerare betonar allt som oftast det visuella och ordnade i försöken att bygga "stadsmässiga" miljöer. Men det resulterar inte nödvändigtvis i levande urbana miljöer. Det menar kulturgeografen Sara Westin som i sin avhandling framför en radikal kritik mot detta perspektiv."
Jag är ju fullständigt inne på att man håller på att planera sönder härliga städer - tex Stockholm. (man talar om promenadstad, jag talar om pensionärsstaden, en stad som skapas för människor i 35-60-årsåldern som vill leva sina liv likt pensionärer) ...
Bakgrunden till avhandlingen "Planerat, alltför planerat. En perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer" är aktuella försök att bygga "stadsmässiga" miljöer och som exempel står Hammarby Sjöstad i Stockholm. För att närma sig sitt ämne tar Sara Westin hjälp av Friedrich Nietzsches perspektivism och Sigmund Freuds psykoanalytiska tanketradition och ställer frågan hur stadsplanering och arkitektur - dessa mänskliga aktiviteter präglade av omtanke och välvilja - kan producera miljöer som får en att känna sådant obehag. Frågan ses som en variant av Freuds undran: Hur kommer det sig att människan har en tendens att göra sig själv olycklig?
Sara Westin säger själv:
- Jag menar att den moderna stadsplaneringen är neurotisk, eftersom den tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana: det oordnade och det svårgripbara, kroppen och dess begär, säger Sara Westin.
Jag kan inte annat än hålla med. Att den moderna stadsplaneringen "tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana" vilket jag tjatat om på mina stadsvandringar och här på min blogg.
Peter Frisk
"Dagens stadsplanerare betonar allt som oftast det visuella och ordnade i försöken att bygga "stadsmässiga" miljöer. Men det resulterar inte nödvändigtvis i levande urbana miljöer. Det menar kulturgeografen Sara Westin som i sin avhandling framför en radikal kritik mot detta perspektiv."
Jag är ju fullständigt inne på att man håller på att planera sönder härliga städer - tex Stockholm. (man talar om promenadstad, jag talar om pensionärsstaden, en stad som skapas för människor i 35-60-årsåldern som vill leva sina liv likt pensionärer) ...
Bakgrunden till avhandlingen "Planerat, alltför planerat. En perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer" är aktuella försök att bygga "stadsmässiga" miljöer och som exempel står Hammarby Sjöstad i Stockholm. För att närma sig sitt ämne tar Sara Westin hjälp av Friedrich Nietzsches perspektivism och Sigmund Freuds psykoanalytiska tanketradition och ställer frågan hur stadsplanering och arkitektur - dessa mänskliga aktiviteter präglade av omtanke och välvilja - kan producera miljöer som får en att känna sådant obehag. Frågan ses som en variant av Freuds undran: Hur kommer det sig att människan har en tendens att göra sig själv olycklig?
Sara Westin säger själv:
- Jag menar att den moderna stadsplaneringen är neurotisk, eftersom den tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana: det oordnade och det svårgripbara, kroppen och dess begär, säger Sara Westin.
Jag kan inte annat än hålla med. Att den moderna stadsplaneringen "tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana" vilket jag tjatat om på mina stadsvandringar och här på min blogg.
Peter Frisk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)