I senaste Arkitektur anmäldes en avhandling med namnet "Planerat, alltför planerat : en perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer" av Sara Westin. Jag har ännu inte läst boken men ska ta och låna den, då det tycks som om författaren har en del likartade åsikter som mig själv om det som växer fram i dagen städer. Jag fann en artikel om boken i "Bygglo" och saxade några citat:
"Dagens stadsplanerare betonar allt som oftast det visuella och ordnade i försöken att bygga "stadsmässiga" miljöer. Men det resulterar inte nödvändigtvis i levande urbana miljöer. Det menar kulturgeografen Sara Westin som i sin avhandling framför en radikal kritik mot detta perspektiv."
Jag är ju fullständigt inne på att man håller på att planera sönder härliga städer - tex Stockholm. (man talar om promenadstad, jag talar om pensionärsstaden, en stad som skapas för människor i 35-60-årsåldern som vill leva sina liv likt pensionärer) ...
Bakgrunden till avhandlingen "Planerat, alltför planerat. En perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer" är aktuella försök att bygga "stadsmässiga" miljöer och som exempel står Hammarby Sjöstad i Stockholm. För att närma sig sitt ämne tar Sara Westin hjälp av Friedrich Nietzsches perspektivism och Sigmund Freuds psykoanalytiska tanketradition och ställer frågan hur stadsplanering och arkitektur - dessa mänskliga aktiviteter präglade av omtanke och välvilja - kan producera miljöer som får en att känna sådant obehag. Frågan ses som en variant av Freuds undran: Hur kommer det sig att människan har en tendens att göra sig själv olycklig?
Sara Westin säger själv:
- Jag menar att den moderna stadsplaneringen är neurotisk, eftersom den tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana: det oordnade och det svårgripbara, kroppen och dess begär, säger Sara Westin.
Jag kan inte annat än hålla med. Att den moderna stadsplaneringen "tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana" vilket jag tjatat om på mina stadsvandringar och här på min blogg.
Peter Frisk
torsdag 1 september 2011
måndag 29 augusti 2011
"Destination Slussen"
Det uppstår visionärer och företag som vill "hjälpa" till och "skapa" nya "mötesplatser". Förmodligen enbart för att vara "snälla". En "aktör" inom "utvecklingen" av Slussen för dig och mig och oss andra är den s.k. "Destination Slussen". Bakom detta namn ligger två företag. Det ena är Folksam Fastigheter som äger Katarinahissen och fler fastigheter i dess närhet. Folksam Fastigheter som vill utveckla saker och ting och låter därför bli att underhålla saker och ting - som exempelvis Katarinahissen. En hiss som numer turisterna vilka besöker Sverige får se en röd lapp på dörren att det hela är stängt (vi har inte råd ... - ett fattigt land, tyvärr kära turister, ni har kommit fel, men vänta, i framtiden, ja då ...):
Det är ju inte lika kul att förvalta saker som att hitta på nya saker och att ändra om till något annat. Det man har vill man inte ha. Nu vill dessa även hitta på en ny destination. Som om Slussen aldrig existerat innan dessa "kreativa" figurer i företagsledningen fixade till sin hemsida och nu berättar för oss andra hur Slussen och Södermalm ska utvecklas (för vår skull ... eller för vems? Deras?).
Den andra "aktören" bakom "destination Slussen" är KF Fastigheter som ingår i Kooperetiva Förbundet.
Numer ska utvecklingen och kreativiteten inte handhas av olika sorters människor på olika sätt utan helst av de stora företagen som vet hur man utvecklar "handeln" och vad Södermalm "behöver". Denna "utveckling" driver man igenom med andra som vet vad befolkningen önskar sig: Stockholms stads politiker och tjänstemän. Således har man redan genomfört ett markanvisningsavtal med Stockholms stad:
"KF Fastigheter och Folksam Fastigheter tecknade år 2008 ett markanvisningsavtal med Stockholms stad avseende totalt 35 000 kvm kommersiell yta ”under” Slussen. Samma år bildades det gemensamma bolaget Destination Slussen AB med uppgift att utveckla, genomföra och senare förvalta dessa ytor."
Hur man vill ha det kan man läsa här i deras faktablad. Tack Folksam och KF att ni finns och vill gör adet bra för oss andra ...
Peter Frisk 29 aug. 2011
Det är ju inte lika kul att förvalta saker som att hitta på nya saker och att ändra om till något annat. Det man har vill man inte ha. Nu vill dessa även hitta på en ny destination. Som om Slussen aldrig existerat innan dessa "kreativa" figurer i företagsledningen fixade till sin hemsida och nu berättar för oss andra hur Slussen och Södermalm ska utvecklas (för vår skull ... eller för vems? Deras?).
Den andra "aktören" bakom "destination Slussen" är KF Fastigheter som ingår i Kooperetiva Förbundet.
Numer ska utvecklingen och kreativiteten inte handhas av olika sorters människor på olika sätt utan helst av de stora företagen som vet hur man utvecklar "handeln" och vad Södermalm "behöver". Denna "utveckling" driver man igenom med andra som vet vad befolkningen önskar sig: Stockholms stads politiker och tjänstemän. Således har man redan genomfört ett markanvisningsavtal med Stockholms stad:
"KF Fastigheter och Folksam Fastigheter tecknade år 2008 ett markanvisningsavtal med Stockholms stad avseende totalt 35 000 kvm kommersiell yta ”under” Slussen. Samma år bildades det gemensamma bolaget Destination Slussen AB med uppgift att utveckla, genomföra och senare förvalta dessa ytor."
Hur man vill ha det kan man läsa här i deras faktablad. Tack Folksam och KF att ni finns och vill gör adet bra för oss andra ...
Peter Frisk 29 aug. 2011
fredag 26 augusti 2011
Slussen - från en urban anatomi - David Molander
Utställning på Konstnärshuset, Smålandsgatan 6. 26 aug - 10 september.
Se även DN 28 november 2011 "Slussen - bit för bit"
torsdag 25 augusti 2011
Francis Alÿs ...
Francis Alÿs en rätt intressant belgare som verkar i Mexico City.
I stadsflanörbranschen, på sitt sätt, kan man säga ...
I stadsflanörbranschen, på sitt sätt, kan man säga ...
Thor Richters bok "Slussen Då, nu ... och sedan?"
Det har kommit en ny fotobok utgiven på Trafiknostalgiska förlaget sammanställd av Thor Richter - "Slussen Då, nu ... och sedan?" Inledning är skriven av Nils Ahlberg. Vill man, säger Nils, behålla Stockholms alldeles enastående kvalitéer bör man "utforma nytillskott så att de inte slår sönder och lägger sig i vägen för eller hindrar förståelsen av de historiska sammanhangen". Ahlin ser en väl "sammanhållen bebyggelse i en enhetlig skala" som "skänker Stockholm en prägel som blir allt enastående och intressant internationellt sett" och "på många håll byggs detta bort idag".
Nils skriver följande om Slussen och jag håller med om varje stavelse: "Anblicken från öst, antingen man kommer med Djurgårdsfärjan" eller går på Skeppsholmen "hör till det mest storslagna man kan tänka sig". Ser man hur planerna för framtiden ligger så tycks inte alla se på det storslagna på samma vis. Turisterna och de som älskar Stockholms speciella karaktär anser det storslaget medan de som vill förändra har en annan syn. Dessa borde då inte vara inblandade i en sådan viktig plats och dess framtid där många ser dess stora nuvarande värde. Ahlin säger följande om den historiska kopplingen av dagens Slussenområde: "Stormaktstidens utbyggnad av Stockholm skänker större delen av innerstaden dess grundprägel och slussenområdet med Södra Stadshuset och Södermalmstorg utgör, som utgångspunkt för hela Södermalms gatunät, en i högsta grad betydelsefull del i detta".
Det finns en risk nu för städer som har något väldigt speciellt att de i rädsla för att komma efter och inte vara tillräckligt attraktiva internationellt och att just det gör att många städer likriktar sig efter den senaste mallen efter "hur det ska se ut". Ahlin menar, och det är oerhört viktigt, att man "genom att utgå från och bygga vidare på stadens egen identitet, det som gör Stockholm speciellt och intressant, kan Stockholm bli en internationell förebild i stadsbyggandet. Alltför många städer är blinda för sina egna kvalitéer och faller för den senaste internationella trenden i sin strävan att öka sin attraktivitet och 'placera sig på kartan' men om man gör 'som alla andra' är risken stor att man blir som alla andra' en utslätad kopia."
Avslutningsvis avslutar Ahlin sin inledning med att säga att det grundläggande problemet med Fosters + Partners förslag i samarbete med Bergs arkitekter är "att man helt missförstått Stockholm". Vi är många som håller med Nils Ahlin om det.
Jag kommer under mina slussenvandringar under sept-okt-nov att sälja Thors bok.
Peter Frisk
onsdag 24 augusti 2011
Låt arkitekterna räkna tyngdfasthet - fram med graffittimålarna
I förra veckan trilla jag in på Kulturhuset där Stadsbyggnadskontoret hade en utställning under Kulturfestivalen. Längst inne stod två stycken personer från Stadsbyggnadskontoret (förmodar jag) och talade med ett större sällskap. Man talar stadsplanering. Hur vill medborgarna att staden ska se ut. En distingerad herre i medelålder i publiken gav en liten kommentar om att han ser på Stockholm genom den litteratur han läst och genom vad konstnärer har uttryckt i tavlor om staden. När han tänkte på Stockholm var det genom litteraturen. En speciell vy, en intressant vinkel och han tycket att man skulle tänka på dessa vid stadsplaneringen. Att det finns platser som är direkt kopplade till olika verk, och det väldigt starkt (man kanske kan säga att en del i detta är uttryck för vad vissa kallar stadens själ), och att platserna får sin speciella rikedom i och med dessa böcker, beskrivningar och motiv och man skulle givetvis också kunna koppla filmen (som mannen inte nämnde). Det finns således värden som enligt vissa är sammankopplade till dessa vyer och utblickar och han undrade om det inte vore bra med en läskurs för Stadsbyggnadskontoret.
Tyvärr är vi fängslade i hur det ska vara. Arkitekten ritar hus och filosofen fundera på filosofi och bartendern blanda drinkar. Vi tror på det stenhårt idag att arkitekten ritar hus och gör det med en konstnärlig botten, med estetiskt kunnande, med en blick för proportioner ... men icke. Vi bedrar oss. Arkitekten är en tjänsteman, ingenjör och ett slags industriarbetare. Denne producerar färdiga lösningar som finns tillhanda i ett datorprogram. Han har ingen koppling längre till konsten. Arkitekten vet inget om konst eller estetik eller design. Detsamma gäller stadsplaneraren. Vi tror att denne planerare kan planera städer men det är tyvärr helt fel - stadsplaneraren är lost. Stadsplaneraren tillhör släktet som är på fel plats. Var som helst i samhället vore han rätt än den platsen att planera städer. Det blir bara fel, hela tiden, fel. Ingen stadsplanerare har någonsin lyckats.
Nej, det borde bli ombytta roller. Vi borde ha människor med fantasi och med egen initiativförmåga, våghalsiga människor som vågar ta ut svängarna utanför normen. Inte några klonade egenförmodade-innerstadstrendiga-boboianer som vill bo och leva sina liv i ett kylskåp eller en obduktionssal. Vad vi skulle behöva är mer graffittikonstärer på arkitektkontoren. Här har vi människor med konstnärligt sinne och med färger och former. Låt dessa rita våra hus och göra dem vackra medan arkitekten gör det han kan. Räknar på hållfastheten och möjligheten att förverkliga det graffittikonstnären eller konstnären kommer på.
Varje arkitektkontor borde ha 4-5 graffittikonstnärer, några författare, poeter, musiker etc. som tillsammans kom på idéer och ritade det nya. Ingenjörerna = arkitekterna skulle vara de som förverkligade möjligheten tekniskt.
Men tyvärr är verkligeheten medioker och vi får leva med fantasilösheten.
Peter Frisk
Tyvärr är vi fängslade i hur det ska vara. Arkitekten ritar hus och filosofen fundera på filosofi och bartendern blanda drinkar. Vi tror på det stenhårt idag att arkitekten ritar hus och gör det med en konstnärlig botten, med estetiskt kunnande, med en blick för proportioner ... men icke. Vi bedrar oss. Arkitekten är en tjänsteman, ingenjör och ett slags industriarbetare. Denne producerar färdiga lösningar som finns tillhanda i ett datorprogram. Han har ingen koppling längre till konsten. Arkitekten vet inget om konst eller estetik eller design. Detsamma gäller stadsplaneraren. Vi tror att denne planerare kan planera städer men det är tyvärr helt fel - stadsplaneraren är lost. Stadsplaneraren tillhör släktet som är på fel plats. Var som helst i samhället vore han rätt än den platsen att planera städer. Det blir bara fel, hela tiden, fel. Ingen stadsplanerare har någonsin lyckats.
Nej, det borde bli ombytta roller. Vi borde ha människor med fantasi och med egen initiativförmåga, våghalsiga människor som vågar ta ut svängarna utanför normen. Inte några klonade egenförmodade-innerstadstrendiga-boboianer som vill bo och leva sina liv i ett kylskåp eller en obduktionssal. Vad vi skulle behöva är mer graffittikonstärer på arkitektkontoren. Här har vi människor med konstnärligt sinne och med färger och former. Låt dessa rita våra hus och göra dem vackra medan arkitekten gör det han kan. Räknar på hållfastheten och möjligheten att förverkliga det graffittikonstnären eller konstnären kommer på.
Varje arkitektkontor borde ha 4-5 graffittikonstnärer, några författare, poeter, musiker etc. som tillsammans kom på idéer och ritade det nya. Ingenjörerna = arkitekterna skulle vara de som förverkligade möjligheten tekniskt.
Men tyvärr är verkligeheten medioker och vi får leva med fantasilösheten.
Peter Frisk
Cirkus byggs åter till trots att den ligger i Nationalstadsparken
Utbyggnader och ombyggnader i känsliga områden fortsätter. Djurgården som ingår i Nationalstadsparken och som givetvis klassas mycket högt som ett viktigt kulturellt område att bevara är på gång att bli rena byggarbetsplatsen. Rivs det inte brutalt så är det märkliga tillbyggnader och hårdhänta "renoveringar" och ombyggnader på löpande band. De tillståndsgivande tycks ha öppnat alla slussar på vid gavel och nu tar vi åter en repa till på cirkusbyggnaden (man kan ju fantisera lite och fundera på hur den här byggnaden kommer att se ut om 50 år om tillbyggnadstakten fortsätter på samma sätt som det gjort sedan byggnaden blev byggnadsminnesmärkt 1983 - vad kommer att vara kvar av det byggnadsminnesmärkta? Ett vagnshjul och en halv häst?).
Rivningen av Lindgården var inte början utan en fortsättning av rådande likriktighetstrend där politiker utan minsta estetik eller historisk känsla tillsammans med arkitekter utan minsta kunskap i form, färg och proportioner tillsammans med de stora fastighetsbolag vars enda kulturella känsla ligger i att tjäna så mycket pengar de bara kan och det i känsliga områden och det hela kan enbart bli pannkaka och förstörelse och sterilitet ... Under sista tiden har flertal byggnader på Djurgården tillåtits, trots att området klassas som en mycket kulturkänslig miljö, märkliga om- och tillbyggnader. Idén med byggnadsminnesmärkning är ju att bevara byggnaden så som det ser ut nu till framtiden. Grundidén med byggnadsminnesförklaringar är att ingen generatioen ska förstöra för nästkommande. Alltså, en lågstående tid ska inte ha möjlighet att förstöra för framtiden genom att ge sig på byggnadsminnesmärkta byggnader. Så är grundidén och den tanken har fullständigt släppts loss för helt andra idéer. Lagar och regler har slutat gälla och det av de som oftast skriker mest efter hårda lagar - Alliansen med Moderaterna i spetsen. Värre kulturfiender får man leta efter.
Vad gäller Cirkus nya utbyggnad så kan man väl bara säga att "ack, ack, ännu en märkvärdig byggand får en dussinarkitektur fastklistard på sig likt en molusk och den dras ner mot en lägre primatnivå".
Nutidens stil suger helt enkelt.
Jag har skrivit det förut. Kniven är satt i Djurgården och dödskampen har inletts. Nu är det White Arkitekter som ritat tillbyggnaden och återigen bevisat (jag vet inget tråkigare gäng ... det skulle vara den totalöverskattade Wingårdh som kan slå White möjligen och i och för sig 25 kontor till ... - alla ritar ju samma sak) på vilken nivå det arkitektkontoret befinner sig på. White har ritat en byggnad som möjligen skulle passa i ett köpcentrumområde men som här är fullständigt felplacerat. Kan man inte rita hus ska man framför allt inte stövla in ,med sina dataprogram, i känsliga områden. Gärden har vi gott om i Sverige. Bygg där. Men spar för guds skull det som är värdefullt åt framtidens människor.
Läs DN:s artikel med bilder och skiss på det nya här.
Ansvarig för text i snabbformat:
Peter Frisk
Rivningen av Lindgården var inte början utan en fortsättning av rådande likriktighetstrend där politiker utan minsta estetik eller historisk känsla tillsammans med arkitekter utan minsta kunskap i form, färg och proportioner tillsammans med de stora fastighetsbolag vars enda kulturella känsla ligger i att tjäna så mycket pengar de bara kan och det i känsliga områden och det hela kan enbart bli pannkaka och förstörelse och sterilitet ... Under sista tiden har flertal byggnader på Djurgården tillåtits, trots att området klassas som en mycket kulturkänslig miljö, märkliga om- och tillbyggnader. Idén med byggnadsminnesmärkning är ju att bevara byggnaden så som det ser ut nu till framtiden. Grundidén med byggnadsminnesförklaringar är att ingen generatioen ska förstöra för nästkommande. Alltså, en lågstående tid ska inte ha möjlighet att förstöra för framtiden genom att ge sig på byggnadsminnesmärkta byggnader. Så är grundidén och den tanken har fullständigt släppts loss för helt andra idéer. Lagar och regler har slutat gälla och det av de som oftast skriker mest efter hårda lagar - Alliansen med Moderaterna i spetsen. Värre kulturfiender får man leta efter.
Vad gäller Cirkus nya utbyggnad så kan man väl bara säga att "ack, ack, ännu en märkvärdig byggand får en dussinarkitektur fastklistard på sig likt en molusk och den dras ner mot en lägre primatnivå".
Nutidens stil suger helt enkelt.
Jag har skrivit det förut. Kniven är satt i Djurgården och dödskampen har inletts. Nu är det White Arkitekter som ritat tillbyggnaden och återigen bevisat (jag vet inget tråkigare gäng ... det skulle vara den totalöverskattade Wingårdh som kan slå White möjligen och i och för sig 25 kontor till ... - alla ritar ju samma sak) på vilken nivå det arkitektkontoret befinner sig på. White har ritat en byggnad som möjligen skulle passa i ett köpcentrumområde men som här är fullständigt felplacerat. Kan man inte rita hus ska man framför allt inte stövla in ,med sina dataprogram, i känsliga områden. Gärden har vi gott om i Sverige. Bygg där. Men spar för guds skull det som är värdefullt åt framtidens människor.
Läs DN:s artikel med bilder och skiss på det nya här.
Ansvarig för text i snabbformat:
Peter Frisk
tisdag 23 augusti 2011
Gårdagens Höstkänning ...
Av någon märklig anledning är det just den plattan som blänker mot mig ... en mycket bra platta och regniga höstvägar är inte alls dumt för sinnet och tanken och ledan ... det står en hög och liksom väntar ... vet inte varför jag tänker på Gunnar Ekelöf när jag ser den där plattan ...
... och jag har verkligen tänkt tanken att införskaffa mig en grammofon, saknar det ... raspet ... och lugnet att glo ... på ett fodral ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)