Det är ju märkligt hur det är med kausaliteten. Det där med att en biljardboll slår mot en annan biljardboll. Att vi genom universums regler följer en total lagbundenhet. På så sätt ska vi kunna förstå händelseförloppen, säger de kunniga - alltså, en biljardboll flyger inte rakt upp i luften eller pressar sig ner inunder bordet till golvet eller får för sig att ligga kvar helt still om det träffas av en annan boll ...
Hur är då livet? Ett kaos eller följer det något slag av ordning och i så fall var och vem bestämde det?
I början av veckan läste jag en bok om konstnären Anselm Kiefer. Mitt intresse för honom hade, förmodar jag, anar jag, väckts av att jag grottat ner mig i Strindbergs konst och på så vis fått reda på att tysken Kiefer också var intresserad av Strindbergs konst.
Bägge var även intresserade av alkemi.
I boken om Kiefer läser jag om en Walter Benjamin. Eller rättare, att Kiefer bl.a. var inspirerad av Benjamins texter och idévärld. Var hade jag nu hört talas om denne Benjamin? Jag hade läst hans namn då och då och undrat vad det var för en figur men aldrig riktigt gått längre. Nu var det dags.
Mitt i denna stund, denna vecka, detta närstående nu, är jag uppe i en kurs på Göteborgs Universitet och just nu behandlar vi fotografi ...
Jag måste få vetskap. Jag söker på Walter Benjamin och finner att han dog 1940 vid gränsen till Portugal under flykt efter att tyskarna anfallit Frankrike och där tog han livet av sig. Han var marxist och mystiker - egentligen en omöjlighet - bara det gör ju honom oerhört intressant. Omöjliga människor är de intressantaste. De möjliga finns det för många av och de är ju likadana. Benjamin skrev om 1800-talets Paris, "Passagearbeten" och var en stor beundrare av Proust och hade översatt tre delar av "På spaning ..." till tyska ... och hans böcker brändes av nazisterna under bokbålet ...
Jag leta lite på nätet och fann en liten spännande bok från 2011 som jag låna i tisdags på Majornas bibliotek. "Proust-Benjamin: om fotografin" av Sara Danius ... var hade jag nu hört talas om henne förut, tänkte jag? Jag gick hem och läste den och gillade den.
I fredags for jag upp per tåg till Stockholm. Hade jag levt på medeltiden hade jag inte åkt så. Jag satt och sökte efter böcker av Walter Benjamin och fann att ett exemplars fanns inne i den närhet där jag snart skulle befinna mig med mitt fysiska jag vilket aldrig hade kunnat inträffa exempelvis 1782. Väl i Stockholm går jag till Medborgarplatsens bibliotek och får fram "Enkelriktad gata" från 20-talet.
När jag ska till att sätta mig att läsa den lilla boken ser jag ett litet bokbord stående med lite litterära tips. Där ligger just den bok som jag haft mina aningar om när jag läste Danius tidigare i veckan. "Proust motor", en bok jag läste för länge sen och som det visade sig nu, var skriven av just Sara Danius som, stod det på en affisch ovan det lilla bordet skulle till att tala på Medborgarplatsens bibliotek den 18 april ... nästa vecka ... Denne litteraturvetare Sara Danius ska år 2013 vara invald uti Svenska Akademien ... där ser man vad man lär sig att läsa en bok om den tyske konstnären Anselm Kiefer ...Det är något mystiskt i denna lagbundenhet som kallas livet ... som om någon tråd existerar, som styr ...
Medborgarplatsens Bibliotek, 12 april, 2013, kl: 16:56
